…
Varje dag letar jag, söker nån slags essens.
Jag vet inte vad jag söker, bara att jag måste finna det.
Hitta tillbaks till mig själv ? ..
jag vet inte, den jag var tog inte
hand om mig själv.
Men jag söker varje dag.
Jag hoppas kunna behålla allt det fina,
och ändå hitta nya sätt, ny glädje, nytt liv, ny framtid.
Men jag har ingen kompass som visar vägen.
Jag vet bara varifrån jag kom, inte vart jag ska.
Mörkret finns alltid med oss, med oss alla.
Det finns ilska i mig ännu, som blossar vid minsta press.
Jag blir inte mer älskad för att jag vänder ut och in på mig själv,
i min strävan att hjälpa alla andra före mig själv.
Ingen älskar en för det, ingen blir någonsin tackad för det,
ingen blir någonsin kompenserad för det…. ingen, ingen.
Jag gick ifrån varje danstillfälle med dåligt samvete.
Jag kände inte att jag räckte till. Tomas försvann i danskvällen.
I mitt inre skrapade de urgamla mönstren,
som trodde att jag var där enkom för att glädja andra.
Jag levde på bekräftelsen, men den var inte det jag behövde.
Jag behövde bli sedd, jag behövde se mig själv.
Aldrig mer ska jag överge mig, mitt hjärta.
Det kommer en ny dag i morgon, likadan som alla andra,
men ändå helt unik. Varje ögonblick är mitt.
Varje andetag är syre till mina lungor,
och gryningen ett löfte om något bättre.