…
En piggelin kostade 50 öre, en liten gräddkola kostade 5 öre.
Det var sladd på telefonerna, och det gick inte att skicka meddelanden på dem. datorer var inte tillgängliga för gemene man, vi visste knappt att de fanns. Det fanns enkom två TV-kanaler i Sverige, då för 45 år sedan. De sista 1 och 2-öringarna fasades ut och blev värdelösa. Det var bättre förr !
Ja … nej, eller var det bättre förr ?
Ja givetvis fanns det saker som var bättre förr, rent allmänt, men mycket var oxå sämre förr. Det beror på vad man väljer att minnas, och hur man väljer att minnas det. Och det beror på hur mycket av eländet i världen som når fram till våra ögon och öron, i den lillas orten, i det lilla landet.
Jag är pojken som aldrig blev vuxen.
Jag är mannen som aldrig fick vara ett barn.
Ändå lever jag än, ändå bultar mitt hjärta,
ändå tänker jag, ändå andas jag…ännu.
Då, när man var liten, visste man inte av politik, och bekymrade sig inte över det.
Allt som betydde något var ens nära, och de var långt borta. Så det blev gården, det blev skogen och det blev miltals hemifrån. Det var ändå ingen som saknade en faktiskt. Det var faktiskt så då, för mig och många av oss förortsungar, i 70-talets ”fria uppfostran” vilket egentligen betydde: ”ingen uppfostran”. Så jag och mina kompisar var faktiskt rätt ”ouppfostrade” … om man ser det så.
Bensinen kostade 3,50 tror att jag minns, trots att jag naturligtvis aldrig tankade då.
Coola killen i klassen, Hasse, var lite av en översittare, vilket inte var konstigt om man fick träffa hans föräldrar. Vår skolfröken i 4-6an hade svaga nerver, och grät ofta i klassrummet inför oss barn. Mig tyckte hon inte om tror jag, hon skuldbelade mig ofta verbalt när jag blev frånvarande från skolan. Men hon visste ju inget om hur det var hemma hos mig.
så när man ser i backspegeln, kan saker o ting te sig mer okomplicerade förr, dels för att man var barn, och dels för att världen inte hade så bråttom då. Men det var inte bättre nödvändigtvis. Vi blev bara inte lika hårt matade med reklam och nyhets-elände då. Det förekom våld i samhället då oxå, även innan vi ökade invandringen till Sverige. Men det handlar som sagt om vad man väljer att minnas, och hur man väljer att minnas det.