…
För den indignerade eller källkritik-late människan kan artiklar och rubriker som denna av Anders Lindberg lätt tolkas som en ”sanning” Dels för att EU-kritik idag nästan är bannlyst i media, och dels för att det etablerade media och politikerna medvetet blandar ihop saklig EU-kritik med populistisk, och ofta främlingsfientlig, nationalistisk isolationism.
Det är ju en effektiv taktik om man vill kväva all transparens och politisk opposition. Dvs ingen förbjuder kritik mot EU, men genom att man blandar ihop den med nationalismens utträdeskrav, diskrediterar man humanistiskt vänsterinriktad EU-kritik En EU-kritisk vänster som är emot överstatligheten och bristen på insyn i EU, samt att vi ens väljer den president som blir ditsatt av närmaste omgivning. Och på så sätt vill ingen vänster eller mittenväljare förknippas med högerextremistisk nationalism. Case closed , ingen opponerar sig längre, dvs ingen opposition, dvs ingen demokrati.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article23095684.ab
I artikeln skriver A.L om lögnerna från Brexitkampanjen. Och jag håller faktiskt med A.L om det. Den kampanjen var byggd på lögner från högerhåll. Lögner om att allt skulle bli bättre per automatik bara Storbritannien gick ut ur EU. Lögner om att invandringen per automatik skulle minska bara Storbritannien gick ut ur EU etc etc.
Vad A.L INTE tar upp, är tex hur kampanjen som fört många av Europas folk in i EU har gått till. Hur få folk som faktiskt fått rösta om det och sedan fått igenom resultatet vid ett nej, Irland tex röstade först ”nej” men resultatet ansågs vara fel, så det blev en ny folkomröstning, och efter kraftigt ekonomiskt övermäktig JA-kampanj, röstade Irland ”ja”. Men då hade Irlands folk röstat ”rätt” då ”behövdes inga fler omröstningar. I Sverige hotade politisk ledning att avgå, företagare skulle fly utomlands, och maten skulle bli dyrare om vi inte gick med i EU. Vi gick med i EU, maten blev dyrare, och företagare flydde utomlands och placerade pengar utomlands.
Vidare skriver A.L i Aftonbladet:
”Till sin natur är EU ett mellanstatligt samarbete med vissa överstatliga inslag. Men den
yttersta makten finns som i alla demokratiska organisationer vid
valurnorna”.
Men snälla herr Lindberg, hur kan du påstå detta när insynen i politiska beslut inte existerar, vilket är en av grunderna för demokratiskt styre. Och hur kan du påstå detta när inte folket väljer president ? Och hur kan du påstå detta när en så liten del av folket röstar vid EU-val, pga att de ändå inte blir lyssnade på, samt att det blir beslut som inte handlar om dem.
Vidare skriver A.L:
”EU är ingen superstat, unionen är vad medlemsstaterna gör den till.”
Ja om det hade varit så att Europas folk fått bestämma inriktningen på Europas politik, så hade du ju haft rätt, men nu är det ju inte så. Nu är det ju överbetalda byråkrater som inte bryr sig ett dugg om vad folken tycker. Det är liksom en superstats natur, när det finns så många olika folkgrupper, så många olika tankar och kulturer olika VILJOR. Ju större stat/union, ju svårare att jämka och genomföra en gemensam politik. För att genomföra saker i en så stor stat/union, måste man helt enkelt köra över massor av åsikter. Beslut tas i detaljstyrning över saker som sker hundratals mil från där de verkställs. Det kan bara bli tokigt.
Vidare skriver A.L:
”Sällan har så få förstört så mycket för så många.”
”Få” menar A.L i detta fall vara en majoritet, jag har svårt att förstå A.Ls definiering av demokrati och majoriteter.