Månad: juni 2016

…
Det är faktiskt lite roande att skåda sportsidornas kommentarsfält just nu.
Det finns få saker som engagerar hälften av Sveriges manliga befolkning som Zlatan Ibrahimovic, samt drivkraften att tala om hur ”värdelösa” dessa 2 miljoner förbundskaptener, tycker att landslaget är. Och drygt hälften av denna hälft, hävdar med outtröttlig frenesi att även Zlatan är ”värdelös”.

För det globala och humanitära perspektivets skull, vill jag bara skriva några ord om vad som engagerar Svenska medborgare i övrigt, och vad som prioriteras i medier.
Jag är medveten om att om jag till en början hade 10 st potentiella läsare av detta blogginlägg, så tappar jag 8 st direkt när jag ger mig in på samhälleliga resonemang som kräver mer än en ”styrkekram”, ett ”like” eller mer läsning på Facebook, än två rader om vad barnen åt till frukost. Och nu när jag talade nedlåtande om användningen av kommentarsfält och Facebook, tappade jag en till ev. Så till dig som är kvar:

… debattämnen som handelsavtalet TTIP som kommer förändra demokratin i grunden till det sämre, engagerar inte alls folk, och genererar sällan kommentarer. Bankernas och storföretagens/riskkapitalisternas stöld av folkets pengar upprör heller ej tillräckligt för läsning eller kommentarer, eller diskussioner. Ej heller läggs många journalistiska stavelser i Hitlerrenässansens tid, på att beskriva det positiva med invandringen, ekonomiskt, socialt och företagsmässigt, utan bara det som kostar.

Däremot hur mycket prins Oscar sov under prinsdopet, engagerade över 1,2 miljoner svenskar, som gladeligen bidrar till att betala apanage på 150 miljoner om året i skatt för denna rojalistiska kvarleva från den tid då man tyckte att en diktator (kung) skulle styra landet.

Nej så är det… men Zlatan är ”viktigt”
Och 2 miljoner ”förbundskaptener” vet givetvis bättre än Erik Hamrén (Den som faktiskt Är anställd som förbundskapten)
hur start-elvan ska se ut. Och de flesta av dessa som sågar kvaliteten på individuella fotbollsspelare tycks tro att om inte Hamrén vore förbundskapten skulle det bli bättre resultat. Trots att de är så säkra på att svenska fotbollsspelare suger big time.
Lite märkligt ändå.

Själv tänker jag att förutsättningarna är väldigt olika populationsmässigt för olika fotbollsnationer, och ekonomiskt för respektive ligor. Men detta till trots, så kommer Sverige från start ha 11 man från start. Dvs precis lika många som motståndarlagen. Och även om Sveriges landslag på papperet inte kan räkna upp 20 överbetalda superstjärnor, så kan man faktiskt vinna mot på papperet bättre motstånd. Det har hänt förr. Danmark, Grekland i EM. Leicester i premier Leage etc etc. MEN det är inget jag kräver av detta landslag, ty jag förstår förutsättningarna.

…
http://www.politism.se/story/ett-hycklande-miljoparti-hotar-kvinnor-och-barns-vard/#post-41460

Återigen förändrar Alliansen språket för att få nåt fult att verka fint.
Bara det att denna gång har MP hakat på. Men det är inget nytt att MP spretar lika mycket åt höger och lite åt vänster som SD.

Ordvalet är ”vårdval mödravård”

När Borgarna pratar om ”valfrihet” och ”val” så dra åt er öronen, för då handlar det alltid om valfrihet om du har råd att välja, samt bor i storstad.

För att förtydliga vad Borgerligheten gör med språket, så är ordvalet ”föryngringsyta” om kalhygge,,,… vad det egentligen handlar om. Man kan med det ordvalet förstöra hela ekosystem som är livsviktiga för vår framtida överlevnad, med ordvalet som får skövlingen att framstå som friskt och nydanande med nystart

…
Jag behöver en cello
vars toner sliter tag i mitt hjärta,
och väcker det till liv igen.

Jag behöver ett barns befriande skratt
som påminner mig om livet,
påminner om den ärligaste av glädje,

Låt regnet komma till mig
med bäckar och floder
och skölja bort all grumlig lera

Låt ett pianos spröda toner
hela det som inte går att hela
glömma det som inte går att glömma.

Jag behöver höra en sångröst,
vars toner menar, och tror på
vart ord hon sjunger

Låt den hand som helar
stryka över själ och hud
tills jag ler ända inifrån igen

tills mitt hjärta ler

…
Nu när jag inte länkar mina blogginlägg till Facebook, så är det ju inte
endast ett musklick för vänner och bekanta. Så det är nog inte så många
som läser längre.
Men de har väl sina fördelar det oxzå.

Jag fortsätter så gott jag kan på inslagen väg, med att ta hand om mig själv. Lär mig säga ”nej” till saker jag inte vill. Lär mig ta mig tid att fundera ut vad jag vill om jag inte vet det på en gång, eller försöker jallafall.
Jag inser ju att detta inte passar alla, att jag skaffar mig en egen vilja.
”Han som var så snäll förut” skulle kunna vara en reaktion på den förändring jag försöker genomföra i mitt liv. Men som sagt var ”get the fuck out of my life” om inte Tomas får plats i era planer.

Men det är ändå inte lätt att förändra sig, bryta ovanor och destruktiva beteenden. Belöningssystemen och flyktbeteendena är mäktiga ”motståndare”
Men jag gör en del framsteg, I try to stick with the plan. Jag förser mig med mina basala behov, som sömn, mat, städning, umgänge även på mina villkor, och offrar dem inte som förut i varje situation för andras behov. Bara det att kontinuerligt visa mig själv den respekten, är att respektera mig själv, och visa andra att de måste respektera mig. Och det gör nog i längden saker med självkänslan.

2-minutersregeln (Allt som tar mindre än två minuter att göra, kan man lika gärna göra direkt) har jag anammat efter nuvarande förmåga, men ända upp till 5 minuter.
På så sätt blir bördan över vad man ”måste göra” mindre, eftersom mer blir gjort.

Men det är ingen ”stor-skörd” än på mina förändringar. Håller fortfarande på att så frön, och ”ge näring åt växterna” Känner mig fortfarande långt ifrån mina känslor ganska ofta. Har fortfarande underliggande ilska jag bearbetar, samt sätt att hantera det. Och många sociala situationer är fortfarande rätt svårhanterliga för mig, som jag förut upplevde lättare, när jag var alla till lags.

Men jag önskar att en låttext som denna, var något jag kunde tro på, känna, uppleva:

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.


…..för jag känner mig oerhört ensam…
och det känns ljusår till det
Jag vill bli en man, en människa…
leva, älska, känna sorg, känna glädje,
vara efterlängtad och saknad,
skratta och dansa

…
Man vet inte om man ska bli förbannat arg,
eller bara rycka på axlarna åt skiten.
Oavsett hur jag väljer att reagera, så förändras nog inte världen av det, och idioterna upphör inte vara idioter utifrån mina enskilda reaktioner.

Men jag får väl variera mig då. Det är nyttigt att bli arg då och då och säga vad man tycker. Och det är nyttigt att ibland bara skita i idiotin.

Storklubbarna i champions leage vill försvåra för mindre ligor, eller rent utesluta dem, och ha gratisplatser i Champions leage. Ja men gör hur fan ni vill med det då, uteslut allsvenskan från kval till champions leage, men kalla det för f-n inte för Champions leage längre, döp om det till ”Elitsinglar.eu” eller nåt.

Ja det följer ju mönstret för hur övriga samhället ser ut. Topparna får subventioneringar och bidrag, och de nödställda får skäll och indragningar. Så är det inom politiken, inom religionen, inom företagsvärlden, inom sporten etc etc etc. Och folk tycks verka vilja ha det så.
Och det är inte bara skillnader vi pratar om. Vi pratar om äckliga skillnader.

Och på radion i fredags, under den tidpunkt då jag normalt spisar innehållet från ett av de få program med intelligent innehåll (Ordalaget, radio Västernorrland). Ja då får man höra att det är Rojalistisk direktsändning med rapporter om huruvida nån liten bäbis är pigg, vad mammorna har på sig för kläder, och om systrarna, kusinerna är busiga eller inte….
Och det värsta är att tex tv-sändningarn sågs av över en miljon människor.

A men fy fan !!!

…
Så nu har jag varit utan Facebook några dagar.
Just nu är det bäst för mig. Innan jag kraschade i höstas,
så skulle jag kunna säga att jag mådde bra. Jag hade dans,
jag hade många sysselsättningar, musik, fika-umgänge,
en viktig person i föreningslivet, och drömmen om kärlek levde inombords,
om än med mycket osäkerhet och tvivel inombords.
På ett sätt kände jag mig nära mina känslor då,
mina ord på blogginläggen kom från hjärtat.

Men det var ett korthus,
ett korthus som rasade när det blev tydligt för mig
att min självkänsla var i botten. Och att vissa självdestruktiva
tankar och känslor, sakta åt upp mig inifrån.
Uppförstorade av min osäkerhet, och av några enstaka idioter,
som gjorde vad de kunde för att skada mig.
Samt svek från oväntat håll.

Nu kan jag påstå att det inte är riktigt lika instabilt som i vintras
och i höstas. Efter ett rejält magplask, jättekris, där ”kranarna” inte
gick att stänga av nästan, så behöver jag väl pausen från det över-
svämmade förtvivlade gråten, för att hinna återhämta mig.
Men jag känner mig inte nära mina känslor, orden i bloggen
blir mindre kärnfulla, och tunnare.
Men det är inte skådespel när jag nu skämtar och skrattar.
Det är medveten strategi att programmera in goda, glada tankar.
Men det räcker inte att bara tänka positivt och skämta.
Jag måste återvända till hjärtat och den delen av själen som värker.
Den del av själen som sörjer.
Och återvända igen till snälla-mot-Tomas-handligar,
och igen till skratt och skämt.

Men just nu känns det tomt, och mina skratt ekar smärtsamt.
Mina ord är inte lika giftiga i värderingsfrågor, mina skämt får inte samma djup, Jag är inte tillräckligt glad för att bearbeta sorg med att sjunga mollstämda låtar.
Och ingen dansglädje i mitt hjärta, och total atomvinter i tron på romans, kärlek och intimitet.