…
Nu när jag inte länkar mina blogginlägg till Facebook, så är det ju inte
endast ett musklick för vänner och bekanta. Så det är nog inte så många
som läser längre.
Men de har väl sina fördelar det oxzå.
Jag fortsätter så gott jag kan på inslagen väg, med att ta hand om mig själv. Lär mig säga ”nej” till saker jag inte vill. Lär mig ta mig tid att fundera ut vad jag vill om jag inte vet det på en gång, eller försöker jallafall.
Jag inser ju att detta inte passar alla, att jag skaffar mig en egen vilja.
”Han som var så snäll förut” skulle kunna vara en reaktion på den förändring jag försöker genomföra i mitt liv. Men som sagt var ”get the fuck out of my life” om inte Tomas får plats i era planer.
Men det är ändå inte lätt att förändra sig, bryta ovanor och destruktiva beteenden. Belöningssystemen och flyktbeteendena är mäktiga ”motståndare”
Men jag gör en del framsteg, I try to stick with the plan. Jag förser mig med mina basala behov, som sömn, mat, städning, umgänge även på mina villkor, och offrar dem inte som förut i varje situation för andras behov. Bara det att kontinuerligt visa mig själv den respekten, är att respektera mig själv, och visa andra att de måste respektera mig. Och det gör nog i längden saker med självkänslan.
2-minutersregeln (Allt som tar mindre än två minuter att göra, kan man lika gärna göra direkt) har jag anammat efter nuvarande förmåga, men ända upp till 5 minuter.
På så sätt blir bördan över vad man ”måste göra” mindre, eftersom mer blir gjort.
Men det är ingen ”stor-skörd” än på mina förändringar. Håller fortfarande på att så frön, och ”ge näring åt växterna” Känner mig fortfarande långt ifrån mina känslor ganska ofta. Har fortfarande underliggande ilska jag bearbetar, samt sätt att hantera det. Och många sociala situationer är fortfarande rätt svårhanterliga för mig, som jag förut upplevde lättare, när jag var alla till lags.
Men jag önskar att en låttext som denna, var något jag kunde tro på, känna, uppleva:
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.
…..för jag känner mig oerhört ensam…
och det känns ljusår till det
Jag vill bli en man, en människa…
leva, älska, känna sorg, känna glädje,
vara efterlängtad och saknad,
skratta och dansa