…
Den lille pojken vänder sig om och går in i mörkret.
Modern ser på, men gör ingenting.
Fadern är inte där.
Pojken hade hoppats på att bli stoppad.
”Gå inte … stanna kvar hos oss”
…var orden han längtade efter
Sedan dess har han alltid lämnat,
i hopp om att någon skulle stoppat honom.
Men allt som hänt är att han blivit ensam.
Jag förstår dig lille vän, lille pojk.
Du ville vara saknad, du ville vara älskad.
Du ville nån skulle längta efter dig.
Jag förstår dig lille vän.
Jag låter dig inte gå din väg, aldrig mer.
Jag ropar ditt namn och tar dig i min famn
…lille vän, lille pojk.
Jag är din bästa vän, den din mor och far,
ej förmådde vara. Hos mig är du trygg.
Du behöver inte gå din väg, jag låter dig inte.
Jag låter dig inte !
Aldrig mer skall du vara ensam
Du är alltid med mig nu,
jag överger dig aldrig, aldrig, aldrig
hos mig får du vara ledsen och rädd
arg, glad och lycklig.
I’ve got you, I’ve got you !