…
Idag snodde jag disken framför ögonen på min moster.
Annars brukar hon ofta vara angelägen om att få diska själv.
Det är en härlig tant det. Nära till skratt, jordnära, pragmatisk, matmor, och ett empatiskt rivjärn. Såna växer inte på träd.
Jag var så glad när hon kom hem från utlanne igen. Hade saknat tanten. Vi har ju lite vardagsrutiner ihop. Jag hjälper henne med allt hon behöver… idag tvättstugan tex. Och hon fixar mat, syltar, saftar o bakar …och trugar. Och vi trivs i varandras sällskap. Även när vi är tysta.
Mosters soffa var inte alls bekväm att vila i, när jag var över och hämtade post åt henne betalade räkningar åt henne, vattnade blommor. Tanten själv lufsade ju inte omkring och muttrade för sig själv. Men nu är den jätteskön igen, när hon kommit hem. Jag lever i nuet , och är glad så länge hon finns för mig, och jag för henne.
Idag när jag flanerade fram på Djupövägen, kom plötsligt en vårvind och värmde både kropp och själ. Det var nästan 15 grader på dagen. Jag njöt innerligt av den pusten, och tänkte ingenting på hur vädret borde vara. Hösten kom tillbaks redan på kvällen, med virvlande starka höstvindar. Och jag väntar tålmodigt in vinterns omhuldande vita täcke av snö, som knarrar stämningsfullt under skorna.
Jag har redan tjuvspelat lite julsånger på pianot. Och drömt mig bort till den icke kommersiella mysjulen, med lugn och ro, julmust, Julkryss och pussel.
Jo rå …. jag vann några slag mot krympande ”spöken” idag oxå.
En dag i taget, ett steg i taget, när helst de dyker upp, ska jag möta upp.
Jag tar utrymmet som är mitt, jag tar tiden som är min,
Jag lever livet som är mitt…och jag gör det nu.
Fler djupa blogginlägg, fler tårdrypande och arga, och fler skrattiga och humoristiska inägg lär dyka upp. För de är några av mina vapen mot gastar och livsförminskande gestalter och energitjuvar.
God natt och sov gott mitt Ådalen… I love U