…
Men Halleluja hörni, jag tror jag är religiös!!
Och religionen heter styrdans.
Igår på da’n, var det gränspuck på att åka på yran i Östersund. Hade pannknack och var rätt lealös. Men jag tänkte att de är ju kropp-och-knoppstatusen på em som gäller. Och den förbättrades fundamentalt till det bättre.
Nya dansmarker igen
Som vanligt tänkte jag mig att det är på helt nya dansmarker, och att jag får ställa in mig på att sitta och kika och må bra så, om danserna inte faller över mig. Jag var helt inställd på det faktiskt. ”4 bra danser, som ribba för att vara nöjd. det blev 4 st i vila istället. OCH jag hann till vattenhålet 2 ggr denna kväll, dit där de andra ” ”dansdjuren” (Dansälvorna, gasellerna, promenad-zombisarna och dansbufflarna) dricker sitt vatten och hämtar ork…. Hurrraaaa !
Och en anledning till att det inte blir så FÅ folk jag dansar med på nyvunna dansmarker, torde ju vara att ”dansdjuren”, så som mitt ”dansharem” 😉 … gasellerna, älvorna och gudinnorna tydligen har stora dansrevir, vandrar runt i Norrland längre och ihärdigare än Renar till vinter och sommarbete…. vad de är graciösa och ihärdiga uthålliga, våra norrländska dansälvor.
Plåster på såren ?
Tyvärr hade inte alla fyra resande samma toppenkväll, det var beklagligt. Men mitt i allt elände för den lätt molokna dansälvan, så fick hon faktiskt 3 danser med en dansgud 😉 O de e inte fy skam de hörrni. Reje, Chauffören, charmören och äkta hälften till den för kvällen så beklagligt ej närvarande dansälvan Carola, var jallafall på hugget. Och sällskapet i bil och på dansgolvet var oklanderligt och roligt. Tack för fika förresten.
Och i hörnen stod….
Jag dansade leende förbi en del iskallt, ytligt vackra isprinsessor, med tomma jaktlystna blickar, och hakan i vädret, där de stod och väntade på bekräftelse över sin skönhet och en chans att få nobba nå mindre ”nobel”. Jag valde och valdes istället av vackra, mjuka, varma dansgudinnor, och älvor. Jag och den för stunden i mina armar gled smidigt förbi de värsta av buffelhjordar och promenad-dans-zombisar ute på dansslätten. Nån enstaka smäll var oundviklig, men jag såg till att min rygg fick ta den istället för min partners skalle. Så gör dansgentlemän ! 🙂
Ingen karriär som spanare
De generösa medresenärerna gjorde ett försök till att samla ihop oss fyra som åkte tillsammans. Jag blev skickad som spejare, spanare för att spana rätt på chauffören som var den ende som saknades i kvällens Sollefteåflock. Jag gick till och med upp på ”balkongen” (en slags teaterlokal det där)
Jag hade ett signalement att gå efter: EN BLÅ RUTIG SKJORTA !!!
Männ hörji, de va som o leta efter en slipsbeklädd välkammad yngre herre på börsen i New York. Det var HUNDRATALS rutiga bomullsskjortor nere på dansslätten. Men va f-n…. har hälften av alla oss män samma kläduppköpare.
Var är fantasin ????? Jag gick helt enkelt bet, misslyckades i mitt uppdrag som spanare. Men jag fick smaka lite fika ändå.
Ren omtanke
Som bekant för många av mina bloggläsare, så har jag intagit en med glimten i ögat något självsäker hållning till mina dansfärdigheter. Detta i kombination med satt jag kan tycka det är roligt att provocera jantelagsreligionen, gör att jag säkerligen kan framstå som ett drygt och malligt inslag i dansvärlden … men det bjuder jag på. Ja e inte så j-a framgångsrik i övriga livet … så det kan ju jantelagsutövarna gotta sig åt då… när jag skrävlar och skryter.
Men jag vill ändå i skrift återge en liten sån konversation som uppstod på resan till dansen. Där vi pratade om det här med den så vanliga överrepresentationen av tjejer på dansgolvet. Jag intar ju ofta, återigen, med glimten i ögart en hållning som går ut på att det är så synd om mig som aldrig får vara i fred på dansgolvet 😉 Och när då tjejerna i baksätet sa att de ville se mer av manligt överskott på dansgolvet, så vände sig Reje till mig och sa:
– Nä det får gääärna va överskott på tjejer för min del, eller hur Tomas?
– Nja (sa ja, lite kärvt och skoj-buttert) det får gärna va kille-överskott så jag får vila nån gång jag oxå
Var på en av damerna i baksätet sa nåt i stil med:
– Ja och det är väl därför du far på dans efter dans för att du ”tycker det är så tråkigt”
Jag flinade upp mig efter att ha fått samtalet dit jag ville och kontrade med:
– Nja det är faktiskt av ren omtanke jag far på dans !! 
Blyga jag
Ibland, beroende på dansstegens poesi, feromoner i luften, hudens tysta beröringsspråk, musikens tajming och passion, så kan rent magiska danser uppstå, ja rent ”trolska” …ja tom ”penn-trolska” Så skedde i kväll. När omgivningen försvinner, och det trots trängsel och överbefolkning på dansgolvet blir ensamma på dansgolvet…
På sista dansen blev jag en sån där blundande mysgubbe som jag svurit så mycket över förut….skillnaden: jag krockar inte !
Det kanske inte någon tror på, men i vissa sammanhang är jag blyg så nord-ini-H-vete. Jag tror dock trots allt inte jag åker till Yran på Lördagen. Jag tror mina dansben vill dit, och tom mitt hjärta, fast det är stumt och blygt men inte dövt. Men plånboken vill inte, den snackar nåt om en kommande rotfyllningsräkning hos tandläkaren… och inte ens rot-bidrag får man.
De musikaliska spår banden lirade som gladde mest var: Highway to hell, Härligt, fredag i blodet.
Nä nu ska jag gå över och sparka liv i Moster, ….”bråka” lite me na och munhugges 🙂 ha nä gott nu !