…
Högljudd men rakryggad
innan jag i nästa blogginlägg kommer in på begreppet ”Ansvar” vilket jag finner oerhört intressant och viktigt, skall jag beröra ämnet värderingar och att vara rakryggad.
Ibland kan jag tända till ordentligt i diskussioner, speciellt verbala sådana. Bakom tangentbordet kan man läsa igenom sina tankar innan man trycker på ”send”
Ibland händer det att jag tillsammans med mina vänner, på offentlig plats, verbaliserar mina åsikter i det fria, så att omgivningen hör. Och ibland ser jag att folk reagerar, inte håller med mig. Man kan få allt från hånfulla arga blickar, till små-tisslande, viskande tonårsfnitter av vuxna människor. Men det är OK faktiskt. Jag står för mina åsikter och värderingar, må hända jag är opassande högljudd med dem ibland, men ryggen är rak och blicken fast, när jag basunerar ut det jag tycker är rätt och riktigt. Jag respekterar människors rätt till olika åsikter, men respekterar inte själva åsikterna när de till ex har främlingsfientlig eller rasistisk grund. Så är det, och så kommer det förbli.
Jag har under lång tid av mitt tidigare liv försökt med konststycket att vara alla till lags för att bli älskad och omtyckt. Men hur du än vänder dig, så är det alltid någon som har nå’t emot dig. Så då tänkte jag att det är bättre att vara den jag är rakryggat, och få riktiga vänner, ist för såna som är det om jag tycker som dem.
Då får man för visso ovänner och ilska emot sig. Men om jag får välja på 100 människor som är vilkorsbaserade vänner genom att alltid vara till lags, eller 1 äkta vän och hundra ovänner utifrån mina människovärderingar. Då väljer jag EN äkta vän, och behåller min själ.