…
Ja men hej …
här är jag … ser ni mig ?
Dansen i fredags var faktiskt att ta vatten över huvudet för mig, nej det regnade inte, det är ett ordspråk ! Jag satte mig ner det första jag gjorde när musiken började och Sollefteådamernas danskort hade vip-kunder några danser. Och det inte fanns något som helst sprattlande, sprudlande entusiasm i varken ben eller själ.
Och där hade jag mycket väl kunnat bli sittande större delen av kvällen. Njä … naturligtvis överger inte Sollefteådamerna mig helt. Men större delen hade jag kunnat bli sittande….och på nåt melankoliskt, självömkande sätt trivts i bänk-sittar-martyr-rollen. Ja eller trivts o trivts… jo men lite så.
Men jag är ju trots allt människa, och inte dansmaskin. Och då och då kan man ju kanske önska sig nåt mer än dansen, hur nästan-komplett-för-livet den ibland tycks vara… så ibland kanske även en dansgud suktar efter … ja typ kärlek eller nåt sån’t typ… även om det kan vara boost för självförtroendet att vara eftertraktad på dansgolvet… så .. ja typ så här:
Men i vanlig ordning gick det att lita på mitt dansharem, som inte lät mig sitta i onödan. Både Åsa och Monica tyckte jag skulle sprätta loss. Men det lossnade aldrig för mig riktigt. Jag var kallsvettig redan innan vi kom in på dansgolvet, och benen var som överkokt spaghetti…och i själen bodde en ledsen kärlekstörstande man och pojke. Det hjälpte inte ens att två tjejer jagade mig tre gånger var innan de fick tag på mig….
En liten rolig episod på dansen i Gräsmyr var ju dock när jag blev uppbjuden av en kvinna med H-kupa som var 1,55 lång. Nä missförstå mig inte hon var mycket duktig att dansa, och trevlig på alla sätt och vis. Men det gick ju liksom inte att bortse från hennes enorma ”behag” när de under 2 danser trycktes och ”masserade” min mage. Min mage som allt som oftast är mer eller mindre orolig …. och nu satte ju ”massagen” igång hela det laktosintoleranta tarmsystemet…. så jag gatt ju kuta på dass efter den dansen. Men o andra sidan… man kanske skulle haft hennes mob-nr vid framtida magknip :O
Dagen efter for jag med kompis till Selånger marknad. Det var lagom sysselsättning…och en kul dag, Kinamat, tjejprat (jo jag hamnade på födelsedagsfest där kvinnornas röster dominerade, och man faktiskt fick finna sig i att sitta vackert tyst)
Jag har stoppat i styrdansladdaren i vägguttaget och får väl se om det hinner bli laddat till onsdag… eller om det måste långtidsladdas. Den kroppsliga biten lär kunna återhämta sig … men melankolin … ja vi få se