Månad: juli 2015

…
Allt som flyger, alla som flyger måste någon gång landa.
Om man inte landar frivilligt, gör man det ofrivilligt.
Jag har flugit oavbrutet i en månads tid nu. Musiken gav mig energi,
dansen gav mig självlysande själ. Men till slut blir jag tvungen att landa.

Jag tror jag hann upptäcka i tid att bränslet höll på att ta slut.
Och gick in för kontrollerad nödlandning. Jag ställde in kompishandräckning,
avsade mig ideellt arbete i några dagar, och ställde in en dans.
Detta var min nödlandning, och nu åker jag in i hangaren en dag, sedan chillar jag mig igenom något som kan bli Ur-kult ….

Jag har tänkt på en sak, angående dansen som är så rolig just nu.
Och hur lätt allt tycks gå för mig där. Jag blir ju naturligtvis jätteglad för det.
Men jag tänker på vem/vilka som ”bjuder upp mig” när den självlysande själen knappt lyser, när energin är slut, när alla vitsar är slut, och läppen hänger. När jag gömmer mig och hukar med ryggen. Vem letar då upp mig i mitt hörn ? Vem ser mig då ? Jag pratar givetvis både om dansen i sig, och om livet i stort när jag gör den liknelsen.

Jag har lyst så här förut, av självförtroende och livsenergi. Och dragit till mig kvinnor, och det har ofta slutat i en släckt själ, som kravlar sig ur rännstenen. Och allt svärmande runt om försvann med ens, när vingarna inte längre bar, när omgivningen sugit ut den näring som fanns, och jag gett mer av mig själv än jag hade att ge.

Nej jag har inte kraschlandat ännu, och jag har inte slocknat ännu. Men sommarens energi med dans och musik, ifrån en så många gånger plågad själ, börjar nå sitt slut. Och ännu ett antiklimax kommer att uppstå när hösten med sysslolöshet gör sig gällande. Och jag måste gå in för landning nu.

Efter allt dansande, och dansbloggande med glimten i ögat, så vet jag ändå trots mitt positiva ironiserande om mig själv som ”dansgud”, att det endast är på lånad tid. Jag vet om att jag är människa och att det räcker bra långt. Men för den skull är jag riktigt bra på att dansa ….
Och jag vet om att det som far uppåt. måste komma ner.

Jo jag har nog några fler sommardanser i kroppen, men jag har fällt ut landningsstället och förbereder landning inför hösten. Och jag hoppas att nån, någon gång letar upp mig i ett hörn, om jag sitter där med hopkurade dansvingar och vintermörkret och vardagen dolt min skepnad, och danssjälens ljus lyser på sparlåga.

Blixtar och dunder, magiska under

Plötsligt en dag har det hänt, åh… vilken tur
(Du är en lyckofigur)

299:- och jag hittade mina magiska dansskor. Glatt yta att glida omkring på med mina foxtrot-snurrar, men ändå inte stumma. Jag blev nästan inte ens trött ikväll. Tänk om jag hunnit dricka vatten mellan danserna oxå.
Jag köpte mig lite hopp av Urban Rudolfsson idag också. Ja, jo jag kompletterade upp mitt hjärta och mitt kors på halsbandet, med et ankare. Och det funkade skorna hopp-ade fram, så lätta var de.

Dansstilar var det ja. Jag har ju varit flitig med att driva lättsamt med olika stilar, men även med mig själv på det stora hela. Men har saknat en humoristisk beskrivning av min egen dansstil, eftersom jag aldrig ser mig själv dansa. Och jag dansar iofs med rätt utfläkta ben, och oerhört varierande skulle jag tro. Så jag frågade min vän, vars dansstil jag döpt till ”aristokraten” om han skulle kunna benämna min dansstil. Det tog 2 sekunder innan han kläckte ur sig:

– Gräddvispen !!!!

Den känns som jag kan leva med
Är man ”dansgud” med magiska skor, kan man bjuda på mycket. Spec som jag dessutom är något så ovanligt som dryg och ödmjuk på samma gång.
I kväll stötte jag på en av de märkligaste dansstilar jag sett, där killen såg ut att gå på styltor, fast han var kortare än mig. Bredbent, stelt, och i entakt. Alltså fick han heta styltmannen.
Är killen en stor bredryggad herre som en lagårdsvägg, och utan diskussion väger en bra bit över hundra. Och dessutom dansar med nån slags vaggande sidledesvariant av ”hunklunken” jag då täcker man lätt upp minst halva dansgolvet när jag försöker på olika sätta snirkla mig förbi på dansgolvet. Ja då blir dansstilen och personligheten:
”Den dansande väggen”

När jag dansade på Bergsåker, hade rätt många posörer löst in sig. Posörer är de som inte dansglädjen i sig är nog för, utan de behöver kontinuerlig visuell bekräftelse av de stackare som inte dansar för tillfället.
Unga tjejer som dansar förbi och jagar ”likes” i form av gillande blickar.
Men som normalt sett inte tillhör ens ”dansharem”

En oerhört vacker människa, kom i mina armar under den dans de numera kallar sista dansen, men vet är den näst sista eftersom alla band numer ska stampas och klappas in till en extralåt.

Kung Midas, Lejonsson .. is the man… allt han rör blir till guld, dansguld

…
Igår tog jag mig nästan vatten över huvudet, när jag direkt efter intensiv Hälsinglandsresa satte mig i Carolas dansbuss, på färd mot Bergsåker och dans till Voyage. Jag var nämligen ganska trött… och vatten över huvudet hade många igår.
Pärern borde väl fått så re räck en stund nu kan jag tänka.

Men det blev naturligtvis riktigt roligt. Mycket tack vare Carola. Hon hade blåbärskaka och kaffe med sig, och var trevligt sällskap på väg ner, och vi fick till ett par fantastiska danser trots ett alldeles för strävt dansgolv. På vägen hem var jag själv ett rätt mediokert, påvert sällskap, då jag trots ansträngning inte lyckades hålla huvvet upprätt många minuter. … stackars Carola 😉

Jag tänkte att nu kom jag på ett ställe där jag inte känner nån utöver Carola. Så jag förvarnade henne att jag kanske skulle komma att ”hänga på henne” rätt mycket under kvällen. Men se vad fel jag fick 🙂
Så fort jag kommit upp på dansgolvet och syntes, så löste det sig med danstillfällen, och C fick en normaldos av Dansgudsdanser.

Jo men där fanns ett antal dansälvor, som förgyllde kvällen, en vacker nätt teckentolk tex. Men även lilla blonda dansgudinnan, som nog inte förstår att hon är just en dansgudinna. och många fler. Men som jag sa… det var strävt golv, delvis pga att folk kom in från regnblöt asfalt, in på dansgolvet med blöta skor. Så vid ett tillfälle provade jag att ta av min mina orangea Converse. Det skulle jag inte gjort. En ung herre med röd tröja prickade 2 gånger mitt begynnande nageltrång. En gång så precist att jag hoppade av dansbanan på en fot. Man skulle kunna säga att han liksom trampade på en öm tå.

För några dansvänner blev danskvällen på det stora hela mindre rolig pga av diabetesincident. Men vår vän Bugg-prinsen kom på fötter till slut vilket gladde mig väldigt.

…
”Skdl, lbhj 480v ee”…….

…skulle nog danskungen Egon Edmark skickat som mobil summering, förkortning över danskvällen på Gussjönoret till Sannex. Lösningen till ”rebusen/förkortningen kommer i slutet av blogginlägget.

Carola, som numer i just danssammanhang, skulle kunna kallas flitiga biet, stod för fordonet i form av dansbussen. Jörgen höll i sig med näbbar och klor. Sissela en återvändare till dansvärlden skrattade åt mina skämt, sådana personer har alltid ett plus hos mig. Gunilla höll låda… (stark tjej det där) Eva Vör-man dansa med med hann inte med… jag får ju aldrig va i fred 😉 Eva skrev under på att det var lbhj.
Osså var det lilla … nä stora jag var det nog.

Återigen får man kopp kaffe av trevlig Lejonsson-personal.
Torsdagen när Blender gästade Gussjönoret, så slogs ”personbästa” för Lejonsson sen de tog över. En fantastisk kväll detta. Och nu när Sannex kom, överträffades även detta rekord. Detta medförde ju rimligtvis i sin tur att det blir något trängre, bökigare och stökigare. Men detta till trots så blev det ett Skdl enligt mitt sätt att se det. … ähh jag håller er inte på halster längre. Skdl på Egon-språk betyder: ”super-kanon-dans-läge” och Lbhj = ”lätta buffelhjordar” dvs lite buffligt och ruffigt.

Man skulle kunna tänka sig att energin skulle börja ta slut på en som snart är ett halvt sekel gammal, när man dansat torsdag fredag nonstop, och därefter promenerat 4 mil i Stockholm, plus alla syn och hörselintryck, samt konspirationer som uppstått. Men det är en tuff gubbe … akta er ni… kan jag o ja. Så givetvis kör man högsta växeln i dans även till Sannex på Gussjö. Annars har jag ju kunnat stanna hemma.

Vissa danser när jag för, och någon liten dansälva följer lätt som en lärkfjäder, kan nästintill liknas med poesi. Fysisk poesi. Så och denna kväll, ett flertal danser. Det är dock inte alltid lätt att läsa poesi när en störningar i form av buller uppstår. Ej heller att dansa poetiskt i lätta buffelhjordar… men några gånger lyckades jag/vi.
Än idag kan jag bli fascinerad över andras vett och etikett på dansgolvet.
Alla är olika vana dansare, och jag är inte den typ av människa som dömer folk utifrån kompetens, oavsett vad det gäller, så även i dans. Men när kunskapen finnes, och vett och etikett brister kan det hända att svaga tendenser till irritation uppstår i min självlysande danssjäl.

Som tex när dansgolvet är smockfullt och vissa buggare ”kastar iväg” tjejen likt Baloo gör med King Loui i Djungelboken, och tjej hamnar i skallen på min danspartner. Då kan fula ord försöka ta sig ut genom min i övrigt såpatvättade mun. Lika så …oavsett kompetens, så är det förbryllande när tung hane/promenaddansare med vidöppna ögon dansar emot en, och rätt in i mig och min partner, utan att visa minsta antydning till att undvika krock… och sedan till råga på allt se förnärmad ut över att jag haft oförskämdheten att vara krockkudde åt honom.

Nåja … det är bra på ett vis att det är lite buffligt, då det innebär klirr i kassan för arrangör, vilket ökar troligheten för fortsatta danstillställningar… vilket i sin tur gör att jag och övriga dansnördar har en arena/ett forum för vår danssjuka.

Det var så många fantastiska danser i onsdags, att det tar för lång tid att räkna upp dem alla. Men minst 5 av dansälvorna, gjorde tillsammans med mig danspoesi denna kväll. Mitt i buffelhjorden.

Och i vanlig ordning när jag dansar, så eggar jag tjejer till att sätta ’pp håre !

…
”Den gröna cykeln”, något så ovanligt som en Saudiarabisk film, och regisserad av en kvinna, i en av världens mest hårdföra diktaturer, tillika ett av de mest ojämställda länderna i världen. På en reklambaserad grannkanal springer en av världens mest överskattade skådespelare, Tom Cruise omkring och skjuter, sparkar, slår folk i Mission impossible.

Valet att stanna på tv2 visade sig vara en vinstlott utan dess like. Livskvoten för Amerikansk hjärndöd action, är sedan länge uppfylld till bristningsgränsen. Och kan bara ge en enda sak, avstängning av hjärnan. Men om det är det man behöver, så kommer jag även framledes se någon meningslös Amerikansk actionrulle.

Flickan som har huvudrollen gör en fantastisk rollprestation, och även mamman. Men det är ändå berättelsen och regin som står ut. Jag får en inblick i vardagslivet i ett av de mest hårdföra diktaturerna i världen. Hur flickors och kvinnors drömmar inte kan krossas helt av de hårdföra restriktioner landet lägger på dem. Det är bara hårsmånen från det vi i väst kallar för frihetsberövande.

Utan action och dyrbara effekter, med hjärtevarm, subtil regi och berättarkonst fångar Haifaa al–Mansour mitt intresse omedelbart, och jag sitter mer på spänn, än under någon Amerikansk action jag sett. Flickans dröm om att få köpa en grön cykel är en näst intill omöjlig dröm i Saudiarabien, flickor får inte cykla.
Bildspråket överträffar en ändock bra, men sparsam dialog.

Slutet var oväntat …åtminstone för mig. Och jag blev så berörd att jag fällde flera tårar i slutet av filmen.

Film när den är som bäst berör och utbildar.

…
– Jag har blivit utsatt för en komplott, en konspiration !”

…utbrister med förfäran den stackars tidigare intet ont anande ”Stockholmsguiden” och medresenären, (dvs jag själv) inför en förvånad Båthotellsreceptionist.
Receptionisten som var en väldigt ung herre, med välkammat hår skötte sina inövade repliker med bravur, när han tog emot nya hotellgäster. Men nu log han professionellt och väntade sig en grinig hotellgäst i färd med att skälla och gnälla.

– Jag har intet ont anande blivit placerad i samma säng som gift kvinna, och bara ETT täcke !!!?

Receptionisten och den unga kvinnliga medarbetaren, brast ut i stora leende. Kanske både av humorn i det hela,men även att de slapp bli utskällda av barsk grinig norrlänning. Och den unge välkammade herrn, blev genast tillmötesgående och hämtade till mig ett eget täcke och kudde… i anständighetens namn.
Kvinnligt beräknande och i smyg planerande för andra människor är en fara för sedlighet och sans. Och i grupp är de en kraft att räkna med, som kan leda till förödande konsekvenser. Alla kvinnorna var vid konfrontation givetvis helt ”oskyldiga”.

För övrigt innehöll Stockholmsresan mycket promenerande, eftersom det är bästa sättet att ta sig fram, en hel del dyr förtäring, och massor av gott fika. Ett myller av semestrande människor och infödingar till Stockholmare, fick staden att se ut som en jättestor myrstack. Eller en slags ostoppbar självgående maskin som aldrig sover. Fast självgående är den ju inte. Stryp naturtillgångar, arbetskraft, energitillförsel och råvaruproduktion från Norrland, och Stockholmsmyrorna kommer tappa tempo och få problem med nuvarande konsumtionsleverne.

Enligt inrest Tomelillabo, som jag surrade som hastigast med på Djurgårdsfärjan, så tyckte han att Stockholm blivit mer civiliserat på sistone, mindre förstörelse och brott o sånt. Han hade nämligen växt upp i Huddinge som jag. Varpå denna lilla improviserade, humoristiska, teaterkonversion uppstod mellan oss:

– Ja polisernas kanske skjuter bovar på ett mer civiliserat sätt

– Ursäkta herr bov och skurk, men jag insisterar på att min herre lägger ner kniven
– Det kan jag tyvärr inte göra
– Jag ber om ursäkt, men då bjuder lagen att jag tyvärr måste skjuta dig i benet
– Ja jag förstår det, gör det du måste herr Polis.

Djurgårdsresan som fö var hemfärd från lång vacker Djurgårdspromenad, samt ABBA-museibesök. Rosendals trädgård på Djurgården fick ett besök av 4 norrlänningar. Det blev nån hälsolimpa och lite marmelad inhandlat.

När man vandrar så långa sträckor, blir man följaktligen hungrig och törstig. Och om det blir kroppsliga inkomster, tenderar det bli kroppsliga utgifter. Detta kan vara ett problem i en ständigt växande, sprakande, förvirrande storstad som Stockholm. Varpå jag hittade på google play en av de mest NÖDvändiga appar jag laddat ned i min mobil. En app som talar om vart offentliga toaletter i Stockholm är lokaliserade och om det är betaltoaletter eller inte. Betaltoaletter är definitivt att föredra, tycker jag trots att jag ofta av högerkrafter, räknas till döds-mördar-kommunist, eftersom jag värnar om miljö samt inte anser att man skall tjäna pengar på andras sjukdom och elände. För betaltoaletter är oftast städade och fräscha.

Jag lyckades utöver mitt ressällskap dessutom träffa 2 Sollefteåbor i stora staden. Varav den ena sett AC/DC, och den andra jobbade på restaurang vid gamla stan. Det var riktigt skoj att träffa bägge två. Roy på restaurangen, var rapp, fyndig och humoristisk mot oss… nog ganska glad även an att se Sollefteåbor. När jag frågade vad han rekommenderade, svarade han lustigt och snabbt,

– Ja jag rekommenderar varmt kycklingvingarna här på andra sidan gatan

(dvs en konkurrent) Nä han gav Sollefteårabatt, och gjorde business med oss. Och vi fick bla en himmelsk chokladtårtebit att dela på …

Nä nu måste jag studsa vidare i tillvaron, men jag kan möjligtvis ännu ha en del oskrivet om Stockholmsresan, och definitivt om gårdagens dans på Gussjönoret.

See ya !

…
Jaha och hur summerar man dessa två danskvällar bäst ?
Jo som rubriken lyder ”Lycklig, lycklig”
Det går inte att leva utan dans, har jag nog lite oförsiktigt sagt nån gång.
Eller jo det går…. men det är inte så lätt att vara lycklig utan dans.

Tack !

Och jag vill rikta ett stoooort tack till dansarrangörerna runtom i Sverige, men framförallt i Norrland, och i synnerhet Lejonsson , Lina & co….och de som arrangerade gårdagen i klassiska Ärstaparken. Ni gör mig lycklig. Ni och alla dansgudinnor som stigit ned på jorden en stund för att leva loppan till livlig, passionerad, skojfrisk, fartig, medryckande dansmusik så som Jannez och Blender levererade dessa två danser…. Men glömde jag inte ett band ? Jo medvetet för att jag ville recensera dem separat: Holmsten trio med Angelica !

Går det att jämföra ?

Givetvis kan man inte jämföra dem med Jannez och Blender. Eller, varför inte ? Låtom oss jämföra. Vad skiljer egentligen ? Professionalism ? Hmm, nja jag v et inte ja. Angelica sjunger precis lika proffsigt som de stora sångarna och sångerskorna, och musiker som Stefan Bonér är ju musikaliskt flawless. Jag gissar att det handlar om ljudanläggning, och att Holmsten trio lirar helt live, vilket nästan inga andra dansband gör längre. Skulle varit intressant att satt Holmstens trio bakom Jannez utrustning.
Och ingen dansbandssångerska är lika medryckande och publikfriande som Angelica, inte ens Erica i Drifters som är en korsning med ett Duracellbatteri, och dansbandssångerska. Igår for hon uti publiken Angelica och rockade lös medan hon sjöng.

1:a dansen

Men nog om musiken nu. Vad hände?
I Förrgår for mot Gussjönoret, styrdansbilen, eller the dancemobile som vi nog trots all måste döpa ihärdiga och fantastiskt duktiga och trevliga danstjejen Carolas bil till. Under färd på dans brukar jag vara en som håller låda och låter med jämna mellanrum, men insåg tidigt att denna gång fanns inte inte utrymme nog på dansbands-surr-frekvensen, jag var överröstad och utklassad i surr

Så jag lutade omväxlande huvudet åt höger, vänster framåt och bakåt, utifrån vart bilen svängde, och tittade in i huvudet för uppladdning, meditation för dans.
När vi kommer fram står Lina och ler som en liten sol, och bjuder på kaffe. Och redan där har ju förutsättningarna för en bra danskväll rasat i höjden.
Och när man ser ut över vattnet på vackra Gussjönoret, så vet man vad meningen med livet är.

Liten pojke med hatt och röd fluga satt på scenkanten, och gav mig inte en min, när jag dansade förbi och gjorde tummen upp för hatten. Jätteung danstjej med hårknut buggade lös under kvällen, men leendet spar hon uppenbarligen yill andra sammanhang. :). En ung blond tjej, 20-30, som normalt sett brukar personifiera ordet ”leende” var där denna kväll. Men jag dansade förbi henne några ggr, både på dansgolvet, och när hon satt. Och hon log inte stort längre. Om man döper folk som indiannamn, efter utseende och karaktär, skulle hon få hette ”Blonda, stora leendet”. Så det var bekymmersamt ett tag där. Jag misstänkte ju att även om jag är ett gla-piller som är jäkligt bra på o dansa, så är jag 48 år och buggar inte, så var jag osäker på om jag kunde bidragit med att få upp leendet igen. Men till slut så kände jag liksom i ögonvrån, att lokalen lystes upp igen. Det var Blonda, stora leendet” som log igen under en bugg. Puhh va skönt, allt återställt.

Rödhårig, alert ung danstjej haltade av golvet efter stämpling på foten, men tror att hon kom igen. En ung kort tjej som för kvällen hade byxor i svart spandex, gjorde antydan med blicken till att bjuda upp. Och jag högg som en kobra. Även hon går omkring och ler hela tiden. Jag ska återkomma till det där hörrni varför de ler, så många av danstjejerna. Men det var rent utan fröjdefullt lyriskt att få dansa med henne …oj oj oj oj. Jag och kuuuulande, teckentolkande gla-piller hade poetiskt dansupplevelse, men såg inte av varann under resten av kvällen.

Lejonsson själv var uppenbart glad och lättad över uppslutningen, publikrekord sedan han tog över Gussjönoret.

En mycket glad dansgud for hem med ett stort leende på läpparna

Dans 2

Denna dag åkte jag inte styrdansbilen, utan med två trevliga grannar. Dansgolvet var tomt och öde när Holmsten trio tutade igång sina attiraljer. Men efter långvarig erfarenhet vet jag att man inte ska kasta dansskorna i sjön efter första kvarten. Några promenaddansare hade redan anlänt, men även mer varierande, följsamma dansälvor fanns på plats. och en bdel har ju missuppfattat det här med att komma sent att det skulle vara fint i danssammanhang. Nej det är bara i den uppblåsta societeten man har sådana konstiga måttstockar. I styrdansvärlden, handlar sen ankomst enkom om missade danstillfällen. Nåja … de som trodde sig vara fint folk drällde ju in eftersom, vilket jag trots allt är glad och tacksam för. För det blev en av de bästa danskvällarna jag upplevt på länge. Både mitt gamla från tidigare år, och mitt nya ”dansharem” 😉 hade ju dykt upp denna kväll. Detta plus ett lätt överskott på dansgudinnor gjorde att det nästan blev slagsmål om mig. Sånt är nästan lika bra för självkänsla, självförtroende som dansen i sig. Men bara nästan.

En av mina danstjejer dansade under kvällen med lång herre som såg ut som tagen från Karl-Bertil Jonssons julafton, med gammaldags skor och högvattensbyxor. Bara sånt är ju värt att le åt 🙂
Det var alldeles för många danser igår för att kunna benämna var och en för sig. 3 timmar utan paus dansade jag innan jag lyckades smita ut för att fika. En tjej kastade sig fram efter mig vid uppbjudning, så hon höll på att fara in i väggen. Som bäst blev jag uppbjuden av tre stycken samtidigt, och dessutom, samtidigt, kom min vän Göran och kramade om mig. Om det var av sympati eller bara ren vänskapskärlek, har jag inte utrönt ännu.

Nä nu tror jag att jag måste förbereda mig för att göra nya människor lyckliga idag… so see ya on the next dance !

Ps … om ni inte visste det, så blir själen självlysande av dans.

…
Så det kan bli hörrni. Ena stunden med foten i klaveret, nästa stund har man trampat ner i sur-träsket, och ibland är man i Ångest-dalen. Men idag var en gla-dag, och idag var jag en gla-skit.

För några dagar sen var jag så besviken på mig själv. Vid ett tillfälle levde jag inte upp till min toppförmåga, när jag behövde det. Och i går var jag alldeles degig i kolan av sömnbrist efter sen hemkomst i lördags. Och i midsommar hade jag sån värk att jag nära på var folkilsk, och tappade humöret, något som är en ”it’s a no-no” i min värld, annars kan jag få Ågren om jag tappar humöret/kontrollen. Och jag hade lite Ågren light efter midsommar några dar, efter värken och humörsutbrottet.
Men idag var jag en gla-skit hörrni, och i förrgår ett gla-piller för en dans-älva.

Så det var lite segt att hä sig ner på bangolfen idag, kroppen protesterade något, och huvvet följde väl bara motvilligt med, eftersom det satt fast i kroppen. Kroppen visste vart den skulle och huvudet vaknade senare. M.K kom ner och förgyllde nån timme för mig idag, drack kaffe o surrade lite. Den bedårande lilla ”trollsländan” från Götet, med den varmaste själ, kom och spelade golf med sin lillebror. Och hon fick däng, men var lika glad ändå… fantastisk människa hon denna där. L.W och G.B förärade Risön med besök medan jag från altanen underhöll lite spontant med gitarr och falsksång… nä inte då .. jag träffade flera toner faktiskt 😉

Liten norsk pige kom med ett par upphittade, färgglada, solglasögon i barnstorlek, och förklarade för mig att hennes lillebror tänkte lägga beslag på dem:

– Jag sa att Fick icke lov te dä å ta de brillerna, då kan hon bli ledsen, ho som hadde dem

Senare på kvällen lovade en familj med en vuxen och 4 barn som kom 5 minuter efter sista utsläpp, att de skulle hinna färdigt till 22.00. En av barnen som kunde varit 10-12 årkanske, sa lite lillvuxet åt far som sackat efter, och överträtt stängningsdags att

– skynda på så ”han får stänga och gå hem nån gång”

Nu ska gla-skiten nanna så han orkar med morgondagen

…
Ja men sjuttsingen, o tusanimej, vilken tur jag har ibland.
Under färden mot Gräsmyr i Västerbotten, ser vi genom sidorutorna det vackra Ångermanland när solen vilar sig mot några moln, och spegelblank sjö. Vägen är lång och hemkomsten blir sen. Men med underbar människa bakom ratten och härliga passagerare i bilen, går tiden fort, och milen bara försvinner bakom en. Och jag tänker att det är gott att leva.

Hemma, komplimanger

Jag känner mig mer hemma bland dessa vänner, och mina övriga goda, varma vänner, än jag nånsin gjort i min omedelbara familj. Jag tror jag är omtyckt… inte bara accepterad, utan omtyckt.

På tal om ”omtyckt” – innan jag fortsätter med rapporteringen från dans i Gräsmyr. Att få komplimanger, eller ”monklipanger” som min vän ”Sura Melon” brukar säga, så har jag på sistone fått många hjärtevärmande sådan, fyndiga, glädjande och lustiga. Härom dagen, efter utlagd sångtext och amatörinspelning, fick jag läsa/höra av ungsint, vacker vän;

”Mr Tomas fick mig att sitta o gråta på sängkanten i morse pga denna. Så
fint!!!! Vilken konstnär han är!!! Författare, dansare och musiker
– men framförallt en fantastisk människa. Hatten av!

Den ”monklipangen” duger väl, hörrni ?

Och efter kort rapport via Facebook Messenger, fick jag av annan dansvän läsa/höra, när vi avslutade sejouren:

”heja heja :)) fina människa!! Du ä som ett littet glapiller på nå vis!”

Jag vet inte just nu vad som sätter ett större leende på mina läppar, än att få bli kallad glapiller

Danspoesi

Det ska möjligtvis vara glädjen att ”flyta fram på dansgolvet” som nåt slags dansväsen, med en följsam kvinna i min famn, som lekamen-inspirerad poesi utan ord, till tonerna av fyllig proffsig dansbandsmusik. I vanlig ordning hade ”Gräsmyrtjejen” tillika dansbandsförmedlerskan Åsa gjort reklam för mig, utöver de dansanta dansälvorna från Sollefteå, så nya dansbekantskaper dök upp och förgyllde tillvaron. Och Åsa själv dansade följsamt, musikaliskt och med känsla. Synd att Blåblommiga Tunikan inte kunde komma bara.

Jag tyckte dock synd om en tjej, jag var på väg att bjuda upp, men som reste
sig och gick innan jag hann fram. Vare sig hon gjorde det för att hon
inte var sugen på att dansa med mig, eller att hon inte såg att det
vandrade en livs levande, ”ödmjuk” dansgud, mot henne, så måste ju
tillstås att det var olyckligt för hennes danslycka denna kväll.

Magen fick sitt

Men i pausen hade Sollefteåtjejerna dukat fram, Sallad, med skruvade makaroner, Mozzarella, tomater, och massa gott i. Kaffe, kladdkaka och Jordgubbar.
Får man ha det så här bra ? Ja det får man nog, utifrån de mindre bra-iga stunderna i backspegeln, och de kommande motigheterna, så är det bara att slicka i sig av godsaker, upplevelser och mänsklig värme.

Mamma Mu övervann sin bekvämlighet och for långväga på dans, och tuffade till sig i uppbjudningsmodet. Och med sig hade hon två dansanta Ådalsjänter.
03.30 rullade the dance-mobil, in på Sollefteås tomma gator. Och ut ur den steg en kroppsligt tillfälligt bruten man, men med självlysande själ, från all dans, alla komplimanger och fikamys.

…
Det är inte alltid lätt med källkritik på nätet.
För de som är obekanta med ordet ”källkritik”
Så innebär det konsten och förmågan att sålla ut vilken av den massiva våg av information vi lapar i oss som har hög sanningshalt, eller är ren lögnaktig propaganda. Och detta är en av de främsta nycklarna till att bibehålla vår demokrati samt förhindra konflikter och diktaturer i världen. Nämligen att folk som använder sin enda demokratiska röst vid riksdagsval, väljer parti och politiker på sann information.

Propagandahistorik

Alla diktaturer genom historien använder sig av falsk propaganda, men vad folk inte vet är att de stater vi västerlänningar har kommit att kalla ”demokratier” faktiskt oxå använder sig av falsk propaganda i hiskeliga mängder. Och framförallt mörkläggning av dessa ”demokratiers, skumraskaffärer, och dito för de ”fria företagen”. Och den sk ”fria marknaden” är inte alls så fri som dess förespråkare vill få oss att tro.
Förr i tiden innan internet, lyckades tex Hitler och Stalin lura sina folk trots att de bara hade radio, flygblad och bio som propagandavapen. NU … finns internet, och här kan vem som helst lägga ut vad som helst och sprida falsk information. Och framförallt bland Sverigedemokraternas främlingsfientliga anhängare och ledare används tex sociala medier för att ljuga till sig den ”sanning” som de behöver för att motivera minskad invandring, kartläggning av etniskt ursprung, utvisningar etc etc.
För den riktiga sanningen räcker inte till, eftersom det är klart och tydligt att människan alltid migrerat och att alla samhällen som någonsin blomstrat, har gjort det på basen av migration, både immigration, och emigration.

Marknadens egen strävan mot ofri marknad

Nästan all stor företagsamhet strävar nämligen mot monopol, eller Oligopol
Och gör allt för att INTE få konkurrens på marknaden. Våra ”fantastiskt” högerstyrda ”demokratier” har infört övervakning av sina medborgare och andra länders medborgare, kartläggning över politisk och religiös övertygelse. Samtidigt som det är de de beskyller tex vänsterpartiet för, så har de lyckats genomföra dessa inskränkningar i personlig frihet genom diverse lagar. Och de flesta har gått på lurendrejeriet. Svenska moderaterna vill tex inte alls redovisa för vilka som betalar, sponsrar deras partikassa, och deras valfond. För det är ju de jättestora överdimensionerade multimiljardärsföretagen som mer eller mindre köper den politik de vill ha. Dvs man får ju inte vara så naiv och tro att de pumpar in miljoner i Moderaternas parti, utan att få politik som ger dem mindre skatt, eller rent utav befriad från skatt på ett eller annat vis.

Mest pengar, har den politiska makten

Och mest pengar, vinner ofta val, eftersom folk inte sätter sig in i vad för skarpa politiska förslag olika partier har, och vilka konsekvenser den får. Utan man sväljer strax innan valdagen den propaganda som är mest slagfärdig och populistiskt riktig för väljarens ”känslor” den dagen.

Hysterisk pengajakt

Ja men hela världen, varenda dag, varenda timme, varenda minut har ju blivit en hänsynslös jakt på pengar, där det BOKSTAVLIGEN gås över lik. Vård av människor har blivit en lönsamhetsfråga, om det inte är lönsamt , så vårdar inte privata vårdföretag, det säger sig självt. Och detta har vi accepterat. Varenda vaken timme bombarderas vi av telefonförsäljare, reklam på TV, försäljare på gatan, försäljare vid dörren, reklam på mobilen, reklam på datorn. påträngande abonnemangsförsäljare.

Utan krig …ingen inkomst

Krigsindustrin tex kan ju inte överleva utan krig eller hot om krig. Tror ni då att den eftersträvar och verkar för fred ? Det är alltså en marknadsbaserad krigsindustri, och den ser ju givetvis till på olika sätt att det finns en marknad för dess vapen. Och tilläggas bör är ju att den tillsammans med den ruttna globala läkemedelsindustrin är de största av världens marknader.

Helt utelämnade kunder

Tandläkarnas kryddade notor kom ju även fram i ett reportage, men det blev en dagsnyhet, utan rättsliga åtgärder. Och man fortsätter i samma stil. Även där så är det ju intressant med privat tandvård. De lever på detta och sätter sina priser själva. Är det verkligen i deras intresse att vi har friska tänder ?
Vi är helt utelämnade till dem, då vi inte kan avgöra om vi blir lurade eller inte.

Men vi fortsätter blint och naivt att tro att ”fritt företagande” är lösningen på världens problem, när den i själva verket skapar de flesta av dem… och då har jag inte ens gått in på vad kapitalismen gör med vår livsmiljö. förgiftar mat och boendemiljö, luften vi och våra barn andas.

”Men gud ske pris för Kapitalet”