…
Ibland får jag känslan av att vara något av en utomjording, att komma från en annan planet. Det bottnar naturligtvis delvis i en utanförskapskänsla. Och ofta utgår jag från att alla mina vänner och bekanta tillhör ”normen” Och även om jag mycket väl förstår att ingen är helt utan problem, så känner jag mig allt som oftast som den ende ”utomjordingen” . Åtminstone i min närmaste omgivning och i min hemort.
Allt detta grundar sig säkert delvis i hur vi sätter normer i det som skulle varit vårt ”gemensamma” samhälle, men mest tillhör de produktiva enheterna eller de som hovar in pengarna från deras arbete. Och är du inte producerande, så har makthavare av både marknadsmässigt, kapitalstarkt slag, politiskt slag och de nyttiga idioter som bär fram deras samhällssyn, som alla propagerar för ett ojämlikt samhälle med ökade klyftor….alla dessa har bidragit till till att ”icke produktiva” inte skall ses med samma värde som ”produktiva”
Sådant sätter sig djupt i själen och i sinnet för oss i olika slags utanförskap. Och kanske speciellt om man inte har med sig någon form av samhörighet och känsla av gemenskap hemifrån.
Även om jag inte på något sätt lider nöd ekonomiskt, jämfört med hur det ser ut i övriga världen, … så gnager utanförskapet hål i mig. Det finns massor av folk som är långt fattigare än mig, men som ändå ÄR någon, i deras del av världen, i deras by. En person som är del av något, en del av nån sorts gemenskap.
Jo jag tror givetvis det finns fler ”utomjordingar” bland oss. Men vi går alla kring, både ”utomjordingar” och ”normala” människor i människokroppar/människofodral, så det syns inte att vi är från en ”annan planet”
Problemet med de oförsvarbart stora klyftor som maktens elit skapat, är i vårt land inte enkom, eller ens i första hand ekonomisk misär, som skapats av vårt kapitalistiska levnadssätt. Utan här i det ännu så länge relativt trygga Sverige, är det i första hand ett socialt utanförskap som skapats. Ett utanförskap där sjuka, gamla och arbetslösa ses ner på som människor av mindre värde.
Det är så grundligt inarbetat att utöver de som på en något förenklad grund räknar sig själva som ”bidragande” …. så har det planterat sig i hjärnorna… ja nästan i hjärtat på oss som av olika skäl inte har en förmögenhet, inte har ett företag, eller anställning. Det har rotat sig så djupt att vi själva tagit över den självnedvärderande synen utifrån vår arbetsmarknadssituation.
Och märkligt nog så accepterar vi däremot icke producerande människor om
de är födda med en förmögenhet. Då är man inte lat, utan då är man ”excentrisk”
Det finns en medveten positiv omskrivning för allt de som de förmögna gör, som är negativt om du är mindre bemedlad.
Så här lever jag i min egen värld, på min ”egen planet”i rädsla att bli fråntagen mitt uppehälle om jag i någon missunnsam människas ögon skulle uppfattas som för aktiv för att inte kunna fritt söka jobb på arbetsmarknaden. Eller rädsla för att om jag ingenting gör och låser in mig i lägenheten ska dyka ner i en bottenlös depression igen … för att till slut inte orka kravla sig upp en gång till.
Nej … det ÄR INTE någon semester eller ens ”ledighet” att vara sjuk, sjukskriven eller arbetslös, det är kort och gott ett utanförskap.
Och givetvis är du ju per automatik fullkomligt diskvalificerad från allt vad kärlek och förhållanden och sex är. Det säger sig lite självt ju. Stenåldersmannen kan hända vann attraktionskraft utifrån sin förmåga att skaffa mat och sin muskulatur. Dagens män vinner ”kärlek” om vi nu ska kalla det för detta…genom att fylla bankböckerna till bristningsgränsen, och kunna erbjuda sina kvinnor ekonomisk trygghet och social trygghet…. eller varför inte kalla det för lyx. Åtminstone ur ett globalt och historiskt perspektiv.
Men skulle jag inte kunna hitta en annan ”utomjording” då ?
Jo fast jag ser ju inte, trots mitt raljerande kring ordet ”utomjording” …. någon annan som det. Njä … inte ens mig själv alla gånger, det är bara en metafor för att belysa ett upplevt socialt utanförskap. Och jag faller ju även jag för kvinnor utifrån vad som finns i hjärna, vad som finns i hjärtat och hur graciöst de vaggar sig fram i tillvaron, samt dess yttre skönhet (förvisso tycker jag de flesta är vackra men…)
Så jag hade ju hoppats på en människa som gillar den jag är:
… en humoristisk, musikalisk, poetisk, omtänksam, varmhjärtad, intellektuell och klok männi… utomjording…
ET phone home … ouch !