Månad: juni 2015

…
Utan sorg, ingen glädje

Utan sorg, ingen glädje,
utan glädje ingen sorg.
Utan saknad, ingen längtan,
utan längtan finns ingen mening.

Hade allt gått utan hinder,
skulle jag inte lärt känna smärta.
Och utan vetskap om smärta,
hade jag ej besuttit förmågan,
att känna empati.

Och utan empati hade jag
i större utsträckning,
orsakat folk smärta.

Dimman

När dimman sjunker ned över bergen, och över spegelblankt vatten.
När den gömmer allt det vackra, men även allt jobbigt och vedervärdigt.
Då får minst ett av mina sinnen vila i vakenhet. Då får minst ett av mina sinnens nakenhet, skyddas av dimman. Den skyddande dimman är min vän.
Men jag säger till mig själv att inte försjunka i den trygghet du ger, då det är lätt att gå vilse i dimman, och får svårt att hitta ut. Jag har ju en gång vandrat där i den grå luftmassan som skymt mina ögon för ljuset.

Livet och döden

Dimman är vacker i sin färglöshet, när den bäddar in stad och vatten, i ett mjukt svalt täcke som lyfts bort vid gryningen, då Solen återigen kastar lus över den vackra, men under stundom grymma värld vi kallar vårt hem. Utan sorg, ingen glädje, utan natt, ingen dag, utan död inget liv.

Andetagen ger liv.
Liv, detta outgrundligt, mysteriösa liv vi fått, utan att förstå varför, och utan att alltid veta vad vi ska göra med det. Och rätt som det är har våra lånade dagar tagit slut, och ingenting om vad som kommer efter slutet, om det kommer något efter slutet, vet vi något om.

Jag lever, för att jag dansar, jag dansar för att det gör mig levande.
Nån gång då och då vänds tillvaron uppochned, och det tar olika tid att landa på fötter igen. Jag andas djupt ner i mina lungor, för att livet skall bli syresatt, och hjärtat slå i takt igen. Jag sjunger för de som förstår vad min röst och mitt bröst gör med de ord som vibrerar fram genom min mun, ur mina lungor, ut i den nyckfulla svenska sommaren.

Det blir nog bättre

– ”Har du ingen fru?”

…frågade den Etiopiske mannen idag, när jag hjälpt honom att få på cykeldäcket på sin begagnade mountainbike. Den frågan får jag oftare från män med ursprung från Afrika och Mellanöstern, än från svenska män eller kvinnor. Och när jag säger ”nej” ser de ofta förvånat på mig. Och jag försöker inbilla både den artige Afrikanske mannen och mig själv att det finns fördelar med att vara själv. Och även om jag vet att det är sant ur ett perspektiv, så hoppar mitt hjärta till och protesterar när jag säger det.

Han försökte på rätt knackig svenska berätta något dråpligt och roligt angående Etiopiska namn, och till slut gick det upp för mig vad han berättade. Med reservation för stavningen på de namnen.

Hans namn var Semere, men uttalades tydligen ”semre”, vilket han påpekade inte var så lyckat att heta i Sverige, eftersom det i princip gick att förväxlas med det svenska adjektivet ”sämre”. Till ex:

– Vad heter du då ?

– Jag heter Semere

– Jaha… men det blir nog bättre

Han berättade även om ett annat Etiopiskt namn som inte fungerade så bra i Sverige, men inte fick liknande associationer i Etiopien. Namnet var Bayas… och jag behöver väl inte för det svenska folket, med väl utvecklat sinne för runda ord och underbälteshumor förklara vilka pinsamma missförstånd det namnet kan bringa i försvenskad tolkning ?

Med dessa djupa, dimmiga och till slut lätt humoristiska betänkligheter, ämnar jag att titta in i huvudet en stund och slå igen de små korpgluggarna… hoppas det inte är allt för dimmigt där inne.

Förresten så betyder namnet Semere: ”farmare/bonde/lantbrukare”
ba’satt ni vet ! Och tänk va mycket man får veta om man närmar sig människor från främmande kulturer istället för fjärmar sig från dem… och vad roligt vi kan ha tillsammans !

…
Här sitter jag, med inflammerat tandkött, och svullen kind och hals efter tre akuta tandläkarbesök i midsommarhelgen. 4500 kronor fattigare utan att behandlingen ens är färdig, och en utifrån min smärtgräns outhärdlig smärta i tre långa dygn.

Här sitter jag, en ”nyttig idiot”, som så ofta jag kan bidrar och hjälper folk utan betalning, när helst de kan tänkas behöva hjälp, ur ett samhällsperspektiv. En som inte passar in i det urbaniserade, marknadsdyrkande samhällets normer, en som inte fungerar som en produktionsenhet, alternativt slug egoistisk, penga-dammsugare.

Här sitter jag och funderar över en del funderingar, värda att funderas över.

Lönsamhet och ledighet

Förut fanns det nog lika många tandläkare i stan som nu, men nu har man delat upp tandläkar-jouren över hela länet, så om man får akut tandvärk med inflammation, så får man förbereda sig på att åka bil… minst 10 mil. Nu hade jag turen att ha tillgång till bil denna gång. Och jag har körkort. Men har alla den möjligheten ? Men det är klart tandläkaryrket är säkert inte tillräckligt lönsamt som det är ? Och lönsamhet och produktivitet går före allt utom ren kapitalistisk spekulation och riskkapitalism.

Uppdrag: skit i kunden och anställ någon att låta trevlig medan

Alldeles innan midsommarhelgen fick vi nätverksfel på internet nästan hela Djupö-området oxå. Två dagar innan midsommar började samtalen ringa in till AllTele. Till en början intar de utplacerade (1)*företagsmålvakterna* (kundservice – lågbetalda mänskliga förprogrammerade telefonsvarande ungdomar) – en av företagsledningen, förprogrammerad tveksam inställning till att de uppståndna problemen ens uppstått. Detta är ett förfaringssätt, alldeles oavsett hur verkligheten ser ut. Dessutom hävdar den av företagsledningen förprogrammerade anställda ungdomen, som skäl att inte rycka ut, att ”snart är det ju midsommar oxå”.

När sedan nästa dag kommer, fortfarande en dag till midsommarafton, en dag som dessutom är en ”afton”, som egentligen inte är röd dag. men ändå behandlas som röd dag, då många ser till att gå hem tidigare från jobbet redan dagen före själva aftonen. Då har de blivit så nedringda av abonnenter att det inte finns en chans att det är något annat än nätverksfel. Då kvittrar den förprogrammerade företagsmålvakten till ungdom, att det är ”ganska säkert” att det är ett större nätverksfel och att det är ” felanmält”

Vad betyder det då ? ”felanmält” ? Jo det betyder att de som äger kablarna som AllTele hyr av, fått information om felet. Men betyder detta att åtgärder nu vidtas ? .. Nej, nej, nej all godtrogna medborgare, mig inkluderat. Nu väntar medvetet kabelägarna ut Torsdagen innan midsommar, vill helt enkelt inte skicka ut någon tekniker för att åtgärda felet som är uppenbart och omfattande. Detta kan nämligen medföra en kostnad för både Alltele och de som äger kablarna, och det kan minska på lönsamheten.

Lönsamheten biter ofta världsmedborgarna i röven

Ytterligare ett exempel på hur ”lönsamhetens värld” kan bita dess medborgare i röven, är det exemplet med hotet världen står inför genom att antibiotikaresistenta bakterier bildas i allt raskare takt. Och den Antibiotikaresistensen har skapats till stor del av för frikostigt utskrivande av antibiotika av läkare, samt för flitigt användande av patienter som mer eller mindre använde det som en säkerhetspryl även vid milda förkylningar. Och detta livsfarliga överflödiga användande av antibiotika/penicillin är ju givetvis orsakad och stimulerad av lönsamhetens heliga avgudabild.

När nu detta för världens totala hälsotillstånd, ytterst riskfyllda situation med antibiotikaresistenta bakterier uppstått så står Lönsamhetens heliga avgudabild maktlös… eller rättare sagt viljelös inför detta livshotande globala problem som de delvis själva skapt. Jo för att ni ser bakterierna ombildar sig så ofta direkt efter eventuellt framställt nytt effektivt penicillin, att när väl medicinföretagen med dess forskning i ryggen fått fram det, så bakterierna kanske blivit resistenta mot det.

Och hörrni finns ingen lönsamhet vad händer då ? Jo då investeras inga pengar i forskning och produktion. Huvudsaken är som sagt var lönsamheten, inte om miljontals människor riskerar dö av sjukdomar och infektioner som är näst intill utrotade i västvärlden. Anledningen till att de inte är utrotade i tredje världen, är ju givetvis att de är fattiga där och inte har råd att köpa medicin, och då är det ? … just det ….inte lönsamt

Definitionen på nutidens företagsamhet tycks vara att på ett så samvetslöst sätt som möjligt , med så lite eget utfört arbete som möjligt suga ut så mycket pengar som möjligt av både de som har gott om dem, och de som har ont om dem, utan något som helst humant eller globalt ansvar.

Jo och hörrni förresten….

Jo förresten hörrni – på sluttampen av samtalen önskade, både den hjälpsamma, men medicinskt maktlösa 1177-informationspersonalen och den förprogrammerade företagsmålvakten till ungdom: ”Trevlig midsommar” … innerst inne tänkte den i smärtor lidande tandvärksdrabbade Kai-Tomas att de kunde stoppa upp sin ”trevliga midsommar” nån stans där solen aldrig skiner. För solen sken inte under min midsommar… men huvudsaken är ju att ”lönsamheten” får frodas.

(1)* förklaring: En bilmålvakt kan vara ägare till fordon som brukas av andra personer eller företag, och där målvakten då underlåter att betala lagstadgad trafikförsäkring, parkeringsböter, skatt på trafikförsäkringspremie,
med mera. Gällande svensk lagstiftning är det svårt för polis och
kronofogde att få ut dessa skatter genom att beslagta och avverka
fordonet. År 2014 rapporterade Sydsvenskan att bilmålvakter hade upp till 1,5 miljarder kronor i obetalda skatter, böter och avgifter.[1]

Därav associationen till det egentillverkade ordet ”företagsmålvakt”, där det alltid är omöjligt att prata med ansvariga personer, och därmed att få ett svar som är värt nåt.

…
Är vi alla överens om att mordet på Lisa Holm är fruktansvärt tragiskt ?
Förmodligen !… mitt hjärta brast i tusen bitar, när det stod klart att hon inte kom hem igen.

Är vi alla överens om att det inte finns några ursäkter för mord och våld ?
Jo troligtvis de allra, allra flesta, mig inkluderat, även om det finns några som inte har sunda gränsdragningar kring människovärde.

Är vi alla överens om att om bevis finnes, så skall straff utdelas ?
Nja …. jag tycker ju iofs det !
Men en del tycks tycka att den här biten med att bevisas skyldig är onödig. eftersom man delar bilder och hänger ut människor på facebook och andra sociala medier.

Sen spelar det mindre roll om de som i detta fall hänger ut folk med bilder och adresser som skyldiga innan rättegång, skulle få rätt denna gång. Det finns inte ens fog för uthängningsbeteendet om de som hänger ut skulle ha rätt i 90 fall av 100.
För om vi då föreställer oss vad som händer med de 10% som blivit oskyldigt uthängda för dylikt av uthängarna. Det kanske fortfarande inte spelar nån roll för er som hänger ut dem ?… troligtvis inte!

Men om det var de själva, eller deras äkta hälft, eller deras vuxna barn som tillhört de 10% som blivit felaktigt uthängda för vedervärdiga, oförlåtliga brott. … spelar det nån roll nu då ? Ha då i åtanke att misstankar och anklagelser av denna typ följer med
vederbörande förmodligen hela livet ut, även om en skyldig blir dömd.

Jag är mycket intresserad av vad folk som ägnar sig åt detta rättsosäkra beteende har för svar på dessa frågor. Troligtvis lär jag inte få ett genomtänkt svar på frågan.

Varför vill vi straffa ?

Är det för att förhindra ytterligare brott, skydda övriga medborgare ?
Är det helt enkelt för att det måste vara påföljder av ens agerande ?
Eller är det för att det känns bra, dvs hämndkänslor ?
Och om det är det sist nämnda, … vilket jag uppfattar är fallet med de som tycker bevisföring är onödigt, då undrar jag om de verkligen tänkt sig för i frågan:

Vill de VERKLIGEN leva i en värld där människors egna hämdbegär är normen för vilka som blir straffade, uthängda och släpade i smutsen… ja eller tom avrättade. Det är nämligen nästa steg, när man fjärmat sig från förnuftet, fjärmat sig från rättsväsende och lagar.

Om föräldrarna till Lisa själv går och bär på hat, och hämndbegär, så kallar jag det mänskligt. Det hade även jag haft i deras situation troligtvis. Men när tusentals svenska medborgare sprider såna här saker så finns det inget personligt hämndbegär att förklara det irrationella beteendet. Då är det rent hat och ondska som sprids. Och det paradoxala är att de enligt egen utsago ”goda människorna” som hänger ut folk, då trampar in på ondskans marker… dvs de marker och beteenden de så stark påstår sig fördöma.

Troligtvis anser de som gör så här att de har rätt att göra det, eftersom brottet var så avskyvärt. Och troligtvis anser de oxå att genom att hänga ut folk, så gör de Lisa Holm en tjänst. Det enda som hjälp Lisa Holm, är om mordet hade förhindrats.
Och jag betvivlar starkt att fängelsestraffet för de som förhoppningsvis blir bevisligen dömda, skulle bli längre eller hårdare för att folk hänger ut skyldiga OCH oskyldiga människor. Men det kanske inte heller spelar nån roll för dessa ?

Skuld

*Vem är skyldig här i världen ?

*och skyldig till vad ?

*Och vem anser sig ha rätten att avgöra detta ?

Skuldkänslor finns det många som går omkring och bär på. Men innebär DET att vi är skyldiga, och till vad ?, och inför vem ? Och ur moralsynpunkt, är nog alla ”skyldiga” dvs bär skuld över någonting. Även om många intalar sig själva att så inte är fallet. Kan det t.o.m vara så att de som skränar och skriker mest vid såna här tillfällen, de som är snabbast att döma, är de som bär störst inre och moralisk skuld, och på detta vis försöker flytta fokus på något så avskyvärt att deras egen ”skuld” försvinner i skuggan av detta avskyvärda mord?… hmm .. ja kanske är det så.

Själv bär jag på skuldkänslor, över saker jag gjort fel, över människor jag sårat genom livet. Däremot har jag efter låååång träning, upphört bära skuld som inte är min. Och jag har kommit till insikten att världen inte blir bättre av att jag hatar folk på lösa grunder, inte blir bättre av att jag leker jury, domare och bödel på Facebook. Jag ägnar mig inte ens åt att hata dömda människor som ÄR skyldiga, då hat i alla former, äter upp den som hatar, inte den som blir hatad. Och det enda som händer med mera hat, är att mer ondska sprids. Och sprids mer ondska ökar risken för att det blir ännu fler unga människor som blir bragta om livet.

Nä jag tro jag överlåter dömandet till Gud, och rättsväsendet. Men om rättsväsendet fallerar, DÅ…kommer min arga kritiska röst höras !

Till Minne av Lisa Holm

…
Det tog mig hårt ….
Jag ville inte ens höra det först, ville inte tänka på det.
Ju längre tiden gick, förstod jag att detta inte kunde sluta lyckligt.
Det tog mig hårt, trots att jag inte kände henne alls.
Hon var så ung, herre Gud, bara 17 år ….
jag förstår ingenting. Varför ?

Jag tappar emellanåt tron på mänskligheten,
Detta är ett sådant tillfälle då uppgivenhet och förtvivlan griper tag i mig.
Hittills har jag alltid rest mig och slagits vidare igen.
Men en dag är min tid ute. Men inte än, inte än.
Men Lisa Holms tid skulle inte varit ute,
jag förstår ingenting, varför ?

De som gjort detta … hur fungerar de?
Finns några som helst mänskliga drag kvar i dem ?
Jag förstår ingenting… varför ?

Jag ville inte tänka på det när nyheterna
började prata om spår i området.
Jag bad inombords att hon skulle hittas vid liv.
Hon måste hittas vid liv..
tänkte jag och trängde undan det jag befarade.

Jag kände henne inte alls,
Men det kändes ändå som någon tog något ifrån mig…
ifrån oss, utöver det oersättliga i en ung människas liv.
De tog en bit av vårt hopp, en bit av vår tro.
De tog en ung människa bort från vår jord.

Jag förstår ingenting… varför ?

…
Vettiga norrlänningar ?

Ingen fullt ut vettig människa åker ca 40 mil, tur och retur för en danskväll ?
Denna väl mer tur än retur om jag säger så. Jo fast norrlänningar med dans i blodet kan få för sig såna här idéer, och komma hem 03.30, somna 04.00, och ändå efteråt säga att man haft kul, och att det var värt det. Sen har vi ju danskungen Egon Edmark 74 bast som far långt längre sträckor än så… men så är han kung oxå.

Det var säkert 20 år sedan jag var på Gräsmyrs dansloge sist, då vi utgick från nattlogi i Umeå. Och ikväll hade jag nog gott mod och självförtroende när vi anlände. Men när dansen började var jag lite fundersam. Tre tjejer jag kände, och som jag säkert skulle kunna tänkas dansa ett par danser med. Men sen då ?
Nej ….. jag fick inte vacklande självförtroende över mina dansfärdigheter. Men nu skulle jag till större delen bjuda upp NYA danserskor… och vart börjar jag ?

Givetvis tar jag gärna danser med duktiga, snälla, fina C, som jag åkte med i början. Och tillika jätteduktiga danserskorna E och A från Sollefteå. På så sätt kommer man upp på golvet och visar att man finns. Och kanske en eller annan uppfattar att här finns det krut i benen, och smidiga dansfötter, i slitna dyngiga Adidasskor.

I valet och kvalet

Men vem välja, vem välja ??
Hmm, hon där med page-frisyren och svartvit klänning ?
Nja … jo hon dansar bra, men säger hon ”ja” ?
Oj .. där var en goding som fötterna slirar graciöst på dansgolvet för, men ser hon inte lite avvaktande ut ? Jag funderar vidare: Undvik …åtminstone till en början att bjuda upp allt för ungt. Undvik att enbart använda raggar-ögonen när du bjuder upp, leta inte bara efter vackra ” fodral”. Undvik näsan-i-vädret-tjejerna osv … men hur identifierar jag dem ? … det är ju bara nya ansikten ! (och dansben)

Jag tänker för mig själv att det gör ingenting om jag får sitta större delen av kvällen, nu när jag bryter nya dansmarker. Jag tar till det gamla tankeknepet att om jag får 4-5 bra danser så är jag förnöjd, och resten får bli en bonus.

Kunde gått illa för Kai T 🙂

Innan dansen börjar, möter Sollefteåtjejerna en kille, stor som ett hus, bredaxlad, Van-Diesel-frisyr och guldtand. Som säger åt C att man ska resa sig upp så man kan kramas. Av rena respekten flög C upp på benen och gjorde som han sa. Dessvärre fick jag för mig att jag skulle vara rolig oxå. Jag kände ju inte denna långe, snubbe med breda axlar och hård image. Men jag flög upp från sittande position jag oxå… och öppnade kram-famnen:

– Ja ha när du säger att det ska kramas så….

Där hade ju den kvällen kunnat sluta med en rak höger, och ett par glasögon tillhörande mig, i tusen bitar. Det kändes som jag lika gärna kunde fått en fet smäll. Ibland kan spontanitet vara livsfarlig. Men det visade sig vara en schysst kille, så han kramades tillbaka, om än en så kallad mans-kram. För att alla ska vara på det klara över att ”vi är inte sånna” … och ingen rak höger i Kai-Tomas ansikte.

All vår början bliver ….. L-L-Lätt ?

Efter några danser med de graciösa Sollefteåtöserna, tänkte jag när mina dansbruds-scanner-ögon inte funkar som dom ska, att jag sätter väl mig då och ler, njuter av musik, och kollar in roliga dansstilar och folk…. Och 3 bra danser var redan kirrade, så enkom 2 till behövde uppnås för att komma upp till mitt eget lagda mål för en bra danskväll. Och det måste jag väl fixa ?

Då kommer en blond trevlig tjej, fram och bjuder upp. Presenterar sig som Åsa, och sa att vi dansat förra året på Gussjö. Ja vem är jag att protestera, det visade sig vara ett klipp, på flera plan. Hon dansade mycket bra, var trevlig och öppen. Men mervärdet i denna danstjej återkommer jag till strax. Nu var det jallafall 4 bra danser inhåvade…. 4 done, one to go…

Highlights var som alltid fulla av energi, scennärvaro, och framför allt ser ut att ha roligt på scenen, vilket smittar av sig till dansmänniskorna på golvet. Ska jag bjuda upp godingen som sitter där 10 meter ifrån mig ?… njä… ooops där tvekade jag en tiondel för länge, nu blev hon Shanghaiad av kort dansant tunnhårig danskille i orange tröja … Men halllåååå … det är ju min tröjfärg !!!!

Ringar på vattnet – ryktet går

Sätter ner gumpen igen på Gräsmyrs Panelhönebräder, och tänker försöker gilla läget. Det går riktigt bra. Jag mår riktigt bra. Faktiskt … går ingen nöd på mig. Då kommer en söt tjej i blåblommig tunika tror jag det var, fram. ler och sträcker ut handen och säger att hon fått tipset/ordern att dansa med mig, utförlig beskrivning på hur jag ser ut och vart jag satt osv … av ?… ….just det Åsa

Det visar sig vara ännu en kanonduktig danserska. Hur jag än styrde, vände och vred så följde hon med. Det blev nog sammanlagt 5 danser med henne under kvällen. Under en av danserna med blåblommiga tunikan, smilade hon upp sig när två mycket unga killar , med keps, hängbrallor och tonårsfinnar, ställde sig vid ingången. Hon sa:

– Undrar om det där är killarna som har EPA-traktorn nere vid parkering?

När jag sedan några danser senare än en gång dansade med Åsa så log jag och tackade henne för ”reklamen”… var på hon först såg oförstående ut, tills tioöringen trillade ner, och hon brast ut i skratt, och sa:

– Ja jag har tipsat en tjej till om dig, men hon har inte fått tag på dig än

Men det här var ju kanooooon…. att tjejerna sprider reklam över mina slitna Adidas, ja eller åtminstone vad fötterna och benen i dem kan åstadkomma på ett dansgolv.

Katschinggggg!!!!

Katschinggggg!!!! … nu nådde jag kvoten !!!! Fem bra danser resten är
bonus tänkte jag. Och det blev många, många fler bra danser under
kvällen. Men givetvis inte som på hemmaplan. Här fick man ju chansen att
sitta nån enstaka dans,,, för att det var bortaplan. Men som C sade på
vägen hem:

– Jag men det blir ju likadant här på Gräsmyr om du kommer hit några gånger till

Nä häpp …. nu vågar vi lite mer då

Nä nu jäklar … nu hamnade hon mitt framför mig, hon som blev Shanghaiad nyss… som jag var lite tveksam till om hon skulle säga ”ja”. Jag sträckte fram handen… och hon sträckte fram sin och sa ”hej” med ett förvånat uttryck i ansiktet, ungefär som om vi bara skulle hälsat på varann som främlingar och gått vidare åt varsitt håll. Jag måste väl förtydliga mig då tänkte jag, fast vi står på ett dansgolv, och det man gör där är att dansa:

– Ska vi dansa ?

Då ser hon fortfarande tveksam ut. Och säger nåt i stil med:

– Eh ..ok jo det kan vi göra (med ett underförstått ”kan vi VÄL göra” i tonfallet)

Nå ja … vi sätter igång, och hon var duktig… vacker OCH dansant, smidig som en räv, följsam, men inte den sprudlande, sprättande danstypen. Det funkar för mig tyckte jag. Och efteren stund faller hennes kropp tätare intill min, och en hand åker upp i min svettiga nacke , ungefär som ett tecken på att jag blivit ”godkänd” .. ja meer än godkänd. Efter första deldansen säger hon med ett leende:

– Ja ni ”söderifrån” ÄR bättre på att dansa… killarna här är oftast stela.

Under en av de danser jag hade ynnesten att få vila lite, så kom EPA-traktorkillarna och satte sig bredvid mig, en kraftigt förfriskad, vilket märktes både på sättet och spritångorna. Men när Highlights då lirade ”Kung i baren” av Uggla, så var den mest överförfriskade unge herrn med på noterna, och sjöng… nja eller mer skrek ut orden ”kung kung kung i baren” och mumlade under resten av refrängen. Men jag sjöng med honom och gjorde high five innan nästa Gräsmyrsbrutta högg mig för dans.

På vägen hem höll jag mitt löfte att prata så C höll sig vaken. Tack C för att du tog med mig !

…
Höga förväntning = besvikelse ?

Jo ofta kan det vara så,
men Gussjunoret, Highlights, Voyage, Lejonsson och Lina och ett gäng Superdanstjejer… innebar lyckorus. Om du frågar mitt sinne och mitt hjärta.
Frågar du min kropp, så här dagen efter, så funderar den nog:
– ”va fan håller du på med gubbe”!

Det är tex inte ofta en snygg dansant tjej betalar en 140 kronor för en dans.
Men på Gussjönoret skedde det.

Jag blev erbjuden att åka med tre kanonfina tant… eh tjejer hette det ju ja… som skulle utgå från Sandslån. Min inbyggda Skalman-mat-och-sovlocka” med inbyggt varningssystem för försenade Qvinntimmer, ringde alarmerande vid erbjudandet.
Lite drygt två timmar efter att Liv i Voyage sjungit sina första vackra toner på Gussjönoret…. ser jag sällskapet jag skulle åkt med trippa ned för backen.

Arvtagaren till styrdanskaraktären ”Matadoren” var där och ”hypnotiserade” kvinnor med tangoförförisk blick, och enligt mig, lätt överdrivet självförtroende kring danskunskaperna. Vet han förresten inte att det är 74-årige Egon som är danskungen ? (Mannen i vit långärmad tröja)

”Dansmaffiaskaket”, som dansföreteelse uppenbarade sig oxå denna kväll. Ett dansmove som dess bättre är på utdöende. Där de dansande lixom stannar upp lutar tjejen som drar upp benet erotiskt längs skakarens kropp, och sedan skakar de orytmiskt på Parkinsonsvis på överkroppen, och tror sig gjort någonting som har med dans att göra, och tror sig befäst tronen på dansgolvet genom detta märkliga styrdansmove.

En Bäver av hankön uppenbarade sig även på dansgolvet denna oförglömliga kväll. Ja det så faktiskt ut så, utifrån texturen på handduken ihopviken på längden fastsatt i ryggslutet på nåt vis. Men det är klart att det ska finnas bävrar i sådan fin miljö

Jag har ju genom åren på detta vis genom idogt bloggande på ett vis kartlagt styrdansandets ”regler” och dess karaktär. Beskrivit dansstilar och karaktärer, hur uppbjudningsproceduren går till osv osv.
Drivit både med andra (anonymt) … och med mig själv (mindre anonymt)
Ibland händer det ju att två tjejer bjuder upp en samtidigt, och man får för ett ögonblick känna sig rätt populär.

Igår fick jag uppleva ett nytt uppbjudningsknep, från en glad dansant tjej … ja en av dem som jag berättade kom ”lite” sent. När jag var på väg att bjuda upp jätteduktiga, fina, snälla Johanna, så tog jag lixom ansats att sträcka ut handen/armen för att grabba tag i henne. (Dvs inte fråga verbalt, så gör man ofta när man har självförtroende som jag har, och när man känner henne väl)
Men då … bakifrån kom en arm och en hand och liksom låste min dansuppbjudningsrörelse, trots att Johanna var fysiskt närmare än hon som kom bakifrån. Så den uppbjudningstekniken är härmed döpt till: ”Armlåsningen”

Det var absolut tillräckligt med dansfolk för att ha en riktigt kul danskväll.
Men kanske inte idealt för Lejonsson och Lina som behöver kosing för o betala banden. Jag brukar ge nån lite nästan betydelselös dricks då och då för att bidra. Men igår slog jag personligt rekord tror jag. 180 kr inträde, jag betalde 200. Normalt fikar jag för 60 kr, igår för 95 kr, och 5 kr i dricks. Sen på vägen ut så köpte jag fika för 30 kr, men betalde 40. Ja ni förstår ju att jag måste lugna mig lite i min iver att hjälpa till 🙂

Men o andra sidan betade en av tjejerna i vår bil, min del av bensinkostnaden.
Och jag fick 140 kronor för en dans… eller om det var en återbetalning av en skuld. Jag minns inte så noga. Men hon vägrade tyvärr när jag bad henne, demonstrativt lägga pengarna i m in byxficka inför övrig danspublik så det skulle se ut som en natura-betalning. Det var för övrigt samma tjej som vid uppbjudning och öronbedövande hög dansmusik, för några år sedan tog upp en snodd och sa:

– Jag ska bara sätta upp håret

varpå jag replikerade:

– ”Va saru, ska ru sätta på mig ?”

Varpå hon svarade med all oönskvärdlig tydlighet, vänligt men bestämt, och med tydligt klingande konsonanter och vokaler för att inga ytterligare missförstånd skulle uppstå:

– ”NEJ det ska jag inte !”

Refrängen

Jo osså blev jag erbjuden att ta återresan med de tre fina brudarna som kom 2 timmar sent till dansen. Men då ringde skalmanklockan igen. Osså hade jag glömt kyskhetsbältet hemma…

…
Ibland får jag känslan av att vara något av en utomjording, att komma från en annan planet. Det bottnar naturligtvis delvis i en utanförskapskänsla. Och ofta utgår jag från att alla mina vänner och bekanta tillhör ”normen” Och även om jag mycket väl förstår att ingen är helt utan problem, så känner jag mig allt som oftast som den ende ”utomjordingen” . Åtminstone i min närmaste omgivning och i min hemort.

Allt detta grundar sig säkert delvis i hur vi sätter normer i det som skulle varit vårt ”gemensamma” samhälle, men mest tillhör de produktiva enheterna eller de som hovar in pengarna från deras arbete. Och är du inte producerande, så har makthavare av både marknadsmässigt, kapitalstarkt slag, politiskt slag och de nyttiga idioter som bär fram deras samhällssyn, som alla propagerar för ett ojämlikt samhälle med ökade klyftor….alla dessa har bidragit till till att ”icke produktiva” inte skall ses med samma värde som ”produktiva”

Sådant sätter sig djupt i själen och i sinnet för oss i olika slags utanförskap. Och kanske speciellt om man inte har med sig någon form av samhörighet och känsla av gemenskap hemifrån.

Även om jag inte på något sätt lider nöd ekonomiskt, jämfört med hur det ser ut i övriga världen, … så gnager utanförskapet hål i mig. Det finns massor av folk som är långt fattigare än mig, men som ändå ÄR någon, i deras del av världen, i deras by. En person som är del av något, en del av nån sorts gemenskap.

Jo jag tror givetvis det finns fler ”utomjordingar” bland oss. Men vi går alla kring, både ”utomjordingar” och ”normala” människor i människokroppar/människofodral, så det syns inte att vi är från en ”annan planet”

Problemet med de oförsvarbart stora klyftor som maktens elit skapat, är i vårt land inte enkom, eller ens i första hand ekonomisk misär, som skapats av vårt kapitalistiska levnadssätt. Utan här i det ännu så länge relativt trygga Sverige, är det i första hand ett socialt utanförskap som skapats. Ett utanförskap där sjuka, gamla och arbetslösa ses ner på som människor av mindre värde.

Det är så grundligt inarbetat att utöver de som på en något förenklad grund räknar sig själva som ”bidragande” …. så har det planterat sig i hjärnorna… ja nästan i hjärtat på oss som av olika skäl inte har en förmögenhet, inte har ett företag, eller anställning. Det har rotat sig så djupt att vi själva tagit över den självnedvärderande synen utifrån vår arbetsmarknadssituation.

Och märkligt nog så accepterar vi däremot icke producerande människor om
de är födda med en förmögenhet. Då är man inte lat, utan då är man ”excentrisk”
Det finns en medveten positiv omskrivning för allt de som de förmögna gör, som är negativt om du är mindre bemedlad.

Så här lever jag i min egen värld, på min ”egen planet”i rädsla att bli fråntagen mitt uppehälle om jag i någon missunnsam människas ögon skulle uppfattas som för aktiv för att inte kunna fritt söka jobb på arbetsmarknaden. Eller rädsla för att om jag ingenting gör och låser in mig i lägenheten ska dyka ner i en bottenlös depression igen … för att till slut inte orka kravla sig upp en gång till.
Nej … det ÄR INTE någon semester eller ens ”ledighet” att vara sjuk, sjukskriven eller arbetslös, det är kort och gott ett utanförskap.

Och givetvis är du ju per automatik fullkomligt diskvalificerad från allt vad kärlek och förhållanden och sex är. Det säger sig lite självt ju. Stenåldersmannen kan hända vann attraktionskraft utifrån sin förmåga att skaffa mat och sin muskulatur. Dagens män vinner ”kärlek” om vi nu ska kalla det för detta…genom att fylla bankböckerna till bristningsgränsen, och kunna erbjuda sina kvinnor ekonomisk trygghet och social trygghet…. eller varför inte kalla det för lyx. Åtminstone ur ett globalt och historiskt perspektiv.

Men skulle jag inte kunna hitta en annan ”utomjording” då ?
Jo fast jag ser ju inte, trots mitt raljerande kring ordet ”utomjording” …. någon annan som det. Njä … inte ens mig själv alla gånger, det är bara en metafor för att belysa ett upplevt socialt utanförskap. Och jag faller ju även jag för kvinnor utifrån vad som finns i hjärna, vad som finns i hjärtat och hur graciöst de vaggar sig fram i tillvaron, samt dess yttre skönhet (förvisso tycker jag de flesta är vackra men…)
Så jag hade ju hoppats på en människa som gillar den jag är:

… en humoristisk, musikalisk, poetisk, omtänksam, varmhjärtad, intellektuell och klok männi… utomjording…

ET phone home … ouch !

…
Men dra åt H-vete va kul de kan va mä dans !!!

Om man börjar dagen med två pann-knack,(huvudvärk) en på förmiddan, och en på eftermiddan, och blir dyngsur under regnskur på väg till överbelastad frisör, med krossat skyltfönster. Ja då är förutsättningarna på topp för en kanondanskväll. Eller som danskungen Egon Edmark skulle uttryckt sig:

– ”SKDL på noret, 251v ee” vilket betyder: ”Superkanondansläge på Gussjönoret 251 inlösta (visitors) Egon Edmark”

Två st Jörgen i bilen och en stycken Kai-Tomas grundlade för rolig bilresa.

Perikles är återigen ett toppband, trots att trummisen sjöng sha-la-la-la väldigt surt i en låt. Deras egen ”Fredag i blodet” är otroligt medryckande. ABBAs ”Does your mother know” blev jag vansinnigt glad av att dansa till. ”Highway to hell” med riktig metal-röst är oemotståndligt roligt. Men gladast blev jag av Perikles egen ”Härligt” som fick mig att känna sommardansglädje långt in i hjärtat, ända ut till tårna och upp till den nyfriserade hårtofsen. Så glad att jag nästan kunnat dansa med Annie Lööf om hon stått bredvid när de börja spela, … men bara nästan.

I fiket stod Lina och log åt oss dansare när vi beställde fika vid pausen.
Lejonsson och Danskungen tog inträdet, och sååå otroligt många dansade och log denna kväll. Saknades väl bara en halvgalen ko från näs, och en dansprinsessa med Helgumsursprung för att kvällen skulle fått 10 plus. Men när jag tänker efter kunde många fler favoriter fått komma, och ändå får kvällen ikväll 9 plus.

”Då blir det härligt Härligt att vara med dig
Detta ska bli vårt äventyr å ingenting hindrar oss nu
Då är det härligt Härligt att bara leva
Hoppas det varar länge nu för här kan vi stanna om vi vill”

(Refr från Perikles ”Härligt”)