I romanerna, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg, skrivna mellan 1949-1959, får vi Svenskar läsa om Karl-Oskar och Kristina och deras hårda liv som föranledde dem att fly till ”Amerikat” i hoppet och tron om ett drägligare liv. Efter sig i en liten barnkista och outhärdlig sorg lämnade de en liten Anna, vars hunger drev henne att äta av undangömd gröt som svällde i hennes mage så hon dog.
Sådant var livet för många svenskar den tiden. De kom inte till något serverat silverfat i Amerika heller, men jorden kunde föda dem. Men arbetet, slitet, och döden var ständigt närvarande även dit de flytt.
Om de slungats in i vår tid
Det får mig ändock att undra. Vad skulle Karl-Oskar, Kristina, och Robert sagt och känt om de hastigt slungades in till dagens Sverige, eller Amerika ?
Skulle de överrumplas av den välfärd som skapats, och införlivas med glädje i det kapitalistiska systemet ? …Ja kanske det.
Eller skulle Kristina förfäras över att människorna glömt Guds ord,
och blivit Ateister ? Nu var nog just väldigt många kristna på den tiden, utifrån fattigdom, elände och fruktan. Men kyrkans män, levde relativt gott allt som oftast.
Robert skulle kanske än en gång förblindas av allt som glimmade, och falla igenom skyddsnätet i ett nutida samhälle med allt glesare maskor. Han kanske än en gång konstatera att ”Guldet blev till sand”
Skulle leendet ha falnat ?
Och Karl-Oskar själv, kanske skulle förundrats över hur lite västerlandets folk behöver slita för att leva så gott, med en så hög standard. Kanske hade det initialt gett honom ett brett leende på läpparna, och kanske skrattat i eufori.
Men hade leendet falnat, och skrattet fastnat i halsen, när han sett hur näst intill alla yrkesgrupper med 25.000 och rakt upp i Miljonärskvarteren, är ständigt missnöjd med sin ersättning för utfärdat arbete ? Han som slet sönder sin kropp och rygg för några ören. Han som förlorade hustru i barnsäng, när ingen hjälp fanns att få. Han som förlorade sin bror Robert i Amerikat. Och han som själv snickrat kistan till sin lilla dotter. Hur skulle han reagera på att yrkesgrupper lämnar sina arbeten för grannlandet för att 25.000-40.000 kronor i månaden, inte är tillräckligt för dem? Månne han vredgats med knuten näve i fickan över Högmodet och frosseriet ?
Lilla Annas bortgång i minne
Och hur hade han tänkt inför alla pengar och resurser som finns i landet, och ändå låter girigheten gammalt folk ligga i sin egen avföring på ålderdomshem, för att riskkapitalister ska få tjäna pengar på skattepengar inbetalda av skattebetalarna själva ? Hade inte detta varit ett slag i ansiktet på honom, när han förlorat sitt barn, och sin hustru i sjukdomar som idag lätt hade kunnat åtgärdas. Då fanns inte kunskapen och resurserna. Nu finns den och ändå ….. ändå låter man äldre ligga i sin egen avföring.
Och hur hade Karl-Oskar tänkt inför de människor som idag spottar saliv på, kör över med mopeder, falskeligen anklagar tiggare för brott, misshandlar människor utifrån det faktum att de är fattiga ? Han som själv kom från fattigdom.
Nu om Karl-Oskar hade slungats in till vår tid, men en annan plats, så hade han upplevt att inte mycket hade förändrats i levnadsstandard. Faktiskt för en majoritet av världens befolkning. Och om han då lärt att all den välfärd som det rika västerlandet byggt åt sig själva, inte alls var byggt på hederligt slit, utan på andra människors, andra, fattigare länders naturrikedomar och undermåligt betalda arbetskraft. Hade han inte då fnyst åt den välfärd vi skapat oss ?
Och när den rika delen av världen heller aldrig är förnöjda med den rikedom vi lever i.
Med historien som rättesnöre
Och vad hade Karl-Oskar sagt om han fick veta hur människan betedde sig under andra världskriget mot Judar, Romer, sjuka och handikappade, och ändå inte lär av historien, utan sakta men obehagligt tar tydliga steg åt det hållet igen ?
Hade Karl-Oskar utan att agera, stått och sett på när det nya rika svenska folket står och spottar på fattiga människor ?
I think not, I think not !
Och vi har det som vi har det, för att vi valt detta, 94 % av Svenskarna röstar Borgerligt, ultraborgerligt eller nyborgerligt