Månad: maj 2015

I romanerna, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg, skrivna mellan 1949-1959, får vi Svenskar läsa om Karl-Oskar och Kristina och deras hårda liv som föranledde dem att fly till ”Amerikat” i hoppet och tron om ett drägligare liv. Efter sig i en liten barnkista och outhärdlig sorg lämnade de en liten Anna, vars hunger drev henne att äta av undangömd gröt som svällde i hennes mage så hon dog.

Sådant var livet för många svenskar den tiden. De kom inte till något serverat silverfat i Amerika heller, men jorden kunde föda dem. Men arbetet, slitet, och döden var ständigt närvarande även dit de flytt.

Om de slungats in i vår tid

Det får mig ändock att undra. Vad skulle Karl-Oskar, Kristina, och Robert sagt och känt om de hastigt slungades in till dagens Sverige, eller Amerika ?
Skulle de överrumplas av den välfärd som skapats, och införlivas med glädje i det kapitalistiska systemet ? …Ja kanske det.

Eller skulle Kristina förfäras över att människorna glömt Guds ord,
och blivit Ateister ? Nu var nog just väldigt många kristna på den tiden, utifrån fattigdom, elände och fruktan. Men kyrkans män, levde relativt gott allt som oftast.
Robert skulle kanske än en gång förblindas av allt som glimmade, och falla igenom skyddsnätet i ett nutida samhälle med allt glesare maskor. Han kanske än en gång konstatera att ”Guldet blev till sand”

Skulle leendet ha falnat ?

Och Karl-Oskar själv, kanske skulle förundrats över hur lite västerlandets folk behöver slita för att leva så gott, med en så hög standard. Kanske hade det initialt gett honom ett brett leende på läpparna, och kanske skrattat i eufori.

Men hade leendet falnat, och skrattet fastnat i halsen, när han sett hur näst intill alla yrkesgrupper med 25.000 och rakt upp i Miljonärskvarteren, är ständigt missnöjd med sin ersättning för utfärdat arbete ? Han som slet sönder sin kropp och rygg för några ören. Han som förlorade hustru i barnsäng, när ingen hjälp fanns att få. Han som förlorade sin bror Robert i Amerikat. Och han som själv snickrat kistan till sin lilla dotter. Hur skulle han reagera på att yrkesgrupper lämnar sina arbeten för grannlandet för att 25.000-40.000 kronor i månaden, inte är tillräckligt för dem? Månne han vredgats med knuten näve i fickan över Högmodet och frosseriet ?

Lilla Annas bortgång i minne

Och hur hade han tänkt inför alla pengar och resurser som finns i landet, och ändå låter girigheten gammalt folk ligga i sin egen avföring på ålderdomshem, för att riskkapitalister ska få tjäna pengar på skattepengar inbetalda av skattebetalarna själva ? Hade inte detta varit ett slag i ansiktet på honom, när han förlorat sitt barn, och sin hustru i sjukdomar som idag lätt hade kunnat åtgärdas. Då fanns inte kunskapen och resurserna. Nu finns den och ändå ….. ändå låter man äldre ligga i sin egen avföring.

Och hur hade Karl-Oskar tänkt inför de människor som idag spottar saliv på, kör över med mopeder, falskeligen anklagar tiggare för brott, misshandlar människor utifrån det faktum att de är fattiga ? Han som själv kom från fattigdom.

Nu om Karl-Oskar hade slungats in till vår tid, men en annan plats, så hade han upplevt att inte mycket hade förändrats i levnadsstandard. Faktiskt för en majoritet av världens befolkning. Och om han då lärt att all den välfärd som det rika västerlandet byggt åt sig själva, inte alls var byggt på hederligt slit, utan på andra människors, andra, fattigare länders naturrikedomar och undermåligt betalda arbetskraft. Hade han inte då fnyst åt den välfärd vi skapat oss ?
Och när den rika delen av världen heller aldrig är förnöjda med den rikedom vi lever i.

Med historien som rättesnöre

Och vad hade Karl-Oskar sagt om han fick veta hur människan betedde sig under andra världskriget mot Judar, Romer, sjuka och handikappade, och ändå inte lär av historien, utan sakta men obehagligt tar tydliga steg åt det hållet igen ?
Hade Karl-Oskar utan att agera, stått och sett på när det nya rika svenska folket står och spottar på fattiga människor ?

I think not, I think not !

Och vi har det som vi har det, för att vi valt detta, 94 % av Svenskarna röstar Borgerligt, ultraborgerligt eller nyborgerligt

…
Ibland halkar man liksom in på ett bananskal i situationer man inte föreställt sig att man skulle vara på. Så visade det sig bli på fredagskvällen för Lundin.
Benny ringer och har 2 fribiljetter till något evenemang på Appelbergs Hotell.
Han ville ha sällskap. Och som den godhjärtade människa jag är hakar jag ju givetvis på, utan att ha en aning om vad jag ge mig in på.

Upp på scenen kliver tre yngre herrar. Den längste av dom ser ut som en yngre version av E-type, med långt krulligt hår, en nyckelharpa i näven, och ett typ, E-type-flin på läpparna. Nästa unge man ser ut som han käka taggtråd till frukost, med keps och rutig skjorta och Lech-Walesa-mustasch och en stenhård blick, och den hårdingen spelar tydligen cello. Den kortaste tar tag i en mandolin, och ser ut som en blandning av en nybakad yuppi från handelshögskolan och en blond svärmorsdröm.

Sedan börjar de unga herrarna gnida och knäppa på sina instrument, och jag blir helt hänförd. Lech-Walesa-hårdingen visar sig vara heltidsmusiker och riksspelman, och gör med sin cello vad helst som går att göra med en cello …och lite till faktiskt. Mandolinisten ler heller inte i onödan, men spelar obehindrat och tekniskt väldigt skickligt. Och den leende E-type-typen får nyckelharpan att låta både som temperamentsfullt folkmusikinstrument, ömsint stråke och ibland distat Yngwie Malmsten-solist.

Och här spelar dessa, skulle jag vilja påstå, världsmusiker i vackra, men lilla Sollefteå, och 30 själar kanske har förirrat sig dit. När min spontana reaktion säger mig att det borde varit ett proppfullt Johanneshov eller nåt. Någon hade innan konserten kommit på den mindre lyckade idén att ha en konsertdel på en timme, och paus, och sedan som dra undan stolarna och dansa folkdans. Detta med dans skrämde dock iväg mer än halva människoskaran. Själv kände jag mig både okunnig i den ädla folkdanskonsten, och för stelbent och nykter för att improvisationsdansa. Men jag beslöt mig ändå för att sätta mig i bakgrunden och njuta av de helt fantastiska musikerna leka fram toner och improvisera en hel del.

Efter en fantastisk konsert, den första delen, och en halvtimmes paus kliver svärmorsdrömmen upp på scenen och ser ut över ett tomt dansgolv. Han ser en gubbe med keps, jeans och jeansjacka (undertecknad), några halsmystiska figurer, och en eller 2 tjejer som ser ut att ta ansats till att försöka dansa. Och säger

– Jaha, hur ska vi göra för att göra nåt kul av det här då ?

Jag föreslår högljutt, blyg och försynt som jag är, halvt på skämt halvt på allvar att släppa in halvfulla pubgäster till lokalen. Det mottages inte av någon, varken med någon större entusiasm eller humor.

Men till slut hoppar en som ser ut som lilla My i Mumindalen, fast sötare och en annan tjej, upp och dansar snoa eller schottis till vad än de spelar för sorts folkmusik. Hjältar måste jag säga, när jag själv är för torr, nykter och inbunden för att flumdansa.

Nordic Music tror jag de kallade sig för. Och de ska göra en konsert 3 december med symfoniorkester. Taggtrådsätaren tillika cellisten heter Anders Löfberg och är som sagt riksspelman. Svärmorsdrömmen, Magnus Zetterlund – mandolin, och E-typ-typen heter Erik Rydvall – nyckelharpa.

http://www.norrlandsoperan.se/sve/evenemang/1203-nordic/8080

Jag är lite lur på att åka på det faktiskt 🙂

…
Är folk dum i huvudet, eller är de bara hjärtlösa ?
Eller rent utav både och.

Ju mer pengar folk har desto mer gnälls det tydligen.
Rotavdraget och rutavdraget utnyttjas naturligtvis till störst del
av rikare människor och medelklass eftersom det är dessa som
kan göra pengar på det. Och ett skatteavdrag är i praktiken
detsamma som att det de som hyr lägenheter får betala för
renoveringar i villaområden och bostadsrätter, dvs människor
som har det rätt gott ställt.

FINNS DET NÅÅÅÅN i övre delen av samhället som inte bara
tänker på att få, få få hela tiden, Rutavdrag och rotavdrag,
skattesänkningar, subventioner, representationer, traktamenten
etc etc etc…

De e ju bara jääävla fjanterier och lögner ursäkterna med att det skulle ge
vita jobb istället för svarta. Nu ökas istället fusket med redovisningen
av rotjobb, hur man räknar på vad som är arbete och materiel.

Samtidigt i en annan del av verkligheten så kom en bekants gamla mor
inte in på Sollefteå sjukhus för att det var fullt
kom inte in på Sundsvalls sjukhus för det var fullt.
Fattar inte människor att det är skattepengar som betalar vår vård,
som har skurits ner på tror jag i hela min livstid.

Cyniska j-a människor som bara ska ha mer och mer.
Osså har de mage att kalla det för ”avundsjuka” när de som har dåligt
ställt behöver vård, och omsorg.

Det hääääär är nåt Jimmie Åkessons undersåtar skulle kunna bli
förbannade på istället för att reta upp sig på att de blir tvingade att
SE den fattigdom som existerar i världen, om de nu är så j-a måna om pensionärerna som de säger.

¤#/¤%)%/&=&(/?) GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH

Alliansanhängarna säger att de är emot bidrag, detta med RUt och rot när ”bidragen” skickas uppåt i samhället tycks däremot gå bra

¤#/¤%)%/&=&(/?) GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH

Om siffrorna stämmer på hur stort stödet är för rut och rot, så lär jag väl få mer än halva bekantskapskretsen på mig nu, men jag kan ta den diskussionen, jag lovar.

…
Är rika människor smartare än fattiga människor ?
För att kunna besvara det måste man fråga sig vad intelligens är.
Och redan där skiljer sig ofta definitionen på intelligens, mellan rika och fattiga, och alla sociala mellanklasser.

Ganska ofta i de rikaste kvarteren, och de som slickar skåran i sätesmusklerna för smulor från deras bord, så anses det vara smart att klättra på andra för att nå rikedom. Det anses vara smart att vara skrupellös, att hitta håligheter i lagarna att utnyttja för egen rikedoms vinning. Men i processen att utnyttja allt och alla för egen rikedom, så skövlar storbolag och regeringar styrda av storbolag och riskkapitalister, hela vår jord och förgiftar den. I processen bryter de ner större delen av jordens befolkning, utnyttjar deras mark, deras arbetskraft för lite och ingenting i gengäld.

Och det är utöver det genuint egoistiska, cyniska, inhumana perspektivet dessutom ointelligent i det större perspektivet, då man bryter ner människor så de inte kan arbeta, man bränner alla naturtillgångar, utrotar djurarter, och hela ekologiska system. Allt i jakten på största förmögenheten. Så ur den aspekten är de inte speciellt intelligenta, de rika.

Men vi då ? … vi som är allt mellan fattiga till medelinkomsttagare ? som tillåter dem göra detta genom att ge dem politisk makt ? hur smarta är vi ?
I en handvändning skulle vi kunna rösta bort denna elitism som förstör både natur, samhälle och människor. Men vi tror fortfarande på den renodlade kapitalismen, representerad av 7 av riksdagens 8 partier.

Så i tävlingen vilka som är dummast, de ointelligenta, eller de som ger dem makt, måste jag nog säga att det är målfoto på det. Men hänsynslöshet är nog en större faktor till varför vissa blir snuskigt rika, än intelligens skulle jag tro.

…
Ja men, nä men hörrni…..
De där var nog en ganska bra dag ändå.

En ung skön banktjej guidade en teknik-relik

Jag har inte bara tagit mig i kragen o gått till Nordbanken, där en ung skön mörkhårig tjej, var så vänlig att handsleda mig genom installation av Bank-ID, Swisch, och Nordea-app. På sedvanligt svenskt Jantelagsmanér, skrockade jag ursäktande inför den bankanställda skönheten att:

– Hö hö, ja sen har jag väl glömt allt nytt när jag kommer hem

Den undersköna Bankanställda:

– Ja men det är bara att öva

Ja tänkte jag med norrländskt, djupt nedärvt och pessimistiskt sinne att: Men om jag ’övar bort’ ett par 1000 kronor genom att trycka fel då ?

Det sa bara ”swish”

Nä , jag tar väl tjuren vid vid hornen då, tänkte jag. Och övade först genom att skänka en ”oerhört generös” likvid gåva till en vän. Jag skickade med hjälp av Swisch hela 10 riksdaler… eller kronor som det heter numera. Det blev succé …. 10 riksd… eh kronor hade anlänt på polarens konto. Och eftersom han tydligen tyckte lika bra om mig, och själv var generös ända in i hjärteroten, så skickade han mig en gåva på … ja just det: 10 kronor !

Dålig ränteaffär

Nu, skojfrisk som jag är, så sms:ade jag polaren R och sa:

– ”svårt att kräva ränta på ett sådant lån”
(en minut innan ”återbetalning”)

– ”Vi har ju minusränta nu, så egentligen ska jag ha betalt
för att jag lånar av dig”

Men polaren efterskänkte den tunga ränteskulden till mig

Jahapp, nähäpp… när man ändå gör framsteg

Ja det gick ju väl det där, kom undan med blotta förskräckelsen på låneräntan på ½ öre iofs. Men som sagt … jag lyckades. Och nu blev jag kaxig. Nu ska jag testa om jag fixar att betala räkning med mobilapparna oxå. Jag hade en räkning på ca 300 kr. Och en sådan ekonomisk smäll överlever jag väl, tänkte jag.

Jo… men på nått underligt vis, lyckades mina två kvarvarande hjärnceller samarbeta, så betalningen verkade gå i lås. Men helt säker var jag inte, så
jag loggade in på datorns Nordeasida….

Men vänta nu ??! Vad var det bankskönheten sa ?

– ”Nu behöver du inte kortläsaren och bankomatkortet längre när du ska logga in”

Nä, men det är väl säkrare ändå… o göra som jag har gjort förut … ska jag våga ? njääää…Jooo. Jag provar, mot all logik gavs jag alternativet att logga in på datorn via mobilen… Nä det kan inte funka. Det skulle ju vara som ett magiskt korttrick nästan.

Någonting magiskt

Jooo …. tame-f-n, när jag tryckte in koden, så hände det nåt på datorskärmen, jag var inloggad. Jag trodde inte mina ögon. Och betalningen låg mycket riktigt och
väntade där … som den skulle.

Nästa magiska trick bankerna skulle kunna lära sig vore väl att lära sig ånyo att hantera kontanter igen. Men det tycks vara ett mycket svårt trick.

Sen vill jag bara skryta lite till. Jag fick nämligen i en rätt otäck internetdebatt om tiggeri, en av de finaste komplimanger jag fått på länge. När jag med en sansad
ton och sakliga argument tålmodigt i inlägg efter inlägg, fightades med folk som rent allmänt tyckte illa om tiggeri så väl som tiggare. Vissa debattörer tyckte tom att det var Ok att slå tiggarna om de stod för nära entren till butiker. En annan betydligt mer humanistisk och godhjärtad kvinna reagerade starkt över att det var så många okvädningsord och hätsk stämning mot tiggarna, och backade upp mig som näst intill var ensam om mina åsikter i just detta sällskap Hon skrev:

– Tomas Lundin, du ger mig hopp om
människan. Många mycket kloka tankar och värderingar.

Den lever jag på ett bra tag kan jag säga

…
Är det positivt att vara positiv ?

Evinnerligt, innerligt och kontinuerligt gnälliga människor
är inte uppskattat hos många, inkl mig själv.

Likadant är det med hysteriskt positiva människor
som kan vara ett samhällsgissel, ett stort problem. Lika så glada
människor kan vara ytterst enerverande och upprörande
för sinnesron.

Jo då kära vänner, jag känner människor som är som
ständigt solsken, och smittar av sig på mig och omgivning.
Och jag älskar dem, och kommer alltid att göra. Tex en myzig
”Duracellkanin” vi känner.

Slå i skallen på folk

Problemet är när man självförmätet HÄVDAR sin positivitet
och slår den i skallen på folk. Samt när folk medvetet förväxlar
konstruktiv kritik, med negativitet och gnäll. Ja men visst är det
nödvändigt att tro på det man gör om man ska lyckas.
Och visst finns det gott om duktiga företagare i Sollefteå.
Men om man tror att positivt tänkande är lösningen på
avfolkningsproblemen i glesbygd och småstäder, så vill jag
nästan hävda att ”positiviteten” t.o.m kan vara hämmande.

Lika less som…

Lika less som man kan bli över att folk de facto gnäller över
Sollefteå som ”en håla där ingenting händer”, lika less blir
jag på de som inte ens vill beröra problematiken kring att
gågatan/handelsstråket i Sollefteå snart är tömd på butiker.
Lika less är jag på att höra om ”publikrekord i olika evenemang,
år ut och år in, när detta inte är sant. När man medvetet flyttar
bort kärnverksamheter från en stadskärna som rustats upp
för miljoner, och är turist-magnetisk i sin skönhet

Och lika less blir jag på när man inte vill förstå att det finns
externa faktorer som är politiskt förankrade, både på
kommunalt plan, riksplan och dessvärre EMU-plan, som fäller
förutsättningarna för både arbetare, sjuka, arbetslösa och
framförallt småföretagare på små orter som Sollefteå.

Gnäll eller ?

Detta är inte ”gnäll”, att hävda, detta är KAMP att hävda !
Det räcker inte att hysteriskt starta nya småföretag, i
småstäder och landsbygd om inte de ekonomiska
förutsättningarna finns, då de går omkull om inte kundunderlaget
finns,om inte rätt decentraliseringsåtgärder görs.
För som det är nu. Med den politik VI RÖSTAT FRAM,
så mjölkas alla naturresurser från Norrland söderut,
och både pengarna som skulle kommit Norrland till del,
och vår dyra fina ungdom, vår unga kunniga arbetskraft
flyttar söderut till Stockholm och andra storstäder.

Och då kan vi stå där på vår tomma gågata och vara hysteriskt
positiva, och det hjälper föga mot avfolkningsproblemet,
urbanisering och flyende arbetskraft tillika köpkraft.

…

– ”Socialismen är död”

….har många kapitalister och dess mentala
nickedockor skränat sedan länge tillbaka.
En av de vanligaste invändningar man haft
mot ”socialism” är myten om dess maktmonopol, samt
motvilja till statlig makt. Kapitalism är frihet, har man sagt
genom år av propaganda.

Så, nu har Sverige, Europa och världen,
under en lång, lång period klivit kraftigt åt höger.

Och vad har hänt ?

Genom kapitalismen har en ”superstat” bildats i Europa
som i storkapitalisternas ledband, dikterar villkor för
hur folk ska leva, för hur stater ska lagstifta, på vilket sätt
en mjölkbonde får sälja sin mjölk etc

USAs stat, i kapitalismens hemboning,
har mer makt än någonsin, och avlyssnar både
sina egna medborgare, och både sk diktaturer, men
även demokratier ute i världen.,
I USA är dessutom media, den del av samhället som
skall informera medborgarna näst intill monopollikt
ägda av kapitalistiska intressen som helt ogenerat
presenterar kapitalistisk propaganda, dvs rena
politiska åsikter som fakta och nyheter.
Journalisterna i tex FOX News, är helt enkelt betalda
för att föra ut vinklade budskap som enkom tjänar dessa
riskkapitalisters ekonomiska intressen.

I den globala ekonomin bildas kapitalistiska monopol
istället för de påstådda socialistiska monopolen.
Det syns i IT-branschen, inom energibranschen, inom
Media, ja inom i stort sätt alla branscher hur kapitalismen
de facto strävar efter monopol. Och ett av de mest tydliga
och klassiska sällskapsspelen heter ju faktiskt just ”Monopol”
Där man spelar om fastigheter och gator i Stockholm, utifrån
kapitalismens grunder.

Kapitalismen skapar således alldeles på egen hand, allt det
man beskyllt socialismen för under alla år. Man har skapat starka
maktlystna stater med övervakning av medborgarna,
och man har skapat monopolliknande marknad, där alla
försök till konkurrens köps upp eller på smutsiga sätt avlägsnas.

Socialismen är inte död

Socialismen har aldrig fötts egentligen.
Problemet med Kapitalism, OCH socialism är i att i
storskalighet och global synvinkel är de dömda att
bli maktfullkomliga och trampa på den lilla människan.

Marknader (Markaden, med köpmän, byteshandel etc)
fungerade alldeles utmärkt när den var begränsad lokalt
i byar och närområden. Och den socialistiska idén likaså
i mindre byar där man var beroende av varandras
samarbete, förtroende och tjänster.

Ett exempel är hur mjölkbonden på liten norrländsk ort
som inte själv får hälla upp sin mjölk i urnor och sälja
den pga av EUs och kapitalismens regler.
Men däremot får kunden själv gå in hos bonden hälla upp
sin mjölk och lägga pengar i urna, i förtroende.

Detta fungerar utmärkt i en liten by, där alla känner alla,
Där byn är beroende av att man hjälps åt, och framförallt
att som i den by jag pratar om har medborgare som är
någorlunda jämställda, ekonomiskt och socialt. Och nej
det betyder inte att ”alla tjänar lika mycket” eller att ”det inte
lönar sig att arbeta”

Detta system som mjölkbonden utvecklat för att undgå
den ologiska och näringsfientliga EU-byråkratin är ju
naturligtvis omöjlig i en storstad som Stockholm. Där det
är till följd av ensidig kapitalism, stor ekonomisk och
social segregation. Tilliten och samarbetet finns givetvis inte där

Decentralisering, när-produktion, och mindre lokala marknader,
är den enda räddningen både för socialismen, marknadsekonomin.
Samt den jord våra barn ska ärva av oss.

Men den tanken skrämmer dagens makthavare,
både inom näringsliv, politik och religion,
då deras maktmonopol då hotas.
Trots myten om det socialistiska monopolet

…
Tänk dig ett stort träd
på ett öppet fält.
Låt oss säga en
stor stolt ek

Vissa påstår det är ett träd,
Andra säger det är en ek.
Båda är sanna.

Sedan ser en person
södra sidan på trädet
en varm solig sommardag
Och påstår att det är ett
frodigt solbelyst friskt träd

En annan står på norra sidan
vid exakt samma tillfälle
men ser skuggsidan
och har solen i ansiktet

Ytterligare en annan person
går förbi på norra sidan
senare på dagen när det regnar
Det är fortfarande frodigt.
Men nu skuggat mörkt
och lite skrämmande

En fjärde gå förbi på senhösten
när alla blad fallit av
Och ser en silhuett, ett skelett
Livet är i träda, och skenbart
nästan dött

Dagsljus, väder, årstid, 360 olika grader
runt trädet, ger miljoner kombinationer
i hur trädet ser ut för olika personer
vid olika tillfällen.

Sedan finns det människor som bor där skogen dött
förgiftats och skövlats, huggits ned försvinnit
Om den människan beskriver det för en människa
som bor på annat håll, så kan den andra personen
frestas kalla den förste för negativ, eller tala om för
denne att han bör odla nya träd, när han själv går
omkring i sin gröna lummiga värld.

Det är inte en fråga om upplevelser i första hand
Utan en fråga om olika världar. Olika förutsättningar
Olika möjligheter, olika perspektiv.

Gå över till andra sidan av eken, och se den från flera håll
Lyssna, lukta, känn, och se.
Gå till den som står bland de döda träden,
Ta med dig plantor och hjälp att plantera.
Eller bosätt dig i den sargade delen av skogen och hjälp den
att grönska igen.

Men ställ dig aldrig på den gröna sidan,
på solsidan för att tala om för de på andra sidan
hur trädet ser ut

…
Smutsiga vitgula höghusfasader, i ett lummigt grönt Stockholm.
70-talet hade just börjat, och den fria uppfostran hade vunnit mark.
ABBA och KISS var banden du hade att välja på i min klass i mellanstadiet, jag valde The Boppers, och var utan grupptillhörighet redan där.
Jag läste Buster, Kalle Anka, Tintin och Fantomen. På rasterna spelade vi landhockey och fotboll.

Pappa var nästan aldrig hemma, och mamma kom hem sent på kvällen efter att ha jobbat sent. Ibland fick jag mat hos Farmor, vi var alltid välkomna där. Men spriten var ofta gäst hos farmor och farfar, och sedermera hos några av deras barn, när de blev vuxna. 4 av 6 är nu borta.

Jag gick, och gick, och gick, i Stockholms förorter, i Storstockholms skogar, en evig vandring bland betong och rullstensåsar, inbäddat bland sjöar, och skär.
Det var som jag gick för att hitta hem, och jag hittade inte hem, fast jag alltid återvände till den plats vi bodde. Jag, våra Tibetanska Terriers, våran papegoja och min ofta så deprimerade mor. Jag bar hennes tunga själ på mina axlar, och tog det som min uppgift att hålla henne vid liv. Ty självmordspratet, och självmordshoten var vanliga.

Om jag inte gick, så sprang jag, för att inte få stryk av andra förortsungar. Mycket kaloriförbrukning och lite kaloriintag resulterade i ett vandrande skelett med lite skinn på benens och senorna.

En dag tågade hela Albyskolan till Botkyrka kyrka, för att hedra Magnus i vår klass. Han blev knivstucken, mördad, bara 14 år gammal. Han hade ingen krona att ge till den jämnårige som tydligen inte värderade människoliv speciellt högt.

– ”Jag vill inte dö …hjälp mig, hjälp mig. jag vill inte dö”

Men folket på tunnelbanestationen bara såg på.

Hemma pratade återigen mor med en vän om att ta livet av sig eller fortsätta leva. De trodde de pratade i koder så jag inte skulle förstå. Men att dra en rak hand över halsen som tecken eller forma handen till pistol mot tinningen, är lite för enkelt för en 14-åringen att snappa upp. i 18 år pratades det hemma om vilka svin män är. Det gav en inte allt för stark självbild när jag sedan skulle växa upp och bli man. Ett självförakt planterades i mitt inre, som tagit mer än halva livet att få bukt med något så när.

Stockholmstrafiken rullade på med outtröttlig frenesi, oavsett övergivna ungar, självmordshot, fylla och förortsmord. Och likt gröna ringlande ormar med guldgrävande lycksökare i sina ”magar” ringlade sig tunnelbanetågen fram, mekaniskt, sterilt, hjärtlöst. ”Se upp för dörrarna, dörrarna stängs”
”Nästa Alby, nästa Alby”

Och jag gick, och jag gick, och jag sökte, sökte, sökte bland betong och tunnelbanor. Jag sökte efter min familj, som inte fanns. Min familj, som inte fanns.
Frånvarande far till en början, deprimerad mor, och skilsmässa när jag var sex år gammal. Under skilsmässoperioden var jag ofta sjuk och febrig. Mor köpte saker som kompensation för fysisk och själslig frånvaro och tomhet. Jag lärde mig tidigt vad ångest var. Och jag gick, och jag gick.

När sedan allting rasade … när det inte fanns något kvar i mig. Så blev den frånvarande familjen, än mer frånvarande. Ingen av dem, utom far, har någonsin varit hem till mig varken i Stockholm eller Sollefteå. Och när så min far dog i Juli 2007, var min kontakt med min biologiska familj helt slut.

Så jag har förlorat min familj, långsamt genom hela livet. Och jag har ingen egen familj som vuxen. Men jag lever, jag lever ännu. Jag dansar om sommar och vinter. Jag låter mina ord vittna om glädje och sorg, om orättvisor och humor. Och min gitarr tystnar aldrig. Jag lever ännu. Och jag dansar bra, mina orda är vassa, vackra och sanna, och min musik är innerlig och stark… och jag dansar passionerat och vitalt

Jag lever ännu

…
Bollstabruks folkets hus, Highlights.
Arrangemanget var Lejonsson-klass på. ’
Påtår bjöds på vid bordet av duktig, snäll, fin personal.
Jag gav en tjuga i dricks till ung trevlig fin tjej i bardisken
En riktig BrAilce 😉

Jag frågade även en annan fin tant i min ålder om man fick
nypa personalen i rumpan, och det fick man 😉
… i alla fall henne, i alla fall jag (jo jag känner henne,
ni behöver inte ringa JämO, eller Marianne Ny)

Med tanke på att jag närmar mig ett halvt sekel inom
ett och ett halvt år, så tycker jag att det är rätt bra fart
i gubben. Nä vet ni va, jag är för blygsam. Ikväll var jag
”on fire”, het, sprallig, som en tjur på kosläpp, eller tjursläpp
då kanske. Rapp, smidig, rolig, stark, lycklig och ”on fire”

Inte en dålig låt, inte en dåligt genomförd låt, fullt med
vackra dansgudinnor som under dansens gång tittar
mest på mina fötter istoppade ett par rejält sönderdansade
Adidasskor. och konstaterade ”honom ska vi haaaa” och slet
upp mig på dansgolvet.

Jag undrar om till och med danskungen Egon tittade lite
stolt, beundrande på mig ikväll:

– ”Du e på gång ser jag”

Tack alla dansgudinnor, och tack Highlights för fantastisk
dansinspirerande dansant musik, och arrangörerna för
jättebra bemötande och service !