Månad: april 2015

…
Att ha ont utan att nån bryr sig

Ett av det värsta en människa kan råka ut för,
är att i ett medicinskt och socialt utsatt läge
inte bli trodd på de smärtor och den sorg hon upplever.

Tänk er att ha trasiga höftleder, svimningar,
partiell, och tillfällig ansiktsförlamning, hjärtinfarkt.
Och att ovanpå detta få inskrivet i sina journaler att hon
är hypokondrisk, och att smärtorna är påhittade.
Detta i sin tur gör att varje gång hon får ny läkare så
är deras utgångspunkt att hon inte behöver nån hjälp.
Kan ni föreställa er ?…. med all respekt för alla kära läsare,
så tror jag det är få som kan det ? Jag har nyss sett det.

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.

Att bry sig

Jag planterade om mina elva grönväxter igår.
Jag vadade omkring i blomjord över hela ettrummaren.
Ny näringsrik jord fick de, större utrymme för sina rötter,
näringspinnar till jorden, och vatten så den tillkomna
näringen når rötterna. Någon har nå’n gång sagt till mig
att om man funderar på att skaffa hund, så börja med att
se om du fixar sköta om blommor. Med det menas att det är
ett ansvar, ett kontinuerligt ansvar man tar på sig,
de måste skötas om, hela tiden, heeela tiden.
Givetvis finns det gott om människor med döda eller tynande
blommor som är fundamentalt genomgenerösa och
ansvarsfulla, men det finns en sensmoral i liknelsen.

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.

Dom har gjort det igen

Nu har den politiska genre som ser sig själva som ”individer”
och ser arbetslösa och sjuka som tärande, kommit
med nytt politiskt förslag vad gäller tiggarna som gästar.
Man har på nyklassiskt, ”ny-moderat” vis gömt sina politiska
ambitioner och politiska agenda i omformuleringar,
ordbetydelse-förvrängningar. Man väljer i vanlig ordning att
”angripa” (egentligen skrapa lite på ytan) symptomen i
stället för orsakerna. Man väljer att lite i smyg, med ”humanism”
som svepskäl, städa undan utsatta människor som är som en
vagel i ögat på dem. En vagel som hindar dem från att se
att deras livsstil, deras politiska missgärning, både globalt
och lokalt är starkt bidragande orsak till de utsattas situation.
Man vill städa undan dem från sitt blickfång, bort från blanka
dyra Mercedesar, bort från sitt privilegierade villaområde,
bort från den lokala ICA-butiken. Och helst bort från Svea rike.
Själv anser jag att det SKA göra ont i oss när vi ser tiggarna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20713627.ab

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.
Men belöningen för den omtanken
och kärleken, går inte att prissätta.

Staffan Lundgren i vår bangolfklubb sa alltid:
– ”Pengar är det enda den fattige har”
Dvs den som bara har pengar är inte rik.
Och jag håller med.

…
Så gick det en dag till.
Solen var nån annanstans även idag,
men löven på vissa träd har börjat titta fram lite blygt.
För ett rätt så improduktivt socialfall som mig själv,
blev det i slutändan en riktigt bra dag.

Moster beställde skjuts till Konsum, och Bodéns Handelsträdgård.
Som ”privatchaufför” åt en gammal dam, är det bara att ta på sig kepsen och köra fram droskan. Själv passade jag på att köpa lite jord o grejer för omplantering av min djungel i lägenheten.

Men mest meningsfullt kändes det ändå, när jag fraktade mig upp till sjukhuset och hälsade på en bekant till Rolf och Maggan. Jag känner honom bara lite grann sen vi spelade boule. Åldern har hunnit ikapp honom, och nu ligger han inne för lunginflammation. Som jag har förstått det hela, så har han liksom näst intill inte några anhöriga kvar, så jag kände att jag ville visa mig, med en chokladkaka och en lokaltidning att läsa. Jag uppfattade att han blev överraskad, men glad av besöket. Och jag ”hotade” med att komma dit igen, om han inte blev friskare snart.

Och så blev min dag meningsfull, det är jag tacksam över.

…
Jag måste tillstå att om inte följderna av tokig politik, varit så allvarliga för många utsatta människor, så tenderar vissa politiska ledare och inlägg att bli rätt komiska. I detta fall blev en Liberal ledare av Lars Kriss i Tidningen Ångermanland, http://www.allehanda.se/opinion/ledare/kapitalism-bygger-broar väldigt komisk, förmodligen helt ofrivilligt.

Många gånger bygger skribenter, opinionsbildare, och politiker upp sina tal/artiklar på ett sätt där slutfasens ord skall ge det bestående intrycket. Så och i Lars Kriss fall, och därför börjar jag attackera slutet på hans ”i det blå”, svävande, verklighetsfrånvarande villfarelser som nämns i slutet av hans ledare. Som han för övrigt i sanningens tjänst borde döpa om från ”ledare” till ”vilseledare”.
Kriss skriver nämligen både i rubriken och i avslutningen att

”kapitalism bygger broar och Som brobyggare är drivkraften att tjäna
pengar oslagbar”

Jag känner spontant att det är lika verklighetsfrånvänt, som när Ann Wibble ville att varje svensk skulle ha en årslön på banken, i nationalekonomins bästa. Eller när Sofia Arkelsten helt historielöst, hävdade att Moderaterna rent historiskt gått i bräschen för demokratiseringsprocessen.

Om vi nu skall använda oss av och blanda ihop liknelser/metaforer, med verkliga livets krasshet, så visst byggs det broar. Men det är inte kapitalismen som bygger dem. I alla fall inte broar mellan människor, eller för människor. Broar för kapitalisterna och för kapitalismen kanske byggs av kapitalismen, men inte av kapitalisterna, utan av hårt arbetande människor. Så min självklara fråga blir ju givetvis, Broar ? för vilka ? och till vilket pris ?

Nej, givetvis är Kriss tankevurpor rena flumresonemang i syfte att ge falsk trovärdighet åt den livsstil de utsugande och tärande kapitalisterna ägnar sig åt. Det finns inget brobyggande mellan människor i kapitalismen och säljandet av varor i sig. Det verkligt brobyggande är att hjälpa människor i nöd, att skapa ett samhälle som inte straffar sjukdom och ålderdom. Det verkligt brobyggande är att utifrån ett humanistiskt perspektiv bidra till och skapa en god levnadsstandard även för människor med andra religioner, annan kultur, annan hudfärg, om nöden ber oss om det.

Hittar man någonting brobyggande i att 1% av jordens befolkning äger 50 % av dess resurser, samtidigt som folk svälter. Då anser jag att man antingen är så naiv att det borde vara straffbart, eller att man är så mentalt instabil att man behöver psykologisk hjälp från samhället … ja just det, den har Lars Kriss & co ju varit med om att dra ner på efter som det är fult att betala skatt i er värld.

Lars Kriss ! Kom till mig och mina vänner, så ska vi lära er vad som bygger broar, och vilka som i sitt anletes svett och med sina stora hjärtan bygger dem !

…
Va f-n gör jag uppe så här tidigt ? kl är bara 08.00 och jag har redan gjort min ”morgoninternet”, ja så när som på bloggandet då.

Min morgontoalett är ännu så länge bara till hälften genomförd. Jag har ju i vanlig gubbkarraktär sprungit och tömt blåsan några gånger, men det är ju även en nattlig sysselsättning. Sen är det bara att skölja av lite skit, borsta tanden, spreja på sig go-luktande kemikalier och ta på sig dagens outfit, som säkerligen grundläggs med ett par blåa eller svarta Jeans, och nån T-shirt. Vågat värre.

Igår, när jag gick hem, såg jag ett trasigt källarfönster till grannhuset där min moster bor. Visserligen har jag en grining gubbe i mig att ta fram när barn eller vuxna är dumma mot andra , förstör offentlig, gemensam egendom, eller på annat sätt är destruktiv. Men i det här fallet såg jag för det första inte när det skedde. Men hade jag sett det, så hade jag faktiskt inte ens tillrättavisat dem som orsakade det sönderslagna fönstret.

Det troliga är att fönstret gått sönder när bostadsområdets ungdomar spelat fotboll där. En liten, liten gräsplätt utanför huset med små källarfönster hela vägen. ”Men herre Gud, barnen ska väl inte spela fotboll där” kanske någon då tycker ? Nej egentligen inte …. men om man, som skedde för inte så länge sedan, tar ner fotbollsmålen, staketen runt om och säger att det är förbjudet att spela fotboll på en fotbollsplan, pga någon försurad tant eller farbror som tyckte det blev ”så mycket ljud att det inte går att se på TV …… Ja då har man kanske förtjänat att få krossade glasrutor på gården ?!

Jag tycker väl att man kan stänga balkongdörren om man inte gillar att höra barn skratta och må gott. Så tänker jag. Själv brukade jag öppna fönstret lite extra för att få höra barnen skratta och spela boll.

För ytterligare ett tag sedan, byggdes det ett litet staket, 3-4 meter långt, och dryga metern högt, vid huset mittemot Moster Maggan. Anledningen kan endast ha varit att ytterligare någon anti-vitalitets-tant, eller farbror, inte klarade av att barnen sprang runt huset och skrattade och var glada, lekandes kull, och kurragömma. Och som jag tidigare berättat i ett blogginlägg, så var ju barnens reaktion på detta tänkta begränsande av deras leklusta … HEEEELT UUUNDERBAR !!!

Liten mörk flicka, kom hem från skolan med ryggsäck på ryggen, och sken upp som en sol, och sa:

– ”Titta vi har fått ett staket”

Och än idag leker barnen med detta ”hinder”… och gubben eller tanten som ville ha staketet håller väl vid det här laget på att implodera, eller explodera av ilska över den glädje och vitalitet, lekfullhet deras lekhinder visat sig bli.

…
Jag vet inte speciellt mycket om huruvida Sture Bergvall är skyldig till de brott han en gång anklagats för. Men det jag vet är att det finns människor inom rättsväsendet, och inom polisen som inte borde jobba med det de gör. Och jag läste en intervju med Göran Lambertz i aftonbladet, och om inte tidningen felciterat Lambertz så är ju karln en ren samhällsfara i hur han blandar ihop indicier med bevis, hur han bortser från att vittnen blivit styrda, och därefter ändrat sin berättelse.

Ej heller vet jag huruvida Tito Beltran är skyldig till det han blev dömd för, men jag vet med säkerhet att åklagaren i det fallet hade bestämt sig för att sätta dit honom. Och jag vet att vittnen blev övertalade att vittna falskt i den rättegången, bland annat vår ”kära” artist Carola Häggkvist.

Och vad gäller fallet Assange, kan det mycket väl vara så att han är skyldig till att vara en womenizer, en kvinnotjusare som beter sig som en mansgris, jag har faktiskt ingen aning om det. Men det är inte brottsligt. Brottsligt borde det väl ändå vara även för åklagare att förvanska bevis, leda vittnen och skicka Interpol på en man som påstås ha struntat att ta på sig kondom. Detta fallet handlar om att han genom Wikileaks ertappat USA med brallorna nere med brott mot mänskliga rättigheter.

Jag vet inte allt. I själva verket vet jag jäkligt lite av allt som finns att veta. Liksom i princip alla människor. Men jag vet det att när som helst, kan oskyldiga människor dömas på felaktiga grunder, med ruttna rättsprocesser som verktyg, precis i likhet med häxprocesserna långt tillbaka i tiden, då mäktiga personer gjorde sig av med intellektuella som hotade deras makt.

När som helst, och vem som helst, om bara en tillräckligt enögd och galen person använder sig av sin makt, typ som Göran Lambertz och Marrianne Ny. Mycket farliga människor det där.

…
Vad jag känner….. tänker… andas

Våren tvekar och jag tvekar med den.
Knopparna gömmer sig med rätta.
Det blåser kallt i den svaga vårsolen.

Jag känner mig trött på att med mina ord slåss för medmänsklighet,
slåss för att hjälpa de som tvingats fly från sina hem, och sina länder.
Jag tappar ibland orken i att ständigt behöva kämpa mot folks fördomar och hat.
Jag blir sliten i mitt hjärta av att bry mig om människor, och samtidigt se hatet och rasismen växa, egoismen blomstra.

Idag begick jag väl i det närmaste, enligt 15 % av svenska medborgarna, ”landsförräderi”, när jag hoppade över att köpa majblommor av svenska barn, utanför konsum, och mitt framför ögonen på dem, gav mina pengar till en tiggare.
Jag tänkte kanske att hon behövde dem bättre…. men va fan vet jag ?

Idag tittade jag på de hopkrupna knopparna, och tänkte, tänk om de aldrig kommer fram. De har ju alltid kommit fram och bildat gröna lummiga blad och skogar, som fyllt mitt hjärta med förtröstan och förundran. Vi tar denna skönhet och detta biologiska underverk för givet.
Visst är jag övertygad om att de kommer till slut. Och visst blir det grönt även i år.
Men tänk om det inte vore så….. jag bara säger för att vi borde förstå detta underverk.

Jag är less på att vandra omkring utan kärlek.
Jag låtsas inte vara glad när jag ler,
men lyckan är tunn och utan rötter,
när den inte delas med en kär.
Mina vänliga ord är uppriktiga och sanna, när jag berömmer
och ger snälla ord och tjänster till min omgivning.
Men då och då, som nu, gråter mitt hjärta av ensamhet
Då och då känns mina steg ensamma och meningslösa.

Vart är jag på väg, då inte kvinnan jag älskar står med
öppna armar och väntar?
Och varför går jag då över huvud taget ?

Jag tittar på knopparna igen, och utöver det ännu så
länge karga vårlandskapet, och hoppas på ännu en sommar.
Men det är också snart allt jag vågar hoppas på.

…ännu en sommar, med steg som ekar av ensamhet i det gröna gräset, när glada barn badar och skrattar och äter glass. Och nyförälskade går hand i hand.

…
Hej far

Nu har du väl fått sällskap av Rolf Svensson antar jag.

Livet är underligt ibland far. Jag saknar dig ännu, kommer så göra för alltid.
Jag sörjde ett tag och gick vidare då för sju sedan, men saknaden kommer jag aldrig ifrån.

Moster Maggan, som även du tyckte så mycket om, var ju nästan på väg en dag i december. Men något, någon eller några höll henne kvar. Hon säger att hon är redo, den dag det blir tack och adjö. På ett sätt kan jag väl förstå det, om kroppen hänger med allt sämre, yrkeslivet sedan länge avslutat, och hennes barn börjar närma sig pensionsåldern. Och när den dagen kommer, om jag ännu är kvar här nere på jorden vilket jag hoppas, så kommer jag mista min sista riktigt nära familjemedlem. Och det kan säkert bli svårt, och än mer ensamt än jag känner det nu. Men det är då, nu är nu.

Men nu känner jag mig ändå lite ensam far. Lite övergiven och inte så värdefull. Jag känner mig som ”åslappe” (det som blir över). Och ibland hjälper inte vänners och bekantas välmenande ord, när jag för sjuttontusende gången lägger mig ensam. Och ibland är inte ens fantastiska danser tillräckligt, danser med vackra, underbara danserskor en varm sommarkväll, när de sedan går hem med någon annan. Och även om den sång jag sjunger, och de toner jag förmedlar på gitarren räddar mig från att torka ut inombords, så läker de inte öppna sår, och tar inte bort min längtan.

Min kärlek är inte välkommen, min kärlek, min passion kommer aldrig fram till någon att älska. Och likt ett ratat barn, gråter jag invärtes och funderar ofrånkomligt vad det är för fel på mig, varför duger jag inte ? Kanske sitter du på svaren där uppe i din himmel far. Men jag här nere på jorden förstår ingenting. Jag vandrar omkring i ett vackert paradis, jag beundrar, berömmer, älskar. Men ingen adress till mina kärleksbrev.

Och jag känner inte som moster Maggan. Inte heller om jag vore Åttio år gammal. Jag känner mig inte klar. Jag har inte uppfostrat fina barn som hon, som det blivit bra människor av. Jag har inte arbetat rakt igenom mitt liv, lämnat barn på dagis och lekt med dem i parken. Jag har inte suttit uppe och oroat mig för barn som kommer sent hem, inte grälat på dem av kärlek och ombry. Jag har inte mötts av en varm kvinnlig famn, med orden ”Jag älskar dig” inte tröstat densamme när något bekymrat henne far… det är ännu ogjort far. Och jag blir inte yngre….

Jag hade nog inte haft så mycket emot att bli gammal far, om jag hade haft detta i mitt minne, till mitt arv…

Men jag ber inte Gud om detta, det finns folk som svälter, blir våldtagna i världen. Finns folk som dör i svåra sjukdomar fast botemedel finns. Finns folk som har ett par kronor om dagen att leva på. Så jag tycker Gud har nog med tårar för dessa människor. Men önskar och hoppas …. kanske jag någonstans långt, långt inombords gör. Men flamman falnar sakta bort med åren, och förspilld kärlek, är väl det enda som finns att ångra i ett liv… i ett liv som mitt.

Men hälsa chiefen att jag gråter med honom över alla dessa fattiga, sjuka och dödade människor. I kväll spelades tårar på gitarren min.

…
Men hörrni… det här med hur vi lever idag, hur vi röstar, hur vi tänker.

Den idag allenarådande kapitalistiska, näst intill oreglerade marknadsekonomin är ju fullständigt förljugen. Likväl som nationalismen som är en direkt följd av de stora ekonomiska klyftor som skapats i ljusblåa Greve Perssons, och mörkblåa Fredrik Reinfeldt lämnat efter sig. En marknadsekonomi som om man ifrågasätter den blir jämförd med massmördande diktatorer. Visst är det absurt ? … men så är det ofta.

Högt uppsatta politiker, vars politik. lagar och regleringar köps av de som har pengar, nämligen storföretagen. Samt storföretagarna och kapitalisterna själva, hotar med att flytta utomlands med sina resurser och företag, om de inte få flytta sina resurser och företag utomlands.

Visst är det absurt ? Jo men det är så de framställer det hela. De anser sig själva vara viktigare för Sverige, än arbetare, statliga institutioner, vårdapparater, humanistiska värden. Rent politiskt agitatoriskt anser de sig vara det drivande och pengaskapande i samhället. När det i själva verket ofta (utom i småföretagarnas fall då) har arbetare som skapar pengar åt dem, som de är motvilliga att investera tillbaka in i samhället.

Det är lite som Sverigedemokraten som hotar med att flytta till ett land där de inte tar emot invandrare… IQ fiskmås ? … nä det vore en förolämpning mot fiskmåsen.
Främlingsfientligheten klädd i folkdräkt och skjorta o slips, istället för bombarjackor och militärkängor, är ju lika självmotsägande och förljugen som de kapitalister som curlat fram dessa gamla forneuropeiska hätska stämningar mellan folkgrupper.

Jo men det högaktuella ämnet tiggeri är ju ett exempel på främlingsfientlighetens och dess företrädare hur ogenomtänkt de resonerar. Man vill förbjuda tiggeri säger man. Men låter de egna svenskfödda barnen gå runt och tigga godis till påsk och numer även den lättvindigt ärvda till hundra procent kommersiella högtiden Halloween.

Likaväl ger de hellre pengar till organisationer som Röda korset, rädda barnen osv, där även där kapitalister sett sin chans att håva in sina odrägligt och omotiverat höga chefslöner från en välgörenhet. Ja menar ”det är ju mer rumsrent att rika ungar tigger än utfattiga Romer” ?.. eller ?

Det är samma logik, fast betydligt allvarligare konsekvenser, som när de tog bort fotbollsplanen på Djupön, med motiveringen att det levde om så mycket. Nu spelar barnen fotboll på gården bland bilar och fönsterrutor…

..Men jag antar att det är huvudsaken att de inte spelar fotboll på en fotbollsplan, för så kan vi väl inte ha det ?

I praktiken har Assange nu varit fängslad i 5 år, utan att ens vara åtalad.

Och grunderna för anklagelserna svenskt rättsväsende gjort mot honom, är så vaga att de skulle låtit vilken annan medborgare som helst gått fria utan större invändningar.

Sverige är USAs lilla bitch bakom allt snack om militär neutralitet, De vill avskräcka andra i framtiden att avslöja deras smutsiga buk, genom att ge Assange ett fruktansvärt straff.

Rättsövergreppet mot Assange är i internationell klass med vad diktaturer som Eritrea, Ryssland, Kina…. USA, Sverige och Storbritannien viftar med demokratisk flagg, men utövar diktatur när deras dollar, Pund och Kronor är hotade.

Jakten på Assange är en skam för Sverige och dess sk rättsväsende

…
Efter köpcentrumupplevelsen blev det för min del, Kusins, och de minsta, promenad ner på ortens idrottsplats. Med vacker föreningskvinna på fiket som log stort åt mig, flera gånger. ¤ kilometers promenad plus nån till pga kontinuerligt letande efter 5 och 10-åring på plats. På väg dit sa Kusin Carola till sin yngste son i barnvagn, i bortglömt sammanhang:

– ”Det är tur att du finns Milton”

varpå Milton svarade:

– ”Ja tuj att vi finns … mig, du och Tomas

Och under promenaden tillbaks, erhöll jag livstecken av kusin Jenny, som nu till sist ”hittat” sin mobil. 🙂 Jag mötte upp henne vid tunnelbanan 2 km bort, vi åt middag ihop med La familja (Carolas), J erhöll massage på öm rygg av undertecknad, och sedan såg vi filmen ”Wild”. Innan det hux flux var dags att lämna tillbaka kusin Jenny till Stockholmsstressen. Så jag promenerade henne till Fruängens T-bana som skydd mot eventuella slipsgangsters som kunde kommit fram och sagt på förnäm överklassStockholmska:

– ”Ursäkta, om det inte är för mycket besvär, så har vi för avsikt att på ett icke legalt sätt beslagta herrskapets värdesaker.”

”Hit me plånkan”skulle de kanske sagt i de förorter jag växte upp.
Men det blev inget rån, ty jag såg väl så bred, stor och skräckinjagande ut, misstänker jag.

NU … tänkte jag berätta om den okända kvinnliga passageraren jag nämnde i del ett av detta blogginlägg. Planen var att under Måndagen hälsa på de underbara Enar och Sonja, Enar fyllda 83 och gammal spelkamrat till min bortgångne far. Och att köra bil från Segeltorp till Tyresö, för en utböling är inte att ta in på en väg och tro att den ska leda en ända fram. Så då plockade jag ”initialt” 😉 fram henne. Gunilla, Petronella Svensson. Och frågade efter vägen. Jo hon hittade till Tyresö, men när jag närmade mig destinationen, Enars och Sonjas hem, fick vägvisaren G.P.S problem, och iom att jag följde hennes instruktioner, körde jag 3 varv runt samma industriområde, med en len, varm, kvinnlig röst upprepa sig:

– ”Sväng vänster, sväng vänster Sväng vänster, sväng vänster”

Till slut kastade jag henne åt sidan och svor lätt innan jag ringde upp Enar, och kom rätt med ens. Enars hemadress var nämligen inte alldeles intill den trafikerade väg som var i adressen, så ”Gunilla” blev förvirrad… och jag med. Sonja drog en kort historia, som jag under vistelsen i Hufvudstaden skulle erfara hur sann den är:

Lappen som kom till Sthlm:

– Jag förstår inte varför Stockholmarna kallar det här för rusningstrafik, det står ju i det närmaste helt still.

Efter trevligt umgänge med detta fantastiska par, hade jag lovat leverera diverse gods till ingift Faster tillika änka. Och nu skulle jag ta mig väst, sydväst, från Tyresö till Flemingsberg. Och tänkte att kanske Gunilla skulle klara vägvisandet bättre denna gång, eller åtminstone vara behjälplig. Men efter diverse kommandon, vänster, höger, rakt fram, så började jag skymta Globen, som mer är Ost, sydost. Och då sket jag i ”Gunilla” igen. Jag visste att vägen till ”Flempan” hette 226, så jag följde mitt lokalsinne samt skyltar, och då gick det bra.

Dagen därpå var det dags för hemfärd, och alla ankungar, pappor och mammor hade spritts för vinden till skolor och arbetsplatser. Och jag vart kvar själv tills ”rusningstrafiken” lugnat sig och fått upp hastigheten igen. Fick jag nyckel att låsa, och sedermera gömma under nån dörrmatta ? Nej jag tryckte på en knapp med kodlås på ytterdörren… vettefan hur det gick till.

Jo så hämtade jag upp tant Moster igen, åkte förbi hundratals fartkameror, åt på Tönnebro. Och under hemfärden började vi bägge två få stark hemlängtan. Så humornivån var under all kritik, och menlöst babblande för att hålla sig vaken var fullkomligt nödvändigt. Fullkomligt nödvändigt nödvändigt kändes det även att ta en kopp kaffe. Så vid Hudiksvall anlitade vu vilsna Gunilla igen, och tro på f-n, hon hittade till caféet. Men när vi skulle därifrån ville hon köra i cirklar igen. Ronney, som tidigare jobbat på lilla cafet i Sollefteå blev så glad att han bjöd oss på både kaffe och tårta.

När vi sedan åkt förbi Sundsvall och mer eller mindre hade raka spåret hem, med skog, skog och åter skog runt om oss. Kom jag på id+en att sätta på ”Gunilla” igen. Ja asså ni förstår väl, inte ”sätta på, sätta på” utan starta så klart. Bara för att få nedräkning på återstående beräknad körtid samt mil kvar. utan att hennes röst frenetiskt tjatade om att ”sväng vänster”. Sagt och gjort, ”Gunilla blev ”påsatt”

Och det var frid och fröjd ända tills vi kommit in i Sollefteå. Jag hade nämligen knappat in destination ”Sollefteå” utan att precisera gatuadress. Och jag var lite nyfiken på vart ”Gunilla tänkte sig att det var exakt. Moster ville att jag skulle kila in på Koppra o köpa mjölk. Men ”Gunilla tänkte sig Centrumplan, som Slutdestination Sollefteå. Så när jag trotsigt svängde höger sista 100 meterna, istället för vänster som ”Gunilla” ville, så fick hon spel:

– ”Sväng vänster, sväng höger, gör en U-sväng, sväng vänster vid avfarten, gör en U-sväng”

Men när jag parkerat bilen på konsumparkeringen, vilket inte var ”Gunillas” idé om Sollefteå, så sa rösten trots allt, som den gett upp:

– Du är framme vid destinationen

fast den visste det var ”fel”