Månad: februari 2015

…
Så har alla hjärtans dag passerat förbi i våra almanackor. Och visst finns det mycket kärlek i världen, dock betvivlar jag starkt att mer äkta kärlek sprids denna dag, än någon annan dag. Sådana här dagar är antingen skapat av det kommersiella eller kidnappat av det samma. Men lika mycket kärlek som det florerar i världen om man letar, lika mycket hat sprids det….även på alla hjärtans dag. Se här ett facebookinlägg som dök upp idag på alla hjärtans dag:
Ida Hall:

– ”De bygger sig hyddor mitt inne i stan! Dessa bilderna är från idag! Vad kommer härnäst? Ni som skänker pengar till dessa människor, ni får
mer än gärna ta hem de till er tomt och låta de bygga bo där! För vi
andra vill inte ha de intill våra hem! Intill cykelvägen där våra barn
går till och från skolan! De e överallt, när man går i stan, till affären, nu bygger de sina nya
hem mitt i stan?!?! De får tandläkarvård för 50kr , medans vi svenskar
får betala fullt pris! DETTA ÄR FAN INTE OKEJ! HJÄLP TILL OCH SPRID VIDARE !!” (slut på citat)

”Hjärtligt” va ?

Det är hjärtskärande hur man kan uttrycka sig så här. Och dessutom är det ur en intelligenssynvinkel beklämmande intelligensbefriat. En rad motfrågor dyker upp hos mig, när jag läser dessa tokerier.

1. – Vad har gått för långt och varför ?

2. – Ja de är mitt i stan, varför skulle de inte få vara det i ett fritt samhälle och ett Europa med öppna gränser ?

3. – ”Få ett slut på tiggarna” …..Jag trodde vi hade kommit ifrån att mörda folk systematiskt utifrån härkomst eller inkomst ? Hade de sagt ”få ett slut på tiggeriet” så hade det låtit bättre, men ändå hade deras andemening varit att förbjuda folk från att tigga, utan någon annan åtgärd för att hjälpa dessa stackars människor…

4. – ”vad kommer härnäst?” …. ja det vore intressant att veta vad ni som är så rädd för att se människor som har det fattigt och eländigt…. vad ni tror kommer härnäst ?

5. – ”Ni som skänker pengar till dessa människor, ni får
mer än gärna ta hem de till er tomt och låta de bygga bo där! …… Då undrar man ju lite nyfiket om dessa tiggarfientliga personer skulle vilja att man hjälpte deras barn om de hamnade i nöd, eller om de bara skulle tycka att man måste ”få ett slut på dem” ?

6 – ”De är överallt” … eh Nej det är de inte !

7. – ”nu bygger de sina nya
hem mitt i stan?!?” …. ”nya hem? … tycker ni de ska sova under bar himmel och frysa ihjäl ? Det är inga hem, det är tillfälliga skjul för att skydda dem från regn och snö.

8. – ”De får tandläkarvård för 50kr , medans vi svenskar
får betala fullt pris!” …. Ja nu vet jag ju inte i vilken omfattning det du påstår pågår, om det ens pågår. Men låt oss säga att varenda svensk skulle få betala fullt pris vid tandläkarvård (vilket inte är sant) och att varenda tiggare skulle få tandvård för 50 kronor (vilket inte heller är sant). Men även om vi utgår från dessa falsarier så är det ju en befängd och fullständigt totalegoistisk jämförelse. Om en människa med ingen riktig inkomst får hjälp med sina tänder för 50 kronor, och en svensk medborgare med allt från 8000 – 50.000 kronor i månaden, så måste ju tom en människa med så låg intelligensnivå att man spottar på tiggare, förstå att jämförelsen de gör är absurd.

9. – ”sprid vidare” … nej gör för allt i världen inte det innan ni själva tagit reda på hur det förhåller sig, och förrän ni synat och pratat med ert eget samvete, och frågat er själva hur ni skulle velat bli bemötta om det var ni själva som tvingats tigga, eller era barn.

10. – ”För vi
andra vill inte ha de intill våra hem! Intill cykelvägen där våra barn
går till och från skolan!” ... då frågar jag: varför vill ni inte det ?

Detta hat, och denna rädsla

Varifrån kommer allt detta hat ?
Jag tror att hatet kommer från att man distanserar sig från varandra, istället för att närma sig varandra. Och rädslan som uppstå efter Jimmie Åkessons väljar-svans, beror på att en hel massa felaktig, lögnaktig propaganda sprids, där man skrämmer upp folk utan grund. Man drar invandrare över samma kam, när en liten promille beter sig illa eller brottsligt, men blundar hårt när svenskar gör det samma. Och faktum är att detta hat har lätt att uppstå och frodas och gro i ett samhälle där ekonomiska och sociala klyftor ökar så dramatiskt som de gjort under alliansen.

Det finns bara en väg att gå om vi inte skall återupprepa Europas massmord på 30-talet, och det är tolerans, solidaritet, minskade klyftor, folk blir inkluderade inte utnyttjade eller utstötta som nu.

Men jag tror tyvärr att allt för många är allt för korkade för att förhindra detta historiska jättefiasko för mänskligheten … att det sker igen,,… jag pratar om när Europas befolkning utrotades och dödades i massor av miljoner.

Allt som behövs för att vi skall vara där igen, är att Sveriges, eller Europas ekonomi kraschlandar ordentligt. Sen kommer ni få se vad Sverigedemokraterna är kapabla till.

…
N’Bänkt-Erik, han börje bli lite te åra kommen nu. Å’n hanke sä fram så O-grassijöst å eländit, så fålke trodde’n skull stâlp rätt opp ne och bli jorlgôbbe endera da’n.
Männ gosse stinta, N’Bänkt-Erik va rernt O-môrnsklit tjurit, bäg å seg som’n tjär-stôbbe. Nog för att’n gnall nå alldeles onaskelit över krämper’n sine, å klâga inför vår herre. Men vår herre tänk väl att ”de väl myche gôrm å”?!

Å han fôndere, på âllt möjlt, N’Bänkt-Erik. Mamma hanses sâtt på hemmet, å tâla för sä sjâlv dagarna i ända, i en gisten gungstol. O hon känne int igen’en nu länger heller. Å de tyckte’n nog va hemskt o besvärlit. Så int va’ne nå ofta han hälse på’na inte. Nu komme nä utlänninga hit ut på bygd’n å, tänkte’n. Men de ä väl bra dä, när alle ungdomma, flytte härifrån. Fast han tyckte hemskt synn om dom. Jo men dom komma hit mä bara kläa dom ha på sä. Å mört o eländigt, o kâllt . Osså sätt dom ut dom långt uti skogen. Så långt ut att till å mä N’Benkt-Erik huskes när’n tänk på nä.

Iblann komme dom fram o ska språke mä’n. Å gla o trevli nå så myche falit. Men N’Bänkt-Erik begrip ju int nå av de dom språke i. Han ônners om det e Stockholms-måle de lärt sig när de går å lär’se svenska. För de gå’nt o begrip va dom surre te heller. Nu tänkte N’Bänkt-Erik att dom jett ju va hungrit om dom komma ifrån krig o elände. Så han packa röggsäck’n full me Älgkötte, o trava ner på på flyktingförläggninga, som bara var 1 mil från N’Bänkt-Erik-torpe. För om’en tog rätta vägen, bortanför omre viadukten, så kunde’n gena över Vasa-finnens åker å tjäna tie minuter. Först vôrte dom ju alldeles förskräckt, flyktinga när dom inte visste va de va fö’la. Men till slut så när nå’n tolk förklare för dom så. Ätte de så vôrte dom ju än mer kärvänli mä’n N’Bänkt-Erik, men inte begrep han va dom sa. Men han log artigt o sa:
”Männ gosse va de snå kâllt ida” Och flyktinga såg lika oförstående ut som N’Bänkt-Erik.

Jo men nog tyckte N’Bänkt-Erik, att dom såg lite ônnerliga ut vissa av dom, när fruntimra deras gick omkring i sängkläa sine, ja fast svart då förståss. Men när han tänkte lite till, så van’te nå myche bätter mä käringa himme på byn, som gå på kyrk-kaffe, o spöke ut sä till ojännkännlihet. Men han fôndere ändå… vad fruntimra deras sovde i… hadd dom sängkläa både på kroppen å i sänga ?

Näste da skulle N’Bänkt-Erik på koppra o köper sä nå snus, och på bolage för lite hojtarolja. N’Bänkt-Erik. hadd ju inte sett nann tiggar förut han, männ gosse va han blev gramse på’na, N’dänn människa som sâtt mitt i smällkalla vintern, i bara sängkläa sine, han rakt grinde och bråke på na. O N’Bänkt-Erik gick in te ”handlarn, o köfte en grillad kyckling, å stoppte ner i plastmuggen hennes, men först tömde han muggen på perninga i hänneren hennes. Sen tog’n â sä Ramselefracken sin å gav’en till na. Å sen sa’n åt na på skarpen att hon jett klä sä riktigt om vintern, eljest få vi spetta loss dä te vår’n !

Å hon flykting-käringa barra log o sa: ”Taak så miiket, taak, taak”

…
Forskningens trovärdighet är ett intressant ämne att fundera kring.
Till att börja med tycks det finnas lika många åsikter kring varje undersökning som det finns forskare. Jag tänker mig att det finns många variabler i hur man utför forskningen till att börja med, vilket i sin tur fullständigt dominerar utgången av forskningen.

Hur länge forskar de i det aktuella ämnet ? Hur många personer har deltagit som ”försökskaniner” i den aktuella forskningen ? Vilka variabler tar de med i forskningen, och vilka utelämnar de ? Och till sist och definitivt inte minst: Vem betalar forskaren för undersökningen ? Vem har beställt undersökningen/forskningen ?

Forskare är i allra högsta grad karriärister, troligtvis i långt större utsträckning än en medelinkomsttagare i västvärlden. Och karriärister vill förbättra sin ekonomiska situation oavsett hur mycket han/hon tjänar innan. Och vilka betalar då forskare för deras arbete ? I de fall det inte är staten, så är det ju givet att det är privata intressenter/storföretag som köper forskning, eller rättare sagt BESTÄLLER de forskningsresultat de behöver för att kunna dra fördelar av det ekonomiskt, genom ökad försäljning av varor eller tjänster. Då folk i allmänhet ofta litar på en uppgift om det backas upp med kommentaren att forskningen säger så.

Nu har ju DN publicerat en artikel, där en Amerikansk professor från New York hävdar att de klassiska råden mindre mat och mer motion inte alls hjälper mot fetma. Professorn hävdar att det är en Somatisk sjukdom, och hos personer med fetma, gör kroppen allt den kan för att återgå till den vikt som var innan personen gick ned i vikt.
Och han hävdar vidare att det enda som hjälper mot fetma är operation.

Jag skulle hemskt gärna vilja rota i denne professors lönespecifikationer, och titta lite på vem som betalar honom för att presentera dessa ”forskningsresultat”

Till att börja med tar han inte ens upp möjligheten att fetma till stor del är orsakad och påverkad av psyket. Dvs hur vi tänker. Vi gör ju våra inköp utifrån hjärnan, och Hjärnan är helt klart styrd av ett från matindustrin skapat sockerberoende, som är att jämställas med vilken annan beroendeframkallande drog som helst, när det kommer just till beroendeframkallande. Och utöver det kemiska beroende själva sockret gör, som påverkar hjärnas beslut, så är vi idag fullständigt BOMBARDERADE av reklam på TV, bio, tidningar, radio, utmed vägar, reklam i brevlådan, reklam och försäljning via mobilen etc etc…. Och alla har EN agenda…. att sälja sina produkter. Och ingen av sockerproduktsföretagenen som säljer godis och läsk, har något intresse i forskning som påstår att sockerintag, fettintag, och motion, är faktorer i ökad fetma.

Då kan det mycket väl vara så att man lägger in stoooora pengar till forskare som är redo att ”forska fram” det forskningsresultat företagen betalar dem för, inte hur verkligheten ser ut. Man kan ju inte längre gå ut och säga direkt att socker är nyttigt. Men man kan ta en omväg, och via ”forskningsresultat” säga att en individ med fetma är maktlös inför sin egen övervikt, och endast operation hjälper. På så sätt kan dessa personer ju fortsätta äta sockerprodukter, överkonsumera fet mat, och skippa motion, eftersom det ändå inte hjälper enligt ”forskningen”

Det är klart att motion, rätt kost, och lagom intag botar fetma. Professorn ”glömde” lite lägligt i sin ”forskning” att nämna ”rätt kost” och pratade slarvigt om att äta mindre, vilket inte är lika viktigt som att äta rätt tror jag. Och professorn utelämnade den mördande reklamens inverkan på människor med glukos-obalans, och förbränningsobalans i kroppen och huvudet. Detta är dessvärre i olika grader en större del av västerländsk befolkning, inkluderat undertecknad som delvis är sockerknarkare, om än blandat med bra och nyttig kost, och motion. Dock lite för lite motion för mig för tillfället.

Men de ju klart, forskarens rikedom måste ju vara viktigare, än hälsa hos överviktiga. Snacka om att den professionen är Över-viktig !

…
Musik !?

Jag har länge musicerat på så kallad ”amatörnivå”. Med det menas i det här fallet att jag inte utövar min musik som profession, och kan leva på den. Det betyder INTE att musiken jag framför skulle vara av sämre kvalitet !! Det betyder väl oxå i all ärlighet att jag inte strävar efter perfektionism, eller felfria, tonsäkra utföranden. Utan mer att förmedla känslor i ord och toner. Detta med musik är ju dessutom högst subjektivt, dvs utifrån betraktarens ögon, eller i det här fallet öron.

Vi lägger som åhörare in så mycket mer än framförandets kvalitet till att börja med. Vi vill nog inte gärna erkänna det för oss själva, men utseende hos artister, utstrålningen som person, klädsel och självförtroendet hos artisten spelar för många stor roll när de med stor bestämdhet att just deras idol är bäst. Ja givetvis har själva röstkvaliteten en bidragande effekt oxå.

Nå det må väl vara en sak att vissa musikkonsumenter går igång på rena toner och tonmässigt felfria framföranden, om än de är utan själ och hjärta. Men det mesta av musiken idag är ju massproducerad, fabriksarrangerad, intetsägande POP-musik. Och det senare sammansatta ordet skall då läsas med största möjliga avsmak. Nu placerar man oftast in blivande stjärnor ett ett fack, och erbjuder dem färdiga låtar som ska fungera efter det fack producenterna bestämmer sig för kan vara mest ekonomiskt lönsamt. Sällan eller aldrig tillåts artister skriva, sjunga och producera efter eget hjärta och egen själ. Vi ser ju massor av de här skapade artisterna utan varken tanke eller musikalisk själ, i tex: Danny, Erik Saade, Molly Zandén, osv.

Men då och då händer det, undantag som ger hopp åt musikaliteten. Artister med integritet och en äkthet i musik och text. Jag tänker på artister som Håkan Hellström, och jag tänker framför allt på Laleh. Laleh som först skulle stoppas i producenters giriga och själlösa händer för att skapa en produkt, istället för människan, själen och artisten Laleh. Men hon vägrade och gick sin egen väg, blev sin egen producent. Och därmed har hon också blivit en av nutidens största artister i Sverige.

Laleh slog visserligen igen stort iom programmet ” Så mycket bättre” där hon tolkade andras låtar, och andra tolkade hennes. Men tolkningarna var hennes. Detta till trots är Laleh bäst som Laleh, och inte som tolkare av andras låtar. Till skillnad från mig. Jag tolkar andras låtar bättre än jag skriver dem själv. Men jag väljer låtar, och jag väljer hur jag vill framföra dem, och jag sjunger dem med öppet hjärta och väl avvägda ordtolkningar, och inte med välslipade stämband och absolut gehör.

Nu finns det ju även ett fåtal artister med välslipade stämband, absolut gehör som sjunger med enorm själ, som Helen Sjöholm tex… och då är perfektionismen ursäktad, till och med om den i slutändan är kommersiell. Själv har jag på min amatörnivå upplevt att människor öst beröm över mina framföranden, ja tom min röst. Och jag har givetvis varit med om folk som jämför mig med Peter Jöback och andra professionella artister utan själ i musiken. Och på så sätt menat att det jag gör inte alls är av samma kvalitet. Men har jag berört endast en åhörare någon gång, med mina texter, mina ord, mina ”oprofessionella” toner, så har jag gjort något mycket bra. Och jag VET att jag djupt ner i själen, berört hundratals. Det tror jag inte riktigt är fallet med Danny, fast han är yngre, snyggare, självsäkrare och mer tonsäker.

Upprinnelsen till detta blogginlägg var ju faktiskt radioprogrammet ”Flipp eller Flopp” Där proffstyckare sitter och jamsar med varann huruvida nya låtar kommer flippa eller floppa. Samtidigt är de siarna helt fast i det kommersiella, i det köpta, i det plastiga, när de siar om framtidens hits.

…
Vilket dilemma hörrni !

Fredagskväll……Jannez, Blender och Zlips på vinterdansmaran i Ö-vik. och närmare 1000 besökande. Dessutom är det Sveriges bästa dansarrangör, Lejonsson som håller i trådarna. Oftast är det enkom danskunnigt folk där oxå, och gott om dansöser i min ålder även om medelåldern är betydligt under min.

Nå ? … det är väl inget dilemma ? Jo för en lokalpatriot som jag är det ett dilemma, eftersom jag av helt egoistiska skäl vill behålla dansställen i min närhet. Och vill man det, så bör man nog gynna lokala arrangörer. Det var ju nämligen Drifters på Hullsta Gård i Sollefteå samma kväll. 300 meter ifrån där jag bor.

Men jag hade riktigt roligt på fredagen, ett tiotal bra danserskor, i armarna på en ”dansgud” som mig. Gott fika och dansbandsvärldens mest energiska sångerska Erika i Drifters. Tom min kvällströtte vän G spelade i första halvlek innan han blev ”utbytt” pga kvällströtthet. En bra mycket äldre (än mig) och tillika spritindränkt dam blev väldigt ”gosig, kramig och ålande” när hon dansade med mig. Synd på alkoholen där…. det är ju ofta den som får några att hångla på dansgolvet oavsett om danspartnern är med på det eller ej
Men en av Ångermanlands bästa dansers-kor var där och följde som en gasell, trots att hon va en ko … så det var ju bra

Nå skulle jag åka till Ö-vik på maran på lördag då istället. Jag tvekade, funderade, och gruvade. jag väntade ända tills kl 19, då dansen började och jag hade 1½ timmes resa framför mig. Men kröp sakta iväg över Gålsjöskogen i 60-80 km/h, på en spårig, isig väg med snörök vinandes och skymde sikt. Jag tänkte det skulle bli kul o dansa med LiMa, det var faktiskt det som var tungan på vågen och fick mig att åka iväg. Laddade med att under resans gång hälla i mig 1 liter yoghurt/sommarbär, och jag toppade det med Pollys choklad till efterrätt.

Lika samma som när jag åkte till maran i höstas, så hade jag inga större förväntningar. Jag tänkte att jag dansar med hon som sporrade mig att åka och får nån dans till, som är bra, sen kan jag sitta och njuta och åka hem när jag känner för det. Och samma lika som förra gången behövde jag inte vänta många sekunder förrän jag blev släpad ut på dansgolvet. Och sedan var det igång. Med orange funktionströja som reklampelare för min danskonst, dansade jag nonstop i nära på 3½ timme. Sen börjar kroppen, men framförallt ögonlocken säga ifrån. Eller åtminstone bli lite mindre angelägna. Och med vetskapen om att jag har 1½ – 2 timmars bilkörning framför mig mitt i natten….. OCH dessutom misslyckats få dans med inspektorn, så började jag hemfärden så jag kom hem innan 02. 30. Då inträffar det roliga att JAG som har en helt fantastisk danskväll för en sekund rent intuitivt, reflexmässigt hängde läpp över den enda uteblivna dansen….
Detta trots att jag vart eftertraktad på dansgolvet som glass i 30-graders värme. Så då klappa jag till mig på kinden rent mentalt, och sa åt mig att skärpa mig. Tänk bara på alla stackare som inte fick dansa med MIG denna kväll.

Men hon som kular , får nog kula efter mig nästa gång, så jag inte springer vilse i dansskogen. 🙂

Jag känner ingen glädje eller tillfredsställelse över att kvinnan som slog ihjäl denna plågade lilla tjej, fick livstids fängelse. Jag känner ingen ilska över att maken ”bara” fick 6 års fängelse.

Jag frossar inte i hämndliknande känslor över att ”rättvisa” skipats.
Visst är domen nödvändig i ett rättssamhälle, men rättvisa gentemot Yara hade endast kunnat uppnås med att någon hörde henne och agerade innan det var försent. ”Jag vill inte gå hem” hade hon sagt samma dag som hon blev ihjälslagen med en brödkavel.

Nu kanske vore en bra tidpunkt att prata om varför sådant här sker, istället för att fokusera på hudfärg eller kön som orsaker till våldshandlingar, om nu någon hade vart intresserad av något annat än egna hämndkänslor.

Jag känner ingen rättvisa för Yara, jag känner ingen upprättelse, jag känner bara en djup, djup sorg över att hon bragts om livet, samt att hon under det korta liv hon hade gick omkring och var ensam och rädd. Detta i ett land till vilket hon blev skickad för att få trygghet.

…
När snön faller över stan, och temperaturen sjunker i Rolf Erik Gottfrid Svenssons födelsestad. När en ny vintermånad fick sin start, så har änglarna hämtat hem en gammal man vars varma hjärta alltid fanns till hands, för nära och kära. Ja till och med främlingar fick sig ofta en dos av denne mans outtömliga generositet.
Hela himlen ler över hans hemkomst, men jorden känns aningen kallare just nu när dina händer ej längre omfamnar oss i björnkramar som luktar färskhuggen ved.

Nu klingar min hyllningssång över Ådalen, och ekot från den studsar ut i Sverige och jorden. Vi sjunger din sista vers i moll, för vår saknad av dig, men refrängen i dur som hyllning till allt du gett oss under ditt liv. Vi sjunger med de vackraste, varmaste ord vi känner till, och vi tar med oss sången in i våra liv.

Vi har motvilligt väntat på denna dag, då du inte rycktes ifrån oss hastigt, utan sakta, sakta, sakta försvunnit, bit för bit. Så nu när himlens portar öppnas för dig, tar vi det med sorg och lättnad på en och samma gång. Och du kan vara stolt över din tid på jorden älskade morbror. Vi kommer att sakna dig för evigt. Men detta till trots finns du för alltid med oss i våra minnen, i våra hjärtan, i vår vardag.

Jag tänkte först be om att ni i himlen tar väl hand om Rolf. Men när jag tänker efter och inser vem Rolf är och har varit, så kommer han förmodligen ta på sig att ta hand om hela himlen.