…
Ja vi e ju lite småkyrkliga vi svenskar. Ateister som går i kyrkan till giftermål, och begravning. Ja osså då de ”invandringskritiska” förstås, som blir jättereligiös lagom till skolavslutningen. Själv har jag nu i fredags varit på begravning, i kapellet, efter min fina morbror Rolf. Den kvinnliga prästen var väldigt bra i sitt tal, och det blev en stundom sorgsen, men ändock varm och fin tillställning, med många tårar och många skratt, när vi mindes Rolf, och tackade honom för allt.
Igår, hörde jag med moster om hon ville ha skjuts på minnesmässan i kyrkan, kl 11 idag. Och efter lite gruvande ville hon detta. Och jag är inte heller så förtjust i predikan, med en präst som ger oss Herrens tukt och förmaning. Med 1½ timmes själslig späkelse och underkastelse o dylikt. Min uppriktiga fördom, är att kvinnliga präster har mjukare, mer humana predikningar. Nu var det en medelålders, ”kraftig” herre som vaggade fram till altaret. Och från att jag hade varit på riktigt bra humör, så kände jag hur prästen gjorde vad han kunde för att sänka det. Nä… mer kvinnliga präster åt folket !
Man får ett tryckt program med sig, invikt i psalmboken, så man ska veta när man ska tala unisont, när prästen ska tala, och psalmers ordning. Ja och när man ska sitta ner och när man ska stå upp !!! Det sista skulle man lätt kunna tro har att göra med att visa sin respekt för Herren, eller prällen, ja vet inte. Men jag är övertygad om att det är till för att inte åhörarna skall somna under predikan. Lite kyrklig pilates så att säga. 
Som tur var, innehöll gudstjänsten en del vacker körmusik oxå, samt Mikaelas vackra flöjtspel. Men tiden gick ändå långsamt. Lika långsamt som prästens predikan. Han stod heller inte still och predikade mot åhörarna. Utan han liksom snurrade sakta runt runt sin egen ”axel” så han stundvis talade till kyrkokören. Ja ni vet lite som de kommit på att de ska göra när de intervjuar melodifestivalsartisterna strax innan framträdandet. Jag skulle kunna tänka mig att golvet är extra nött där. Moster Maggan undrade:
– Men… blir han inte snurrig ?
Och dessutom hade han någon mikrofon, som var kopplat till ett högtalarsystem. Men kyrkovaktmästaren hade nog inte hunnit få tag på elektrikern i tid, för den glappade nånting alldeles fruktansvärt. Och skillnaden ljudvolymen mellan förstärkt röst, och hans naturliga röst var stor. Det blev lite så här:
Men ibland sprakade det som en radiosändning under krigstiden, och då blev det så här:
Men prästen själv, tycktes detta inte bekomma. Han predikade på, och tycktes tycka om sin egen röst nästan lika mycket som Björn Ranelid, självkärlekens självkrönte konung. 
Nu närmade sig nattvarden, när man ska käka polletter och supa alkoholfritt (?) vin. Men allt jag hade i tankarna var ”får man gå och pinka under predikan”
Men som tur var hade jag redan ätit rikligt med havregrynsgröt, och festblåsan är på bättringsvägen. Så om nån hade ifrågasatt att jag inte gick fram till det dukade festbordet med oblater och ”vin” så hade jag nog sagt:
– Nej tack jag kör, osså ja redan fått gröt så inte behöver jag nå mer nu inte.
Turligt nog, när det var dags för kollekten, hade Maggan lite parkeringspengar i sin portmonnä, som hon generöst delade med sig av till både mig och Pontus som satt bakom oss. Så vi slapp skämmas över snålhet. Jag hade inga kontanter i plånkan. De flesta åker ner i pappersmuggar utanför Konsum och dylikt. Men å andra sidan behöv dom nog pengarna bättre än prästen.
Under långa tider av tristess och stora gäspningar, och enformig kyrkopilates, så såg jag bänkgrannen fippla med sin smartphone. Och då slog det mig att det var riktigt fiffigt. Ty och emedan detta för prästerskapet måste sett ut som han satt med huvudet böjt i bön. Så även jag tog fram min Samsung och skrev viktiga saker på noteringar.
Jo jag ÄR Tomas Tvivlaren, och jag följer Tage Danielssons ordspråk: ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok” Men det är väl inte så mycket Gud jag tvivlar på, som de som de som säger sig företräda honom, och dessutom tjänar bra pengar på att att sänka humöret på tvivlande Tomasar i kyrkan genom själslig späkelse och försök till skuldbeläggning. Det där med skuld och förlåtelse, det är mellan chiefen och mig det serni 