…
När snön faller över stan, och temperaturen sjunker i Rolf Erik Gottfrid Svenssons födelsestad. När en ny vintermånad fick sin start, så har änglarna hämtat hem en gammal man vars varma hjärta alltid fanns till hands, för nära och kära. Ja till och med främlingar fick sig ofta en dos av denne mans outtömliga generositet.
Hela himlen ler över hans hemkomst, men jorden känns aningen kallare just nu när dina händer ej längre omfamnar oss i björnkramar som luktar färskhuggen ved.
Nu klingar min hyllningssång över Ådalen, och ekot från den studsar ut i Sverige och jorden. Vi sjunger din sista vers i moll, för vår saknad av dig, men refrängen i dur som hyllning till allt du gett oss under ditt liv. Vi sjunger med de vackraste, varmaste ord vi känner till, och vi tar med oss sången in i våra liv.
Vi har motvilligt väntat på denna dag, då du inte rycktes ifrån oss hastigt, utan sakta, sakta, sakta försvunnit, bit för bit. Så nu när himlens portar öppnas för dig, tar vi det med sorg och lättnad på en och samma gång. Och du kan vara stolt över din tid på jorden älskade morbror. Vi kommer att sakna dig för evigt. Men detta till trots finns du för alltid med oss i våra minnen, i våra hjärtan, i vår vardag.
Jag tänkte först be om att ni i himlen tar väl hand om Rolf. Men när jag tänker efter och inser vem Rolf är och har varit, så kommer han förmodligen ta på sig att ta hand om hela himlen.