….
Det är mycket nu. Sjukhusresor till Sundsvall, styrdans på Hullsta, Julton i kyrkan, hjältegalor på Tv, och fläskinköp, och hantering, disk, tvätt etc etc
I fredags var det ju som sagt var hjältegala på Tv 4. Jag kan säga att det är med dubbla känslor man ser på något som både är ett spektakel för presskåta kändisar, och samtidigt något väldigt fint i att hedra människor som faktisk gjort något fint, något hjältemodigt för någon annan. Och visst gråter jag floder när mobbade barn får sin revansch. Visst flödar tårarna när en pojke som fallit i vattnet och inte andats på fem minuter, blir upptagen av hjältar, och överlever. Och visst blir jag snudd på kär när Nunnan, syster Karin tar emot pris för en livslång gärning i flyktingmottagandet.
MEN !!!
…..men samtidigt så kan jag äcklas lite lätt över kändisar som speglar sig i glansen av sanna hjältar. Och Reinfeldt som gjorde moderat sjukdomsnedlåtande politik av sitt besök på scenen, var direkt osmakligt. Men, men… det är väl ”bra TV” antar jag ?
Jag hade turen att av Per och Maria, bli bjuden på ”Julton” i Sollefteå Kyrka, med 4 körer, lokala musiker, med blås och fiol mm. Min spelkompis Åsa Torell gned på felan där, och min vän Maria sjöng vackert i kör. Ja det var fler jag kände i kören också. Det var vackert och fantastiskt på alla vis. Men hade vart ännu bättre om jag inte varit så förbenat kissnödig. Dom hade väl åtminstone kunnat haft pottor ute vid sätena. Nåja… jag lyckades hålla mig, utan att skvätta i kalsongen. Och sedan blev jag smått förälskad i sångsolisten Åsa Jönsson när hon tog ton, utan att egentligen se hur hon såg ut (närsynt, och satt långt bak i kyrkan) och när Mamma Mu dessutom påstod att hon spelar cello, slog hjärtat frivolt. Jordens vackraste instrument. Men jag fick nog känslan av att Åsa var bildskön också.
Med kära moster liggandes på sjukhusbädd i Sundsvall sedan en vecka, blev det upp till mig att ta rätt på beställd halv gris. Något som är en ny erfarenhet för mig.
Man lär så länge man lever. Eller man lär så länge man har elever, eller man lever så länge man lär, eller man lever inte så länge utan en lever… ja eller nåt.
Mamma Mu hjälpte mig en stund med paketering av fläsk, vilket var mycket välkommet för en novis på området.
Moster hade tur i oturen. Hon anlände i grevens tid, för akut hjärtoperation, och operationen gick bra, Men den har tagit hårt på stackars moster, som redan innan dessutom hade KOL. Det var en del handräckning och hjälp från Kai Tomas, redan innan insjuknandet, och nu blev det mer kan jag säga. Men tanten är tuff och seg så hon kommer nog igen. Nu kommer stackars moster få ännu fler ”förbud” av systersonen, tills hon piggar på sig. Utöver att jag hämtat 50 kg fläsk, burit det, paketerat och finfördelat , så lär det kanske bli en del matlagning hädanefter. Möjligtvis sätter jag moster på en stol, och så får hon ge mig order kring kockandet. Men först måste hon komma hem från Sjukhuset. Men till hennes stora sorg (misstänker jag) så kommer jag då få makt över saltningen av maten. Och hon har alltid lagat saltreducerad kost 🙂
Och apropå hjältar…. så är min moster en av de största ….och morbror som nu mer har vandrat in i en dimma av demens. My heroes !