….
När din själ kom till jorden,
log var sargad själ, fällde en glädjetår.
Du står med fast övertygelse bland trasiga själar,
och när du ler skänker du ljus till de mest bekymrade.
Var gång du ser på mig, ramlar jag isär,
och läker på samma gång.
Ingen vet var du kommer från.
Jag förvånas över att inte alla människor,
älskar dig som jag.
Älskar hur då ? … och varför?
Det finns inget hur och inget varför.
Jag bara älskar din uråldriga själ,
i denna änglalika skepnad
Hur du än klär dig, hur du än har ditt hår
så faller jag, som ditt hår i vinden.
Vad du än gör, vem du än väljer
helas jag av dina ögon.
Vem du än älskar, så värmer du mig.
och jag är förlorad och räddad i samma ögonblick.
Jag som är så klok, förstår ingenting.
Kanske är jag ingen alls för dig.
Men jag lovar dig ängel, med ögon av guld,
att jag är den enda som älskar dig så.
fast jag inte borde få.