…
Nu spelar grannarna igen, nån ungdomlig musik.
Jag är utan någon som helst ironi, så glad att det nu bor grannar omkring mig som lever om med hög musik, genomträngande bas. Så glad att det klapprar i trappen. Livfullt, ungdomligt och glatt.
Livet ska låta, livet ska synas, livet ska kännas !!
Varje barn som växer upp, skulle i likhet med mig få lära sig sova till Thin Lizzy och Iron Maiden. Jag är praktiskt taget omöjlig att störa som granne idag. Detta innebär inte att jag vänder mig mot folk som vill ha något så när tyst på nätterna. Jag pratar om förmiddag till kväll. Vill man bo väldigt tyst, kanske bredvid en gravplats skulle funka. Eller Svalbard, eller på månen kanske.
Igår var det det nyöppnande av klassiska dansstället Bollsta Bruk.
På den tiden…. när jag var ung och fräsch, på 90-talet, så var Bollsta hela Norrlands dansmetropol, med två dansgolv, ett band på vardera scen. Och det var ändå trångt både på båda dansgolven, och i gångarna mellan dem. Juldagen och trettondagsafton var säkra publiksuccéer.
Nu har alltså Dansbandsarrangemangens nya stjärnskott Lejonsson öppnat upp Bollstas dansportar ännu en gång. Och vi dansfantaster ber med knäppta händer att satsningen skall lyckas. Och jag tror vi är många som vill hjälpa till och få det att fungera. Jag blev upphämtad i en röd bil från 1900-talet, av en ung underskön dansprinsessa från Helgum. Marschaller nere vid vägen ända upp till entrén i ett mörkt och mysigt höstregn. Gott fika, trevligt bemötande. Danskungen Egon Edmark 70+ tog emot entréavgifter.
Fötterna hade jag ”optimistiskt nog” (pga gummisulan) stoppat ned i ett par orangea Converse sneakers, och överkroppen en orange nytvättad funktionströja a la fotbollsmodell. Denna färg till trots, började ingen av mina danspartners prata nederländska med mig, för vilket jag är glad. Dansgolvet var perfekt för en glidare, vridare, studsguttaperka till dansör som jag. Och även om Zlips helt klart är duktiga, och bättre än någon tidigare upplaga av bandet, så når de inte upp till Highlights höjder.
Scenenergi och bra låtval, och en fantastiks sångare.
Man kan nog uppleva en och samma danskväll på fundamentalt olika sätt. Det är ju klart. Om det är många i ens ålderskategori, om det är många man brukar dansa med, om man är trött och sliten när man kommer etc etc. Själv hade jag nog fruktansvärt roligt, eftersom jag hade dansat så mycket och intensivt att jag knappt tog mig ur den röda bilen från 1900-talet som även stod för transporten hemöver. Dansprinsessan hade stött på några unga danssnobbar som tydligen tror att det är de som är guds gåva till dansen ??!! Så befängt !!! Det är ju JAG som är det 😉
En av dessa unga sprätthökar hade tydligen sagt åt Ångermanlands mest följsamma dansprinsessa att ”dansa lite smidigare tack”
Min initiala reaktion var att jag på ett urmanligt machovis skulle velat sparka ynglingen på smalbenen och lipa åt honom. Så hon var inte jättenöjd med dansklientelet i hennes egen ålder, Hon hade dock tur att hinna med två danser med guds gåva till dansen.
Många av tjejerna i dansprinsessan från Helgums ålder dansade förbi, och såg under stundom ut som Madame Tussaudes vaxdockor i anletet. När de till slut hittat killen de var intresserade av och fick EN dans av honom, så log vaxdockorna. Men vaxdockorna kändes ovan vid att le tycktes det.
Mina egna danspartners var utan kritik, helt underbara hela kvällen. Inte ett kylskåp under hela kvällen.
Livet ska låta, livet ska synas, livet ska kännas, livet ska dansas igenom !!