..
Moster släpar ut MIG
Normalt sett är det jag som får släpa ut min charmanta 82-åriga moster, som jag skämtsamt och MYCKET kärleksfullt ibland kallar för ”rundnings-konan”, med anledning av hennes rörelsehastighet i köksområdet. Ty allt som oftast är hon lite för bekväm för att ta sig ut bland folk. Men se denna afton var det tvärtom.
Jag är ju jourhavande frivillig privatchaufför åt tanten, och nekar henne näst intill aldrig önskade resmål. Min klarsynta, kloka, hjärtliga samt antika moster hade någon dag tidigare läst annons om föredrag på sockenstugan vid Boteå Kyrka. En kyrka som är byggd 1662. Föredraget – fick jag lära när vi kom fram – handlade om Maria (Hildas trädgård) Norgrens resa till Israel och Palestina.
Mer om själva föredraget som var mycket intressant, och om situationen för Palestinier där nere återkommer jag med i nytt blogginlägg senare.
25 själar
I runda tal 25 stycken själar hade på olika vis lockats till att närvara. Större delen äldre människor med lokal anknytning. De enda som var under 60, var privatchauffören (dvs jag själv), en Präst och en prästpraktikant. Praktikanten, som efter föredraget och fikat skulle avsluta kvällen med andakt, var riktigt trevlig och hade verkligen ”the-kristet-utseende” tom glasögonbågarna skvallrade om hans tro.
Han som sa det han va det
Jag hade tagit med mig en liten manick att spela in ljud på, för att vid senare tillfälle själv kunna lyssna på det hon berättade, och på så sätt lära något utöver det mitt magra närminne registrerar. Lite orolig var jag för att någon eller några i åhörarskaran skulle tappa tålamodet och börja småprata mitt under föredraget, eller ännu värre, få ett hostanfall, som störde inspelningen till den grad att man inte skulle höra vad Maria pratade om.
Och mina farhågor slog ju givetvis in….
Men det var bara det att det inte alls var någon av de respektabla pensionärerna som lät och förstörde inspelningen med hostanfall. Det var pinsamt nog, en privatchaufför åt en tant, som började hosta o leva om. Dessutom lyckades jag ju missa att trycka på rätt knapp vid nåt tillfälle…. ”klommer” som vi säg e hänne.
Föredraget om Palestina, och sidodiskussioner kring fikabordet
Maria som höll föredraget, berättade passionerat och informativt om sina upplevelser i Jerusalem, och Betlehem, Palestina och Israel. Och tiden till fika hade kommit samtidigt som frågor fick ställas om resan. Det serverades smörgåsar och kaffe, och en liten köpekaka med chokladbitar i. Diskussionerna kring fikabordet om föredragsämnet, blev efter några debattriktningsändringar till debatt om Banker och Public service TV med präst och prästpraktikant, där jag bland annat argumenterade för vikten av att bibehålla public service TV ur en informativ demokrati och inlärningssynpunkt, samt att inte ALL TV ska handla om billiga matlagningsprogram, desperata hemmafruar, och verklighetsfrånvarande hollywoodfruar.
Andakt, kollekt och lotterier
Och ett andaktsmöte på sockenstugan i en liten Ångermanländsk by, är inte fulländat utan ett lotteri och en kort andakt. Det kan vara gott med andakt för en ”syndare” som jag, som dessutom har ”Du skall alltid tvivla” som första budord, i min egen 11 budordstavla. Dessutom såg moster till att jag klarade mig undan ytterligare skam och späkelse för att inte kunnat lägga nåt i kollekten, genom att lägga en Selma lagerlöv i kollekten. (glömde min plånka i bilen, då jag får ont i asch… e förlåt gumpen, av att sitta på den medan jag kör)
Ja hon köpte till och med fyra lotter, och gav mig två min moster. Jag brukar ändå inte vinna nånting så det spelar väl ingen roll. Iofs kan det bero till stor del på att jag nästan aldrig köper lotter men….
– ”NUMMER 11 !!!!
Ropade kvinnan som arbetade ideellt på sockenstugan, och sedermera skulle ta hand om disken efter oss. Jag satt just och lyssnade på en dam i 70-årsåldern som var från Hufvudstaden precis som jag, så hon fick ropa flera gånger (jag vinner ju aldrig nånting ändå) Men tittade ner till slut och där stod det 11 på lotten. Väl framme vid lotteribordet döär man fick välja pris, fick jag syn på denna:
Vilket gjorde att jag inte ens tittade på övrigt på prisbordet
Nu kommer ju ändå vinsten hamna hemma hos min moster i morgon som ni kanske förstår. En grönsakskorg från Hildas trädgård, skänkt av föreläsaren Maria Norgren, bördig i Örnsköldsvik.
Pissigt val av psalm
Prästpraktikanten gav oss guds ord lagom till kvällningen, läste ur bibeln för gudstrogna och tvivlare, och även en psalm på kvällskvisten. När min moster var ung för några sekel sedan, så ingick det i skolundervisningen att lära sig psalmer, samt rabbla svenska städer och floder i ramsor. Med den följden att moster kan en hel del sådant…Också ! Min kära kloka moster har alltid haft lätt klaustrofobi, och när hon satt på den nedre
toaletten, i sitt forna hem i Boteå, som var som ca 2 kvadratmeter, sjöng hon högt och ljudligt
texten från psalmen ”här en källa rinner” medan hon gjorde det som ibland kallas för ”nr 1” vid toalettbesök.
Och det var nu precis denna psalm som praktikanten ber oss att slå upp i psalmboken och sjunga. Jag ser på mosters ansiktsuttryck att hon får anstränga sig till det yttersta för att inte brista ut i fnitteranfall… eller var det för att inte göra det hon brukade göra till den sångtexten ? .. jag är inte säker. Men hon sjunger i alla fall inte med i en text hon kan utantill.
Gamlingarnas ”slutord”
Sedan är det slut på kvällens begivenheter och en äldre kvinna som arbetade ideellt kom med tom serveringsvagn för att duka av. Då undrade en äldre herre med käpp om det var på denna hon skulle åka hem.
– ”Ja vill du åke tå mä”? flinade hon
Väl på trappen ute sa gubben med käppen:
– Ja nu är det bara att borsta tanden och knoppa. Och nu sover vi gott när vi fått guds ord, och en kaffetår.