….
En del människor tycker att politik är en privatsak. Dvs vem och vilka man väljer att representera sina åsikter i riksdagen. Ja förvisso är det så att man inte kan tvinga någon att avslöja sina ståndpunkter. Själv har jag dock inga problem med att stå för vad jag tycker. Däremot kan jag vid vissa tillfällen välja att ta debatten en annan gång. Men i grund och botten är politik viktigast för de som vill förändra någonting. Men allra viktigast egentligen för de som är utan makt att förändra sin situation.
”Vi kommer aldrig att tycka likadant du och jag”
….sa en person till mig i en värderingsdebatt kring tiggare på facebook.
Det kan mycket väl vara så att hen har rätt i det. Folk tenderar skapa sig värderingar utifrån egna erfarenheter. Inget konstigt i det. Men för mig handlar det oxå om vilka slutsatser man drar av sina erfarenheter, och på vilka grunder man drar dem. En väldigt stor del av folks värderingar är baserade på hur bra man själv kan få det oavsett om det sker på andras bekostnad. Och en alldeles för stor del värderingar grundar sig på direkt felaktig information och rena lögner, eller saker man inte har en aning om. Och en ganska stor del värderingar grundar sig på tron att ”om jag klarar av det, kan andra oxå klara av det”
I de allra flesta fall kommer folk med höga inkomster, stor förmögenhet välja att rösta moderat, eftersom det ger dem själva mest i plånboken. Och i de allra flesta fall kommer både de som vill dela med sig av sig själva, samt de som behöver andras hjälp, tendera rösta vänsterut. Vandringen mellan just dessa två politiska poler sker väldigt sällan i några större kvantiteter.
Men sedan har vi ju så kallade ”klassresor”. I dagens samhälle anses det i de allra flesta fall vara ett odelat positivt ord. Ty vi har i stor utsträckning lämnat vår nordiska modell om gemensamhet och solidaritet, för den Amerikanska modellen, där man ofta framhäver att alla har en MÖJLIGHET att göra klassresan och bli ekonomiskt rik. När folk gör sådana resor, kan många lätt bli förförda av rikedomen, och lämna både sina politiska rötter och sina forna värderingar. Men det kan oxå ske att tex framgångsrika affärsmän, högutbildade, högavlönade, med borgerliga värderingar, faller igenom, blir sjuka, förlorar sin förmögenhet, och börjar förstå innebörden av den tänk-på-sig-själv-politik. de förut stått för, och börjar rösta vänster.
Så i frågan huruvida personen i fråga, och undertecknad kommer ”tycka likadant” handlar nog rätt mycket om antingen jag tappar mina rötter, och förlorar fotfästet i en eventuell klassresa uppåt. Eller om hen efter mycket om och men rasar ihop hälsomässigt, alternativt socialt, och blir utblottad och sjuk och utan makt att själv förändra sin egen situation i livet. Att jag utifrån vem jag är idag och alltid varit, skulle bli snuskigt rik, är högst osannolikt, eftersom jag inte eftersträvar överflödig personlig rikedom. Om jag mot förmodan skulle bli så rik, så är det ju lätt att sitta i dagsläget och säga att mina värderingar inte skulle förändras, och att jag inte skulle drabbas av snålhet och egoism…. men jag tror att ju längre man vistats i empatiska miljöer och insett att få ge är den största gåvan av alla, desto större är chansen att man inte trillar upp till egoismens rike.
I en annan debatt kring invandringsfrågor, empati och Jimmie Åkessons sjukskrivning. Kan jag dock lugnt påstå att jag aldrig kommer förändra mina åsikter. Några upprörs över Özz Nûjens twitter, när han drar paralleller kring Åkessons sjukskrivning och ett karma som försatt honom i den situationen. Jag önskar inte Åkesson elände och sjukdom, men när hela hans existens går ut på att minska och ta bort empatiska handlingar, blir det svårare att gå ut i media som Åkesson, och ropa efter empati.
Här är några ex på hur hans följeslagare resonerar kring tiggare:
– ”Nåväl, slutsatsen är: Ge inte pengar till zigenska tiggare! Vill du göra
en god gärna, donera till ditt lokala härbärge eller till en
nationalistisk organisation som arbetar för ditt folk.”
– ”Måste erkänna börja bli ganska trött på se dom över allt. Även där man köper lördsgodis.”
– ”Har sett många kvinnor som sitter tigger pengar som väntar barn hur tänkte dom då. Jag bara undrar?”
– ”Av mig får dom inte krona men hjärna en kondom”
Och JA ”debattören” stavade så i det tredje ordet från slutet i det sista citatet, samt det jag citerade honom för i rubriken 