Månad: oktober 2014

…
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att dra något så när rimliga slutsatser och åtgärder när orättfärdiga handlingar begås. Tänk att så många så lätt, tar den enklaste vägen, hatets och fördomarnas väg. Jag har i inlägg efter inlägg tagit upp detta med fördomar och felaktiga slutsatser kring tex SDs absurda slutsatser kring invandringen.

Och på den punkten misstänker jag att fullfjädrade feminister håller med mig att man inte skall ha fördomar, man skall inte marginalisera och skuldbelägga hela grupperingar så som Muslimer, Judar eller Somalier. Men sedan när det kommer till frågan om män och kvinnor, så upphör deras jämställdhetshjärnor på en millisekund fungera, och de kategoriskt skuldbelägger män. Och de pratar om kollektiv manligt ansvar. Dock verkar enligt denna falang av feminismen inget vuxet kollektivt ansvar ligga på den kvinnliga delen av befolkningen ?????

Nu har en mycket, mycket tragisk händelse uppdagats i Malmö, där en 7-årig tjej, blivit trakasserad av ett gäng pojkar, och fått brallorna neddragna. Än har jag inte hört NÅGON som inte tycker att det är mycket allvarligt att sådant förekommer… eh jo vänta, det är EN person som har agerat bedrövligt i bemötandet av tjejen i efterhand. Rektorn på skolan frågade:

”Om hon hade varit glad? Varför hade hon läppstift? Hade hon dansat på rasten före övergreppet?”

Helt vansinniga frågor i sammanhanget till en liten tjej som nyss upplevt ett traumatiskt trakasseri. Nu är det lätt att föreställa sig att vissa feminister rakt upp och ner jämfota i ilska över att en man kan uttrycka sig på det viset. Nu var det bara den lilla detaljen att rektorn i fråga var kvinna. Det skulle egentligen vara en oviktig detalj i ärendet vad mig anbelangar. Vad det var för kön på den person som försummade sitt arbete att ta hand om och se till att barnen på sin skola har det tryggt och kunna få veta att de får uppbackning i sådana skeenden. Men så som feministisk media om och om igen reagerar och skriver vid sådana tillfällen, blir det nödvändigt att påpeka könstillhörigheten på rektorn.

Själv tycker jag också att det är osmart att låta unga flickor ha på sig läppstift offentligt även om det inte har ett dugg med detta fall att göra. Det är en sak om barn leker i sin trygga hemmiljö, klär ut sig målar sig. Det är väl för f-n ingen feministisk fråga att barn skall kunna ha läppstift och gå i högklackat. Låt barn vara barn ! Med detta sagt, så har det INGENTING att göra med fallet i Malmö, det finns ingen som helst skuld hos flickan, i dessa enskilda pojkars handlingar. Och det är ej heller svenska mäns fel att detta skedde. Det är ytterst ett föräldraansvar för pojkarnas föräldrar. Det vilar oxå ett stort ansvar på skolan och den kvinnliga rektorn. Ansvaret för handlandet vilar i störst grad på vuxna i omgivningen. Men det bör definitivt bli konsekvenser för pojkarna så de drar lärdom. Dessa konsekvenser bör komma från skola och föräldrar gemensamt. Det finns dock ett gemensamt ansvar, men till vissa feministers stora sorg, exkluderas inte den vuxna kvinnliga världen från detta ansvar. Och män är inte enkom onda varelser som är potentiella våldtäktsmän.

Det sist nämnda ansvaret, det gemensamma, är både på politisk nivå, skolnivå, föräldranivå, och vuxna i omgivningen.

Birgitta Olsson från numer självutnämnda Borgerlighetens val för feminister säger:

”Nog nu, med sexism från män och pojkar”

Föreställ er om någon sagt:
”Nog nu, med våld från Judar och Muslimer”

Iofs inte ovanligt i SD-kretsar men ändå

…
Jag finner det fascinerande, men också ryggradslöst, när politiker och dess följare/väljare åberopar empati och att bli ”rättvist behandlade”, utan att behöva förklara sin politiska hållning, när HELA DERAS POLITISKA AGENDA GÅR UT PÅ ATT SKAPA ORÄTTVISOR.
Det är som om en mobbare på skolan känner sig orättvist behandlad av de som stöttat upp bakom mobbingoffret. Ja mobbare är också människor, och de är förmodligen mobbare för att de har problem. Men medan man mobbar kan man knappast kräva eller förvänta sig empati. Det kan hända att denne får empati mot alla odds, men att kräva eller förvänta sig det ringer illa i mina öron.

2 av 10 svenskar är moderater. 1 av 10 svenskar röstar idag på Sverigedemokraterna. Det betyder att du och jag definitivt har vänner och bekanta som röstar på dessa partier. Men det är garanterat inte så många som först och främst vill erkänna att de röstar så, och därmed ännu färre som är redo att förklara VARFÖR de tycker som de gör. Det är ett stort demokratiskt problem. Inte att människor har rätt att rösta på vad de vill och att man har rätt till att vara anonym i röstandet. Men att så många människor, inkluderat borgerliga väljare inte vill/våga/eller klarar av att i ord förklara varför de röstar som de gör. Och står för det !

Detta…. i förlängningen visar på att folk i allt för stor grad inte tänker själva, inte bemödar sig ifrågasätta hur verkligheten ser ut och vara källkritiska till artiklar på internet. Och DET är farligt för demokratin.

Jag läste om en ung kvinna som kände sig kränkt och ledsen över att hon har nån vän som tycker det är obehagligt att hon är aktiv i SD. Det får hon ju naturligtvis tycka, och hon känner ju det hon känner. Men dessvärre förstår hon inte varför det är på det viset.

Själv har jag aldrig dizzat någon vän eller bekant utifrån partitillhörighet, Men jag HAR upphört umgås med människor som beter sig respektlöst, nedlåtande och uppblåst mot mig, eller mot mina vänner. Och detta vågar jag hävda med stor säkerhet att det inte är många vänsterpartister som betett sig högdraget och respektlöst mot mig eller mina vänner utifrån status eller härkomst. Men ju längre högerut på politiska skala du kommer, och längst ut Moderater, centerpartister och Sverigedemokrater, så är det betydligt fler av den sorten, eftersom deras politik ofta bygger på ökade klyftor, olika människovärde utifrån klass och inkomst samt härkomst.

Man vill på ett bekvämt sätt särskilja de värderingar och åsikter man har från den person man är. Detta är ju befängt. Värderingar är ju det mest grundläggande för vem man är. Inte yrket som är en vanlig missuppfattning. Däremot, möter jag en moderat eller Sverigedemokrat som bemöter mig och mina vänner med respekt, så bemöter jag dem med respekt. Problemet för dessa är när de börjar prata om sina värderingar. När de tycker att mina VÄNNER, som äger ett café i stan inte borde få vara här för att de är invandrare. Eller när de öppnar munnen och förklarar att de är för politiska förslag som minskar förutsättningarna för min cancersjuka vän att bli frisk, samt marginaliserar denne.

..
En liten fundering…

Varför tillkännager sig sällan eller aldrig SD-sympatisörer i olika debattforumen, men det vimlar av människor som säger ”Jag röstar inte på SD men”

…
Är kvinnor verkligen mer ömma, känsliga, godare, snällare än män ?
För mer eller mindre är det slutsatsen av dagens mediala feminism.
Blir västerländska kvinnor verkligen mer kränkta än västerländska män ?
Eller läggs bara fokus på den ena sidan, i media och därmed ut till fotfolket ?
Eller är vi alla människor, både män och kvinnor ?

Om vi ser på hur Afrikanska te-plockare, i huvudsak kvinnor har det. Hur de tvingas erbjuda sex för att få behålla jobbet. Eller tvingas prostituera sig för att få mat till barnen. Då kan vi börja prata orättvisor och kränkningar. Men ligger orsaken till dessa orättvisor i ”manligt beteende”, eller är det ett strukturellt kapitalistiskt förtryckarbeteende ? Ligger det kanske rakt av i vår del av världens utarmande av fattiga delen av världen ?

Idag visade Aftonbladet en video där en organisation ”mot gatutrakasserier” tog en ung vacker kvinna, lät henne promenera på stan, jag tror det var i Miami, USA. Det man ville påvisa var hur män trakasserade kvinnor öppet på gatan. Jag tittade på videon som var 2 minuter lång. Mängder av komplimanger ströddes över den unga vackra kvinnan, och några stötte till och med på henne. Men är detta verkligen att trakassera ? Hade vi kallat det trakasserier om kvinnor/tjejer står i grupp och fnissar nervöst över att en skitsnygg kille går förbi ? Att kalla flickor på skolan för ”horor” däremot, DET är att trakassera tjejer det, enligt min syn på ordet ”! Sedan bör tilläggas att denna video naturligtvis var ihopklippt , och påståendet är att det är från en och samma dag. Men organisationen hade ju naturligtvis valt vart kvinnan skulle promenera, och man får lätt uppfattningen att om man är kvinna i USA, Miami, så får man kommentarer/komplimanger HELA tiden, vilket ju långt ifrån är sant. Om det är 12 vakna timmar på en dag, så är 2 minuter 0,2 % av tiden hon fick den sortens ”uppvaktning” och dessutom på ett på förhand valt område.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalle-och-politik/article55192.ab

Kvinnor och barn till Livbåtarna !!

Men varifrån kommer då alla dessa värderingar vi har ? varifrån kommer könsrollerna, synen på hur en västerländsk man ska vara, hur en västerländsk kvinna ska vara, och vem skapar dem ? när skapades de ? och vilka anammar och för könsrollerna vidare till nästa generation ? Och är könsrollerna endast av ondo ?

”Kvinnor och barn till Livbåtarna” är en fras i filmer som jag tror få män och kvinnor för den delen, skulle opponera sig emot. Den köper även de flesta kvinnor oprövat. Den starke självuppoffrande mannen offrar sig för de ”svagare kvinnorna”. En del av dessa ”ideal” kan väl tänkas komma från de ridderliga idealen, som förvisso är brutalt romantiserade, och knappast beskriver verkligheten för den tiden. Men jag vill påstå att män ÄR inte modigare än kvinnor. Kvinnor ÄR inte känsligare än män. detta är myter som vi alla, inklusive kvinnor hjälps åt att upprätthålla. Däremot har män över lag en större muskelmassa än kvinnor, är längre och större. Och det tror jag är en av grunderna till orsakerna till att män i större grad slår sig fram med armbågarna bättre än kvinnor gör, i större grad är presidenter, statsministrar, kejsare och verkställande direktörer.

Men man måste då gå tillbaka till när människan fortfarande utvecklades till Människa. Om du ser till de flesta djurarter så har flockdjur en ledare, och det är den stora alfahannen. Det handlar alltså om fysik till stor del. Han är det för att han skall föra vidare sina starka friska gener, i en värld där fysik, snabbhet, aggressivitet är vitala för överlevnad. Dock är det återigen lätt att förenkla och romantisera, alternativt dra könsrelaterad ”ojämställdhet” In i det resonemanget. Då Alfahannar oftast lever ett mycket tufft liv i försvarandet av flocken. Han må förvisso ha tillgång till köttet eller de bästa frukterna. Men han blir snabbt avsatt från tronen,eller dödad av andra utmanare, och får då svårt att överleva många gånger. Allt detta handlar i slutändan om artens överlevnad, när vi pratar om djur.

Redan DÄR och då vid djurstadiet, börjar orsakerna till människans könsroller i dag skapas. Mycket har förändrats i generationer. Könsroller i olika kulturer varierar något. Men i västvärlden i synnerhet, så har VILLKOREN för överlevnad förändrats drastiskt, bara på ett århundrade. Överlevnad är inte i första hand längre beroende på fysisk styrka, fysisk aggressivitet. Pengar och hur man skaffar sig mycket av den handelsvaran har istället blivit det viktigaste för att överleva, och därmed få fortplanta sig (dvs kärlek, förälskelse och sex) Förutsättningarna har förändrats men vår biologi, våra drifter och gener har INTE förändrats i närheten av den takt vår värld har förändrats.

Vilka är en människas starkaste biologiska drifter ?

Jo fortplantning, för artens överlevnad, mat och sömn för individens överlevnad.
Och på vilket sätt förförs vi till största delen med reklam, JO !! sexuell reklam, eller mat och förtäring. Vi lever alla i en översexualiserad värld, pga av att kapitalismen/marknadsliberalismen har kommit på vad som påverkar människors, kvinnors, mäns köpande, våra starkaste drifter. Den mediala feminismen utmålar uteslutande kvinnor som offer för manligt beteende när det kommer till reklam, status, positioner i arbetslivet, porr. Men utelämnar mycket lättvindigt och bekvämt en riktigt och sann analys, samt en verklighetsbeskrivning värd ordet.

Tex så framställs i feministisk media enkom västerländska kvinnor som offer för det översexualiserade samhället. Men vi är ALLA kraftigt påverkade, och båda könen har någon vinning av det. och båda könen är förlorare. Det är sant att det finns tillräckligt många exempel på män som utnyttjar sin maktställning för att få sexuell tillfredsställelse, både via tvång, sexköp och sexuellt spel på arbetsplatsen. Men det är även så att kvinnor ofta använder sin sexualitet för att få makt. Det är också så att både män och kvinnor kränker varandra världen över på olika sätt. Och allt detta är möjligt och händer pga våra biologiska drifter, som är missanpassade i en kapitalistisk värld. Män ÄR inte ondare än kvinnor ! Kvinnor ÄR inte känsligare än män !

Och jag undrar om det verkligen är fel att uppskatta kvinnlig skönhet ?

….
Att få ett ”ärligt” svar, på ställd fråga. är inte alltid så kul som det framställs.
Ibland kommer jag på mig själv att ”ställa frågor” där jag har förhoppningar om ett positivt svar, eller positivt utlåtande kring en prestation. Och sedan kan jag bli lessen och sårad när jag inte får det. Och jag tror inte jag är ensam om det. Det är nog högst mänskligt.

Varför jag sätter ”ärligt” inom citationstecken, är för att det handlar ju ofta om en värdering från den som får frågan, eller ska bedöma eventuell prestation. Dvs INTE en allenarådande ”sanning” Det en person tycker, är inte nödvändigt sant för en annan.
Men likt förbannat kan det vara känsligt för oss, när vi ställer frågan om den nya frisyren, om tavlan du målat, om sången du sjöng, om hur bra du är på att dansa, om nya skorna du köpt etc etc. Och jag är inget undantag.

I detta läge brukar en del Messerschmitts snabbt hoppa fram och säga:

”Men ställ inte frågan, om du inte vill veta svaret”

Jo det är ju den enkla TEORETISKA lösningen på ett lite mer komplicerat dilemma.
Och visst, man kan ju göra så om man vill, men på något sätt undkommer man inte den negativa tankespiralen ändå. Då står man där och funderar, eller ännu värre SJÄLV drar slutsatsen att de tycker ”skorna var fula”

Det är nog helt enkelt så att det är omöjligt att leva livet utan att bli sårad ibland. Det man möjligtvis kan jobba med, är vilka förväntningar man har. Men har man inga förväntningar, åstadkommer man inte heller lika mycket, så det är nog en balansgång skulle jag tro.

Ibland ställs man inför en fråga som skall värdera någonting eller någons färdigheter. Och svarar man ”ärligt” (ens egen värdering, ej nödvändigtvis allenarådande sanning) så riskerar man att såra. Nu har jag dansat i 28 år, och naturligtvis förkovrat mig. Och de flesta jag dansar med, är riktigt duktiga. Men ibland kommer det någon som är hyfsad, men egentligen inte speciellt spännande o dansa med. Och ytterst sällsynt, men det händer, får man tag på ett kylskåp som dansar linedance. Om man då får frågan om jag tycker de dansar bra, blir det svårt med ”ärligt svar”. Eller alternativt om de uttrycker verbalt att jag dansar som en gud, och sedan är det min tur att ”ge tillbaks beröm”

Det är naturligtvis detsamma, när folk ställs inför en liknande situation med mig. Tex angående musik och sång jag framför. Det är uppenbart, och fullt naturligt att det finns folk i min närmaste bekantskapskrets och vänner, som inte tycker jag spelar och sjunger bra. Men det är inte så konstigt egentligen, när man tänker efter att det finns folk som tycker världsartister sjunger dåligt, eller rätt och slätt bara ”är dåliga”. Många jämför mig med tex professionella sångare som Peter Jöback, Carola, Helen Sjöholm, och i deras ögon är allt som inte når upp till dessa ”dåligt”. O ja menar då är det frågan om det skulle vara min sång det är fel på, eller om det är värderingsskalan hos den som värderar.

Lika väl är det lika många som inte kan låta bli att ta in sina personliga känslor, och känslor för utseende för artisten i fråga, och faktiskt lägger väldigt lite vikt vid sången och musiken. Det är precis samma när man är på dans. En del väljer inte alls danspartners efter hur duktigt de är att dansa, utan mer för hur snygga de tycker de är, eller vilken pondus och självkänsla de har. Och till en viss grad är det samma med mig. Även om jag faktiskt väljer efter hur bra de är att dansa, och hur trevliga de är först, så spelar utseende och karaktär in. Jag tror att man ljuger för sig själv om man påstår sig stå över detta.

Så … det får väl helt enkelt vara så, att alla kan inte gilla allt man gör, och det ingår i livet att bli sårad ibland. Man kan nog inte ”låta bli att ställa frågan” hela livet, i tron om att man kan undvika bli ledsen…. that’s life.

Å jag som bara skulle skriva 5-6 meningar om detta, men jag har så många ord, som måste ut ju !

…
Nu spelar grannarna igen, nån ungdomlig musik.
Jag är utan någon som helst ironi, så glad att det nu bor grannar omkring mig som lever om med hög musik, genomträngande bas. Så glad att det klapprar i trappen. Livfullt, ungdomligt och glatt.

Livet ska låta, livet ska synas, livet ska kännas !!

Varje barn som växer upp, skulle i likhet med mig få lära sig sova till Thin Lizzy och Iron Maiden. Jag är praktiskt taget omöjlig att störa som granne idag. Detta innebär inte att jag vänder mig mot folk som vill ha något så när tyst på nätterna. Jag pratar om förmiddag till kväll. Vill man bo väldigt tyst, kanske bredvid en gravplats skulle funka. Eller Svalbard, eller på månen kanske.

Igår var det det nyöppnande av klassiska dansstället Bollsta Bruk.
På den tiden…. när jag var ung och fräsch, på 90-talet, så var Bollsta hela Norrlands dansmetropol, med två dansgolv, ett band på vardera scen. Och det var ändå trångt både på båda dansgolven, och i gångarna mellan dem. Juldagen och trettondagsafton var säkra publiksuccéer.

Nu har alltså Dansbandsarrangemangens nya stjärnskott Lejonsson öppnat upp Bollstas dansportar ännu en gång. Och vi dansfantaster ber med knäppta händer att satsningen skall lyckas. Och jag tror vi är många som vill hjälpa till och få det att fungera. Jag blev upphämtad i en röd bil från 1900-talet, av en ung underskön dansprinsessa från Helgum. Marschaller nere vid vägen ända upp till entrén i ett mörkt och mysigt höstregn. Gott fika, trevligt bemötande. Danskungen Egon Edmark 70+ tog emot entréavgifter.

Fötterna hade jag ”optimistiskt nog” (pga gummisulan) stoppat ned i ett par orangea Converse sneakers, och överkroppen en orange nytvättad funktionströja a la fotbollsmodell. Denna färg till trots, började ingen av mina danspartners prata nederländska med mig, för vilket jag är glad. Dansgolvet var perfekt för en glidare, vridare, studsguttaperka till dansör som jag. Och även om Zlips helt klart är duktiga, och bättre än någon tidigare upplaga av bandet, så når de inte upp till Highlights höjder.
Scenenergi och bra låtval, och en fantastiks sångare.

Man kan nog uppleva en och samma danskväll på fundamentalt olika sätt. Det är ju klart. Om det är många i ens ålderskategori, om det är många man brukar dansa med, om man är trött och sliten när man kommer etc etc. Själv hade jag nog fruktansvärt roligt, eftersom jag hade dansat så mycket och intensivt att jag knappt tog mig ur den röda bilen från 1900-talet som även stod för transporten hemöver. Dansprinsessan hade stött på några unga danssnobbar som tydligen tror att det är de som är guds gåva till dansen ??!! Så befängt !!! Det är ju JAG som är det 😉
En av dessa unga sprätthökar hade tydligen sagt åt Ångermanlands mest följsamma dansprinsessa att ”dansa lite smidigare tack”
Min initiala reaktion var att jag på ett urmanligt machovis skulle velat sparka ynglingen på smalbenen och lipa åt honom. Så hon var inte jättenöjd med dansklientelet i hennes egen ålder, Hon hade dock tur att hinna med två danser med guds gåva till dansen.

Många av tjejerna i dansprinsessan från Helgums ålder dansade förbi, och såg under stundom ut som Madame Tussaudes vaxdockor i anletet. När de till slut hittat killen de var intresserade av och fick EN dans av honom, så log vaxdockorna. Men vaxdockorna kändes ovan vid att le tycktes det.

Mina egna danspartners var utan kritik, helt underbara hela kvällen. Inte ett kylskåp under hela kvällen.

Livet ska låta, livet ska synas, livet ska kännas, livet ska dansas igenom !!

…
”Absurt ….. ingen människa säljer ju sina barnbarn, ni är ju inte kloka ni kommunistjävlar och miljögalningar”

Det är ett mycket troligt svar när man på detta sätt klargör att om man förgiftar vår jord för egen penningvinning genom att påstå att vi säljer våra barnbarn. Jag menar att vi även säljer våra mormödrar, våra fäder…allt för att fylla plånboken ytterligare, på bekostnad av den välfärd som ska ta hand om dem på gamla dagar.

Jorden vi lever på, luften vi andas, är vår generations ansvar. Vi äger ingenting egentligen, vi äger ingen jord, inget land, inga tillgångar. Vi lånar den helt sonika av nästa generation. Och om vi för vår egen bekvämlighet och vår konsumtion, vår tillfälliga rikedom genom industrialism, genom onödiga exporter och importer köper och säljer varor som förgiftar kommande generationer, ja då anser jag att vi sålt våra barnbarn.

Och om pensionärer får liggsår och ligga i sin egen avföring pga att vi ”sparar” in pengar på personal, ja då anser jag att vi säljer våra morföräldrar. Och när vi säljer ut hela folkhemmet till privata profitörer anser jag att vi pissar på våra föräldrars gravar, de som byggde detsamma.

En gammal dement dam, hade en gång i sin förvirring lagt morfars rakapparat i sin frys. Och när rakapparaten kom bort en andra gång och personalen bad om att få titta i hennes frys efter den svarade hon:

”Rakapparat i frysen !!!!?? det har väl ingen vettig människa !?

Nej och ingen vettig människa säljer sina barnbarn, och morföräldrar.

Är ni redo att sälja ni era barnbarn och föräldrar ? i så fall för hur mycket ?
Eller är vi villiga att lägga ner pengar i skatt för dem ?

..
Moster släpar ut MIG

Normalt sett är det jag som får släpa ut min charmanta 82-åriga moster, som jag skämtsamt och MYCKET kärleksfullt ibland kallar för ”rundnings-konan”, med anledning av hennes rörelsehastighet i köksområdet. Ty allt som oftast är hon lite för bekväm för att ta sig ut bland folk. Men se denna afton var det tvärtom.

Jag är ju jourhavande frivillig privatchaufför åt tanten, och nekar henne näst intill aldrig önskade resmål. Min klarsynta, kloka, hjärtliga samt antika moster hade någon dag tidigare läst annons om föredrag på sockenstugan vid Boteå Kyrka. En kyrka som är byggd 1662. Föredraget – fick jag lära när vi kom fram – handlade om Maria (Hildas trädgård) Norgrens resa till Israel och Palestina.

Mer om själva föredraget som var mycket intressant, och om situationen för Palestinier där nere återkommer jag med i nytt blogginlägg senare.

25 själar

I runda tal 25 stycken själar hade på olika vis lockats till att närvara. Större delen äldre människor med lokal anknytning. De enda som var under 60, var privatchauffören (dvs jag själv), en Präst och en prästpraktikant. Praktikanten, som efter föredraget och fikat skulle avsluta kvällen med andakt, var riktigt trevlig och hade verkligen ”the-kristet-utseende” tom glasögonbågarna skvallrade om hans tro.

Han som sa det han va det

Jag hade tagit med mig en liten manick att spela in ljud på, för att vid senare tillfälle själv kunna lyssna på det hon berättade, och på så sätt lära något utöver det mitt magra närminne registrerar. Lite orolig var jag för att någon eller några i åhörarskaran skulle tappa tålamodet och börja småprata mitt under föredraget, eller ännu värre, få ett hostanfall, som störde inspelningen till den grad att man inte skulle höra vad Maria pratade om.

Och mina farhågor slog ju givetvis in….

Men det var bara det att det inte alls var någon av de respektabla pensionärerna som lät och förstörde inspelningen med hostanfall. Det var pinsamt nog, en privatchaufför åt en tant, som började hosta o leva om. Dessutom lyckades jag ju missa att trycka på rätt knapp vid nåt tillfälle…. ”klommer” som vi säg e hänne.

Föredraget om Palestina, och sidodiskussioner kring fikabordet

Maria som höll föredraget, berättade passionerat och informativt om sina upplevelser i Jerusalem, och Betlehem, Palestina och Israel. Och tiden till fika hade kommit samtidigt som frågor fick ställas om resan. Det serverades smörgåsar och kaffe, och en liten köpekaka med chokladbitar i. Diskussionerna kring fikabordet om föredragsämnet, blev efter några debattriktningsändringar till debatt om Banker och Public service TV med präst och prästpraktikant, där jag bland annat argumenterade för vikten av att bibehålla public service TV ur en informativ demokrati och inlärningssynpunkt, samt att inte ALL TV ska handla om billiga matlagningsprogram, desperata hemmafruar, och verklighetsfrånvarande hollywoodfruar.

Andakt, kollekt och lotterier

Och ett andaktsmöte på sockenstugan i en liten Ångermanländsk by, är inte fulländat utan ett lotteri och en kort andakt. Det kan vara gott med andakt för en ”syndare” som jag, som dessutom har ”Du skall alltid tvivla” som första budord, i min egen 11 budordstavla. Dessutom såg moster till att jag klarade mig undan ytterligare skam och späkelse för att inte kunnat lägga nåt i kollekten, genom att lägga en Selma lagerlöv i kollekten. (glömde min plånka i bilen, då jag får ont i asch… e förlåt gumpen, av att sitta på den medan jag kör)

Ja hon köpte till och med fyra lotter, och gav mig två min moster. Jag brukar ändå inte vinna nånting så det spelar väl ingen roll. Iofs kan det bero till stor del på att jag nästan aldrig köper lotter men….

– ”NUMMER 11 !!!!

Ropade kvinnan som arbetade ideellt på sockenstugan, och sedermera skulle ta hand om disken efter oss. Jag satt just och lyssnade på en dam i 70-årsåldern som var från Hufvudstaden precis som jag, så hon fick ropa flera gånger (jag vinner ju aldrig nånting ändå) Men tittade ner till slut och där stod det 11 på lotten. Väl framme vid lotteribordet döär man fick välja pris, fick jag syn på denna:

Vilket gjorde att jag inte ens tittade på övrigt på prisbordet
Nu kommer ju ändå vinsten hamna hemma hos min moster i morgon som ni kanske förstår. En grönsakskorg från Hildas trädgård, skänkt av föreläsaren Maria Norgren, bördig i Örnsköldsvik.

Pissigt val av psalm

Prästpraktikanten gav oss guds ord lagom till kvällningen, läste ur bibeln för gudstrogna och tvivlare, och även en psalm på kvällskvisten. När min moster var ung för några sekel sedan, så ingick det i skolundervisningen att lära sig psalmer, samt rabbla svenska städer och floder i ramsor. Med den följden att moster kan en hel del sådant…Också ! Min kära kloka moster har alltid haft lätt klaustrofobi, och när hon satt på den nedre
toaletten, i sitt forna hem i Boteå, som var som ca 2 kvadratmeter, sjöng hon högt och ljudligt
texten från psalmen ”här en källa rinner” medan hon gjorde det som ibland kallas för ”nr 1” vid toalettbesök.

Och det var nu precis denna psalm som praktikanten ber oss att slå upp i psalmboken och sjunga. Jag ser på mosters ansiktsuttryck att hon får anstränga sig till det yttersta för att inte brista ut i fnitteranfall… eller var det för att inte göra det hon brukade göra till den sångtexten ? .. jag är inte säker. Men hon sjunger i alla fall inte med i en text hon kan utantill.

Gamlingarnas ”slutord”

Sedan är det slut på kvällens begivenheter och en äldre kvinna som arbetade ideellt kom med tom serveringsvagn för att duka av. Då undrade en äldre herre med käpp om det var på denna hon skulle åka hem.

– ”Ja vill du åke tå mä”? flinade hon

Väl på trappen ute sa gubben med käppen:

– Ja nu är det bara att borsta tanden och knoppa. Och nu sover vi gott när vi fått guds ord, och en kaffetår.

….
En del människor tycker att politik är en privatsak. Dvs vem och vilka man väljer att representera sina åsikter i riksdagen. Ja förvisso är det så att man inte kan tvinga någon att avslöja sina ståndpunkter. Själv har jag dock inga problem med att stå för vad jag tycker. Däremot kan jag vid vissa tillfällen välja att ta debatten en annan gång. Men i grund och botten är politik viktigast för de som vill förändra någonting. Men allra viktigast egentligen för de som är utan makt att förändra sin situation.

”Vi kommer aldrig att tycka likadant du och jag”

….sa en person till mig i en värderingsdebatt kring tiggare på facebook.
Det kan mycket väl vara så att hen har rätt i det. Folk tenderar skapa sig värderingar utifrån egna erfarenheter. Inget konstigt i det. Men för mig handlar det oxå om vilka slutsatser man drar av sina erfarenheter, och på vilka grunder man drar dem. En väldigt stor del av folks värderingar är baserade på hur bra man själv kan få det oavsett om det sker på andras bekostnad. Och en alldeles för stor del värderingar grundar sig på direkt felaktig information och rena lögner, eller saker man inte har en aning om. Och en ganska stor del värderingar grundar sig på tron att ”om jag klarar av det, kan andra oxå klara av det”

I de allra flesta fall kommer folk med höga inkomster, stor förmögenhet välja att rösta moderat, eftersom det ger dem själva mest i plånboken. Och i de allra flesta fall kommer både de som vill dela med sig av sig själva, samt de som behöver andras hjälp, tendera rösta vänsterut. Vandringen mellan just dessa två politiska poler sker väldigt sällan i några större kvantiteter.

Men sedan har vi ju så kallade ”klassresor”. I dagens samhälle anses det i de allra flesta fall vara ett odelat positivt ord. Ty vi har i stor utsträckning lämnat vår nordiska modell om gemensamhet och solidaritet, för den Amerikanska modellen, där man ofta framhäver att alla har en MÖJLIGHET att göra klassresan och bli ekonomiskt rik. När folk gör sådana resor, kan många lätt bli förförda av rikedomen, och lämna både sina politiska rötter och sina forna värderingar. Men det kan oxå ske att tex framgångsrika affärsmän, högutbildade, högavlönade, med borgerliga värderingar, faller igenom, blir sjuka, förlorar sin förmögenhet, och börjar förstå innebörden av den tänk-på-sig-själv-politik. de förut stått för, och börjar rösta vänster.

Så i frågan huruvida personen i fråga, och undertecknad kommer ”tycka likadant” handlar nog rätt mycket om antingen jag tappar mina rötter, och förlorar fotfästet i en eventuell klassresa uppåt. Eller om hen efter mycket om och men rasar ihop hälsomässigt, alternativt socialt, och blir utblottad och sjuk och utan makt att själv förändra sin egen situation i livet. Att jag utifrån vem jag är idag och alltid varit, skulle bli snuskigt rik, är högst osannolikt, eftersom jag inte eftersträvar överflödig personlig rikedom. Om jag mot förmodan skulle bli så rik, så är det ju lätt att sitta i dagsläget och säga att mina värderingar inte skulle förändras, och att jag inte skulle drabbas av snålhet och egoism…. men jag tror att ju längre man vistats i empatiska miljöer och insett att få ge är den största gåvan av alla, desto större är chansen att man inte trillar upp till egoismens rike.

I en annan debatt kring invandringsfrågor, empati och Jimmie Åkessons sjukskrivning. Kan jag dock lugnt påstå att jag aldrig kommer förändra mina åsikter. Några upprörs över Özz Nûjens twitter, när han drar paralleller kring Åkessons sjukskrivning och ett karma som försatt honom i den situationen. Jag önskar inte Åkesson elände och sjukdom, men när hela hans existens går ut på att minska och ta bort empatiska handlingar, blir det svårare att gå ut i media som Åkesson, och ropa efter empati.

Här är några ex på hur hans följeslagare resonerar kring tiggare:

– ”Nåväl, slutsatsen är: Ge inte pengar till zigenska tiggare! Vill du göra
en god gärna, donera till ditt lokala härbärge eller till en
nationalistisk organisation som arbetar för ditt folk.”

– ”Måste erkänna börja bli ganska trött på se dom över allt. Även där man köper lördsgodis.”

– ”Har sett många kvinnor som sitter tigger pengar som väntar barn hur tänkte dom då. Jag bara undrar?”

– ”Av mig får dom inte krona men hjärna en kondom”

Och JA ”debattören” stavade så i det tredje ordet från slutet i det sista citatet, samt det jag citerade honom för i rubriken

…
Jag reagerar också över lag, över hur humorn har vulgariserats under senaste 20 åren.
Under Hasse och Tages tid var humorn mer finstilt och intellektualiserad.
Nu var det ett tag se’n, men ”RAW” var ett ett sånt program som jag inte förstod ett dugg av varför man väljer att sända. Där mobbade man iofs varann på bästa sändningstid. Men därifrån till att kalla det för roligt, är steget långt för mig.

För mig kräver stor komik att man förmår bjuda på sig själv. Johan Glans är mästare på den punkten. Att hitta det komiska i sin egen otillräcklighet och sina missar. Då tycker jag oxå att man ges större moraliskt utrymme att driva med andra, och andra företeelser, än om man inte bjuder på sig.

Nu tillhör det förvisso en komikers jobb, att det är lätt att göra övertramp. Men det är intressant hur olika vi reagerar från folkets sida. Robert Gustavsson som länge ansetts vara Sveriges roligaste man, har aldrig fått den typen av kritik som Özz Nûjen nu får, och anses vara sååå elak. Robert Gustavsson drev alldeles ogenerat med Annika Sörenstam på ett fullständigt osmakligt sätt över hur tråkig hon var. Jag anser att det var ett värre påhopp, då Annika inte är en person som offentligt driver frågan att flyktingar är reducerade till ickemänniskor som kan offras, för svenskar som spelar bort en halv miljon på spel alldeles innan valrörelsen.

Özz Nûjens uttalande:

”Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju…”

Tidigare hade Jimmie uttalat sig om troliga orsaker till sin utbrändhet:

”Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar,
mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och
extremisternas omåttliga hat är några exempel”, skriver han bland annat.

Jag tycker man ska ta och skärskåda Åkesson för vad han gör i detta uttalande, och många andra för den delen. Precis i likhet med Reinfeldt när det gjordes en karikatyrteckning på honom, och han grät ut i media, så gör även Åkesson det nu och då. Det är märkligt hur synd det ofta är om högerpolitiker. Sverigedemokraterna och Reinfeldt har varit mästare på att framställa sig själva som levande martyrer. SAMTIDIGT som de är vår tids mest grymma och hänsynslösa svenska politiker, som inte enbart arbetar för att fylla sina egna plånböcker, utan även arbetar hårt och medvetet för att krympa andras plånböcker, självkänsla och självförtroende med en politik som är allt annat än mänsklig och generös.

Ser ni ett tema här ? De som utan humor trampar på människor, tycker vissa synd om när de får ett vasst twitter emot sig. Ett Twitter som dessutom inte sade något om att de tyckte det var bra att Åkesson blev sjukskriven, bara att det kanske finns något som heter Karma.

När Håkan Juholt jagades i Media hakade 80 % av svenskarna på detta Mediadrev, mer eller mindre. Det var bara ca 20 % som hade förtroende för honom. Detta trots att han faktiskt enligt regelboken inte gjort något fel. Han ansökte om ett bidrag och fick igenom det. Reglerna var oklara, men Juholt hängdes i media. Likaså blandade Juholt ihop fakta ang försvarspolitiken vid ett tillfälle, och det var nådastöten för honom. Det i princip alla andra politiker gör var inte tillåtet för honom. Varför ? jo för att han var en socialdemokrat som ville föra vänsterpolitik, ist för högerpolitik som S partiledning… jo och för att han hade en kraftig mustasch…. det får man inte ha då ”blir det diktatur”

Här försvarar Özz sitt uttalande:

Länk

Så här anser Birro om Nûjens twitterinlägg

Länk