Månad: augusti 2014

…
När danskungen Egon Edmark 70+, från Gafsele/Åsele ber om ressällskap, viker man inte ned sig. Tack vare affischuppsättning å Hällesjös räkning, i Sollefteå, hade vi förvärvat varsin fribiljett till danslogesässongens sista dans på Hällesjö.

Det har funnits tillfallen på Hällesjö, då man tyckt att det varit snudd på omöjligt att utföra någon som helst dans på det extremt lilla dansgolvet…. men en sån här gång längtar man tillbaka till de gångerna.

Man längtar efter dryga näsan i vädrettjejer, man längtar efter låtsaskungar som glider omkring och tror de kan dansa, man längtar efter panelhönor, alfahonor som inte vill dansa med en pga social status, man längtar till ”isprinsessor och alfahannar.
Det är nästa så man längtar till 130 kilos bulldozers, efter en sådan här danskväll.

– Kom tillbaka Lilla Fridolf Travolta, Bohan Johan, Matadoren,allt är förlåtet.

i 28 år har jag dansat, och aldrig varit med om maken till dåliga kunskaper i dans, aldrig varit med om maken till många fotstämplingar, trampade hälsenor, armbågar i ryggen, och i skallen. Det var som om du föreställer dig en blandning mellan firmafest för 60-åringar, med fri tillgång till Bag in box-viner, och en klassfest för 11-åringar, där deltagarna i omogen barnslig stil demonstrativt och destruktivt dansar yvigt och okontrollerat.

Hamburgaren var danskvällens bästa upplevelse

Nu skulle man kunna tro att efter en sådan sågning av klientelet på dansgolvet, jag skulle åkt därifrån missmodig och humörsmässigt negativt påverkad. Men så var det inte riktigt. Jag konstaterade krasst hur det var ur danssynpunkt, inte hur jag mådde. Hällesjö ligger vackert, och även om bilfärden är 20 mil tur och retur, så är det en vacker resa.

Jag gick lite tidigare till fikapausen för kvällen. Satt och såg ut över sjön i månskenet, knott och myggfritt inomhus, med fönster mot sjön. Och kroppen var nöjd när jag kom hem, så att sömn infann sig snart.

…
Om jag minns rätt var jag klädd i blåa gabardinbyxor med pressveck, rosa skjorta, och rosa strumpor i sandaler. Min faster skulle gifta sig.
Och min farbror Kjell kammade mig så försiktigt, och jag mådde så gott av uppmärksamheten.
Min farbror Kjell, älskade att berätta roliga historier, och var bra på det. För Kjells skratt, smittade av sig på alla i rummet, även om poängen i historien skulle missas.

Kjell var en mjuk och fin människa ända in i hjärteroten, även om han levde ett hårt liv i perioder…. till slut blev det för tufft för dig älskade Kjell.
Jag vet att du var älskad av många Kjell….
men jag vet inte om du visste om det….om du kände det.

Jag kan inte ens låtsas förstå, varken handling eller de djupaste skrymslen av din själ, kära farbror, men att du hade sorger du inte mäktade med, har alltid stått klart för mig.
Men du är med Farmor och farfar nu, men min farbror Åke, min farbror Sture…. och du är med min far Benny. Dom tar hand om dig nu. Nu får du vila ut och släppa alla bekymmer.

Tack för allt fint du gjort , tack för att du fanns med oss, och tack för ditt stora varma hjärta, kära farbror Kjell…..

Nu står min far och tar emot dig med öppna armar

(Med tillåtelse från min vän Anne som skrev detta)

Anne berättade för sin man att hon läst ett inlägg om viktminskning, där någon kommenterat nåt hon tyckte var klokt:
”är man noshörning så är det svårt att bli en gasell, men man kan bli en jäkligt snygg noshörning!”

Anne säger till Krister:

– ”ja, för det är ju väldigt svårt för mig att se ut som Uma Thurman”..

& där är Krister snabb att fylla i:

– ”men du kan bli en jäkligt snygg noshörning!!”

Anne: Tack älskling. Tror jag. ♡
*160 cm lång*
*har du hört den om påsförslutaren & Barbamamma?*
*äkta kärlek*

Tomas (jag): Detta är kärlek: 🙂

…
Ibland kan man fundera på vem som kränker vem, i ett alltmer lättkränkt samhälle.
En kvinna på Urkult har enligt obekräftad hörsägen upprört sig över att svenskar klädde sig i afrikanska kläder under Urkultsfestivalen.

En granne blir kränkt av att det en gång i veckan låter när jag och mina kamrater musicerar tillsammans, under tillåten tidsangivelse, och drar in hyresvärden i frågan, påståendes att det rör sig om ”vardag som helgdag” vilket antyder i princip ”hela tiden.

Skitkul men fattar inte ett piss

Ytterligare en fascinerande händelse inträffade på herrtoan på dansstället Gussjönoret härom veckan. På styrdans är det i regel alltid längre köer till damtoaletten, än till herrtoaletten. Jag tror förvisso att det är så på andra tillställningar oxå. Men vad det beror på kan jag bara spekulera i. Det kan bero på att det tar längre tid för kvinnor att göra sitt ”nr 1” än för män, som kan hänga ut den, stå upp och pinka. Det kan bero på att kvinnor har mer saker att räta till innan de känner sig presentabla igen, tex håret, sminket, klädseln, och det faktum att kvinnor rent generellt är lite renligare.
Hur som helst är toalett-kön alltid längre vid damtoaletten. I vissa fall är det så stor skillnad, att det ter sig nästan tomt på herrtoan. En del modiga och frigjorda (trodde jag) kvinnor kan då se pragmatiskt på situationen, och gå in på herrtoan för att hitta ett ledigt bås. Hittills har jag aldrig hört någon man känt sig kränkt av detta, eller ens opponera sig över det inträffade. Hade det motsatta inträffat, att män förirrat sig in på damtoan, hade det blivit ett annat ljud i skällan misstänker jag. Men varför ska vi in dit ? det är ju längre kö, och en helt annan verbal kultur.

Vid detta tillfälle hade två kvinnor vågat sig in på herrtoan när jag kände mig nödgad att lätta på trycket, utan att kränka någon genom att kissa offentligt i buskar och snår. Den ena fick tag på ett ledigt toalettbås, och låste dörren om sig, men sedan var de övriga tre båsen upptagna.

Och uppsynen, röstläget på den kvarvarande kvinnan är svårt att beskriva, i hur förnärmad och kränkt hon lät, och kände sig när jag med bestämda steg travade förbi kvinnan till pissoaren/pissrännan och hängde ut det som behövde hängas ut för upprätt manlig urinering. Hon lät några slags gutturala kränkthetsläten, med orden ”nä vet du va” och vände på klacken och gick ut. Jag hade begått det fruktansvärda moraliska brottet att kissa i en kissränna på en herrtoalett…. och kvinnan som trängt sig på, var den kränkta (rännan var partiellt dold av avskärmning dessutom)


Motvillig feminist eller antifeminist med dold agenda ?

…Jag är enligt egen utsago antifeminist och vänsterpartist. Detta är ju enligt normen för vad partiet påstår sig stå för motsägelsefullt. Och när jag testar mig på Aftonbladets ”valbarometer” (skall utvisa vilket parti som bäst representerar ens åsikter) så hamnar FI högt upp på min lista, snäppet efter V.

Så till den mest feministiska. så vitt jag vet, vän jag har, E-L.N. har jag skämtsamt sagt att jag måste vara motvillig feminist.

Anledningen till att jag officiellt kallar mig antifeminist, är inte att jag är emot kvinnors och mäns lika rättigheter. Utan att delar av feminismen blandar ihop kvinnlig makt, och kvinnor högt upp i samhället med klassklyftor, …. med feministiska kampen.
Ett exempel på den nya utgångspunkten, i ett på det sociala planet, matriarkalt samhälle, är Kunskapskanalens rubriksättning för ett program om Kina. Programmet skulle visa på hur Kinesiska kvinnor gjort framsteg. Och detta skulle vara ett resultat av påstådd ökad jämställdhet, för att ”kinesiska kvinnor nu tagit sig in på listan för världens 20 rikaste kvinnor”. I nästa andetag, som motvikt menade man på att

”men samtidigt är Kina det enda land i världen där självmordsstatistiken är högre för kvinnor än för män”

Är det ett misslyckande i kampen för jämställda förhållanden ? Hur är det för övriga världen då, där flest självmord sker bland män ? … är det jämställt där ?

Feminism
kan inte existera utan socialismens grundläggande tanke om solidaritet.
Feminismen kan aldrig vara överordnad den totala solidariteten, och
fungerar inte alls i ett kapitalistiskt, marknadssamhälle utan skyddsnät
och utan lika villkor.
Där har den ledande delen av det feministiska partiet FI fundamentalt spårat ur.

Kulturella skillnader och isolation från integrering.

I ett av värdens mest feministiska länder, Sverige, kvarstår vissa feministiska mål, som jag skriver under på. Lika lön för lika arbete. Men det är omöjligt så länge en majoritet av svenskarna som nu, lever efter Mammons lagar, och tänker egen plånbok i alla lägen. Det krävs en socialisering och solidaritetstänk på hela samhällsplanet för att det skall fungera. Det räcker inte som att Major Björklund (FP) och Fackpamp, Löven kalla sig feminist, och sedan bedriva en borgerlig politik.

Jag umgås gärna med nysvenskar, och andra svenskar och folk med andra kulturella identiteter än min. Jag är genuint nyfiken, och lyssnar och, konstaterar, accepterar och ibland tar in och tar efter. Men olika kulturer kan ibland rendera i vardagliga kulturkrockar. Den grundläggande regeln för integration och att bli ett folk med de nya svenskarna är enligt mig bland annat:

– Det finns inga svenskar, det finns inga invandrare, det finns bara människor. (Det är en utgångspunkt för ett tankesätt att se människan, istället för ursprunget och hudfärgen, inte ett förnekande av nationalstaten eller kulturella skillnader.)

– Umgås flitigt över kulturella gränser och prata med varann, och skapa ett enda vi, på ett plan.

– Lära sig förstå varandras skillnader, samt acceptera dem kulturellt. Men även inse att man har rätt till sin egen religion, sin kultur i det privata rummet, även det offentliga rummet. Så länge det inte inkräktar på, och ställer krav på förändring av det nya landets medborgare att ta till sig och leva efter regler från andra kulturer.
Naturligtvis har den nya svensken rätt att göra som han/hon vill i frågan, men risken är överhängande att man då bidrar till delvis isolering och motarbetar sin egen omfamning av det nya samhället, och även sina möjligheter.

Jag tänker på hur olika vissa kulturer ser på kvinnans och mannens roll, och hur man skall förhålla sig till varandra. Och hur det krockar med vår svenska syn i dessa frågor. Till vissa delar kan jag tycka att vi svenskar, influerade av Amerikat, ser alldeles för lättvindigt på familj och äktenskap och är otrogna hit och dit, och skiljer oss. Och att andra kulturer faktiskt delvis har en sundare syn på saken.
Men i andra avseenden finner jag uppdelningen mellan könen i några utländska kulturer vara förhindrande och onödiga. Att tex inte prata och umgås med gifta muslimska/kurdiska kvinnor, eller att inte ta i hand, är något som förbryllar mig. Det uppfyller enligt mig ingen annan funktion än social diversering, och därmed delvis social isolering, både för svenska och nysvenska män, men framförallt för de nysvenska kvinnorna.

Och lika lite som jag anser att vi i någon större utsträckning bör lägga oss i hur nysvenskar klär sig i det nya landet, anser jag att nysvenskarna ej bör fördöma infödda svenskar för tex bar överkropp på sommaren etc etc.

http://www.svt.se/nyheter/val2014/centertoppen-ta-tillbaka-det
…

Som hastigast tittade jag till jobbdebatten på SVT.

När man tittar på olika debattämnen tycker jag det finns olika grad av hur tydliga skiljelinjer det finns mellan vissa partier, ofta väldigt grumliga skiljelinjer, och mycket tjafs. När man pratar invandringsfrågor och mångkultur med mig, har jag klara och tydliga åsikter som ingen kan rubba mig i. Ingen kan övertyga mig om att det blir bättre av att stänga gränserna, överge folk i nöd, och inte ta emot de människor som är långt mer motiverade att jobba än vi många gånger är. Ingen kan övertyga mig om att hudfärg och religionstillhörighet skall få styra dess mänskliga och medborgerliga rättigheter. INGEN kan övertyga mig om att det finns en uns av relevans i Sverigedemokraternas vi och ni agenda.

Men sedan finns det knivigare frågor.

Jobbfrågan tex. Egentligen finns det väl inget parti som vill något annat än att ha så många som möjligt i egen försörjning. Nja moderaterna pratar nu helt plötsligt om ”sysselsättning” istället för jobb, för att kunna inkludera de som några företagare utnyttjar i FAS 3. Men på det stora hela finns det inga som är emot att folk arbetar, även om moderaterna gärna vill få folk att tro just detta.

Ett replikutbyte fascinerade mig väldigt, när Vänsterpartisten påpekade att RUT-bidraget faktiskt slagit ut på det viset att det är människor som egentligen har så god inkomst att de skulle kunna köpa städtjänsten själva, som har möjlighet att utnyttja den av skattemedel subventionerade städhjälpen. Då upprörs centerpartisten över att vänsterkillen sagt vad det egentligen handlar om, statligt subventionerat ”tjänstefolk”.

Centerpartisten tyckte det var förnedrande att KALLA dessa för ”tjänstefolk”. Medan vänsterpartisten var upprörd över att de UTNYTTJAS som just ”tjänstefolk” i forna tider, och dessutom med skattebetalarnas goda minne.

Kanske är det det överklassarv som centerpartiet och borgerligheten kommer ifrån, och återinrättar, som EGENTLIGEN är vart skon klämmer, när vänsterpartiet talar om hur det numera ser ut efter 8 år av nyliberalism, och överklasspolitik.

Så här gick det till:

Sju av åtta partier i debatten var för rut-avdrag om de vinner valet. Vänsterns Ali Esbati var emot, och han kastade in en brandfackla i debatten när han kallade de anställda för tjänstefolk. – Ta tillbaka det, halvskrek Centerpartiets Martin Ådahl.

Ali Esbati fick igång de politiska motståndarna ordentligt när rut-frågan kom upp. När debattörerna fick visa upp röda eller gröna skyltar var Esbati den enda som höll upp den röda sidan med texten ”nej”.

– Vi ska inte subventionera att rika människor får extra billig hushjälp. Igen handlar det om prioriteringar.

– De människor som i dag köper rut-tjänster i huvudsak är såna som har råd att göra det även om det är lite dyrare. Det är ett branschstöd som går fel.
”Fler som skaffat sig tjänstefolk”

Ylva Johansson (S) var precis som Per Bolund (MP) och Mattias Karlsson (SD) överens med regeringen om att rut-avdraget bör finnas kvar även efter valet. Men det var framförallt Martin Ådahl (C) och Erik Ullenhag (FP) som reagerade mot Ali Esbatis utspel.

– Vad blir verkligheten Ali Esbati ifall ni tar bort rut? Vilka är det som tappar jobbet? Det är folk som varit långt ifrån arbetsmarknaden, utrikesfödda. En del av dem kommer att jobba kvar, det är sant. De kommer att jobba svart utan pensionspoäng. Det här är kvinnor som har fått chansen, sa Ullenhag och fick svar direkt av Esbati:

– Det är fantastiskt att vi har en integrationsminister som det första han tänker på när han tänker på invandrarkvinnor är att de ska jobba i rika människors hem.

– Det här är viktigt för det du säger är att vi inte bara ska acceptera att de stora inkomstklyftorna som blivit fallet med er regering ska leda till att det är fler som skaffat sig tjänstefolk, utan att vi dessutom med statliga pengar ska subventionera det.
”Ta tillbaka det”

Ordet tjänstefolk blev ett rött skynke för Martin Ådahl som höjde rösten ordentligt. Han nästan skrek sin replik:

– Ali ska inte kalla de tjejer som driver massa rutföretag ute i Sverige för tjänstefolk, ta tillbaka det. Jag träffar dem varje dag, de som gör verkligheten lite drägligare, lite enklare för många äldre.

– Du bara målar upp en helt annan bild som passar ditt parti och din retorik men det är inte sant, och du får inte kalla alla de som driver de här företagen för tjänstefolk, ta tillbaka det.
”Gammaldags retorik”

– Varför kan inte de göra samma sak inom äldreomsorgen, replikerade Ali Esbati som inte var intresserad av att ta tillbaka det när programledaren Anne Lundberg frågade honom:

– Detta är en klassisk gammaldags retorik från överklassen från förrförra seklet. Det som händer är bara att de dessutom vill ha statliga subventioner för det.

..
Detta var en sådan här förunderlig danskväll, där det på förhand inte fanns några större förutsättningar för bra danskväll, vad mig anbelangar. Jag var rastlös, och trött, lätt moloken, dåligt med pengar, danslusten naggad i kanten… you name it.

Även idag är jag rastlös, lätt oharmonisk och trött. Men danskvällen blev helt underbar. Hade roligt med nästan alla jag dansade med. Men extra roliga danser var det med Marie och Maria. Jag kände mig busig på dansplanet, gjorde extrasteg, lurades, och snurrade friskt. Orken borde inte har räckt, men det gjorde den….

Jag har i tidigare dansbloggsinlägg ganska träffsäkert och humoristisk beskrivit hur det går till i dansvärden. Bjudit på mig själv, och varit lite lätt humoristiskt elak med vissa kategorier. Igår fick jag syn på en herre som med stor säkerhet såg sig som en förförare, en danshjälte. Även om det inte var just dansen som imponerade. Lite don Juan-utseende, fast han hade börjat växa igenom håret. Och på Sundsvalskt, eller Örsköldsvikst sätt gnussade han med en hypnotisk blick sin kvinnliga danspartner, medan deras svettiga pannor nötte på varann från vänster till höger, och från höger till vänster.

Det var bara det att denna herres förföriskhet aningen förbleknade av det faktum att han blev fullkomligt vindögd när han tittade på sin danspartner.

Här i livet har vi alla stunder då vi glänser, stunder vi falnar, stunder av stolthet, ja ibland tom skam över hur små vi kan vara. Och visst finns det gott om män som överglänser mig som kvinnojägare, som överglänser mig i självförtroende, som överglänser mig i inkomst och status. Men jag har mina stunder då de faktiskt hamnar i skuggan, dessa pompösa, uppblåsta låtsaskungar. Och på dansgolvet händer det faktiskt ibland. Och ibland händer det när det kommer till generositet och medmänsklighet.

Givetvis är det ingenting en så tuff, snygg och framgångsrik kille som dessa låtsaskungar skulle erkänna för sig själv, än mindre för någon annan. Men det skiner igenom, när de anstränger sig extra mycket i hånfullhet, överlägsna hånleenden, och nedlåtande blickar, som den erfarne kan spåra ett uns av väl dold avundsjuka. Och där dansar jag omkring i full dansglädje utan baktanke på att se duktig ut, eller överglänsa någon annan, men det är dansglädjen som gör skillnaden och får de ”glamorösa” Alfahannarna att se ut som inövade och stela… inget annat.

Dessutom satte det griller i huvudet på tjejerna som normalt sett bara dansar med de ”snygga” tuffa, låtsaskungarna, när jag svischar förbi med nöjd och dansglad kvinnlig partner. Det kan tom gå så långt att de bryter barriären och bjuder upp en socialt sett och statusmässigt mindre framgångsrik man som jag….

Givetvis är det som med askungen, att när danskvällen är över, så är låtsaskungarna mer framgångsrik och mer lyckade kvinnojägare än jag, och magin är över. Och Gösta gigolo valsar ensam hemåt i natten… men vet ni vad. Det är rätt OK ändå.

….
Jag vänder mig mot mörkret, och går in.
Jag är rädd och svag.

Där är jag alltid ensam.
Där sitter en liten pojke och gråter.
Han är alltid där, men ibland ser jag honom inte.
Och inte alltid gråter han.

Nu när jag ser honom, lägger jag min hand på hans axel.
Jag känner för honom, jag känner med honom.
Jag känner honom.
Vi är ett han och jag. Och jag är inte alltid ensam där.
Inte heller han.

”Det är okej, jag är oxå rädd ibland”, säger jag åt honom.
”Man får vara rädd. För jag ser du är rädd”
Han ser storögt på mig med lättnad.
och förstå att det kommer ordna sig.

Och imorgon gryr en ny dag

Moster Maggan, och Rolf är de bästa förebilder jag har för hur man får förhållanden att fungera. Det gäller ju att vårda sitt förhållande har jag hört. Och att liksom stå ut med varandras tokigheter. Och för att få vardagen att funka är väl vanlig omtänksamhet bra, men även humorn.

Tre korta episoder i min älskade mosters och morbrors liv och leverne:

Blyg

Rolf och Maggan var på semester på nåt varmt ställe, troligtvis Teneriffa.
Och Rolf hade väl nästan klätt av sig till Adamsdräkten, på väg in i duschen, så när som på ett par gubbstrumpor (dvs inte tubsockar).

Varpå Maggan undrar varför han hade strumporna på, men var näck i övrigt. Och Rolf som så ofta fann sig och svarade:

– ”För att jag är så blyg”

”Utdraget”

Den andra episoden, rör sig om sådana moment som i vardagen kan bli irritationsmoment, när man har olika noggrannhet vad gäller städning, tvättning och ordning.
Maggan blev lätt irriterad över att Rolf inte satte i en ny toapappersrulle när han tagit det sista. Och yppade lätt irriterad följande:

– Det borde inte krävas nån ingenjörsexamen för att byta toapappersrulle !!!

Det gick några dagar och Maggan såg toapappersrullen lida mot sitt slut, och en dag när hon kommer hem från jobbet, är det toapapper utddraget från toapappershållaren långt ut i hallen… skrivet längst ut på kanten:

– ”Ha haaaa, jag klarade det” !

Smutsigt

En tredje liten lustighet var när Rolf, som alltid varit grovarbetare, och smutsat ner sig både på jobb o fritid, gärna gick omkring i sina paltor lite för länge innan tvätt, enligt Maggans tycke.

Maggan försökte med:

– Du har en fläck på skjortan !

vilket på kvinnospråk, betyder: ”släng den i tvätten!”

Men eftersom Rolf är man, uppfattade han det inte så, utan som ett konstaterande som han noterade, men inte brydde sig om. Och efter en del verser fram och tillbaka och ”släng-den-i-tvätten-gnat” så bråkade hon på honom, och sa att han ”måste ju slänga smutsig tvätt i tvättkorgen”

Varpå Rolf kallt konstaterade:

– ”Vi har olika syn på vad som är smutsigt du och jag”

och vände på klacken och gick

….
Hur demokratisk är vårt land, och hela västvärlden för den delen, som ofta slår sig för bröstet och menar på att vi är så mycket bättre än Arabiska, Afrikanska stater, och Öststater ? Jag vet nästan inte var jag ska börja för att beskriva hycklerierna kring att Svensk politik anser sig vara så otroligt demokratisk.

– Vi har PRIVATA banker som förvägrar oss rätten att ta ut och sätta in pengar på banken. På så sätt får de full kontroll över alla våra transaktioner, och kan ta vilka avgifter de vill, och det gör de. Jag vågar tro att en förkrossande majoritet av svenskarna, inte vill ha det så. Och enda sättet att ändra detta är genom att ha ett statligt alternativ, där man hanterar pengar. De flesta vill detta, men INGET politiskt parti driver frågan så det hörs.

– En majoritet av svenskarna vill inte ha vinster i välfärden, men folk fortsätter ändå att rösta på partier som mer eller mindre vill behålla dem. Hur kan det bli så ?
Vi har ju en egen röst ? Jo media ägs av högerintressen, och politiken har gått allt mer åt USAs håll, där du i PRAKTIKEN, bara har två val, och de skiljer sig inte ens nämnvärt åt. Det är faktiskt så att det bara är M och S som får mycket pengar, debattutrymme, och som inte marginaliseras i debatten.
Vi får rösta … ja visst … men ingen hör efter vad vi säger. Makten köps av storföretag. Politiken köps av storföretag som pumpar in pengar i de partier som slickar deras rövar.
Pengar som dessutom de ”frihetsälskande” moderaterna inte vill ska vara transparenta.

Det är upp-och-ned-vända världen. Israel dödar tusentals palestinier och civila, Israel är ockupanterna, men Hamas kallas terrorister, och Israels militära operationer kallas ”självförsvar” USA torterar och fängslar politiska fångar utan rättegång, och det kallas försvar och krig. De som offrar sina egna liv i Arabvärlden blir terrorister …??””

….
Rätt vad det är så stannar tiden upp,
Även om sekundvisaren fortsätter runt, runt,
i tron att den går framåt.

Rätt som det är, finner jag tomhet i mitt bröst,
trots alla nöjen och bekvämligheter.
Den har kommit ifatt mig igen,
vill påminna mig om vem jag är.

Allt som oftast försöker jag springa ifrån den igen.
Och allt som oftast lyckas jag,
bara för att ånyo bli jagad, och upphunnen.

Så springer jag och går genom livet.
Jag jagar lycka och lust.
Och när jag nått det, känns allt tomt.
Då stannar jag tillfälligt upp.
Och funderar på vad allt kommer ifrån,
Vart jag kommer ifrån,
och vart jag är på väg.

Mitt blod och mitt arv, är borta.
Det har aldrig funnits.
De mina har aldrig varit mina.
Och i ensamhetens kaos,
famlar jag och letar efter,
det jag aldrig upplevt.