…..
Till och börja med vill jag gratulera dagens giganter under Sollefteå Bangolfklubbs nationella tävling, Sven-Inge Mellkvist och Roger Henriksson. Två schyssta killar, väl värda framgång, med helt osannolikt bra spel under dagen.
På pluskontot hamnar även den sociala biten i denna trots allt, under en längre tid, krympande sport. Massor av trevliga fina människor som unnar varann framgång och väldigt lite av divalater på banan under spelet.
Själv är jag egentligen inte speciellt missnöjd med mitt spel, även om första varvet(38) är för högt. Men jag är inte bättre än så just nu, och har inte rätt förutsättningar tidsmässigt och insperationsmässigt att förbättra den situationen. 29 och 33 är jag väldigt nöjd med dock, mina 2 sista varv.
MEN !
Jag är aningen uppgiven inför klassystemen tillika handikappsystemen, som utgör grunden för vilken klass du hamnar i. Jag har tävlat i bangolf under 26 år nu, och större delen av den perioden har jag legat i högsta klassen(divisionen, för att hitta ett uttryck som jämför med andra sporter). Däremot har jag ju inga bonusslag i tävlingarna. Så att mäta sig med den absoluta eliten, med den tävlingsmängd min roll i föreningen tillåter, är helt enkelt en omöjlighet.
Dom som är bäst, är ju bäst, och förtjänar att vinna, inget tvivel om den saken.
Den ideella arbetsinsatsen varierar ju också stort inom föreningar, intet nytt under solen. Men det finns exempel på duktiga spelare som har hög ideell arbetsbörda oxå…åtminstone kortsiktigt. Jag tror inte de jag tänker på håller i längden både på tävlingsnivå, och ideell arbetsbörda.
… som sagt var: ”MEN”
….det känns inte speciellt inspirerande att ett otal klass2-spelare, år efter år har betydligt bättre resultat än mig, som spelar i klass 1, och ändå stannar jag kvar i klass1, och de i klass 2, och kan fortsätta håva in prispengar , genom att förbli i en mindre konkurrenskraftig klass. Låt oss göra jämförelsen med fotboll, att en förening vinner superettan, men inte flyttas upp, och har i princip lika mycket ekonomisk vinst i superettan som den som vinner allsvenskan…. orimligt ?? …jo eller hur ?
Det enda rimliga förslaget är ju att de som vinner priser i lägre klasser ska flyttas upp i högre klasser till nästa år….överallt tydligen, utom i bangolf.
Lägg då till att i en starkt krympande förening, där klubbtävlandet tillika tävlandet på bortaplan, nästintill är noll och inget. Seriespelet för Sollefteås del är nedlagt pga bristande intresse hos hälften av det forna seriespelslaget. Seriespel, den form av golf som gett mig mest. Ett lagspel, med laganda, samt en orsak att i varje läge göra sitt yttersta i varje slag, oavsett resultat.
Samtidigt som detta sker, pratas om en ekonomisk satsning från varje klubb inom nordsvenska förbundet, där klubbarna skall bidra med ett visst antal tusen kronor till prispotten. Anledningen skall vara att få upp statusen och intresset för sporten. Detta är naturligtvis i första hand spelare som har chans att vinna Distriktsmästerskap och dylikt, som har kommit med dessa förslag. Jag vet faktiskt inte om det är rätt tänkt. Inte ur mitt perspektiv iallafall.
Problemet med avhopp och bristande intresse och engagemang finner du inte i första hand hos de som redan är i en klass för sig, de som är bäst. De problemen hittar du i första hand hos eldsjälarna som lägger ner sin själ det ideella, till den grad att det går ut över det egna tävlandet och spelandet. Samt de som hamnar på mellis i klassystemet, och för evigt är dömda att sponsra elitens prispotter.
Är det verkligen prispotterna som måste upp, för att vi skall återerövra en sport som engagerar den stora massan ? Personligen är allt jag vill, att spela mot de som har en chans mot mig, och mot dem jag har en chans emot. Kan även eliten förstå denna fromma önskan ?
Jag vill bara meddela att jag finner det föga troligt att mitt engagemang i sporten kommer förbli detsamma framgent, och att klubban mycket väl kan hamna på hyllan.
