….
Några minusgrader, och ett efterlängtat vitt snötäcke är vad som mötte mig när jag gick ut på stadens nu alltmera tomma gator. Efter att ha övergett facebooks låtsasmiljö, så har inte min situation på det stora hela förändrats på annat sätt än att jag inte behöver känna dåligt samvete över att inte göra allt som står på, från internets bildbank, förmanande budskap. Och ordspråk om vilken underbar dag som stundar om man bara ”fångar dagen”
Jag är varken mer eller mindre ensam, varken mer eller mindre lycklig egentligen. Bara mer verklighetsförankrad och mer verklig. Många budskap kan finnas sundhet i, men är trött på att få dem kastade i ansiktet, när man inte orkar eller förmår leva upp till den hyperaktiva meddelande twitterstorm om vad varje människa i detalj åstadkommer i sina perfekta liv. Och trött på alla ordspråksspamningar.
Äkthet och jordnära kontakter. Närhet och sorg och glädje i verkliga livet, ord från verkliga människor, hjälp till riktiga människor, hjälp från riktiga människor, riktiga vänner….. det är vad jag föredrar. Och i den mån detta inte kan uppnås pga av omvärldens rusch, livspussel och prioriteringar, föredrar jag riktig ensamhet, före artificiell samvaro.
Jag har svårt att se framåt just nu av förklarliga skäl. Men jag gör mitt bästa för att hitta njutningar och glädjeämnen i nuet. Dock utan att låtsas som om det regnar, när det i själva verket fryser. En lång promenad med två av mina bästa vänner förgyllde kvällens tidigaste timmar. Och det var bra, då ödet, tidigare på eftermiddagen konfronterade mig med en människa som med frenetisk entusiasm förespråkade illasinnat skvaller samt undrade om jag hade ”problem” när jag uttryckte min avsky för skvaller och baktalande av människor.
Diskussionen tog tvärt slut från min sida, när den inhumana, omdömeslösa, inlevelsebefriade människan av honkön, intog en nedlåtande hållning till mig som person, istället för att bemöta argumenten. Jag bytte samtalspartner, samtalsämne till en början, och lämnade värdigt platsen utan att vidare ägna någon uppmärksamhet åt människan….
Jag ger inte syre åt sådant beteende, och konstaterar att det är en potentiell energitjuv, och låter henne återgå till sin kära skvallervärld.