….
Alla som blivit trampade på, alla som fått den nedvärderande blicken, alla som inte varit tillräckligt framgångsrika, duktiga och korrekta, alla arbetslösa och sjuka… vet vad jag talar om, vilka jag talar om…
… de ”rättfärdiga”
De existerar inom alla samhällsklasser, alla kön, alla åldrar.
Ibland ser du de i form av en pompöst, överlägset, jäsande småbarnsmamma med näsan i vädret, full av egensinne och fördomar. Ibland är det en slipsbeprydd herre i kavaj, som går utåt med fötterna och rak i ryggen, och med ett hånfullt självsäkert hånflin på läpparna.
Ibland kan det vara den nyutbildade som just fått en titel och några tusenlappar mer i månaden….. det finns lite varstans dessa moralistiska rättfärdiga, fördömande personer, och alla har de det gemensamt att dom tänker ”Jag har minsann klarat av det” ”Det är bara att ge sig fan på det så går det” osv.
Att folk inte gillar mig som person, har jag ej längre några större problem med. Jag har insett att så är det i livet att man inte kan gilla alla, det gör inte jag heller. MEN jag anser mig inte vara mer värd en person som inte klarar av lika mycket som jag, vad än det gäller … DÄR skiljer jag mig från de ”rättfärdiga”
Jag inser väl att i vissas ögon kommer jag aldrig vara riktigt accepterad, och det är fine för mig…. men vilka fattiga liv de lever de ”rättfärdiga”, ”duktiga”, moralistiska, nedlåtande pengamaskinerna ….