….
Naken, utan hud landade jag utanför i det obarmhärtiga storstadsdjungeln, med kolossala själlösa betongblock i grått. Hjärtat hade slutat slå och spegelbilden bleknat bort…. mitt liv var slut. Ingen, ingen alls gick vid min sida, ingen, ingen alls hörde min röst, och ingen ingen alls visade mig vägen….
Huden skulle jag senare i livet få tillbaks, hjärtat skulle börja slå, om än i skräck och i otakt…. många, många år senare. Men aldrig, aldrig har såren läkt till ärr. Blödningarna är inuti.
Sedan dess har jag alltid sett mig om i oro, jag var ett villebråd. Det jag berättar om är en skräck, och övergrepp på övergrepp på övergrepp förintade mig och förstörde mig för all framtid. Mentala övergrepp, myndighetsövergrepp, föräldraövergrepp, och ännu mera myndighetsövergrepp…. och övergrepp ingen skulle tro händer en pojke, man
Jag dog den kvällen 18 år gammal… för första gången. Det fanns inget kvar i mig ingen kärlek, bara tomhet, mörker, påtvingad skam, och evig skräck. Jag var ingen.
De turades om att våldta min själ, en efter en med förebrående anklagande röster, hot och anklagelser. Inga ursäkter kom, ingen hjälp kom, ingen människa kom….
Som en trasa kastade de ut det som var kvar av mig på gatan. Jag grät öppet på tunnelbanevagnen, och folk runt om gömde sina blickar djupt i sina dagstidningar.
Sen kom mörkret över mig, med sin kalla omänskliga hand, drog den mig ner i ett djup utan slut….
Jag var inte värd något för någon, allra minst i mina egna ögon… jag hade lärt mig att jag var ingenting värd. Och jag var på en plats i livet där ingen såg mig, där ingen vågade stå upp för mig. Det var okej att spotta på mig … jag hade inte kraft att förhindra det, inte kraft att fly undan, inte kraft att fortsätta …
Jag kröp ihop i fosterställning och stängde av mig själv, jag fanns inte mer. Det var för jobbigt att vara Tomas…. Jag försvann den dagen. Jag har aldrig pratat om den dagen förrän nu …
Och de rättfärdiga,moralisterna som tror de är utan synd, som tror de står över lagen, som tror de kan komma undan med vad som helst De som beskyller andra, för att ge skugga åt sina egna synder …. stryker fortfarande omkring i samhället med giftpilar och obefogad makt… och ingen har någonsin stått till svars …