Masken faller om kvällen

….
Jag fortsätter i moll… för just nu är det den tonart som speglar min melodi, och mina texter. Givetvis finns vill några som läser hellre läsa om dur, … men ingen så mycket som jag….. men just nu går den sanna melodin i moll, och jag måste vara sann mot mig själv.

Jo … jag låtsas en aning, inför andra…. jag behöver distraktion för att hålla huvudet ovan ytan.

Men jag känner mig ändå ensam och ledsen. Just nu skulle jag velat haft en hand på min axel. Masken rasar om kvällen ……

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *