Månad: september 2013

…
Vet du pappa… idag var det på nyheterna hela dagen om en barack. Det var märkligt tycker jag, när allt kommer omkring blev det inte nå nämnvärt bättre med USAs aggressiva utrikespolitik bara för att man bytte hudfärg till mörk, och partitillhörighet till ”democrats” . Guantanamofängelset med torterade fångar under Baracks dåliga samvete, är kvar. Och USA struntar som vanligt i FN och världssamfundet ser det ut som ….

Varför ? … för att rädda människor från lidande ? pga av egenintressen i området ? pga att de måste rädda ansikten ?

Far jag funderar kring varför dessa maktspel, dessa massmord, detta förtryck aldrig tar slut, och jag undrar hur chiefen ser på allt det där ? Det är en komplicerad värld… jag är rätt klok ändå far, men jag fattar inte det där…

Nåja …. här på jorden i Norrland, har ännu inget krig brutit ut, och för det är jag tacksam. Här i kontrastens namn, plockar jag äpplen och gör äppelsylt av, tills fingrarna blånar. Jag promenerar omkring i ett naturmässigt paradis. Folk förstår inte hur vackert vi bor, med Ångermanälven in på knutarna, och de höga bergen omkring. Med en utomordentligt vacker stadspark. Men du visste pappa…. du var förälskad i Sollefteå och Ångermanland, men du kom dig aldrig för att flytta tillbaka riktigt.

Satt på ett fik…. jag menar MITT fik, idag, Lilla Caféet och pratade med Yildiz, Adam, Hemri och Nesrin … och Yildiz brors fru… som inte kunde ett ord svenska. Jag mådde gott i sällskapet,, försökte få Yildiz och Adam att berätta för henne vad vi pratade om, så hon inte kände sig utanför. Det gjorde dom. Ingen Sam och Solin idag dock… de små trollen 🙂

Vi lirade idag pappa… Jag, Åsa och Per-Åke. Du träffade ju Per-Åke nån gång när vi spelade. Men jag hade önskat att du fått träffa Åsa oxå, henne hade du tyckt om, och hon dig. Dom är så goa människor Åsa och hennes sambo…. nu med två knoddar och en lurvtuss som plikttroget skäller ut oss varje gång vi kommer dit…

Jag menar han är ju vakthund, gör bara sitt jobb.

Dom fick Äppel/nektarinsylt idag. Tidigare har de fått Svartvinbärssylt, och Lingonsylt.
Och jag fick korgen idag … ja …äppelkorgen asså. Idag spelade vi låtar av Jonas Gardell, Åsa Jinder, Jon Allen, Rickard Wolf och så den där Höstvisan, med brådskande kärlek.

Nä nu är det dags att titta in i huvvet en stund,
och luta dig tillbaka på ditt cumulus far !

….
Min tumme och mitt pekfinger är blåa, men inte av blåbärsplockning, eller nåt annat färgande, utan blåmärke efter äppelskalning, klyftning och kokning.
Moster har varit behjälplig i syltandet, gott sällskap, och bra krut i gumman.

Jag har plockat rätt på mig själv rent fysiologiskt och praktiskt nu i kväll, efter att en längre tid mer eller mindre existerat för att tillfredsställa andras behov….
Och att ta itu med det praktiska är en bra början till att ta itu med hjärtat, mina känslor, min längtan, mina sorger och min rädsla.

Det är en del orosmoln på den Kai-Tomiska himlen, oro för att andra skall såra mig. Oro för att bli sjuk,… eller värre än så. Man vet aldrig, och ingen är ju förskonad.
Men jag vill ju leva, ett långt, kärleksfullt liv, innan jag vandrar vidare.

Kärleksfullt liv ja … suck…
Jag är paniskt rädd för det jag längtar mest efter. Rädd att bli utnyttjad, hånad, trampad på, som då för länge sedan. Vilka tärande, eviga sår det skapade.
Visst vill jag tro att det finns nån som ser mig…. som SER mig… accepterar mig, som jag är, i min icke allt för perfekta skepnad och själ…

Jag saknar en mor och far…
Saknar min far enormt mycket just nu. Jag önskar han vore här. Även om han var lika trasig och operfekt som jag i mångt. Bara han vore här … min far.
Men det är han ju inte, han är ju inte här.
Vi ses väl senare far ? mycket senare ?… visst är det så det funkar ?

Blånaden på tummen och pekfingret är snart borta, jag märkte det knappt. Men andra delar läker inte lika bra.

Jag har tagit itu med ett inferno, en orkanlägenhet, ett sluskskyffe….
Njä …. det var stökigt jallafall. Nu har jag en längre period sett till andras behov i större utsträckning än mina, och då kan det bli så.

Så ur en pedantsynvinkel, är det fortfarande outhärdlgt här, en normal Svensson är det hyfsat städat… men för en ungkarl, är det kliniskt rent 🙂

…
Det finns många sätt att utöva makt på, kan jag konstatera. Och språket är det främsta vapnet i detta osynliga krig. Allt är inte så svartvitt som många vill göra det till, och det är inte alltid de som utpekas eller utpekar sig själva som offer som är de verkligt drabbade. Idag är folk kränkta i parti och minut, och den omedelbara reaktionen på det borde kanske vara att genast osynat ställa sig bakom den som kallar sig för kränkt, eller ”upplever” detta…. men NEJ !

Jag har varit inne på området förut, konstaterat att varje tid har sina heliga kor, och sin tids politiska korrekthet, sin tids häxbränning. Det är till och med så att även om politiskt korrekthet förekommer som gängse tillåten uppfattning, så förekommer idag användandet av ordet för att dölja sina främlingsfientliga åsikter, och för att slippa debatt i ämnet.

Då …..kunde barna sitta på trappan till kyrkan och peka ut häxor, vilket kostade främst kvinnor livet. Idag kan i synnerhet (några enstaka, men ändå för många) barn och kvinnor peka ut män, och anklaga dem för diverse saker, utan att behöva stå för konsekvenserna. Idag kan vem som helst oavsettkön peka ut sjukskrivna som fuskare och får göra det anonymt, och behöver inte stå för konsekvenserna. Men för de utpekade blir livet ett helvete i många fall… vilket kanske egentligen var syftet från de anklagande.

Ett tag körde barnen på skolan i orten slentrianmässigt med orden ”Jag ska anmäla dig” mot varandra, mot vuxna och omgivning, så fort något gick dem emot.
Det finns exempel på unga tjejer som går ut på nätet på datingsajter och eg är för unga för det, och ljuger om sin ålder. Livsfarligt säger jag. både för dem, och för eventuella män som i god tro skulle svara på dem. Själv slutade jag med kontaktannonser vid 25 års ålder.

Det finns exempel på tonårstjejer som anmält till polisen en kille i 20-årsåldern … när det sen kom till kritan så hade han inget gjort, vilket tjejerna kännt sig kränkta eller rädda.
Det finns GOTT om exempel på vuxna som sprider illasinnade rykten om andrax vuxna, för att de inte gillar personer. Själv upprör det mig så till den milda grad, att jag funnit mig försvara personer jag tycker direkt illa om, och ifrågasatt skitsnacket kring dom, synat påståendena om dem, hur de som skvallrar kommit över informationen, och hur dom vet att det är sant.

Och många blir kränkta av att bli fotograferade, i synnerhet om de hamnar på en vimmelbild som en i mängden och syns i offentligheten.

Andra, i synnerhet vissa kvinnor/tjejer blir kränkta av att man ger dem uppskattande blickar, eller om en man tycker de är vackra, om man tycker de har en snygg bak, snygga ben, eller vacker näsa…. och helt plötsligt är detta sexistiskt och i värsta fall ”gubbsjukt”. Samtidigt gör de ”kränkta” allt de kan för att den runda välformade rumpan och de välsvarvade benen ska synas.

Och så kan den äldre förlagan av den generationen bli kränkta av att deras döttrar som visar allt de kan, blir beskådade av män, unga som gamla. Och kanske kränkta av att de inte själva blir beskådade. Sen kan äldre män bli kränkta å de äldre kränkta kvinnornas vägnar, när de känner sig kränkta över att de unga poserande tjejerna får visuell uppmärksamhet.

Andra känner sig kränkta av det faktum att andra är sjuka eller arbetslösa, eftersom de ”är lediga”. istället för att glädjas över att de har jobb. Jag har en vän som brukar få dem att tappa all fattning genom att säga det mest förbjudna i dagens Sverige ”Jag vill inte jobba” (vilket hen givetvis vill)

Vissa känner sig kränkta av att de inte får allting gratis, vid kampanjer osv, om gratisvaran skulle ha tagit slut av andra ”rovlystna” gratisjägare

Så där ja … nu torde jag ha kränkt i princip alla grupper som existerar i samhället idag genom att kränka dem med påståendet att deras kränkthet inte skulle vara adekvat och relevant i förhållande till skeendet.

Och i slutändan är det givetvis de som verkligen blir kränkta i ordets ursprungliga betydelse som blir lidande av att det gått inflation i ordet, som blir lidande. Precis som i ”jakten på fuskare” i sjukförsäkringssystemet, och det utbredda fusket (0,04 %)
där är det de verkligt sjuka som får betala priset…

så tänk efter, före !