Månad: september 2013

…
Precis innan jag satte mig framför min dataskärm, och mitt patetiska substitut för mänskligt umgänge, meningsfull sysselsättning och mänsklig värme….
… kom jag plötsligt att tänka på att det var flera dagar sedan jag tog hans om det enda levande i denna lägenhet, utöver mig och mina kvalster…. nämligen mina gröna växter.

Dom såg ut att angeläget vara i behov av vatten, och då fick tangentknapparna och låtsasvärlden vänta…. Livet väntar inte, livet är här och nu, om inte livet tas om hand om, … så vissnar blommorna och tynar bort.

”Ja men det går ju att köpa nya blommor” kanske den cyniske kapitalisten hävdar.
Ja visst kan man göra det, så länge det finns några blommor att köpa.
Men livet är inte till salu, och livet kan inte köpas, och livet om än så förgängligt, bör handhas varsamt och med respekt. Mina blommor har blivit ett sätt för mig att säga till mig själv, att allt levande kommer först, om världen tycks rasa runtomkring mig, så finns det vissa saker som får företräde, och det är det levande…

Jag själv är levande… om jag ser mina blommor, ser jag mig själv.
När allt annat är kaos och jag inte orkar med mig själv och omvärlden, inte finner glädje i något, har tappat tron och livsglädjen…

… då vattnar jag mina blommor, då äter jag nyttig mat, då borstar jag mina tänder och håller mig ren, betalar mina räkningar.

Om jag gör detta, så finns det liv när depressionen är över, då tron återvänder… eller tom när kärleken kommer på besök, då kan stökighet, och dammigt golv städas, storbyken med tvätt tvättas, badrummet skuras…

Livet väntar inte, livet är här och nu, om inte livet tas om hand om, … så vissnar människor och tynar bort.

…
Jag längtar ibland till det enkla……
För att finna nån mening med allt.
Jag vet att det är svårt, näst intill omöjligt.
Men jag längtar ändå till att odla mina egna grönsaker
Sköta om dem och skörda dem på sommar och höst.
Jag längtar efter att grilla min nyfångade fisk över öppen eld.

Det handlar om en längtan efter att göra det som behövs för min överlevnad, utan att för den skull tära på Moder Jord. Utan en massa mellanled, miljöförstöring, kapitalistisk profit, och galna snedvridna målsättningar som ekonomisk rikedom.
Det handlar om en längtan efter att leva enkelt, med det jag behöver, och inget mer.

Men jag drömmer … ja visst drömmer jag

Experimentet mänskligheten, och dess industrier, dess utarmande, dess bekvämlighet, har redan spårat ur alldeles för långt. För få vill ändra kursen vi intagit, … det kommer vara för sent … det kanske redan ÄR för sent. Folk är alldeles för invävda i det system som förstör oss själva, förstör förutsättningar för hälsa och överlevnad för sina barn.
Folk kallar idag de som slåss för denna miljö för ”extremister” samtidigt som de försvarar fängslande av medlemmarna ur Pussy Riot, samtidigt som de blundar för fångar på Guantanamo, samtidigt som vi blundar för kvinnliga fångar i Afghanistan, pga att de övergett en misshandlande make….

Det är nog för sent.

Jag är trött på lurenderjerier, propaganda, falskspel, tortyr och krig. Jag är trött på köpt media, trött på köpt politik a la Alliansen…..
Ekorrhjulet bara fortsätter att snurra och vi vill inte se att det redan börjat.
Vi är mitt upp i processen av destruktion. Vi dör redan av cancer, förgiftning, och många mångas fler sjukdomar orsakade av vårt eget leverne… vi dör indirekt och direkt av de mediciner som skall bota de sjukdomar vi själva orsakat..
Vi ser inte skogsbrynet i destrutivitetens skog, eftersom vi står mitt i den.

Ekorrhjulet är igång, och farten ökar.

Så nu när jag inser att jag inte KAN förändra världen, inte KAN stoppa ekorrhjulet, så tillåter jag mig att drömma om ett enkelt liv, en öppen eld, nygrillad fisk, och egenhändigt odlade grönsaker… under en stjärnklar molnfri nattsvart vacker himmel, och spegelblank sjö, som återger månens ljus.

Jag tillåter mig att drömma om att mitt arbete ger mig det jag behöver för att överleva, utan att våldta moder jord, ger tillbaks lika mycket som jag tar, utan att förgifta moder jord. Lever stilla mitt liv … och efter många stjärnklara nätter ännu, återbördar mig själv till moder jord när jag levt mitt liv färdigt…

Men visst drömmer jag… visst drömmer jag, och visst är jag naiv, som drömmer om detta. Men hellre naiv drömmare, än cynisk självförgörare.

God natt du cyniska värld och naiva drömmare !

…
Jag är fantastisk, underbar, klok och smart. Jag har talang, är empatiskt och omtänksam.Jag är misslyckad, trasig, kall och hård, och stor på mig. Jag har i min enfald och litenhet sårat människor, och begått misstag som inte går att reparera… eller göra ogjorda. Jag är skyldig…. precis som ni… frågan är bara till vad, och vem som inte är skyldig till något.

Jag är många saker, men jag är inte ond. Jag är en god människa i märg och ben.
Hur kan jag hävda det ? … och vad har gjort mig sådan?
Jo jag kan hävda det, för att jag lidit. Jag är inte ensam om att ha lidit, men jag är heller inte ensam om att vara en god människa. Lidandet ger mig perspektiv och empati som jag omöjligt kunnat ha utan dessa upplevelser. Att jag blivit brutalt misshandlad av människor som skulle visat mig kärlek, har för visso skapat misstro och osäkerhet, men oxå gett mig en förståelse för barn och unga människor som drabbas av det idag, som få andra har…. som inte så många ser. Det ser jag rätt igenom.

Jag skulle inte haft de kvalitéerna om jag inte lidit.

Ibland kan jag känna mig avundsjuk på andra människors egenskaper som individer. En av de egenskaperna jag avundas är ”gåsfjädrar”
Dvs de som allt tycks rinna av och inget bekommer dem…
Det låter som själslig och mental semester för min del, med en sargad själ, dåligt samvete och skuldkänslor. Men på köpet skulle jag tappa min lyhördhet, min empati och min känslighet…. skulle jag vara jag då ? … nej !
Och om alla människor var ”gåsfjädrade” så skulle det bli en rätt kall värld.
Och en bedrövligt djuplodande och analyserande värld om alla vore som jag.
Men jag tror att det är bra att jag finns, att jag gör skillnad, att jag gör nytta,
ÄN vad Fredrik Reinfeldt försöker intala sina undersåtar om hurdana sjukskrivna och arbetslösa är i sin karaktär. Vad vet han egentligen ?

Jag är den jag är, och blev riktigt bra må jag säga utifrån de kort jag givits i livet.
Givetvis har jag stunder i livet då jag behöver läsa det jag nyss skrivit, då min tilltro till mig själv är låg, då jag tror att ingen älskar mig och behöver mig. Egentligen ganska ofta om jag ska vara ärlig. Det jag skrivit ovan är min klokhet och erfarenhet som talar…. hjärtat och själen min tror inte alltid på det kloka sinnet… de har sina egna erfarenheter, de upplever…

Jag kommer aldrig bli någon annan än Tomas, och det är bra, så ska det va..
Just nu längtar denne Tomas efter lite lööööv och dancing

G’natt !

…

Jag har ännu i färskt minne det mediala drev mot Mona Sahlin och Håkan Juholt, båda Socialdemokrater (märk väl att jag ej är socialdemokrat, och därför inte part i målet)

Det var mediala drev som saknat motstycke i svensk politik, och avsatte i princip bägge två från sina poster. I Monas fall rörde det sig om Toblerone, och i Håkans fall ansökte han om bidrag utan att hymla …. vilket båda två kan kritiseras, BÖR kritiseras och moraliskt tveksamt.

Ställ då dessa årslånga mediala drev mot den lilla annons som blir när Sveriges biståndsminister och sekreterare plockar miljoner i lön av pengar som skulle gå till bistånd.

Och se mig sedan i ögonen och säg att Sveriges press är neutral

Från Aftonbladet: ( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17530774.ab )

Den tidigare biståndsministern Gunilla Carlssons (M) lön betalades under fyra år med biståndspengar.

Även hennes statssekreterares lön kom från bistånd.

Totalt rör det sig om över 20 miljoner kronor, rapporterar SR Ekot.

Gunilla Carlsson avgick för en vecka sedan från posten som biståndsminister. Enligt en granskning som Sveriges Radio Ekot har gjort betalades hennes lön mellan 2009 och 2012 med biståndspengar – pengar som ska användas för att bekämpa fattigdom.
Finns inget skriftligt beslut

Det var när anslagen till Utrikesdepartementet, UD, som förslaget att ministern och statssekreterarens löner och andra omkostnader skulle betalas med biståndspengarna.

Beslutet ska ha godkänts av kabinettsekreterare Frank Belfrage och Carlssons dåvarande statssekreterare Joakim Stymne. Det saknas däremot ett skriftligt beslut och lönefinansieringen går inte att hitta i budgeten.

Under fyra år, från 2009 till 2012 betalades lönerna till Gunilla Carlsson och hennes statssekreterare med biståndspengar.
Lönen klassades som bistånd

När Gunilla Carlsson avgick i förra veckan hade hon en lön på 121 000 kronor, hennes statssekreterares lön är 91 800 kronor i månaden. Totalt rör det sig om lönekostnader för 20 miljoner kronor under de fyra åren som betalades med biståndspengarna.

Att en biståndsministerns lön klassats som bistånd har aldrig tidigare hänt och inga andra ministrars löner betalas ur deras budgetanslag, rapporterar Ekot.

Sedan januari i år slutade deras löner att betalas med biståndspengar.
”Fullt normalt”

Gunilla Carlsson har inte velat ge några kommentarer till Ekot. Utrikesminister Carl Bildt (M) svarar däremot att lönekostnaderna är en ”utomordentligt liten del” av de avräkningar som sker på Utrikesdepartementet.

– Det är de kostnader vi har för att sköta biståndet. Det är fullt normalt och har skett under alla år och det sker i alla länder fast på lite olika sätt, säger utrikesministern till Ekot.

Enligt Ekot har övriga allianspartiers biståndspolitiska talespersoner inte haft kännedom om att Carlssons lön betalades via biståndsbudgeten./Källa Aftonbladet

….
Visst är livet och världen underligt/underlig hörni ?

Om jag nu börjar med citatet från August Strindberg, om Stenhuggaren i inlägget före detta. Det är glasklar logik, som får vilken borgare som helst att tugga fradga av ilska över avslöjandet att de inte alls är så överlägsna individer som de hävdar.

Anarkism blir resultatet

Vår, under ett antal år, närapå icke kritiserade statsminister menar tex på att det svenska folket var mentalt handikappade som trodde på välfärd som idé.
Om han på fullt allvar tror på detta så tror han på ett samhälle utan gemensamma värden och ägande, ett samhälle utan stat, utan rättsväsende, utan lika vård för alla, utan lika skola oavsett klasstillhörighet etc… så tror han de facto på anarkism, vilket den förlängda versionen av det statslösa samhället innebär.

Och det är precis åt det hållet denne tvetungade herre vill gå, även om retoriken är snodd från socialismen i ordalag som ”emot utanförskap, arbetslinjen, välfärdens kärna, och flexibilitet”. När de i själva verket ÖKAR utanförskapet, ÖKAR arbetslösheten, MINSKAR vårdvalen genom minskade anslag till landstingsvården, och det sistnämnda handlar om att ta bort arbetsrätten och göra den arbetande arbetslös för att sedan kunna återanställa denne via bemanningsföretag och bli en arbetare UTAN rättigheter.

Dessa samvetslösa individer (Ty det är enkom DOM som enligt egen utsago är ”individer”) tycker och har alltid tyckt att ökade klyftor är bra… men för vem och för vad ?

Vem är det bra för ?

Inte är det bra för de som halkar längre ned i samhällshierarkin, och det i sin tur är i förlängningen inte bra för medelklassen som mutas av överklassen med några hundralappar i skattelättnad, på bekostnad av sämre vård och skola. Ty dessa blir drabbade i sin tur av desillusionerade våldsverkare som tappat tron och helt enkelt skiter i allt, Även de samvetslösa själva drabbas av detta, både genom kostnader för samhället efter de som placerats utanför samhället av dem själva, OCH genom den skadegörelse gentemot dem själva och deras egendom. De samvetsslösas ”lösning” på det problemet är att skaffa mer poliser och införa hårdare straff. Nu kostar ju poliser pengar finansierat via skattemedel, Skatter som de samvetslösa själva propagerar för att sänkas om och om igen för ”mera pengar i plånboken åt de som arbetar”

Det är egentligen ganska lätt att syna denna självförgörande ideologi, som biter sig själv i ändan. Varför gör vi inte det då? Varför reser sig inte folket mot dessa cyniska reformationer utan mänsklig koefficient i ekvationen ?

Varför ändrar vi inte på detta ?

Delvis lutar sig den för tillfället mera penningstarke medelsvensson, med hopp och tro om evig hälsa och ungdom, tryggt tillbaka och blundar för vad som händer sin ”syster” låglönearbetaren på städjobbet och på ICA, sin forne broder ”Den arbetslöse” … och den ur arbetarfamiljen förpassade ”kusinen ”den sjuke”. Och tror nånstans att det inte kommer att hända dem…. Dvs man har på vissa håll tagit mutan.

Delvis har man inte satt sig in i hur verkligheten ser ut för dessa grupper, vad som händer på internatskolor, hur sjukvården går på knäna och tvingas neka folk vård… pga några hundralappar i mutor. Man har delvis osynat trott på vår ”trovärdige” statsminister med hundvalpsögon, när han kopplat ihop ett ”utbrett fusk” hos den svagare delen av befolkningen, med sjukdom, och därmed ”motiverat” skattesänkningar åt de som har mest, för att skapa incitament att ”ta sig ur utanförskapet”

Incitament ?!

Till att börja med så bestod det ”utbredda fusket” Herr kluventunga pratade om, av 0,04 % … dvs det var rena lögner !
För det andra sammankopplas numera sjukskrivna med ordet fusk, vilket resulterar i att den sjuke skall skämmas än mer, än den gjorde innan 2006.
För det tredje så tror man på idén att sjuka och arbetslösa får ”incitament (motivation) av att få MINDRE PENGAR, eller rent utav ingenting, samt tvingas gå och tigga dessa pengar till levebröd, när de redan är utan energi och ork pga sin sjukdom.
Medan incitament för kapitalister och rika är att FÅ MER PENGAR och DUBBLA INKOMSTER genom pensioner och bonusar, subventioner, skattelättnader och representationer… är det inte märklig ”logik” kära medborgare.

Sen kan jag finna det märkligt att jaga sjuka ut i arbete utan vård, när det finns alldeles tillräckligt med friska arbetsföra, som står och väntar på att få ta ett jobb.

Resultatredovisning

Hur har denna politik fungerat hittills då ? Utöver dess självklara och cyniska människosyn som genererar onödigt lidande ?

– Ökad arbetslöshet !
– Ökade klasskillnader
– införandet av tillåtelse avlyssnande av oss medborgare, trots att vi inte gillar det om det sker i en diktatur
– Försämrade skolresultat
– Sämre vår som följd av indragningar i densamma
– Ökad segregation
– Ökat stöd för dem som ger invandrarna skulden för ökade klyftor och utanförskap
– Apotek som tänker lönsamhet istället för att tillhandahålla kunderna med de apoteksvaror de tränger och behöver. Och sämre tillgång till apotek på landsbygden, med sämre sortiment eftersom lönsamhet skall räknas före behov.
– sämre arbetsrätt
– sämre A-kassa
– Fler socialbidragstagare, trots att Alliansen hårt kritiserade och fortfarande har mage att kritisera vänstersidan för bidragspolitik, samt att man döpt om socialbidrag till ”försörjningsstöd” för att dölja just detta faktum

Listan kan göras lång

Valet är ditt/vårt !

Och det mest tragiska är att skillnaden kan komma att bli minimal, om S tar över makten och exkluderar vänsterpartiet från regeringen. S vill nämligen inte förändra det Alliansen gjort under 7 år nu, trots att de rent retoriskt är starka motståndare till Alliansens politik…

Kära medborgare … valet är ditt, år 2014 ..

Kapitalismens hemlighet

– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycket får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni
går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på
den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom

/August Strindberg

…
Varför känns det som tiden rinner ifrån mig ?
Missförstå mig rätt, jag har mycket att vara glad och tacksam över, och tro mig jag är det. Som idag när jag hade ynnesten att få se havet från Skulebergets topp, i sällskap med idel underbara människor… och en underbar hund !

Jag….. om någon vet att glädjas åt det lilla, ta vara på de få stunder av lycka eller kärleksfulla handlingar som bjuds. Jag vet….. ty det är så jag överlevde det mörker jag en gång befann mig. Hur kan det då komma sig att något saknas mig ?
Jag tänder 5 stearinljus i höstmörkret. Ett ljus för vår herre, som tycks ha något av ett omöjligt uppdrag. Ett ljus för moder jord, som skövlas och skändas, av den art som kallats skapelsens krona. Ett för de vänner som försvarar min själ och mitt väl. Ett för de själar som berört mitt liv, och vandrat vidare……

…..och ett ljus som ska brinna för den som till slut hittar fram till mitt törstande hjärta. som brinner för mig. Dom säger att det är de som haft kärleksfulla, trygga föräldrar som har störst chans…. så må det vara. Men ska jag då lägga mig ner och dö… och sluta hoppas ? ….

..nej jag kan inte det, om det så är lika stor chans för mig att finna kärleken, som för den otursförföljde att vinna på lotto…. så kan jag inte ge upp det enda jag levt och längtat till… Kanske är det för sent för mig att få egna barn, och det är en stor sorg. Men det kan inte vara för sent för kärlek … kan det ?

Nåja suck… vad är väl en kväll på slottet…

….
Ett par jeans på golvet, i en hög med strumpor, och kalsonger, och en skrövlig skjorta. Det är odiskat, räkningarna betalda, men papperna i oordning. Håglösheten är på besök i mitt hem, i min själ och kropp. Innan jag kastat ut honom igen, så sköter jag mina åtaganden och löften utåt… men …inåt … får ta ett steg åt sidan,. eller två.
Blommorna är vattnade, gräsmattan på golfen nyklippt, Moster har det bra…
… endera da’n får jag ta itu med mitt.

På andra sidan älven flammar lågorna från marschaller i natten, gatuljusen reflekterar sig i det brådskande vattnet i älven. Inom en vecka kan det ha invaderat delar av Risön.
Melankoli grabbar tag i mitt bröst och ögonen fuktas. Jag känner mig trött, i kropp och själ ikväll. Pappa Benny i himlen ser ner på mig, tror jag, lägger sin hand om mig och ber mig att kämpa vidare…. tids nog kommer lycka, tids nog kommer närhet… tids nog får du vila… tänker jag mig att hans omfamning säger mig.

Kanske knäcker den här världen mig till slut, kanske överlever jag än i många, många år, tror inte ens chiefen vet det säkert. Men medan jag vandrar här, ger jag allt jag kan ge, och njuter av all godhet som kommer i min väg. Härom da’n fick jag ett presentkort av en vän, … kanske för att hon i sin tur uppskattar mig, för den jag är…
Det gladde mig innerligt hur som helst.

Nu ska jag umgås med kudden några timmar

…
Så fick vi äntligen se blå himmel igen…. Hur mycket jag än älskar regnet, och alla vädertper, så när det blir för lång tid så längtar jag till väderomslag. Och det börjar bli lite väl många avstängda vägar oxå, pga av ras och översvämningar 🙂

Men den blå himlen tittade fram igen, och solen. Det var uppfriskande och vackert.
Dagen som gick bestod av besök hos moster, skjutsa henne på copra. lite fika, och sedan extra-öppet på golfen åt några duktiga entusiaster.

Tänker nog inte skriva så mycket mer än så nu…. lite trött… OJ är klockan 01.30 !!??
”Gå o lägg dä gubbstrutt”

….
Regnet fortsätter strila ner utan uppehåll… och jag tycker om det. Det har regnat i flera dagar nu. Men slutet av Augusti och början av September var ovanligt varmt och torrt, så jag gläds med trummande regndroppar, jag gläds med porlande bäckar och forsar, jag gläds med regnvåta glasögon och genomdränk frisyr.

Livet är kort… jag är medveten om dess förgänglighet. Det gör mig både förtröstansfull, melankolisk och lätt orolig. Jag vill ju leva, så är det.
Jag har i princip inte pratat med min mor sedan 1997 nu. Vi träffades på min fars begravning, vad hon nu hade för ärende dit. Hon tilltalade mig, och jag svarade kort i tonen. Min bror har jag oxå bara pratat med på begravningen, och min yngre bror har aldrig hört av sig någon gång, någonsin. De har kan man säga bränt sina broar. Ingen av dem har någon gång under min vuxna ålder gjort en antydan till att vilja ha någon kontakt, hälsa på eller höra av sig. Till slut tröttnade jag på envägskommunikation, känslokyla och ointresse. Ingenting förändrades av det, utom att jag inte varje dag år in och år ut fick utså känslan av att vara ratad. Innebär det att jag inte saknar dem ? Ja det gör det, men det innebär inte att jag inte saknar en bror och en mor.

Till alla er som räddat mitt liv, med små men livsviktiga gester och handlingar, tackar jag genom att med mitt liv, min empati, mitt hjärta betytt något litet, eller jättemycket för någon annan i min tur.

Du kvinna som när jag var inne i ett bottenklöst mörker, sträckte ut din arm mot mig, och med baksidan av dina fingrar smekte min kind, där jag satt stel och livrädd. Du vet säkert inte om det, men du räddade livet på mig då.

Min moster och morbror som under många år tagit mig till sig, slitit ut det onda, gett mig trygghet och kärlek jag aldrig tidigare hade upplevt.

Till Patrik Hertzberg, som är den enda i mitt trasiga liv, som gått emellan och varit redo försvara mig med nävar

Till er som stått och kommer att stå vid min sida, när ingen annan vill, vågar eller orkar.

Regnet porlar, det är näst intill becksvart ute… och jag tycker det är mysigt och tryggt. Det får gärna regna nån dag till för min del… tids nog kommer sol.
Jag tackar för en bra dag, med korsordande med moster, lunch med Göran, fika med ko, kvällsfika hos Anneli …. blir morgondagen lika bra eller i närheten blir jag mer än nöjd,

Gonatt alla Ådalingar, vart än ni må vara.