Månad: augusti 2013

…
Ja… den ytterst relevanta, och nu dagsaktuella frågan ställde ju sig en av skådespelarna i filmen med samma namn. Nu har dom iofs bytt ut lingon mot kramar.

För ett tag sedan gick man ut med på nyheterna att det skulle bli dåligt med lingon i år.
Så löd prognosen. Än så länge är 30 liter bär plockade och det mesta syltat redan. Med euforiska utlåtanden från tex Benny Borell som fick en burk hemkokt lingonsylt.

Jag säger ”än så länge” … för det är inte slut på lingon än.

Detta föranleder en ju att antingen börja tänka konspirationsteoretiskt, att sylttillverkare/bäruppköpare, inte vill ha massa självproducerande syltkokare och bärplockare i ”deras” skogar och hyggen. Så man ”köper” en negativ bärprognos.
Eller så är det bara så enkelt att det är samma trovärdighetsgrad på ”bärprognoserna” … som på 5-dygnsprognosen på väder… eller för den delen samma trovärdighetsgrad som på vallöften.

Men med tanke på att ingen bryr sig kan man fråga sig om det ”bär” sig.

…
Jag går fortfarande omkring lite i lyckorus, efter dans på Hanssons loge i Lördags.
Trots att jag 2 gånger sedan dess, blivit riktigt j-a arg och irriterad.
Båda gångerna på folk som inte gör nånting i föreningslivet själva, men gnäller på de som gör mest… och dessutom gnällde de för att de som gör mest var ”lata”
Då brann det för Lundin !

Lördagens dans till Blender var svårslaget… kanske den roligaste danskvällen nånsin. Definitivt den roligaste i år, och då har jag ändå haft minst 4 riktigt bra på Gussjönoret.

Endorfiner, Energier och att synas

På lördag morgon gjorde det så ont i ryggslutet att jag haltade fram. Då trodde jag inte på dans. Till slut bestämde jag mig för att testa, det går ju alltid att sätta sig om det blir omöjligt. På nåt sätt var energierna rätt denna dag, och eventuella irritationsmoment bara ignorerades. Tex så tappade jag ett av mina favoritlinnen, med klubbmärket på mitt favoritlag, när jag steg in i Annes och Kristers bil, uppe vid Konsum Extra. Detta upptäckte jag först när vi var framme. Men min reaktion då va… ”äh de gör inget jag har många tröjor och linnen, och den kanske ligger kvar när vi åker hem”

Jag högg första bästa danstjej när jag kom in på golvet, hon det unga dansmiraklet från Helgum… ja om jag nu blivit rätt underrättad om det. Och vilken första dans sen då … helt fenomenal på att följa…. När man dansar med henne blir två kroppar som en, på ett sätt som får bra sex att blekna. Sedan dansa jag med morsan hennes, med fantastiska Sara och Linda-Marie, med superduktiga, följsamma ”Mamma Mu”, och dansgudinnorna Veronica, René, Helena, Maria, Pernilla, Anne, Lotta, Annette, Förskolelärarinnan, den lilla mörka med kittliga frisyren, hon från Gussjönoret, och många många fler…. inte en enda ”kylskåpsdans” den kvällen.

Och faktum var att just pga att jag inte fick tillfälle att sitta över en enda dans denna kväll gjorde nog att det onda försvann. Dansrörelserna var bra rörelser, och endorfinerna som frigörs vid dans var nog helande…

Blender då ?

Ja tydligen var kapellmästaren tillika trummisen hemma för att han blivit far. Detta gratulerar vi till. Men faktum är att det inte märktes …inte på annat vis än att de spelade några låtar fler gånger istället. Han som spelade bas klev in på trummor, och basen sköttes nog av synten. Vilken röst hon har Maria….

Trots den långvariga lycka jag känner efter dansen…. så går ögonen i kors nu. Natti natti !

Jo och ps … jag hittade linnet där den tappades

….
Hur ska man sammanfatta en sådan kväll ….
En sådan dag ?

I morse när jag klev upp kunde jag inte förstå hur det skulle gå till att dansa på kvällen. När jag var över till Moster Maggan för melodikryss, så högg det i ryggslutet så att jag skrek …. kan ha varit lingonplockningen i går. Men eftersom det gjorde som ondast precis när jag suttit ner, drog jag slutsatsen att det kan gå vägen. Och jag promenerade omkring hemma hos Maggan runt vardagsrummet, hallen och i köket som en osalig ande.
Och det hjälpte faktiskt… det blev bättre.

Gick ärende åt Maggan på stan, och tog med en burk Lingonsylt åt Benny Fotograf.
När vi surrade kring detta tackade han artigt för sylten, och sa att han visst kunde köpt sylt om det behövts, men att det var lite roligt med hemlagad.
Sen vinglade jag iväg på stan lite, och iväg hem. Då ringde Benny efter ett tag och sa med entusiasm och högröstat:

– Helveeete va go lingonsylten va Tomas, jag har aldrig ätit så god lingonsylt nån gång.
glöm det där jag sa om köpt sylt… det går inte att jämföra…. fan jag kommer ju äta
direkt ur burken nu ha ha ha

Det blev en liten prom med Göran oxå, det är man inte bortskämd med nu för tiden,… roligt jallafall. Vi tog en Pizza på Citypizzerian oxå….

Vad gäller danskvällen så har jag bara en sak att säga TACK alla underbara danstjejer !
Känner mig lycklig i kväll när jag går och lägger mig … ensam.

Lider dock med Mu som inte hade nån bra kväll, och stackars Ewis som fick vända hem igen pga hälsan som svajar.

…
Kommer att tänka på när min käre far hälsade på i sitt Norrland. Han flyttade ju ner till Hufvudstaden på 70-talet, och blev kvar där. Han längtade alltid hem till Norrland, och speciellt för bärplockning och fiske, samt snö på vintern.
Men så föll det sig så en gång att vi mötte upp en äldre herre i trappuppgången här, som hade 2 hinkar fulla med lingon. Och Far som i likhet med mig av naturen är både social och nyfiken frågade med vänlig röst:

– Oj va mycket bär !!! vart har du hittat dom där bären ?

Och gubben som var utrustad med allt vad som skulle kunna tänkas ha med bärplockning för ca 3 veckor, hinkar, kniv, stövlar, keps, vattenflaska, visselpipa, kaffetermos, plåster etc etc … tittade lurigt upp på far, från sin krumbukta position, flinade upp sig och sa med pipig gubbröst:

– I skogen !

Asså… om man fått filma fars ansiktsuttryck då.

Naturligtvis betydde ”i skogen” i detta fall: ”Du har inte att göra med vart jag har mitt bärställe, hitta ett eget Stockholmsjä…..”

Efterverkningar

Ja och i skogen var jag idag och hittade 12 liter lingon. Detta trots att jag haft ryggont nere vid svanken ett tag nu, och eg inte skulle utsätta mig för ”böjelser” på ryggen.
Men när min 80-åriga granntant berättade att hon plockat 20 liter Jordgubbar, 10 liter lingon, 4 liter blåbär… och lite hjortrån… så kände jag mig lite pjåmig med min rygg. Och jag beslutade mig för att pröva. Jag menar det är väl bara att sluta plocka om det gör ont… tänkte jag. Det gick skitfint hela tiden. 2 timmars bärplockning. Märkte inte av ryggen alls. 2 timmars bärrensning, kändes inte ett dugg.

MEN sen skull jag kliva upp och gå hem… och nu förstår jag vad dom pratar om som säger att det känns som knivar i ryggen. Fy sa-n i h-vete va ont det gör när jag rör på mig.

Osäker prognos

Men nu gick jag ju händelserna lite i förväg. Pga min vän Gs arbetssituation, samt ett kvarvarande lingonlager sen i fjol, har han inte haft tid ork och behov av att plocka än, så med hans tillåtelse (hans bärställe) for jag iväg, kom dit vi 13-tiden. Jag har ju hört på nyheterna att det skulle varas lite Lingon i år. Men har nu lärt mig att Lingonprognoser är lika tillförlitliga som Politiska löften eller 5-dygnsprognosen.

Det var ju smockfullt med lingon de första 10 meterna, på tuvor alldeles intill stigen.
Sen såg jag att mognadsgraden varierade kraftigt på olika ställen, skugga, sol osv.
Så jag tänkte för ett ögonblick när jag skrapat ihop 4 liter, att jag kunde kanske vänta nån vecka och komma tillbaks. Men … ”Jag fyller bara den här plockare” tänkte jag och travade ytterligare 40 meter. Och ser att det var lite mer moget där igen…. ’

Liten man

SAMTIDIGT dyker en liten man, (förslagsvis från Thailand) upp mitt framför ögonen på mig. Längre ner stod en minibuss, och nu sattes det igång ett tjatter som nästan var lika svårt att förstå som skånska. Det lät som bär-konkurrens-larmet gick. Den lille mannen tycktes vara nån sorts spejare, spanare, som dels kollade vart det var bäst med bär, och dels kollade konkurrensen

I det läget blev jag orolig, att det skulle vara länsat kommande dag. Misstänker att deras effektivitet är förödande jämfört med en annans. Motivation till att börja med, om de tjänar bra pengar i deras mått mätt, fattigdom dvs. Sedan är de organiserade och många…. och sist men inte minst… jo förresten: minst… de är ju små, och har nära till marken…. Kom igen när det blir äppelplockning !!!!

Nåja , jag kände ju inte av ryggen… DÅ… så jag tänkte ”jag fyller väl hinken”.
Plockade en kvart till, då det dök upp en till sån dör kort effektiv bärplockarscout bakom ryggen på mig, när jag just hittat en bra tuva och skalade den på Lingbära.
Jag sa ”hej” … på svenska. Och det hade han lärt sig. Så han hejade tillbaks på svenska. >Det är ju faktiskt vassare än vissa skåningar.

Sedan gick han rakt framn till min bärhink som nu innehöll 5-6 liter, och stirrade rätt ner i den. Undrar vad han tänkte ?

– Undrar om den gamle svensken hinner i kapp mig om jag tar hinken och gör ett snabbt ryck

– Hur i helvete plockar han som? … han har ju halva skogen med sig i hinken !

– Vart hittade han alla vita bär ?

Nå …. jag fick ihop 12 liter, och lite värk….. och det mesta av det är redan sylt. Och nu orkar jag inte skriva nåt mer om det.

va sa ? … vart jag plockade mina bär ?

I SKOOOGEN !

….
05.14 pip

Hemkommen efter dans på Gussjönoret och nedsövd vid 01.30, och nu klarvaken … en stund. Både lycklig och lite halvt om halvt down, på samma gång.
Så mycket fantastiska kvinnor, tjejer, … och danser, men ändå kände jag mig ensam och utanför ikväll. Ingen som kuuuulade mitt namn, och ingen som var min.

Dock dansade jag fantastiska danser, med fantastiska kvinnor, vackra, mjuka sprudlande lyckliga i min famn under dansen. Hon dansmiraklet från helgum (tror jag) som bara dansat i ett år, men kört om de flesta i följsamhet. Hon från Långsele med långt krusigt hår, som alltid är bra danser. Och hon som var så vacker i blå klänning som jag inte vågade bjuda upp, men bjöd upp ändå till slut, med hästsvans och ett glatt face…
Massor av nya bekantskaper och dansanta kvinnor som bjöd upp mig…. trots att jag inte var riktigt på hugget… det enda som högg hos mig var min rygg.

Så det var inte brist på dansanta damer direkt, och inte brist på uppbjudningar. Lite gjorde ryggen att jag undvek att bjuda upp ibland….
Men jag kände mig lite ensam och desillusionerad ändå … märkligt…. eller inte.

Ikväll bestod studerandet och betraktandet av människor och dansstilar och beteenden av tre personer som var minnesvärda. Den unga killen i jeansväst som var minutiöst noggrann och våldsamt upptagen av sin bakåtkammade frisyr, satt och speglade sig hela kvällen för att få alla hårstrån på plats. Och den lilla korta unga tjejen som var som en duracellkanin på dansgolvet som det spratt i bena för och sprudlade energi ända ut i pippilotterna. Ja och så Hon…… hon i blå klänning som jag tittade trånande efter, som jag inte vågade bjuda upp… tills jag plötsligt vågade det jag egentligen inte vågade. Henne kunde inte inte blickarna slita sig ifrån så lättvindigt.

Nya Zlips tycker jag ur en danssynpunkt är klasser bättre än gamla, mest beroende på mer dansvänliga låtar, men även en duktig ny sångare

Som vanligt var Gussjönoret magiskt vackert i kväll var månen full. Mörkret lystes upp av marschaller och brinnande vedklabbar nere vid sjön. Och jag gick ensam ner till sjön efter att ha bjudit ressällskapet på fika, och beskådade från bryggan hur det spegelblanka vattnet reflekterade eldarna och människorna vid stranden. Eftersom jag inte hade kamera med mig, och batteriet i mobilen inte var tillräckligt med stret i för bildtagning, så erbjöd jag mig ta kort på dem på stranden med deras… de blev kanonfina….

Men det är lite av den molokna känslan oxå… att vara betraktaren, och inte den som stod på stranden och höll hand med någon jag älskar, och dito. Alltid den hjälpsamme trevlige, generöse och alltid den som går hem ensam… been there done that.

05.48 pip over and out

…
Jag har en underbart vacker utsikt från mitt panoramafönster mot Risö camping och Ångermanälven. Men den är aningen tråkig, ur ett händelseperspektiv.
Min moster Maggan har inte samma vackra utsikt, men desto mer händelserik, fönstret mot gården, eller rättare sagt balkongen mot gården. Och jag brukar fascinerat betrakta det liv och rörelse som är både på balkongerna och ute på gården.

Överst till vänster bor en familj som har sitt ursprung i Afrika nånstans, med tre små jäntor, och eventuellt en pojke. Överst till höger troligtvis en ensamkommande barn, invandrare från Eritrea eller Somalia. Under dem en äldre röd fryntlig herre som inte äger nån tröja sommartid, och har en fyllig ”airbag”

Under honom en snäll äldre tant, som jag inte sett så mycket av. Och bredvid dem nere på den nedersta balkongen en stor familj från Latinamerika, vars moder och barn aldrig någonsin skulle behöva Loreal, då deras hårkvalitet är som ur en reklamfilm på tv…även när de är nyvakna.

På just denna gården leker först och främst ett par jäntor. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser en blond svensk liten tjej med lockar i håret leka helt förbehållslöst med en flicka från Afrika och ännu en från Latinamerika… och ingen av dem tycks se hudfärg, utan bara kompisar. Man ser dem springa ut och in ur porten, med olika sysselsättningar var gång. Är det inte cykling, så är det en fotboll som är jättekul att sparka rakt upp i luften oförtrutet. Nästa gång ser jag dem ösa vatten från en vattenpöl i en hink. Varför vet bara barn.

Mannen med bar överkropp wobblar ut och vattnar sin minidjungel på balkongen, det ser ut som Humle. Mamman till den mörkaste av jäntorna går ut på balkongen och ger en av sina döttrar en reprimand, för att hon ogenerat står och sjunger nåt operaliknande i högan sky.

Nere på gården kommer fadern till sydamerikanska familjen hårfager hem. Den mannen tycks aldrig dra på munnen och le, har min moster och jag konstaterat. Kanske finns det orsaker till det oxå men …
Den enda gång vi sett honom le, är tillsammans med sin minsta dotter från familjen hårfager, när hon vill leka med pappa. Tom den tuffe, hårde tonårssonen har samma hårkvalitet.

På en av balkongerna har en kvinna byggt en papegojbur av hela balkongen, vilket ytterligare bidrar till en exotisk atmosfär. Måsskrik, och papegojtjatter blandas på vår gård, som dessutom huserar en del exotiska trädsorter. Ett regn faller. och den minsta av den mörka familjen, kastar sig ut i regnet och dansar obekymrad om att bli blöt.

Vilket paradis vi bor i !

Folk tror att sjukdomar tycks vara något ont som kommer sig av guds vrede, eller bara pga en självlevande ondska…. samt är något som går att utrota med forskning, mediciner och vetenskap.

Jag tror att det är Moder Jords sätt att hitta balans, hennes sätt att försvara sig mot att vi människor skövlar och förstör, blivit alldeles för många och alldeles för giriga. Giriga så att vi tar av hennes tillgångar utan att ge tillbaka. Det som är hennes första och viktigaste naturlag.

Naturligtvis kan det bero på att om vi ifrågasätter vårt sätt att leva, det kapitalistiska, nyliberalistiska, köp, slit och släng, …. då skulle vi få betala med minskad bekvämlighet och ökat engagemang och mer fysiskt arbete, mindre lyx, och mindre statusprylar… och det tycks vi inte vara villiga att göra. Vi ser hellre våra gamla förtvina och lida, våra sjuka nekas få adekvat vård i tid… för att kunna köpa en ny mobiltelefon i månaden.

Jag blir oxå sjuk, jag kan oxå dö… Jag är oxå en del av denna värld, detta samhälle. Jag är ej heller utan skuld. Men jag opponerar jag mig och strävar åt andra hållet.
Jag tänker och bryr mig….

Men som det ser ut kommer inte människan inse och ändra sitt leverne i tid. Jag tror att människan är på väg att förgöra sig själv. Moder Jord kommer slå tillbaka med en kraft som kommer nära på utplåna mänskligheten, där ingen forskning och vetenskap, mediciner hjälper…

Inte tillräckligt många vill förändra tillräckligt snabbt.

Människan är inte Moder Jords enda barn

Tolkningen av rubriken är ju uppenbar….

Det handlar om Bangolf !

En liten förening kämpar med sina sista entusiaster i motvind för ett brinnande intresse.
Varför håller man på med bangolf då ? Jo det är faktiskt ett antal orsaker. Delvis pga att det är en trevlig lättsam sport som kräver både huvud och lite uthållighet, och därmed ett visst mått av fysik. Och en stor orsak är den som stämmer överens med all typ av föreningsverksamhet: gemenskap. Överlag är det mycket trevliga människor som är bangolfare.

Idag tex fick jag ett sprut i baken av en Bengt
Giovetvis finns det väl nån snuskis som gör en ekivok tolkning av detta, när han helt enkelt helt oskyldigt bidrog med att spraya en linimentspray i ryggslutet på mig pga en muskelknut jag hade där. Och med muskelknut menas naturligtvis att musklerna dragits ihop och blivit onda, INTE att jag haft en muskulös man vid namn Knut i baken … SLUTA TÄNK SÅ SNUSKIGT !!!!!

45 deltagare från hela Norrland som går och puttar på små plastbollar för 170 kr styck.
Drar torra, tråkiga ordvitsar, underbältesskämt och tråkningshumor. Många av oss har känt varann i 30 års tid.

Tävlingsspelare har en liten gummiplätt fastklistrad på klubbladet för att få bättre känsla, därav rubriken, jag vet vad ni tänker

Med ont i ryggen halva dagen, och en del korvsäljande och slagräkning, laddar jag nu för dans, men Bengt får INTE följa med !

Frakt av 81årig Moster

Moster Maggan, den allvetande, bad mig om assistens med skjuts till Midlanda flygplats, i förrgår. Och det den allvetande ber om, …. det gör man.

Kl 11.00 var avfärd bestämd, för att ha relativt gott om tid. och klockan 11.00 ringer den allvetande, och konstaterar att klockan är 11.00. Står då på tröskeln till trapphuset med packning i händerna. Och då menar jag att jag påbörjat själva resan och därför inte kan räknas som försenad.

Det var en hektisk förmiddag de två timmar jag hade på mig att göra mig redo. Och väldigt lite gick som det skulle. Jag låg ju naturligtvis nak…..vaken några timmar mitt i natten.

Lönngångar under parkeringsplatsen.

Väl framme vid Midlanda, kan jag säga att det där med parkeringsplats för snabb avlämning av 81-årigt gods, inte var nån barnlek. Skjutsade först den allvetande Mostern fram så nära entrén som möjligt, vilket jag tycker man ska göra med gamla mostrar. Snurrar till en början förvirrat omkring blad parkeringrutor som tycks tillhöra taxi. Sedan hittar jag en ruta 100 meter ifrån, där jag ställer mig… jag ska ju ändå bara bära resväskan till hon som snart är 100 år…
På den stunden har det från tomma intet tycks det som, dykt upp en kvinna med elektronisk bötesmaskin 2 bilar ifrån. Jag funderar om dom har bunkrar under parkeringsplatserna, lönngångar med larmklockor på, när helst en förvirrad bilist, med hjälpsamma ambitioner äntrar hennes domäner. Iom att det sköts elektroniskt, så har jag ingen aning om hon knappat in Min stackars Mosters registreringsnummer. Detta rörde sig inte om mer än 5 minuter.

Efter en kvick leverans av egenhändigt tillverkad bloggbok, samt med en detaljerad vägbeskrivning med bilder från Google earth, så bar det av mot Hälsingland. ”Far ända in i Hälsingland” brukar en del yttra när de blir förvånade …. och det gjorde jag. Jag for ända in i Hälsingland.

Varning för vägbulor

Inte en gång tvekade jag om hur jag skulle köra, …. ja bortsett från då att jag tänkte åka in på ett matställe som jag inte hittade åt, utan istället snabbt återvände till den trygga E4an, med hungrig mage, uttorkningssymptom och begynnande pannknack. Räddningen blev en liten lokal ICA-butik i Trönö, som var så välsorterad att de hade färska aprikoser…. det kändes exotiskt, tyckte jag och köpte några, tillsammans med kryddkorvar, kanelgifflar och 1 liter mineralvatten. Jo sen kom jag att tänka på att de jag ämnade visitera bodde på sitt sommarställe under sommarhalvåret, och skulle säkert uppskatta 2 dagstidningar.

Härstammandes från Västernorrlands län, som troligtvis har Sveriges sämsta och ojämna vägar, så hajade jag till när en skylt med varning för vägbulor dök upp någonstans efter Boillnäs. Saktade ner farten och blev orolig för ett stort slukhål som skulle ta med hela bilen i underjorden, eller ett gupp så stort att man frontalkrockar med själva guppet.

50 meter från själva varningsskylten, krusade det till lite grann, ungefär i dignitet med vibrationen från mobiltelefonen… eller som jag numera kallar den efter att ha införskaffat ett helt nytt mobilbatteri som inte håller laddning en hel dag:

Mobiltele-fånen”

Jo den vibrationen visade sig vara det man varnar för. Och jag kände mig näst intill lite besviken, när jag väntat mig ett rejält gupp som fått bilen att beklaga sig.
Borde nästan gå som villseledande information det där.

Ja menar i Västernorrland om det hade varit den krusningen i vägbanan, hade man fått varna för tillfälligt SLÄT väg. Jag börjar fundera på om de vägansvariga i Västernorrlands län är så sluga att de inte gör nåt åt vägbulorna med vilje. På så sätt har dom ju liksom fixat naturliga ”fartsänkare” … sånna som man i stadskärnor och tätbebyggt områden bygger dit.

Dragspelskväll och underbara morgonstörningar

Väl framme hos Enar och Sonja, efter den traumatiska upplevelsen med ”vägbulan”, så blev jag välkomnad med öppna kärleksfulla armar, samt laktosinfiltrerad middag.
Enars dragspel åkte fram, och ”Jankens” fiol… osså jag på gura och vocals. Mycke sång o lite verkstad blev det, men onödigt roligt var det.

Somnade gott på övervåningen efter halvlöst korsord, och vaknade av det underbara ljudet från Enars och Sonjas morgonsysslor. Småprat mellan ett par som varit ihop sedan Erlander regerade Sverige. Klirret från porslinet till serverad frukost, kaffet som kokar upp etc etc. Detta förstår ni är som musik för öronen för en som inte växt upp med sämja mellan föräldrar, eller för del delen med gemensamma måltider.
Jag funderade om jag skulle ligga kvar och mysa och lyssna på de underbara ljuden som väckte mig…. men kom till slut fram till att jag får spela in dem i mitt analoga ljudminne (hjärnan) … och helt enkelt gå ner och vara social.

SMS med ”timing” och Hallonrike

klockan 10.40 erhöll jag ett sms, som jag naturligtvis under normala omständigheter skulle ha svarat omgående på, men just då var jag förhäxad, under förtrollning.
För en vecka sedan var jag upp på Österåsen och plockade hallon i mängder, det fanns hur mycket som helst. Både jag och Maria Karlsson var helt tagna…

Nu befann jag mig ända in i Hälsingland, 500 meter från Enars och Sonjas sommarstuga, 2 meter från vägkanten, dit Sonja så ofattbart generöst visat mig på deras hallonställe…. OCH VILKET HALLONSTÄLLE SEN …. WOOOOW !

De vilda hallonen var stora som trädgårdshallon på sina ställen, men söta och goda som vildhallon ska vara. och när man kom på en sån buske, fyllde man de små bärhinkarna fort. Jag var helt i trans, det räckte med att ”killa hallon-KLASARNA (ja ni läste rätt) lite underifrån så ramlade 7 stora mogna, mörkröda vildhallon i trädgårdshallonkostym, ner i handflatan på en. Hade jag lyft på grenen, som jag gjorde på Österåsens nu alltmer bleknande hallonställe… had jag lyft på grenen där i Hälsingskogarna, hade dessa 7-8 fullmogna hallon ramlat ner på backen.

Men sms-et då ?

…undrar ni…. jo det var Per-Åkes och min violinist som nedkommit med en dotter under natten, må hon förlåta mig 2 timmars fördröjning på mina gratulationer pga att jag befann mig i hallontrans.

Snabbvisit

24 timmer efter ankomst till Sjösveden och Sonja och Enar, nästan omgående efter hallonplockning och nedkomstgratulationer, så när som på en underbar middag och en snabb bastande med Enar, så bar det av hemåt mor det Ångermanländska skogarna, med hallon i bagageutrymmet, omsorgsfullt nedpackade av underbara goa Sonja !

Jag har på dessa 24 timmar tankat själen, och sedermera syltförrådet likväl…. på ett sätt som gör att jag känner mig glad och lite temporärt helad i mitt hjärta. Och på vägen hem till de Ångermanländska skogarna, så mellanlandade jag vid Gussjönoret, Norrlands vackraste dansställe.

Highligths med ”Highlights” på Gussjönoret.

Det var lite av en chansning från min sida, visste inte om nån av mina dansmöer skulle dyka upp, och bandet ”Highlights” var fram till kvällen i fråga ett oskrivet kort för min del. Men bara av att jag närmade mig detta undersköna dansställe beläget vid en sjö, till nyvakna solstrålar efter ett friskt sommarregn…. gjorde mig lycklig i själen.
Och när jag anlände 25 minuter före första dansen… så var vi ett tiotal bilar där.
Men jag tog på mig den enda tröjan jag tagit med mig, men sparat genom att haft enkom träningsoverallsjackan på i hallonskogen, tillika hade jag sparat mina kalsonger och dansshorts genom träningsoverallsbyxor utan kallingar under i hallonskogen, för att vara ren och fräsch på dansen …. (för mycket information? … blunda medan du läser då!) 🙂

Skymd sikt

Nåja väl på dansgolvet, uppfräschad, tvättad och ren, utan spår av hallonplockning på fingertopparna, tar jag för mig av en kvinna som såg sugen ut på mig. Hon visade sig vara fantastiskt duktig att dansa….hon oxå 😉
Med lena väldoftande kinder var det som att sätta kinderna mot en persika. Dock fick jag ta av mig mina glasögon pga hennes enorma, men vackra krulliga hår, eljest har dessa kunnat fastna i hennes hår så hon hade dansat med mina glasögon i håret resten av kvällen… och hur skulle det sett ut ? …. och hur skulle jag sett UT ?
Den dansen var en bra första dans, men jag såg bara med vänstra ögat, ty hennes hår-burr skymde sikten för det högra.

Hiawatas Ex

’Solblomma’ med långa håret påstod att hon nästan blev lite kär i mig igår kväll, för att jag dansade extra bra eller nå…. men kära du, jag får citera Gunde Svan ”nästan, räcker inte här på fortet”. Däremot blev det tre underbara danser med ’Solblomma’.
Svetten lackade nästan efter första dansen, trots regnet var det en varm sommarkväll, då fläktande brisar från sjön var en bristvara.

Värmeslag och kidnappning

Pga värmen tänkte jag att jag smiter ut, och låter sjöbrisarna svalka bort lite nyproducerad svett. Men ikväll gick denna taktik inte så bra …. tro det eller ej men vid 4 tillfällen kom dom ut från dansgolvet och släpade in mig igen …får man göra så ? 😉 (i själva verket sprack jag nästan av stolthet över det)

Även ’Mu’ från Näs blev det tre fantastiska danser med.

Men nu började Kai-Toooomas (som Linda-Marie kuulade) bli lite medtagen och trött så jag smet lite diskret iväg hem 20 minuter innan sista dansen…. så inte nå fler högg tag i mig och släpade upp mig på dansgolvet… eller ännu bättre … släpade mig hem till sig …

..skrev jag ”ännu bättre” förresten … vad menar jag med det6 ?

Highlights spelade och sjöng för övrig jäkligt bra

…
Jag ska gå dit nu, dit där det gör ondast, där det är mörkast och kallast.
Jag ska gå. Måste gå ensam, jag vill inte gå, jag vill gå åt andra hållet, mot värme mot er. Jag borde vara stolt, men jag kan inte känna det i mitt hjärta. Jag borde vara stolt över vad jag åstadkommit hittills, stolt över vem jag är… men jag kan inte känna det i mitt hjärta….

Ni sa det aldrig till mig… ni visade mig det aldrig. Jag förstod inte då. Jag förstod inte i min lilla värld.Och jag förstår inte idag… inte med hjärtat. Älskade ni mig ? Ni sa det aldrig.

Jag vet vad kärlek är, men jag vet inte hur det känns bara, jag vet inte hur det känns.