….
Jag blöder…. alltid blöder jag.
Jag gråter, ibland gråter jag. Jag skrattar, ofta skrattar jag.
Jag skrattar oftare än jag ler. Vi kämpar väl alla med olika saker i livet, har olika förflutet, olika styrka, olika tur…. och ändå är vi så lika på nåt vid.
Nu känner jag mig ledsen, det är inget med det, det är okej.
Det är väl naturligt antar jag…..
Känner mig ensam om kvällarna, blir lätt uppgiven ibland inför kärleken. Nu är ett sådant tillfälle …..
I morgon ska jag leta blå bär, och plocka dem i bästa fall. Till o med golfen känns uppgivet nu …. tappade geisten igår för det, får lite för lite tillbaks just nu, på många områden. Med tanke på hur mycket det blåser nu på sistone, så kanske vinden vänder….
…men nu är det motvind, och lite ledsen.