…..
Idag kom ett par från Norrbotten ner på golfen, med en liten pojke och flicka. Närmare bestämt från Kalix och Pajala. Och jag träffar ju årligen en hel del turister från både norra Sverige, Norge, Danmark och södra Sverige. Och idag konstaterade jag att jag tror banne mig att trevlighetesgraden ökar ju längre norrut man bor. Ja menar vi Ångermanlänningar är rätt trevliga och sociala…. men inte riktigt lika mysig som en norrbottning.
Jo visst finns det mycket trevliga, glada, roliga människor i södra Sverige oxå, men inte lika trygga, mysiga och i nuet levande. ’Jag äääääskar sävligheten i språket, som bara förtydligar uppfattningen om Norrbottningars pragmatiska naturnära leverne, och ”gilla-läget”-attityd. Det kändes som jag kännt det paret i decennium. En behaglig humor, lätt att få kontakt, …..
SEdan ….appropå hur språket reflekterar folks karaktär, så har jag kommit på lösningen för alla svenska depressioner. Lösningen är att alla deprimerade eller på väg att bli, får gå en nybörjarkurs i norska…..
Försök att med norsk betoning och språkmelodi säga:
– ”Jej ä deprimeert jej”
med hurtig, studsig schvung på orden och gå upp i tonart på sista stavelsen. Det säger sig självt… man blir genast på bättre humör. Fick även trevligt besök från Bollstabruk, som gick en golfrunda med mig.
Sedan gick det norrbottniska paret iväg, och jag vinkade åt henne när hon vände sig om vid grinden, och hon vinkade glatt och kärvänligt tillbaka. Detta gladde min själ i dag.