…
Livets kurvor
Ett av sommarens första långvariga sommarregn gör sitt bästa för att ge grönska åt uttorkade gräsmattor. Livet börjar bli mer som det brukar vara, och jag gillar det. Allt som har en början, måste ha ett slut…. och sedan en ny början. Blev så glad åt kramar och kindpuss idag av en Swengelsk tjej, och en nygift Norrbottnisk dito. Bara för några dagar sedan kände jag inte för att vara bland folk.
För mig kommer livet alltid vara ett bergigt landskap, med toppar och dalar, med regn och sol, floder och torka…… Och jag vill inte ha det på något annat vis, varken symboliskt eller i verkligheten. Fast jag är bofast i detta bergiga landskap, är jag en rotlös sökare och filosof. Att hösten närmar sig, är lika underbart som högsommaren var, och sensommaren är.
Mitt älskade Ångermanland
Jag är en lokalpatriot av stora mått, och jag älskar mitt Ångermanland, mitt Ådalen och Höga Kusten, till djupet av mitt hjärta. Och jag har gjort mycket frivilligt och gratis för att gynna vårt fantastiska landskap och närområde. Jag har varit ”över 90” , när kampanjen ”över 60” pliktskyldigast drevs från kommunalt håll och handlarna. Dvs jag har handlat över 90 % lokalt. Och jag har gjort mycket ideellt. Jag har hela tiden hävdat konsumentens/mitt ansvar för att bibehålla en livskraftig handel. Utöver att jag har varit villig att betala några kronor mer för lokalproducerat och för lokala återförsäljare, för bygdens skull, har jag även delvis motiverat med att om något går sönder eller dylikt så har man nära till hjälp för reklamation och garanti…..
Delat ansvar ?
…Men denna sommar har vissa handlare och sedan ett tag även Kommunen till viss del krossat min illusion om det förträffliga med lokala inköp. En återförsäljare av sängar och tillbehör var högst motvillig i att erkänna eget ansvar när varor för 2500 enkom höll en vecka. Ett annat företag så höll en Televisionsapparat av platt format endast 1½ år. Återköp var ej möjligt pga inget kvitto, trots att det rimligtvis borde finnas i deras databanker. Och av den påstådda viljan att hjälpa till vid sådana här situationer har jag sett intet.
Så säg mig varför ska jag då köpa kapitalvaror för tusenlappar mer än på internet, om inte servicen och närheten betyder nåt ? Har inte handlarna ett lika stort ansvar för sina kunder och för bygden ?
När kommunen inte förstår värdet i en hemsida med tusentals bilder från vår hembygd, när man satsar på att flytta köpcentra från en av Sveriges vackraste stadskärnor…. hur ska jag då tro på min kommun och dess framtid ? Ådalen och Ångermanland är min stora kärlek, och därför gråter jag över hur hon behandlas, hur möjligheter går till spillo, hur talang och engagemang inte värderas och uppskattas, utan tas för given och ibland motarbetas…. vem ska jag tro på ?
Tills jag slutat gå
Regnet fortsätter att strila ner utanför, och fyller älven med vatten, och naturen med grönska. Och tickar framåt utan att ta hänsyn, kan hända att kombinationen av otrogna konsumenter, verklighetsfrånvända kommunpolitiker och cyniska rikspolitiker, opatriotiska handlare sakta, sakta tar död på bygden. Men jag har planerat att leva och dö här, om ödet så vill. Och jag älskar vårt Ådalen tills jag slutat gå.