…
Jag älskar livet i all dess härlighet,
…all sorg och bedrövelse, alla toppar och dalar.
Jag älskar människorna, naturen och den friska milda vinterluften i mina lungor.
Jag älskar och avskyr kampen, blir trött på att kämpa,
men skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Jag saknar kärleken, men jag har kärlek, jag saknar visst som flytt,
men är lycklig att ha kommit vidare….. för att jag är människa.
Ensam i sandlådan, stekande het sol, små plastdjur, spade och en hink fantasi, och några rosenbuskegrenar, byggde jag min egen värld…
Mil efter mil cyklade jag genom Stockholms gator och förorter, jag sprang tills fotsulorna sved…. ständigt på väg
Mörkret slöt sig runt mig som en kall trygghet, utan möjlighet att ta mig ur det.
Varje ljusglimt som kom i min väg, sög jag åt mig av och levde så länge som möjligt på, som ett svultet barn som får tag på en brödbit, njöt jag i tysthet av små, små kärleksbetygelser för att överleva….
… som hon ”visslaren” … en vän till min granne, som ständigt gick omkring med et leende på läpparna, en gång såg hon en rädd liten pojke i en tonårings kropp, bredvid sig i soffan, sträckte ut sin arm, och smekte min kind med baksidan av handen… hon räddade mitt liv den gången… jag träffade aldrig henne mer.
En ung, nykläckt vuxen man utan någon själslig näring, utan någon som helst inre trygghet, utan någonting alls, kastades ut i ett vuxenliv,
fast han inte var mogen för det..
katastrofen var total….. jag försvann i mörkret, försvann, utan att någon märkte det…. utom i mitt minne hon som smekte mig på kinden…
Åren gick, tvära kast upp och ner, horribla, obeskrivliga emotionella övergrepp, från myndighetspersoner, och privatpersoner….. det var fritt fram att sparka, det var fritt fram att spotta…..
Jag reste mig igen, och igen och igen….. det gör vi alla, alla som överlever.
I allt detta längtade jag efter kärlek och familj, och försökte, men var trasig inombords. lätt att såra. lätt att utnyttja, …. och det var aldrig riktigt mig som älskades kanske… kanske förälskade i förälskelsen….
Men jag älskar verkligen livet, jag är så mycket idag, allt jag upplevt, all medmänsklighet, mänsklig värme vänskaplig kärlek, mitt i alla svårigheter har gjort mig till den jag är,…. allt jag på egen hand åstadkommit är fantastiskt.
Faktum är att ingen annan har åstadkommit det jag gjort….. för alla är unika, även jag !
Det har känts lite trögt nu ett tag, men med all säkerhet kommer det en ny topp igen… bara att knata på och fortsätta ge av mig själv, och våga ta emot..
…och nu har jag hittat diskbänken under all disk, en bra början.
god natt Norrland !