…
Jag är så innerligt lycklig, samtidigt som det värker i hjärtat mitt.
Nu när ni flyttat till stan, finns jag för er, och jag finns för er med glädje.
Det är ingen uppoffring alls, bara en ren ynnest….
Däremot gör det lite ont i mitt hjärta när det tar emot för er, då gammeldomen tar så hårt på era krafter…
Han
som ofta ensam bar alla våra sorger, och inte gav sig förrän våra
bördor blivit lättade, han som tog i våra armar och såg oss djupt i
själen, vad än vi hade att berätta, hur tungt än det var…. Nu lutar du
dig på oss, nu lutar du dig på mig.
Hon som födde en svulten
kropp, en nära på undernärd ung man, hon som lärde mig att gå rakryggad,
hon som gav mig en plats i sitt hem, och var den fasta punkten på
jordelivet, när allt annat rasade…. hon som aldrig gav upp….Nu lutar
du dig på oss, ….nu lutar du dig på mig.