Månad: juli 2012

…..

Hej far !

Känner du min sorg ?….eller hur fungerar det där med himlen ?
Det är molnigt ute nu, så då kanske du sitter på nåt moln här ovan… och kikar ner på mig….

Jag skulle behövt dig nu far, känner mig väldigt ensam, och rätt värdelös.
Inget att ha…
Svårt med självförtroendet inom musiken, som jag inte haft förut, inte på väldigt länge jallafall….
Och kärleken är det ännu värre med…
Jobb vet du ju hur det är med ?!

Ur ett större perspektiv är det inte alls särskilt synd om mig. Men jag känner ändå det jag känner…..
Chefen tycker väl det är skitsaker jag kommer med ?… jag fast jag stör honom ju inte med det jallafall, han har nog med sitt skulle jag tro….
Men om du far, skulle kunna sväva ner från ditt moln, med nyvunna änglavingar, och beröra, och hela min själ lite …. skulle jag må bättre ….

….

Inte ens sugen på dans just nu, och känner mig inte speciellt önskvärd eller eftertraktad….

Jag stänger av mobilen nu far, och låser dörrn…. men änglar kan väl gå genom låsta dörrar ?

…
Jag lider av väldigt dåligt självförtroende just nu…
…efter sista spelningen, och vissa kommentarer

Jag vet inte om jag vill fortsätta över huvud taget med musik, som har varit en glädjekälla ofta….
Jag får antydningar om att allt var bra, utom det jag gjorde…
Och som sagt var, jag var väldigt missnöjd med ljudet då, och kände att min sång och min gitarr inte alls kom ut….

Jag är less nu, vi ska träna på Torsdag är det sagt, men lusten är bortblåst…

Och självförtroendet i övrigt är i botten oxå….
Känner mest för att låsa dörren, och stänga av mobilen….

…
Tämk er nu en stor, en jättestor bur, fylld med fulla, fåniga öldrickande, spyende otrevliga, dryga illaluktande människor, med rätt att håna….
Och detta betalar du 150 eller 200 kronor för, och då tillkommer mat och spritkostnader…
Du blir märk med en pappersring om din handled, och de flesta kommer må dåligt i morgon bitti. På scenen spelare nån kändis utan glöd….

Sedan tänker vi ett steg längre bort…

En badplats, med badande ungar, vattenrutschkana, brygga, studsmatta i vattnet.
20 – 30 ideellt arbetande lokala bybor som sköter kolbullestekning, nybakat tunnbröd, glass och coca-cola….
Alla är nyktra, alla ler, och klappar händer till the scramblers ett lokalt rockgäng, som öser på bra under kvällen.
Ingen full kille kommer och kladdar på insidan av låren och fyllesnackar, utan bara vänliga miner och myyyysigt…

Inträdet gratis…. och antagligen betalas kalaset av sponsring, försäljning och ideellt arbete….

Det första är lax-festivalen i Sollefteå…. vilket jag valde bort, mest pga av buren, och ”djuren” i buren….

Det andra är konsert i Styrnäs i konvaljparken, vilket blev mitt val…

jädrar va rätt jag valde….

På ett sätt är jag ändå lycklig nu….

Jag kommer aldrig bli helt hel….
Vissa sår lämnar ärr, …. men vissa slutar aldrig blöda..

Ingenting kan göra mig så lycklig som när tillfällen liknande det när den lilla norska jäntan var så imponerad och fascinerad av mitt gitarrspel och min sång.
Det är uppriktigheten och hjärtligheten, och det oförstörda kärleksfulla, och samtidigt det behövande, som får mig att längta efter barn….

Men ingenting skrämmer mig så mycket heller, som det ansvar detta innebär, och tilltron på mig själv som jag byggt upp på många plan genom åren är som bortblåst…
Det påminner lite om den känsla jag hade efter den musikkonsert vi hade för några veckor sedan….. där jag efteråt hade en känsla av otillräcklighet och kände mig missnöjd med vad jag gjort, utan att kunna förklara varför…
Applåderna var definitivt äkta, och många berömde oss…. men jag ”hörde det inte” ….jag trodde inte på det riktigt, fastän jag nånstans visste att det var bra det vi gjort…. så gick det inte in …. det landade inte ..

Jag lyssnade sedan på inspelningen och var väldigt nöjd, och ändå landade det inte riktigt känslomässigt…. Jag hade svårt att tro på mig själv.
Det finns likheter med rädslan för ansvaret och dugligheten som förälder där….
Men när den lilla norska jäntan inte kunde slita sig från att lyssna på min sång och gitarrspel, på golfverandan härom dagen, så trodde jag på det….

Men jag har inget exempel i livet, jag har inte lärt mig närhet, tilltro och kärlek, i praktiken, timme för timme, dag för dag under min uppväxt….
Och jag känner mig lite handikappad av det ….. fruktansvärt osäker.
Så hur ska jag kunna veta ? … hur skall jag kunna vara bra ?…

På ett sätt är jag ändå lycklig nu….
Jag har växt, och mår bättre än någonsin förut..
Jag känner mig relativt trygg ….

Men….

Jag saknar mest, det jag räds mest, kärlek och familj …..

Jag tänkte på min mor idag…
Där är ett tomrum…. en retroaktiv längtan, en saknad…
Jag känner mig väldigt , väldigt ensam ibland, väldigt ensam…
Ibland orkar jag inte vara stark och oberörd… ibland bryter tårarna igenom …
Och jag kan fortfarande inte förstå med hjärtat, fast hjärnan kan förstå delvis…

Hon kunde inte bättre… är bra att veta, men en klen tröst…..

Men trots dessa temporära tårar, som med all säkerhet kommer igen en dag, så är jag på ett sätt lycklig nu ….

…

Höga krav

Har ni tänkt på hur otroligt svårt det kan vara att ta till sig kritik ibland ?
Och allra svårast verkar det vara att ta emot beröm…. att verkligen ta till sig det.
Jag har en kort period känt mer av den osäkerheten….
Haft väldigt höga krav på mina egna prestationer… långt högre än på andra.

Jo … jag tror att många, många känner igen det.

Sårbarhet

Jag blev väldigt snabbt och plötsligt varse om den skörhet och sårbarhet livet innebär…. och innebär för oss alla !
Alla är dock inte medvetna om det.

Man pratar om just den sårbarheten när det gäller Högerextremisten Breiviks attentat på Utöya … Och visst är det så….
Demokratin är mycket sårbar och bräcklig…. likväl som kärleken är.
Men kärleken och demokratin är samtidigt mycket,mycket starkare … det låter som en paradox….och är givetvis så.
Likväl som paradoxen är sann, att ju mer man släpper på kontrollen, desto mer kontroll får man….

JAG är oxå sårbar… jag lever ju, och därför är jag sårbar.
När som helst kan allt förändras…. den trygga tillvaro vi tror vi har, är inte helt sann….

Det kan gå fort

För 2 veckor sen brann det i vårt hus, och till en början landade inte den rädsla och osäkerhet det faktiskt innebar…. och helt plötsligt blev jag dödlig….
Ingenting är säkert…. Jag, Du, Vi har egentligen bara nuet….. allt annat, tillgångar, bilar, saker är bara flyktiga, världsliga tingestar vi hänger upp vår tillvaro kring, för att döva vår ångest inför livet…. och döden.

Samlar på ögonblick

Jag samlar nu på ögonblick…. suger in mig av kärleksfulla, spontana händelser, …. som kommer från hjärtat….. och inte från hjärnan.
Jag väljer så långt det går att umgås med de människor som gör mig trygg och glad i viss mån….

Trots Herr Ågrens besök

Jag kan även acceptera och umgås med Ågren, de få gånger han dyker upp…. det var många år sedan nu, ….. nu räds jag honom inte längre…
Jag möter ditt ansikte när helst du behagar dyka upp….
Jag vet vem du är… och jag är inte rädd…

Välkomnar det som kommer

Natten närmar sig nu, en söndag i slutet av Juli 2012…. det blir mörkare om kvällarna igen, och jag välkomnar det… det känns faktiskt bra.
Livet erbjuder mig en dans med en kvinna, och jag njuter av det.
Det erbjuder mig outtalade kärleksförklaringar, som den från den norska lilla jäntan som så gärna ville lyssna till min sång och gitarr… och jag njuter av det!
Livet erbjuder mig att få ge till andra, att få arbeta med min kropp….. och jag omfamnar det och lever mitt liv…. tom när Ågren knackar på min port…

…. redan i morgon får jag glädjas åt någon av dessa saker igen, är jag övertygad om …. och det är gott !

…….

Hej pappa !….läget där uppe ?… molnigt ? 😉
Jag tänker mig att du funnit ro däruppe, och att dina jordliga bekymmer gått upp i harmoni och vila.

Själv är jag väl mitt i livet, mitt i sommaren….
Jag går och väntar lite på blåbärssäsong nu…. Och jag minns de stunder vi plockade bär tillsammans, och rensade. Där trivdes du far … i bärskogen… likväl som jag.

Här kommer en rapport far:

Det är ju nu vi ska njuta av varenda minut av sol och ljus vi får.
Vädret har varit helt underbart denna sommar, om man bor i Sollefteå….
Både regn och sol, och ingen Medelhavsvärme, och ingen väderform har varat i evigheter…

Livet nu är under stundom underbart, och ibland lite jobbigare.
Mest underbart tror jag ändå. Häromdagen gladde sig hela mitt hjärta över en norsk liten pige, som kan ha varit 10 år kanske.
Enda dagen jag inte ägnade mig så mycket åt reparation och underhåll nere på golfbanorna…. satte jag mig helt spontant och spelade gitarr och sjöng.

Många uttryckte sin uppskattning, vuxna som barn… men en liten pige, gjorde det på ett speciellt sätt. När jag spelade gick hon förbi och liksom stannade till lite … och helt spontant, som om det inte gick att stoppa för henne, så applåderade hon 20 meter ifrån…. då vände jag mig om och tittade, då hon applåderade kort igen…

Jag fortsatte spela och hyra ut golfklubbor…. Eftersom närmade sig jäntan, nu hade hon hämtat två yngre barn, och de var 3 st som nu stod utanför verandan, på uteplatsen… alldeles storögda som bara barn kan vara…

Tillslut stod de på verandan… så jag funderade om de ville spela golf, och liksom väntade på mig…
då skruvade jäntan på sig och började med förklaringar som att hon hade inga pengar … och diverse, tills hon helt sonika sa som det var:

– ”Naj jeij vill nok bare höre på de du spiller…. jeij synns du är väldi flink på gitarr”

Smälter man då … eller smälter man ?

Sen berättade hon att hon oxå spelade, men bara kunde en låt….
Så jag lånade henne gitarren, och bad henne spela.
Det var fyra ackord väldigt trevande…. och gitarren var lika stor som hon…
Men jag berömde henne och sa det va jättebra… och hon såg väldigt nöjd ut.

Nu var det länge sedan jag såg in i och pratade med mitt hjärta, med min själ.
Det är dags nu……

Fredag 6:e kväll

Chock……

När jag gick hem från golfen i fredags, vid 22.30 tror jag det var, efter att ha jobbat ideellt på golfen sedan 11.00, så hörde jag en brandbil, med sirener på. Reagerade inte så värst mycket förrän de svängde ner vid Linsänket….. mot Djupön där jag bor.
Jag tänkte att det finns så många hus där, så det är ju orimligt att det skulle brinna i mitt hyreshus….. samtidigt som en känsla stav oro stegrade sakta i kroppen.

Måndag 9:e

…. Ock så var det dags för en spelning på kulturbygden som vi tränat inför i 3 månader…. Jag tog bytte bort golfpass så jag skulle kunna ta ledigt och slappna av inför spelningen….
Och kanske det var just avslappningen som gjorde det…

Jag har inte varit speciellt nervös inför spelningen, jo lite….
Och en timme innan spelning, när jag byter tröja för att det var kallt, så känner jag lukten av frän brandrök från den tröjan,,… och DÅ … först DÅ…
…kommer känslorna, några dagar efteråt.

………En timme innan spelning !

Jag känner att jag genomför spelningen bra rent tekniskt, ända tills sista låten, då är det som om jag slappnar av över att klarat av spelningen trots den ängslan inombords som kom retroaktivt…. gjorde nån liten miss på nåt ackord..

Men känslan efteråt, trots applåder och beröm, var inte nöjdhet och glädje, inte heller lättnad, vilket jag tycker vore ganska normalt…

… nej det var ängslan och oro, och efterdyningarna efter chocken jag hade haft latent sedan fredag kväll….

Fredag kväll forts….

Jag var nog mer chockad än jag förstod då… när jag stod på gården maktlös och tittade på, när brandmän drog in slangen i porten….
Vi fick inte komma in i våra lägenheter … och hade inga besked om vart det brann.

Jag fann mig i situationen …. men nyfikenheten och oron framförallt, gjorde att jag gick in i porten och såg att det brann 2 halvtrappor upp. Vid det läget var jag för chockad för att förstå vems lägenhet det rörde sig om….

Men helt fri från oro var jag inte …. hade elden spridit sig till min lägenhet eftersom vi inte fick gå in för brandchefen ????
Och ambulans var på plats så jag var väldigt rädd initialt att det skulle komma ut nån på bår … eller ännu värre …..

Eftersom tiden gick så fick jag jallafall veta att ingen var skadad…

Effektiv

I sådana lägen blir jag ofta rationell och handlingskraftig. …. så när vi fick klartecken om att vi tom kunde sova i våra lägenheter, började jag vädra det första jag gjorde, la mattor i blöt, beställde tvättid, och skurade dagen efter… för att få bort lukten…..

Men iom att jag fick tid att ”slappna av” inför spelningen i kombination med den fräna brandlukten från tröjan…. gjorde att känslorna tog sin chans att göra sig påminda…..

……..En timme före spelning !

bara att bita ihop ett sånt läge ….. men helt oberörd var jag inte kan jag tillstå…. det var ganska tufft, och jag var liksom inte känslomässigt med under konserten…. trots att jag/vi fått lovord av flera åskådare… bla musiker…

Så nu är jag här i efterdyningarna av chocken, och får helt enkelt låta det få ta plats i lagoma portioner tills det falnar och försvinner i det förflutna …..