Ligger vaken och funderar….
Har en märklig känsla av att livet rinner ifrån mig. Tiden rullar obönhörligen på, och andra halvlek hat börjat för ett bra tag sedan.
Min far har gått ur tiden….. och mina far och morföräldrar likaså.
Den familj jag har kvar, har jag aldrig riktigt haft.
Och nu rinner min tid iväg, dagarna går åt till att …. ja till vad ?
Ibland känns det som om det inte är nån mening med mig lixom….
Så mycket motgångar, så många hinder.
Utan kärlek, vad är det för mening med allt ?
Det kanske inte blir nå fler…. du kanske inte hade riktig täckning för dina förvisso så välmenta, och uppmuntrande ord pappa….. ”det kommer fler”
Min tid rinner ut…… det gör allas vår tid.
Men jag vill ju göra så mycket som möjligt med den, jag vill ju inte lämna denna jord utan att ha levt fullt ut, utan att ha älskat…..
…. men om jag gör det vore jag ändå inte den förste. Det finns miljarder människoöden, och inte ett enda är okomplicerat, och väldigt många innehåller långt mer tragik än mitt….
Men ändå drömmer jag, ändå önskar jag mer än vad som är nu,….