Månad: mars 2012

Ligger vaken och funderar….

Har en märklig känsla av att livet rinner ifrån mig. Tiden rullar obönhörligen på, och andra halvlek hat börjat för ett bra tag sedan.
Min far har gått ur tiden….. och mina far och morföräldrar likaså.
Den familj jag har kvar, har jag aldrig riktigt haft.

Och nu rinner min tid iväg, dagarna går åt till att …. ja till vad ?
Ibland känns det som om det inte är nån mening med mig lixom….
Så mycket motgångar, så många hinder.

Utan kärlek, vad är det för mening med allt ?
Det kanske inte blir nå fler…. du kanske inte hade riktig täckning för dina förvisso så välmenta, och uppmuntrande ord pappa….. ”det kommer fler”

Min tid rinner ut…… det gör allas vår tid.
Men jag vill ju göra så mycket som möjligt med den, jag vill ju inte lämna denna jord utan att ha levt fullt ut, utan att ha älskat…..
…. men om jag gör det vore jag ändå inte den förste. Det finns miljarder människoöden, och inte ett enda är okomplicerat, och väldigt många innehåller långt mer tragik än mitt….

Men ändå drömmer jag, ändå önskar jag mer än vad som är nu,….

…

Varför skrämmer kärleken dig så ?
Vad har den gjort dig för ont ?
All den lycka och värme den bär med sig,
är det inte vad du alltid har längtat efter ?

Är det vad du en gång så brutalt förlorat ?
Eller tror du dig inte vara värdig ?
Vad är du så rädd för ?
Varför skrämmer kärleken dig så ?

Är den inte själva livet, själva orsaken till varför du är här ?
Är det livet du är rädd för, eller döden i ett hjärta ?
Eller tror du att kärleken ska råna dig på ditt innersta väsen….
…. så som den gjorde, då för länge sedan, då ditt hjärta blev till ?

Kärleken kan hela ditt sönderslitna hjärta.
Men det det är inte vad du tror…. eller hur ?
Är det därför kärleken skrämmer dig så ?

Dofter kan sätta sig djupt, djupt i ens minne, hjärta och själ. Och de är inte alltför ofta diffusa och vaga. Ibland kan man bli väldigt illa berörd av dofter utan att det tycks finnas någon logisk förklaring till det. Och lika ofta åt andra hållet, att dofter kan ge en skön känsla, utan att man riktigt vet varför…….
I båda dessa fall finns helt säkert orsaker till detta, och händelser kopplade till lukterna……

Ibland är lukterna i allra högsta grad tydliga i mitt medvetande. Som tex lukten av cigarrök, i synnerhet då ”Bellman Siesta”…… som var de cigarrer min far rökte.
Som icke rökare kanske man tycker att cigarrök torde vara en obehaglig lukt, …. men för mig är det något som ger mig en slags trygghet, ett igenkännande….
Likaså är det med avgaser från bilar, ljuden från en storstad, det mullrande taktfasta ljudet från ett tåg som far förbi….. jag kan nästan sakna dem. Mitt i allt det mörka otrygga, ensamma och fasansfulla…. så var det den min identitet på ett sätt…. definierar varifrån jag kom, och vem jag är, mitt ursprung.

Drömmar…..

Ja, man har fler när man är yngre, mera vidlyftiga och gränslösa. Kanske är det ungdomens styrka, men även svaghet…. och vise versa för åldern…
Och kanske är det så att ju fler smällar, sår , och ärrbildningar man bär, ju fler stängda dörrar, hån och fötter i huvudet man upplevt….. desto mer begränsade blir drömmarna för framtiden. Då av 2 orsaker, dels pga rädsla för mer smärta, och kanske rentutav egen undergång, …. men även för att en människa som varit med om så mycket oxå lär sig uppskatta och värdera de ”små sakerna” i livet. Jag satte medvetet citationstecken där. Med detta menar jag att de ”små sakerna” …. kan värderas om och bli de stora sakerna, allt beroende på vad det är värt för en själv.

Den stora jorden runt resan blir småpotatis, i jämförelse med en underbar naturupplevelse. Den stora tipsvinsten blir oviktig i jämförelse med ett skratt från ett barn…..

Mina drömmar har krympt på ett vis…. jag hade drömmar om yrkesliv, drömmar om familj, drömmar om kärlek mm mm….
Nå… jag har inte gett upp drömmarna helt, men de lever inte lika starka i mig längre….

Sedan finnas det små drömmar, mer realistiska, och mer i närtid, och mer lätta att förverkliga. Tex så kan jag ju drömma om sommaren…. det är ganska stor chans att den drömmen slår in. Tex kan jag drömma om att snurra runt med en kvinna i mina armar i en sommardans, med ett stort leende på mina läppar…

…. och vem vet, kanske dyker nån av mina stora drömmar upp, i någon av de små… om inte så gläds jag åt ”det lilla” så länge

….apropå lukter, nu luktar det friskt, ty jag har öppnat fönstret, och det stormar ute

Allt det vackra, som jag beskådade i min ungdom, storslagna trädgårdar, pompösa vidunderliga byggnader, och glamorösa människor…. ,ter sig inte längre alla gånger lika vackert.
Efter att ha lärt hur dessa byggnader byggts av förtryckta människor, hur de eleganta, glamorösa människorna kommit över sina rikedomar på ett minst sagt, synnerligen skrupelfritt sätt, och utan samvetsbetänkligheter, och hur den blomstrande trädgården också är ett resultat av samma typ av samhällsstruktur samt människoförnedrande värderingar….

På samma sätt, är inte allt det jag med lätthet, utan att ifrågasätta min egen syn, tyckte var fult, och ont… inte alls lika självklart att förakta, eller se som oattraktivt.
Slitna, utslagna människor, med ett säreget yttre, människor med annorlunda, och begränsade förutsättningar för att bli en ”lyckad människa” i vår nu mer så plastiga värld. Dessa kan jag idag se med ett skimmer som den otränade, den oerfarne inte kan skönja. En glans av mänsklig värme, en osynlig gloria, väl förtjänt efter att ha genomlidit svåra prövningar i livet, och bibehållit, eller vunnit en mänsklighet och empati, som den rike trädgårdsmästaren, och godsägaren inte ens förstår vad det innebär…..
Rikedom och skönhet….. mäts inte i pengar och ansiktsdrag alla gånger…… utan i erfarenhet, empati, och en varm själ…

Jag tillägnar dessa rader till min moster och morbror, som jag anser vara de rikaste människorna jag känner, utan att ha speciellt mycket pengar

Hej far livet är underbart …..

Nja det är ju inte hela sanningen….
och en stor del beror på hur man väljer att se på det, och då menar jag inte att man i varje läge ska se allt positivt.

Du vet ju, nu när du blivit upphöjd till himlen far, och alla dina bekymmer har tagits om hand, och alla dina bekymmersrynkor slätats ut….. det är åtminstone så jag väljer att se på det…

Jag menar att rätt ofta kan det vara bra att se saker positivt, välja att se dem positivt…… men när detta går till överdrift, så försakar vi den så viktiga andra sidan av oss själva, som är minst lika viktig… sorg !… och framför allt att vara uppriktig med sig själv.

Och vidare så kan överdriven, påträngande ”optimism” vara en skymf, ett hån mot andra, som just då inte befinner sig i ett läge då allt blir bra genom att säga ”se positivt på saken” Men vi har väl alla våra egna strategier för att överleva antar jag

Själv väljer jag tex att tänka mig att du sitter på ett fluffigt moln där uppe med ”chiefen” och äter filadelfiaost…..fast den vetenskaplige säkert avfärdar det som humbug och nonsens…..
…. hur som helst så är det så jag håller dig levande inom mig far, det är så jag hanterar att du inte längre är hos mig här nere på jorden.

Så när jag säger till dig att mitt liv är underbart, så är det sant, bara inte hela sanningen….

Det som däremot är sant… är att jag fortfarande tänker på dig och saknar dig….
…. vi får väl se om jag hade rätt… vi kanske ses