……

Midnatt en torsdagnatt i februari, och det är lika kallt ute som det är i samhället…… där människan återigen har återvänt till egoism och cynism. Det sitter uppsnoffsade sprättar i en debattstudio som i sin ignorans lyckas se oskyldiga ut över vad som händer i Sverie och Europa….. som försöker hävda att de inte förstår hatet…..när de är de själv som skapat det….

Här sitter jag i Ådalens hjärta och ser på hur iskalla blåa vindar splittrar människor och söndrar samhällen.

Och inuti finns så mycket att ge, trots den djupa outsinliga saknad jag alltid bär med mig……

Jag har redan förlåtit dig….. men det förändrar inte det faktum attt jag ännu har svårt att ta emot kärlek när den dyker upp…… det har därfemot frigjort mig från bitterhet, det har däremot frigjort mig från dig……