Månad: februari 2012

………….
Mao Tse tung må ha varit en grym tyrann, men en sak hade han rätt i…

”Alla länder har en militärmakt, sin egen eller någon annans”

Jag tänker på detta med gränser och snällhet…..
Det tycks som så att sätter man inte sina egna gränser, så kommer människor alltid trampa in på ens revir, kliva på en, trampa på en ända tills man säger stopp.
Och när det till slut sker att man säger stopp, brukar en hel del förvånade miner uppstå, och förebråelser… i stil med; ”du som var så trevlig”

Själv är jag långt ifrån perfekt, men jag försöker……

Hej far !

Jag kämpar på här nere på jorden….. hittar små glädjestunder emellanåt.
Men ibland är det mindre roligt….
Hur har du det där uppe bland de fluffiga molnen ?

Har chiefen det fullt upp som vanligt ?…. många som vill snacka med honom antar jag.
Så jag hoppar över det, och snackar med dig istället far….
Djurgår’n slåss för sin existens i Elitserien just nu, och det ser inte bra ut… men det är ju bara sport det……

Har du märkt vilket jäkla rabalder det blev nu då, bara för att nån kunglighet sket ut en bebis….. det blev så jäkla märkvärdigt så tidningar kommer inte ha nåt annat o skriva om på hur länge som helst…
Och i morgonsofforna bjuds det in prominenta gäster som sitter och yvas över namn på denna monarkiska avkomma…. Nåja far, när dom kommer dit du är. är det ingen skillnad på om man är socialfall på jorden, eller om man är uppväxt med silversked och livslångt socialbidrag i miljonklassen…..

Jag saknar dig fortfarande far, och utan att glorifiera dig som en felfri människa i jordelivet… men jag älskade dig, och saknar dig……
Du gick alldeles för tidigt till de sälla jaktmarkerna kära far….
Och som svar på den fråga jag vet att du har, som gjorde dig ont i jordelivet, har jag tyvärr inga positiva besked…. jag hör aldrig av eller träffar mina bröder eller min mor….. och det är nog risk att det förblir på det viset.

Far ….. tror du fortfarande att ”det kommer flera”?…. .. jag bara undrar, för lite kärlek skulle jag kunna tänka mig…

ha det gött och förät dig nu inte på filadelfiaosten! … och hälsa chiefen !

…
Livet….. är rätt okej ibland, ibland rent underbart, och ibland outhärdligt svårt.
Jag skulle vilja tro att det finns något gott i varje människa, jag skulle vilja tro att alla gör så gott de kan…… men jag börjar tro att det inte alltid är så.

Om man får lov att använda sig av Religionens metaforer, så gick det nog åt h-vete redan när Eva blev lurad av ormen att äta av kunskapens frukt.

Man pratar om ”utveckling, tillväxt, forskning, företagande” osv som om det vore en självklarhet att dessa saker enkom är goda ring…. och det är som att svära i kyrkan att ens ifrågasätta någonting dylikt…. Idag kallas du kommunist per automatik om du uttrycker dig solidariskt med låglönetagare, sjuka och gamla…. och blir du kallad kommunist, så blir du per automatik förknippad med folkmord….

vart i hela h-vete har människors sunda förnuft tagit vägen ??

Vi har sett vad människan gjort med sin ”kunskap”…. utrotat massor av djurarter som människan själv i längden är beroende av för att överleva, förgiftat och utarmat den värld som våra barn skall växa upp i…… vilken moder gör en sådan sak ?… jo människan.

”Kunskap” ….ledde oss till att uppfinna kemisk krigföring och atombomber… är detta intelligens ?

Jag är rädd att människan inte kommer överleva sig själv…..

…
Jag vet inte hur jag ska sätta ord på detta…. så svårt att beskriva min sinnesstämning nu….. på så många plan.

Jag är ett universum av känslor och tankar som lever parallellt… min själ är en djuphavsgrav, och en oändlig blå himmel….. allt existerar samtidigt, min historia, min nutid och min längtan och tro…. Drar i varann, påverkar varandra…

I djupet av mitt inre gråter en liten pojke, och ryser av välbehag enkom vid tanken på att bli berörd, omhändertagen för ett litet ögonblick. I nuet sitter en bekymrad man och rynkar ihop sina fåror i pannan över en till synes hopplös ekonomisk situation som aldrig tycks upphöra…

Nyss promenerade jag Sollefteås vackra vinterlandskap i stormvindar, och med tandvärk, men kunde ändå inte upphöra förundras över dess skönhet, nyss åt jag underbart god köttfärssoppa, egenhändigt tillagad… soppa eftersom jag inte gärna tuggar nu…..

Jag är oxå en stark viril man, som inte kommer till min rätt och får utnyttja min fulla kapacitet, inte får sätta min kropp min arbete, med lön som resultat. En man full av kärlek och klokskap som inte fått tillfället att vårda och ta hand om en egen familj…
allt samverkar, och hindrar ….

så jag är glad och tacksam över vad jag har, men uppe vid ytan är nu sorg och längtan…

Det är ett sådant slöseri att jag inte har en kvinna vid min sida, när jag har så mycket jag vill ge…. och skulle inte vara så dumt om jag någon enstaka gång fick en dos omhändertagande och omtanke själv heller… och lite beröring, en kärleksfull blick…

… nån enstaka gång

….

Trasmattan ihopskrynklad, Jeansen i en hög på golvet. Några obetalda
räkningar som känns tröga att få iväg. En inte alltför stor diskhög att
ta itu med. En uräten makrillsburk….. lite så där ogjort och hafsigt,
som man faktiskt får ha det ibland.

Det har varit en underbar vinter, gnistrande vit snö som knarrar under fötterna, storslagna vintervyer för ögat att gotta sig i, och nästan inget slaskande alls.
Jag har haft mat för dagen, och inte varit speciellt sjuk, utöver en del småskavanker.
Det har varit en under bar vinter så långt…. men nu har jag börjat se
fram emot våren och sommaren. En stor bild på tussilago har jag lagt som
skrivbordsbild, för att påminna mig om det som kommer.

Nu har solen börjat värma ansiktet, och ljuset räcker snart ända tills
kvällningen, det finns hopp om livet och sommaren…. ja kanske till och
med kärleken.
Trots lätt tandvärk och indraget kaffedrickande, så känner jag mig lite
glad. Trots kalla högervindar och personliga ekonomiska motgångar
utifrån en redan mager ekonomi…. så är jag glad, och tacksam över att
jag lever…ännu en dag.

Jag minns min far…. ”det kommer flera” sa han, när jag misströstade
över kärleken. Kanske har han rätt, det kanske kommer flera … eller
inte, hur som helst så har jag smakat lite på kärlek och förälskelse,
även om den inte var klar röd och utan sprickor, även om den inte
varade…..

Med våren och sommaren kommer hoppet igen… och kärlek…
Unga par går hand i hand ovetandes om världens bekymmer och tårar och svek….
Och jag tackar Gud för detta…. utan ungdomens oskuld och naivitet,
skulle vi inte överleva …. vi människor… utan drömmen om sommaren
skulle vi inte uthärda den förvisso underbart vackra, men ack så mörka
vintern.

Vem vet….. rätt som det är, skuttar jag återigen omkring, dansande
lätt på ett logdansgolv i 20-gradig sommarkvällsvärme, och en trind
kvinna i mina armar.
Vem vet … kanske hon ler ömt mot mig som balsam för själen, och bränsle för nästa vinter….. vem vet, kanske hon stryker sin mjuka hand över min kind.

Djupa suckar, tunga ögonlock, tomt hjärta och trasig själ. När det är tungt så är det verkligen tunt…… nu har många bäckar små blivit ett stort vattendrag. Känner mig oduglig och ledsen. Jag har nu länge försökt hålla huvudet högt, men nu föll ansiktet ihop till att se ut somm en total ansiktsförlamning. Jag är trött nu, mentalt väldigt trött och vill bara bygga en igloo ute i vildmarken och isolera mig från omvärlden och från mental kyla……

Midnatt en torsdagnatt i februari, och det är lika kallt ute som det är i samhället…… där människan återigen har återvänt till egoism och cynism. Det sitter uppsnoffsade sprättar i en debattstudio som i sin ignorans lyckas se oskyldiga ut över vad som händer i Sverie och Europa….. som försöker hävda att de inte förstår hatet…..när de är de själv som skapat det….

Här sitter jag i Ådalens hjärta och ser på hur iskalla blåa vindar splittrar människor och söndrar samhällen.

Och inuti finns så mycket att ge, trots den djupa outsinliga saknad jag alltid bär med mig……

Jag har redan förlåtit dig….. men det förändrar inte det faktum attt jag ännu har svårt att ta emot kärlek när den dyker upp…… det har därfemot frigjort mig från bitterhet, det har däremot frigjort mig från dig……