Man kan inte puscha en med brutna vingar ut över ett stup, och vända ryggen när de faller…

…..Har ni tänkt på en sak kära medborgare ?

Alla människor är helt olika, och ändå helt lika.
Varje människa föds till denna jord,
och måste obönhörligen lämna den.
Alla människor växer upp, måste äta, har känslor.

Och alla människor är ofullkomliga,
alla har sina egna spöken tillgångar och förtjänster…..
Och ingen vet egentligen någonting alls om sin nästa.
……och ändå…. ändå står vi allt som oftast och dömer
ut människor, eller tror oss veta hur de skall bete sig,
hur de skall göra ….och att det är möjligt,
fast vi inte har en aning om det som var möjligt för oss,
är möjligt för dom
…..

Så fort vi klarat en nivå till, utifrån dom förutsättningar
som givits oss, så förutsätter vi att andra skall klara av
det…. vi KRÄVER att andra skall klara av det vi klarat av,
trots att vi inte har en aning om deras förutsättningar.

Och INGEN står där vid hennes/hans sida, när denne åtar
sig de krav som ställs på henne/honom….. när han faller ner,
eller riskerar undergång….Var är då alla som sagt att han/hon
borde göra si eller så ?…. vart är dom då ?Så kära medborgare.
Innan vi ger någon ”råd”, innan vi tror oss veta vad som är
bäst för denne, innan vi kräver att de skall klara av
det vi klarat av…..

Bör vi då inte först fråga oss själva, om vi klarar av allt som den
personen kan ? Innan vi håller oss för bättre än våra
medmänniskor, och lägger skuld och skam på dem över vad
de inte kan och klarar av, bör vi då inte fråga oss om vi är
perfekta själva, bör vi då inte fråga oss om vi kanske har
andra förutsättningar än dem ?Och om vi ”pushar”
en människa att göra något, som vi inte vet om denne
klarar av borde vi då inte känna ett ansvar för det.

Ty det som är ett litet hopp för dig, kan vara det stup som
dödar den du ”pushar”…’Bör vi då inte tänka oss för ….
innan vi puttar någon, utan att förstå konsekvensen av vår
handling, utan att finnas där om våra ”råd” går på tok ?….
har vi inte ett ansvar då ?…. om vi indirekt kräver att andra
skall klara av det vi klara av ?
Är vi beredda att ta på oss
ansvaret för en annan människas liv ?
Vart är alla dom som tycker si och så när
stupet närmar sig ? Vart är alla dom som sade att du
skulle våga och chansa, när du fallit handlöst ner i stenhård
mark ?För min del så vill jag inte kräva av någon att klara
det jag klarar, hålla den vikt jag klarar,
kunna de saker jag kan……..och lika för mig.

Man kan inte pusha en med brutna vingar ut över ett stup,
och vända ryggen när de faller… men man kan gå bredvid o
och hitta andra vägar tillsammans.sköt om er medborgare,
och edra vänner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *