Månad: december 2011

…
Tänk vilken tur jag haft…. som lever ännu, efter allt som hänt.
Vilken tur att jag vaknar upp varje morgon och kan andas frisk luft, och har vänner att bry mig om…. och som bryr sig om mig.

Men som jag längtar… som jag längtar…

Jag tror inte på det …. men jag kan aldrig sluta längta…..
… ett mirakel, är vad som krävs.

… tror jag på mirakel ?… ja… men det händer inte för alla…

Jag älskar att gråta, det får mig att känna mig levande…
Och jag älskar att skratta, … för det gör allt lättare…

…och jag älskar att känna kärlek… kanske nån gång, ett mirakel.

(Ja jag har sett en romantisk film på TV nyss)

….Göran är jättebra !!

Jag har förmånen att ha ett par riktigt goda vänner.
Och Anneli, Martin och Lollo är några av de närmaste.

Snällare och goare människor får man leta efter, dom vänder nästan ut o in på sig själva av snällhet…. osså är dom i likhet med mig ganska knäpp, i den allra mest positiva bemärkelsen…..

För att jag skall utan en massa krångel kunna åka och hälsa på min gamla moster o morbror över Jul, Moster o Morbror som är lite gamla nu….. så har jag fått låna deras 3:e bil….
Och på vägen upp till Junsele, där bilen stod och väntade på avhämtning, fick jag trevligt sällskap, och nackmassage. I Junsele blev jag bjuden på fika….

Sedan när jag tittade in hos Martin på jobbet hanses, så skickade han med en matlåda….

Jag har fler goda vänner oxå, men just idag blev det Martins, Annelis, och Lollos tur att få beröm

……

Paradiset och helvetet

Min far är i himlen….Jag tror han har det bra där, men det är nog inte som vi föreställer oss, att de goda hamnar i himlen, och de onda i helvetet, för det finns inga onda, eller goda människor….Jag tänker mer på himlen som en evig vila, en frid, en fullkomlighet.

Vårt paradis och vårt helvete har vi här på jorden, allt annat är bara gamla kristna sätt att skrämma folk över till deras religion, dvs människans eviga strävan efter att ha makt över andra.

Döden

Alla ska vi dö. Men vi människor har svårt att förlika oss med detta faktum, det är en motsägelse, eftersom vår natur är att försöka överleva.
Är jag rädd för döden ?…… Jo på ett vis är jag väl det, så till vida att det är det okända, och det är lite ångestladdad när jag tänker på det….. men jag tänker inte på döden så ofta….

Livet

Allas liv är inte lika långa…. och långt ifrån alla får samma kärlek och trygghet.
Jag tänker inte stå här och ljuga, och påstå att mitt liv varit fullt av kärlek, trygghet och bra standard…. även om allt är relativt, och man kan jämföra sig med människor som haft det sämre….

Men … som tankeexperiment, så hade jag inte velat ha det på något annat vis, då det inneburit att jag inte varit den jag är. Och trots all trasighet och brister, så hade jag aldrig utvecklat så mycket empati, välvilja, djup och analysförmåga om jag inte gått igenom det jag gjort… om jag inte blivit utan allt det jag önskade mig som barn….

De allra vackraste stunderna

Däremot drömmer jag om framtiden, både möjliga och omöjliga drömmar. Det är dessa som får mig att leva….. att fortsätta.
Och de allra vackraste stunderna i mitt liv, har varit de stunder då jag har fått ge av mig själv, och gjort skillnad till det bättre… när jag betytt något speciellt för en annan människa, och allra mest när jag gjort skillnad för barn…. inget på denna jord gör mig lyckligare…. ingen miljonvinst går upp mot detta, ingen kärleksakt, inga materiella ting….

Jag satt och grät till ABBAS svenska text på ”slipping through my fingers” som handlar om kärleken till sitt barn… och den ofrånkomliga separationen..
Jag har som vänsterpartist ofta blivit anklagad från höger, att jag rent politiskt och materiellt skulle vara avundsjuk på de som har stora inkomster och likvida rikedomar….

men de har så otroligt fel …

Är det något jag däremot faktiskt kan erkänna att det bränner i bröstet på mig, så är det alla er som har haft lyckan att bli föräldrar….. trots att jag gläds med er, så finns det ett litet avund där…. tänk att få vara förälder, …. blessed are all parents !

…Ännu en sömnlös natt, FK önskar ”God Jul” och straffar enskild medborgare för FKs eget misstag med dyr ränta…………..God Jul önskar FK !

…..Har ni tänkt på en sak kära medborgare ?

Alla människor är helt olika, och ändå helt lika.
Varje människa föds till denna jord,
och måste obönhörligen lämna den.
Alla människor växer upp, måste äta, har känslor.

Och alla människor är ofullkomliga,
alla har sina egna spöken tillgångar och förtjänster…..
Och ingen vet egentligen någonting alls om sin nästa.
……och ändå…. ändå står vi allt som oftast och dömer
ut människor, eller tror oss veta hur de skall bete sig,
hur de skall göra ….och att det är möjligt,
fast vi inte har en aning om det som var möjligt för oss,
är möjligt för dom
…..

Så fort vi klarat en nivå till, utifrån dom förutsättningar
som givits oss, så förutsätter vi att andra skall klara av
det…. vi KRÄVER att andra skall klara av det vi klarat av,
trots att vi inte har en aning om deras förutsättningar.

Och INGEN står där vid hennes/hans sida, när denne åtar
sig de krav som ställs på henne/honom….. när han faller ner,
eller riskerar undergång….Var är då alla som sagt att han/hon
borde göra si eller så ?…. vart är dom då ?Så kära medborgare.
Innan vi ger någon ”råd”, innan vi tror oss veta vad som är
bäst för denne, innan vi kräver att de skall klara av
det vi klarat av…..

Bör vi då inte först fråga oss själva, om vi klarar av allt som den
personen kan ? Innan vi håller oss för bättre än våra
medmänniskor, och lägger skuld och skam på dem över vad
de inte kan och klarar av, bör vi då inte fråga oss om vi är
perfekta själva, bör vi då inte fråga oss om vi kanske har
andra förutsättningar än dem ?Och om vi ”pushar”
en människa att göra något, som vi inte vet om denne
klarar av borde vi då inte känna ett ansvar för det.

Ty det som är ett litet hopp för dig, kan vara det stup som
dödar den du ”pushar”…’Bör vi då inte tänka oss för ….
innan vi puttar någon, utan att förstå konsekvensen av vår
handling, utan att finnas där om våra ”råd” går på tok ?….
har vi inte ett ansvar då ?…. om vi indirekt kräver att andra
skall klara av det vi klara av ?
Är vi beredda att ta på oss
ansvaret för en annan människas liv ?
Vart är alla dom som tycker si och så när
stupet närmar sig ? Vart är alla dom som sade att du
skulle våga och chansa, när du fallit handlöst ner i stenhård
mark ?För min del så vill jag inte kräva av någon att klara
det jag klarar, hålla den vikt jag klarar,
kunna de saker jag kan……..och lika för mig.

Man kan inte pusha en med brutna vingar ut över ett stup,
och vända ryggen när de faller… men man kan gå bredvid o
och hitta andra vägar tillsammans.sköt om er medborgare,
och edra vänner.

Hej Far…

Jag börjar tröttna på detta jordelivet.
Orken tryter… viljan falnar…. Och Egoism och cynism härskar.
Människan är förunderligt stark, och det finns exempel på människor som klarat sig igenom omänskliga förhållanden, och kommit ut på andra sidan. Men det finns även många av de som gått under far….. ni har väl fullt av dem där i himlen.
Säg åt han chefen att ta väl hand om dom…. för här nere är det snart ingen som bryr sig om dom längre…

Människan är förunderligt stark, men varje människa har en gräns för vad han tål…
Människan är förunderligt stark….. och allt oftare förunderligt grym och hänsynslös….
Jag vet att du var Socialdemokrat far, medan du var här nere på jorden, men du skulle inte känna igen ditt parti, halva partiet har klivit åt höger och sliter itu partiet, ivrigt understödda av Alliansen och deras blåas media. Tom Aftonbladet far har blivit höger…

Cheferna får jättebonusar när företagen går dåligt, Politikerna höjer sina löner och sänker sina skatter under brinnande finanskris… och pratar sig varma om ”ansvar, i samma andetag…
Samtidigt ändras regler och bakbinder sociala myndigheter både regelmässigt och utrymmesmässigt, och folk dör och lider som resultat….

Far …. jag börjar tröttna på detta…. Far orken börjar tryta…. och när viljan brutits ned finns inget kvar

…
Jag skulle ge allt jag har, jag skulle gå över glöd, försvara din heder, ställa mig mellan dig och den som försöker skada dig.
Min kropp och min själ skulle jag använda som sköld för dig….

…om du valde att dela min tid.

Jag skulle dyrka marken du gick på, om du blott såg mig för den jag är.
Om du såg på mig med den vördnad och kärleksfulla blick jag så länge längtat efter.
Om du stod upp för mig, skulle jag älska dig livet ut….
Om du ser igenom luffaren, trashanken och …. så skulle du vinna en prins….

…om du valde att dela ditt liv med mig

Jag är här …. jag väntar… tills du hittat hit. tills du ser mitt hjärta.
Ty det är av guld… detta lovar jag dig.

…..

Dimman, den flera månader långa dimman har lättat…. och fram ur dimman trädde mörkret…. mina ögon ser efter ljusstrålar i mörkret, min själ letar efter värme i högerkylan, och min kropp kurar ihop under filten, huttrandes.
Vi är så ensamma när allt kommer omkring… ensamma i mörkret i varsina lägenheter och hus….. Mörkret tynger ned våra axlar, medan vi går i kallt novemberregn…..

Jag åt en god fisksoppa idag, det gjorde gott både för kropp och själ.
Men jag är också trött, och ledsen…. väntar ofrivilligt….
Längtan efter det omöjliga är både min livsgnista, och en tung sten…..

Fyraåringen i mig, vill gå härifrån, bort från allt och alla… och aldrig mer komma tillbaka….. och han vill att någon ska gå efter honom, och stoppa honom…
Fyrtiofemåringen vet om hur fyraåringen hade det, och får trösta honom, de gånger han misströstar i förtvivlan och ger efter för uppgivenheten….
Det finns inget annat sätt.

Min kusin Jenny träffade en kille för ett par år sedan, och jag skojade och sa att jag måste godkänna honom innan han får min tillåtelse att vara med Jenny… ty jag älskar mina kusiner så…
Hon frågade mig vad kriteriet för detta godkännande skulle vara… och jag svarade

”Allt han behöver göra, är att dyrka marken hon går på… det är allt”

…. Det längtar jag oxå efter…