…
”Ja ä inte dö än ”….. sa Janne Vängman
…..och de e väl bara för mig att stämma in. Ja ä inte dö än…..
Jag känner mig som mest levande när jag får arbeta med min kropp, när jag får äta god hemlagad mat, gjorda på ekologiska, smakrika, vitaminrika produkter, när jag får tillfälle att dansa…. då är jag i själen glad.
Jag längtar till det enkla, det fridfulla harmoniska…..
Jag längtar bort från bruttonationalprodukter och tillväxt, bort från det att människor är produktionsenheter….
Jag längtar till vågors skvalp mot fören på en eka, längtar till nystekt abborre, stekt i smör och salt. Jag längtar till horisonten vid havet där det oändliga fyller mig med förundran och närhet till livet…..och nuet.
Jag längtar efter att gräva i jorden,
efter att så och odla den föda jag äter, och inget mer…
Jag är uppväxt bland höga betonghus i förorter runt om i Stockholm, där folk inte hade tid att möta varandras blickar, och alltid alltid hade bråttom till något annat….alltid på språng, och massor av pengar och status
Men på sommarlov, och vinterlov, hade jag turen att få åka upp till Ångermanland, till mormor och morfar. till sommarstugan vid en fjällsjö som heter Stordegersjön. Ja den ligger inte vid fjällen, men naturen är närliggande fjällandskap. Därav min längtan till naturen, och mitt öga för Ångermanlands storslagenhet.
Tänk att få odla sin potatis utan gifter, …. rödbetor, morötter, lök…. och skörda på hösten. Att få hugga sin egen ved, elda i öppenspisen, ….
Men skulle jag fixa det levernet…. ja kanske, det vet man inte förrän man provat. Klart är att utan tv och dator skulle det bli en omvälvande förändring för mig…..
Men längtar gör jag ändå