Månad: oktober 2011

…
”Ja ä inte dö än ”….. sa Janne Vängman

…..och de e väl bara för mig att stämma in. Ja ä inte dö än…..
Jag känner mig som mest levande när jag får arbeta med min kropp, när jag får äta god hemlagad mat, gjorda på ekologiska, smakrika, vitaminrika produkter, när jag får tillfälle att dansa…. då är jag i själen glad.

Jag längtar till det enkla, det fridfulla harmoniska…..
Jag längtar bort från bruttonationalprodukter och tillväxt, bort från det att människor är produktionsenheter….

Jag längtar till vågors skvalp mot fören på en eka, längtar till nystekt abborre, stekt i smör och salt. Jag längtar till horisonten vid havet där det oändliga fyller mig med förundran och närhet till livet…..och nuet.
Jag längtar efter att gräva i jorden,
efter att så och odla den föda jag äter, och inget mer…

Jag är uppväxt bland höga betonghus i förorter runt om i Stockholm, där folk inte hade tid att möta varandras blickar, och alltid alltid hade bråttom till något annat….alltid på språng, och massor av pengar och status
Men på sommarlov, och vinterlov, hade jag turen att få åka upp till Ångermanland, till mormor och morfar. till sommarstugan vid en fjällsjö som heter Stordegersjön. Ja den ligger inte vid fjällen, men naturen är närliggande fjällandskap. Därav min längtan till naturen, och mitt öga för Ångermanlands storslagenhet.

Tänk att få odla sin potatis utan gifter, …. rödbetor, morötter, lök…. och skörda på hösten. Att få hugga sin egen ved, elda i öppenspisen, ….
Men skulle jag fixa det levernet…. ja kanske, det vet man inte förrän man provat. Klart är att utan tv och dator skulle det bli en omvälvande förändring för mig…..

Men längtar gör jag ändå

Hur skojigt som helst på dans till Kindbergs, på Hullsta Gård. Det första som hände var att jag blev uppbjuden av en filmskådespelerska…. åtminstone såg hon ut som en sådan. sedan flöt det på med dans precis hela tiden i 110 km i timmen. Med dansanta vackra kvinns från alla världens hörn, …. ja så långt bort som från Resele och Lugnvik. Dock hade jag enkom det antal danser att erbjuda som tiden räckte till, och eftersom jag inte satt på min vältränade ända mer än under pausen, så hann jag inte mer än jag hann med……..och lämnade dansgolvet med ett stort leende men lätt dåligt samvete över att jag faktiskt ”nobbat” en tjej som bjöd upp mig på herrarnas, när jag var på väg att bjuda upp en annan tjej, tyvärr hittade jag inte åt den tjejen sedan för kvällen tog slut så fort.

Med Göran, Jörgen och Egon att ”jävlas” lite med under danskvällen, och ”busa” med tjejorna under dansen, blev det kanoooonroligt. Jordgubbstårta i pausen var oxå en 10-plusare…..

Jag är stolt över att ha överlevt det mörker jag vandrat genom, och ändå blivit människa…..Och jag är stolt över mina goda gärningar, mina vänliga ord, är stolt över de gånger jag berört en annan människa….

Men jag skäms också över att jag inte är större än jag är, modigare och starkare.
Jag har överlevt…. men jag bär mina bojor ännu. Jag är inte fri.
Skuldkänslor håller mig fången ännu….. Rädsla håller mig fången ännu.
Skam håller mig nere…..

Skuld över alla misstag jag gjort, och över att inte vara perfekt….. vilket skulle gett mig existensberättigande….. men inte ens perfektion skulle i mina egna ögon ge mig rätt att må gott och leva …. bara existera.

Rädsla för att mista alla vänner, och bli fullständigt övergiven av allt och alla. Rädsla för att ta emot kärlek, då jag inte tror mig förtjäna den. Rädsla för att ta mer ansvar över mitt eget liv, då jag inte tror mig klara av det.

Skam över att inte höra till, inte vara en del av er andra, en del av samhället.
Skam över att inte förmå att jobba under de premisser som krävs idag…..
Skam över att vara ensam, och inte ha en familj och barn…..

…..
Livet är sorg och ilska, livet är lycka ….livet är underbart.
Livet är en vandring i skärselden, livet är en dans….

Men är livet kärlek ?

Ja visst är det kärlek, även för oss ensamma, utan jobb och pengar, visst är det utan tvivel kärlek. Kärleken från en vän som håller upp dörren åt en när man har händerna fulla. Kärleken från en vän som kommer med allehanda ätbara gåvor av kärlek. Kärleken från en vän som är villig att ta emot mina gåvor, och på ett sätt fullbordar mig….

Är det då förmätet att önska sig kärlek och förälskelse mellan kvinna och man ?… Är jag en narr som hoppas på och längtar efter detta trots att jag är ett underbart människovrak, trots att jag är en rik fattiglapp, trots att jag är en gråtande clown som får dig att skratta, och som behöver din famn….

… eller är kärlek bara till för de framgångsrika, trygga, lyckliga arbetande medborgarna ?

Härom dagen gick jag en milslång promenad, 11 km närmare bestämt.
Jag lämnade medvetet kameran hemma för att visuellt och själsligt njuta av det underverk som sker i naturen, luften och människorna nu.

Redan när jag kommer ut ur porten så börjar ögongodiset hägra, med röda små löv, blandat med gröna i buskarna på gården, och en friskhet i luften som får en att vilja dra djupa härliga andetag. Det är fortfarande högt vatten i älven, vilket smickrar och mjukar upp landskapet, med gräskanten ända ner till älven istället för stenig sjöbotten som tittar fram.

I synnerhet när jag går över lilla bron som går över Ångermanälven infinner sig ett lyckorus i mig när jag tittar åt sydost, med Risön på vänster sida, med den lilla båthamnen där, fast det bara ligger några enstaka båtar upp och ner på land.
På andra sidan Guldkusten med otroligt vackra, exotiska träd och buskar av utländska karaktär, samt ett långt promenadstråk där människor njuter likt mig av vår vackra stad.

Jag tar av mig mina varma handskar och jag går omvägar för att få gå efter stranden på Risön, förbi under bron där laxfisket lockar många under sommaren. Nu går jag efter stranden där vattnet nu når upp till gräskanten och formar en böjd riviera. Och framför mig uppdagar nya färgsprakande vyer för varje steg jag tar. Ångermanälven delar sig och flyter förbi Hågestaön och vattnet återspeglar det gula och gröna i skogen som om det vore ett tropiskt landskap jag vandrade igenom.
Det dramatiska landskapet med höga skogbeklädda berg och dalen i vilken Ångermanälven flyter fram, såg jag bäst från Hallstaberget häromdagen då vi gick uppför hoppbacken, nu går jag där.

Nu omhuldas jag av landskapet, av bergen och skogen, och bjuds på skönhet som gör att man förstår, att paradiset är här och nu på jorden, bara vi har fri sikt att se det, …. igenom våra gråa vardagar, våra svarta linser med oförrätter och sorg.

Jag tar den branta vägen upp till Remsle, de många trappstegen suger i lår och vader. Gula, röda, bruna och gröna löv ligger samlade vid trappstegen, och det luktar gudomligt gott …. det luktar höst.
Väl uppe för trapporna pustar jag ut, och ser folk kratta löv på tomten, en hund skäller och ser förvirrad ut när jag får gullig ”hundgullarröst” och säger att den är fin, ….

De grandiosa, dramatiska vyerna ersätts av skogens lugn, och porlande bäckar.
Jag går upp mot skogsbruksskolan och tar in på en stig jag aldrig gått, flera träd hade blåst omkull över stigen på ett ställe. Jag går lite på känn, och kom fram strax ovan RUIF-stugan för att fortsätt den långa grusvägen runt och komma ner inte alltför långt ifrån Tomteverkstan.

Handskar och varma tröjor på, kängor och långkalsonger.
Frost, fallande löv och kalla friska vindar.
I augusti uppstår nästan ett antiklimax efter den späckade, innehållsrika Sollefteåsommaren…. ”Ja ha … nu då” känner jag det ofta då, när minigolfsäsongen och allt vad detta medför, är slut. När alla evenemang i stan är slut, och sista sommardansen varit….. ”nu då”

Men när denna känsla lagt sig, och man får börja göra höstsysslor. Tända ljus hemmavid, spela och sjunga, gå långa höstpromenader…. jag då är man i paradiset igen.

….
Jag tror det kommer bli värre, innan det blir bättre.

Detta har jag lärt

Jag har haft en livsresa som i likhet med alla andra är unik. Jag har
lärt mig mycket, varit vetgirig. Jag har varit intresserad av Historia
…. för jag vet att utan kunskapen och lärdomen den har vi ingen
framtid. Jag har lärt mig att om vi inte har mångfald, så har vi enfald.
Jag har lärt mig att ju mer man lär sig desto mer inser man att man
inte vet något, …. det kan kallas ödmjukhet…..

Men ändå står vi här igen i det vi kallar ett demokratiskt civiliserat
samhälle och är på väg att göra om samma misstag om och om igen.
Trender, politiska inriktningar, solidaritet och egoism tycks gå i cykler.

Det är som om människan inte klarar av att få det bra, utan att tappa
respekten för allt liv omkring, utan att vilja ha mer och mer.
Det är som om människan inte klarar av att få det bra utan att iom detta
sker så tappar man solidaritet, glömmer vårt ursprung, glömmer
solidaritet osv….

Nygamla värdringar som får mig att frysa i hela själen

Nya värderingar, eller jag borde kanske säga, ”nygamla” värderingar
accepteras och tas för givet. Värderingar om skilda förutsättningar
utifrån föräldrars inkomst, värderingar som exkluderar folk utifrån
hudfärg, kulturell bakgrund religion.
Nya värderingar anammas….. värderingar där återigen människan
reduceras till produktionsenheter. Värderingar som bara värdesätter
friska människor, och människor som är som vi, samma bakgrund och
kultur…..

Världsekonomin balanserar på en knivsudd, utifrån hur folk väljer att spekulera
… är det sunt ?

Tortyr fördöms i Kina och Irak, men accepteras i USA…. är det sunt ?

Kvinnomisshandel och förtryck fördöms i Afghanistan, men accepteras i Sverige… hur kan det komma sig ?

Återigen har det blivit accepterat i Sverige, av snart en majoritet av
svenskarna, att kalla invandrare för ”apor”, ”Abdullas” osv….. allt
fler ansluter sig till sådana uppfattningar…. och det skrämmer mig,
för jag har läst historia.
Jag har läst om hur miljontals Judar, samt massor av slaver och Romer,
gasats ihjäl med avsikt att utrota, utifrån en värdegrund som delar upp
raser i undermänniskor och herrefolk. Detta mina vänner sker IDAG, nu,
och det går fort….. så fort att de flesta inte insett att vi riskerar
att göra om samma misstag igen, med ett resultat av att miljoner kommer
dödas pga sin ras.

Nej vi är inte där än, men vi gör inget för att bromsa den utvecklingen.

I Utanförskapets Sverige frodas Sverigedemokraters främlingsfientlighet

Klyftorna ökar i samhället, och det är under sådana skeenden som rasism,
och främlingsfientlighet växer sig starka. Det är enligt mitt sätt att
se på det ingen slump att främlingsfientliga partier blomstat under
regeringar som vill öka klyftornas, och därmed utanförskapet.
Idag har än så länge de flesta det bra ekonomiskt i Sverige , men när
det förändras, om det förändras radikalt, så riskerar vi att bli ett
nytt Nazityskland.

Problemet ligger i första hand inte i att vissa människor tjänar mer än
andra

Problemet ligger i första hand inte i att vissa människor tjänar mer än
andra, det är närmast en förutsättning i en marknadsekonomi. Och det går
inte att vrida klockan tillbaka och träda ur vårt marknadsekonomiska
levnadssätt, vårt kapitalistiska levnadssätt. Åtminstone inte förrän det
sker så drastiska förändringar att hela det marknadsekonomiska, globala
systemet fullständigt kollapsar. Då finns det chans att bygga något
nytt.

Problemet ligger som sagt var i första hand inte i att vissa människor
tjänar mer än andra, utan att det skapas ett utanförskap. Ekonomiska
skillnader är inget stort problem, men girighet ÄR ett stort problem. Då
det skapar motsättningar, och frustration, meningslöshet osv….. Och
bland det farligaste som finns, är om tillräckligt många känner sig
utstötta av samhället, utnyttjade, undanskuffade, maktlösa….

Historien har visat att då ökar brottslighet våld och terror.

….. kommer vi nånsin att lära oss ?….. vi ….. människorna som
förmätet kallat oss skapelsens krona, men är den enda art som håller på
att både förgöra sig själv, och den planet vi bor på….

…………………………………………………..
Kai Tomas anropar himlen 2011.19.05
…………………………………………………..

Hej igen far !

Det är gott att leva …. tros allt !

Jag har riktigt snålt med pengar denna månad.
Men jag har mat och tak över huvudet,
och jag har – peppar peppar ta i trä – min kropp intakt och frisk.

Moster och Morbror håller på att bli gamla nu.
Det går trögt för dem emellanåt, och Morbror är glömsk och ibland lixom försvinner han in i en frånvarande blick. Jag är väldigt tacksam för att jag nu kan återgälda en liten del av allt de gett mig far. Jag kan hjälpa med saker deras kroppar ej längre förmår… och det gör mig lycklig ända in i benmärgen.

Hur är det med Chiefen far ?….
Han blir väl alldeles gråhårig över hur vi beter oss mot moder jord här nere på jordklotet ?…. Kallar han oss fortfarande för skapelsens krona ?
Har svårt att tänka mig det.
Nå ja…. det är inte så mycket jag kan göra än att försöka leva rätt själv i den mån jag förmår, och se på när marknadskrafterna förgiftar vår jord…

Samtidigt som jag tycker att det ÄR gott att leva, känner jag mig lite less och uttråkad ibland. Och även min kropp åldras. Känner mig stark och frisk, men har inte samma återhämtningsfart längre….

Men jag har varit och spelat boule med tanter och gubbar ikväll, för första gången på en månad ungefär. Där finns många mysiga människor.

Du farsan… nu går ögonen i kors på mig, och jag ska knoppa, vi hörs !

Att lyckas…

Då och då funderar jag över ord, och vad de betyder, och hur de förändras utifrån värderingar och samhällsförändringar.
Uttrycket ”att lyckas” är otvetydigt ett sådant uttryck som tål att funderas på.

Idag i Sverige anses det vara riktigt, riktigt fint att arbeta… bland det mest fina du kan stoltsera med är att ha ett arbete. Kan du dessutom säga att du arbetar övertid, och byggt på huset hela semestern, så ligger du jäkligt bra till….
Men….. är det verkligen själva arbetet vi respekterar så mycket ?…. Och vilka tror ni myser mest över detta ? … jag återkommer till svaret på dessa frågor.

Själv anser jag att arbete ger hälsa och välstånd hos en individ, men bara under vissa förutsättningar. Och när vi ändå håller på att syna och utvärdera betydelsen av olika ord, så kan jag ju ge mig på ordet ”arbete”.
När räknas något som ”arbete”… jo idag räknas det som arbete om du får betalt för det du gör. Förvisso har detta en historia som sträcker sig långt tillbaka, med hemmafruar som slet häcken av sig, men det räknades inte riktigt till arbete i samma utsträckning som förvärvsarbete.

Likadant är det idag med massor av folk som kämpar och sliter utifrån sina egna förutsättningar. Folk som arbetar ideellt, folk som inte är ”tillräckligt smarta” för att ta ut betalning nog för det dom gör, folk som jobbar gratis, folk som är snälla helt enkelt,….. fööör snälla.
Företagande hyllas, oavsett hur man bedriver företaget, och hur många lik man går över för framgång. För mig tycks det som om framgångsrikt företagande och ett rent samvete är svårt att få ihop idag, för att det ska bli lönsamt.
Och det finns en allmän uppfattning om att om man lyckas lura kunder, eller lura till sig pengar så är man helt enkelt ”smart”….
Och kritiserar man detta beteende … så är man ”avundsjuk”.

Med detta sagt så vet jag att det även finns hårt arbetande ärliga, duktiga företagare också, jag försöker bara beskriva tendenserna i samhället….åt vart det bär.

Att lyckas

Några exempel:

Skillnad på tex en ”sluskig äcklig kille”, och en ”don Juan”, ligger enkom i huruvida denne lyckas eller inte. Det kan till och med vara så att den som betraktas vara ”slusk”, faktiskt beter sig mycket bättre än den som betraktas vara ”Don Juan”.
Kommer ni ihåg killen i TV-programmet ”Ullared” ?
Även om vi tar med faktorn att smaken är olika, och att det finns olika värden hos personer att uppskatta…även så … så lyser cynismen igenom, och ”att-lyckas-tänket” !
Under programmet kom det från honom fram både borgerliga värdegrunder, samt att han hade gott ställt, och så blev han ju känd.
Det fick mig att må illa hur tjejer samlades runt honom i TV, och fnittrade. Jag är rätt övertygad om att utan kändisskapet och välståndet, hade de inte varit i närheten av honom.

Ytterligare ett exempel är en som Zlatan Ibrahimovic. Mycket av den respekt han åtnjuter sitter i fotbollskunnande, men en hel del sitter oxå i den förmögenhet han besitter. Man ifrågasätter inte ens längre att en människa tjänar miljoner på miljoner kronor, för att sparka på en boll. Medan man tittar snett på en som lyckats ta sig ur depression och svåra förhållanden, men inte får ett arbete.

Henning Mankell sa i en intervju att han aldrig beskylld för att vara lat, vilket säkerligen stämmer, och han är helt uppenbart talangfull.
Men det med att inte vara lat, kan även stämma på en människa som skrivit lika mycket, men inte slagit igenom…….. dom som skriver spaltmeter varje dag utan en krona

ideellt arbete. är ett annat fenomen som inte står speciellt högt i kurs, det nästa är föraktfullt, utom för de som inte gör det, och drar nytta av det ekonomiskt.
Detta är i fysiologisk och nödvändighetssynpunkt lika mycket ett arbete som ett förvärvsarbete, men det ingjuter ingen respekt, ingen status… och har inget statusvärde…..

Exempel idrott:

Om du gör en vågad fint på en straff som Foppa, blir hjälte om han lyckas, men kallas övermodig om han misslyckas. Trots att modet är det samma innan det man provar på……..återigen är det huruvida du ”lyckas” eller inte som avgör vilken respekt du sedan åtnjuter.

Musik

Musik det är så starkt förknippat detta med att lyckas, att folk kan tycka illa om musik pga att någon inte riktigt slagit igenom ännu…. och när han/hon sedan slagit igenom spelar det ingen större roll hur det låter.

….
År efter år…. ljusår efter ljusår.
Glider genom universums oändlighet…. stjärnor oräkneliga.
Brinnande himlakroppar. Kargt livlöst, svart… utan liv……utan liv
Och plötsligt i fjärran skymtar en himlakropp olik någon annan, en blå sfäriskt, livfyllt paradis, som en saga.
Full av liv och underverk……

Ett mirakel

Miljontals arter av liv, växter och djur. En blå himmel som för ögat är oändlig.
Lejon, elefanter, älg, räv…… svalor, falkar, sländor, myror…..
Liljor, granar, korallrev, kräftor, röding, lax, Bokskogar, Eucalyptus….
Ett paradis…. ett mirakel… en dröm.
Att segla genom en Stockholms skärgård. Att få vandra på ett jämtländskt fjäll. Att få blicka ut över havet vid höga kusten…..
Att få dricka rent vatten ur naturens källor. Att få äta mat som inte är fulla av gifter.
Allt detta förvägrar vi våra barn, och deras barn…..

Om vi ser på jorden vi lever på som lånad….. så stjäl vi av våra barn….
Och jorden är lånad, för den står kvar när vi levt färdigt, så det vore förmätet att lägga anspråk på denna. Det vore som att två loppor slåss om vem som äger hunden de är på. Vilken sund förälder stjäl av sina barn ?

Girigheten

Det är något grundläggande fel, på det sätt vilket vi lever våra liv…
Människor tar livet av sig i I-länderna, i tusentals varje dag ur ett globalt perspektiv….
Måste vi nästan helt förstöra vår jord innan vi vaknar ?
Måste barncancer tiofaldigas i antal och Hjärtsjukdomar stiga ned i
åldrarna ? Måste diabetesen och fetma ta hela befolkningars liv innan vi
fattar….??

Vi stjäl våra barns framtid

Vi stjäl våra barns framtid … och många skapar bortskämda egencentrerade avkommor, som i än större utsträckning ignorerar vår jord, den plats där deras barn sedan ska växa upp.

Vi lever i ett globalt,destruktivt, kapitalistiskt ekorrhjul som inte tycks gå att sätta stopp för. Om vi nu ens VILL sätta stopp för det. Det har gett några av oss ett överflöd som vi försvarar med näbbar och klor. Trots att barnen i andra delar av världen sniffar lim för att döva hungern, trots att barn lever sina liv på soptippar i Bangladesh. Trots att barn och vuxna utnyttjas och förslavas världen runt till följd av girigheten VI har ,… vi i väst som äter oss mätta och badar i lyx på andras bekostnad, på deras slit och deras svält…
Vi som anlitar städhjälp från öststaterna, för att få mer tid med våra barn (påstår vi)…. vilket får följden att österländska barn blir föräldralösa…
Euro-orphans

Och vi ska vara dom ”utbildade” ”smarta” ?

Vi äter gift, andas gift och äter stress och girighet till frukost.
Och så uppmanas vi att lägga stora pengar till forskning som ska utreda varför vi får cancer och hjärtsjukdomar ???
Är vi fångade i detta tempo, denna hyperdestruktivitet… detta självförgörande ?
… eller finns det nån väg ut ?

Jag längtar….

Jag längtar tillbaka till framtiden.
Jag längtar till enkelheten, att få odla lite grönsaker och potatis för egen överlevnad. Längtar efter att smutsa ner min händer med ren giftfri jord.
Se det gröna växa …. och skörda på hösten…
Jag längtar efter att hugga min ved så att jag klarar mig över vintern, … efter att mysa vid en öppenspis medan vintern slagit sitt grepp om landskapet utanför.
Jag längtar till enkelhet … bort från Aktier, globala kriser skapade av giriga spekulanter… bort från avgaser och stress, bort från massakrer pga politik, bort från så väl västerländsk som religiös terror….

Jag vill ge våra barn vår jord…. ett liv….