Månad: augusti 2011

Hej far !

det har varit lite moln idag….
… luta dig över kanten på ditt cumulusmoln och kika ner, på min nya hatt !

En fjäder i den hatten och jag kan byta yrke till något chiefen där uppe inte skulle samtycka till Nä’rå oroa dig inte, jag ska inte bli hallick, och inte gangster heller, möjligtvis en ny Fred Astaire … eller Gene Kelly.

Här sitter jag och äter kalla pannkakor, med banan och mörk mintchoklad, och halsar laktosfri mjölk från paketet.
Ändå mullrar det i magen, men det beror nog på glasstårtan hos Anneli, som inte var laktosfri ….
Du skulle varit här så hade du fått några pannkisar.

Jag skäms…..

Här sitter jag och vräker i mig godsaker, medan miljoner lever under svält på en annan plats….. kan inte hjälpa att känna mig medskyldig till det på nåt indirekt sätt….
Önskar jag kunde bjuda dom på havtorns-smothie full med c-vitamin.
Jag skickade ändå 200 kronor ….. hoppas bara att inte allt försvinner i snikna krösusar utan samvete, med miljonlöner.
Som sagt det finns nog dom som ska skämmas tusenfalt mer än mig, … men de skäms nog inte ett milligram
Nåja … jag måste väl leva vidare här ändå, och allt är inte mitt fel.

Du far….. jag är ruskigt sugen på en hund, … men bara en specifik ras, en dvärgschnauzer… titta bara

Jag vet att det skulle bli en kostnad… och så, men kan inte låta bli att bli sugen.
…. fruktansvärt sugen….
Men det är bara en dröm…. precis som kärleken…

…Nåja farsan, dans på Lördag troligtvis… sista för i sommar.
Då jädrar i mig ska det svängas till sista svettdroppen har pressats ur mitt ungdomliga anlete

… nu ska jag ut och kolla lite på ”skogsrået” Jonna Jintons blogg

…..
Återhämtade mig nästan till dansen, efter migränanfallet. Hade givetvis ingen värk, men kroppen var något urlakad.
Men jag är ingen danshjälte, bara för att jag tar mig till dansen efter en migrän-natt.

Däremot fikade jag med en danshjälte idag. En danshjälte från Åsele.
Efter en tung vinter med sjukdomar, och trasiga knän, efter att i princip aldrig varit dålig förut, var han på banan igen allas vår Åsele-Egon.
Han har jobbigt att ta sig fram mer än 100 meter med kryckorna, men på dansgolvet var han upp ändå, ett par gånger i kväll till Jannez.
Det gladde mig långt ini benmärgen

Hur hade jag det då ?
Jo skitkul…. dans är hur kul som helst….. och det är svårt att vara still, när det drar igång en fyrbas med tryck i sång och komp….
Massor av härliga tjejer/damor ….
Det är faktiskt sant att jag gläds väldigt med de som dansar sista dansen med sin själsvän….. det är sant, även om jag måste vara ärlig och säga att det brinner lite i mitt hjärta …. av längtan.

”Det kommer flera” sa pappa när det tog slut med en tjej för många år sedan….
Men jag vet inte ja….
Jag förstår uppriktigt sagt inte varför inte tjejerna springer benen av sig efter mig…… Jag är rolig, konstnärlig, snäll, klok och smart… och har en snygg hatt

Men det är nog andra kriterier som gäller skulle jag tro.

Den som får min kärlek, och ser på mig med kärlek kommer bli älskad mer än hon kan föreställa sig….

nåja

”Snart är klockan två, gösta jobbar på
dansar så att svetten sprutar.
Tango, vals och bugg, Gösta ler i mjugg
slår på benen extraknutar.
Håret står på kant, på varenda tant
när Gösta sista varvet voltar.
Folk går hem två och två
men det bjuder Gösta på för han är stans Travolta.

Gösta dansar hemåt, i slask och snö
inte ens korv med bröd.”

Nu längtar jag nästan till mörkret ute, att få kura ihop, och gå i ide mentalt.
Våren och sommaren är på någe vis hoppet om kärleken…
och nu är sommaren snart över, och hoppet om love, likaså….

Ska köpa mig en fin lykta att sätta ljus i, och kasta armarna runt min nacke och krama mig själv i vinter

…. MIIIIGRÄÄÄÄN !!!

Börjar få denna fantastiskt ”mysiga” åkomma allt oftare.
För er som haft migrän, och kan skilja det från huvudvärk, behöver jag inte beskriva skillnaden.

Rubriken var en typ av travesti på eländet….
En antydan från Ledins landsplåga; ”Sensuella Isabella”… som landar i migrän.
För det ät nämligen så för mig när jag har migrän

… att jag måste släcka alla lampor, stänga alla ljud och dra nåt gammalt över sig, det sista som skulle kunna inträffa är just det Ledin sjöng om.
Den började i huvudvärk, medan jag var nere i ”sommarstugan” (Golfholken)
…. Och där kunde jag inte freda mig genom att gå och lägga mig och stänga ute världen. Då förvärras det radikalt.

Den nya fina hatten

…. hjälpte inte heller, till attt skydda mig från attacken mot mitt huvud, annat än att jag i vissa lägen kunde skydda ögonen från lite ljus.
När jag väl var på väg hem, hade huvudvärken förvandlats till migrän.

Party party !!

Jag hade tänkt handla frukost, diska, och lägga ut lite saker på hemsidan, men det var bara att glömma, av med kängor och hatt, släcka alla lampor och stäng av alla ljud, hade velat stänga av ljudet från kyl och frys oxå, och ha den tystnad som råder vid strömavbrott. Varför kommer inte strömavbrotten när man har migrän ??

…..på med täcke och två filtar, och dyk ner i sängen och påbörjan en sänghalmsbatalj som inte tillhör höjdpunkterna i livet.

Dock på ett sätt gör det faktiskt det…. när man vaknar upp utan värk, så är livet än mycket bättre än innan, bortsett från att kroppen är urlakad på energi…

…..
Kunde inte låta bli att skrapa i botten på plånboken, efter de sista sommarsekinerna.
Efter att ha tjuvkikat lite på musikprogrammet till Urkult.
Eftersom jag gärna såg att jag hade ressällskap, så valde jag Lördag istället för fredag, trots att jag då missade ”Cookies and Beans” …. slurp
Men jag blev väl kompenserad av ”Hovendroven”

Fördomar och gränslöshet

Jag
har fått utmana mina egna fördomar och vidga min acceptans för
människor som avviker från gängse normer. Något som jag själv propagerar
för, då bör jag ju åtminstone försöka leva upp till detta själv.
Det
finns dock orsaker till att jag har haft svårt för okontrollerad
gränslöshet i historien, och att jag får jobba med det nu oxå…. då jag
är uppväxt under en period då ”fri uppfostran” var populärt, och man
lämnade barnen vind för våg… att ta hand om sig själva.
Detta har
naturligtvis präglat mig ganska hårt, när jag sökt gränser hela livet,
gränser jag inte har naturligt med mig i min uppväxt.

Så total gränslöshet , i synnerhet när det kommer till barn, blir svårt för mig att betrakta utan känslostormar.
Som
när en man med grön flagga i hand dansade omkring bland publiken med en
liten bebis på magen, utan att hålla stöd för bebbens nacke med risk
för både hjärnskakning och nackskador.
Eller när en liten flicka på
2-3 år stod barfota i regnet, utan någonting nedan midjan, och riskerade
blåskatarr, medan pappan kom och frågade om hon ville ha kläder på
sig….
Det ska inte frågas nånting i det läget !!
Är det kallt och blött ute ska ungen ha kläa på se !!!!!

Fyrbente Vilgot Karlssons mor

Maria
Karlsson ”mor” åt” fyrbente Vilgot Karlsson, och ”maka” åt ”Älsklingsvännen”….
blev mitt ressällskap, och festivalsällskap, vilket jag är glad och
tacksam för. Vi skrattade så tårarna rann emellanåt…..
och kom bra överens sinsemellan om vad vi skulle göra, och lyssna på.

Vid avresa var i synnerhet JAG lätt hispig över om vi skulle få lösa in oss, eller om det var stopp.
Och
när järnvägsbommarna slog igen framför näsan på oss vid
järnvägsöverfarten i Österås, så grumsades tom Marias obotliga optimism
en aning.
Men alla farhågor till trots, så kl 13.30 löste vi in oss för 450 kronor var.

Simultanförmåga

Tidigare
samma morgon/förmiddag, planerade jag i förväg för att slippa gå
hungrig under festivalen, och slippa lägga ut dyra pengar på mat på
området.
Så jag ställde mig och stekte pannkakor 45 minuter innan avfärd…. dubbel sats i tre stekpannor samtidigt.
Osså säger dom att män inte kan göra flera saker samtidigt… då skulle de sett mig igår förmiddag.
Då jag mellan pannkaksvändningarna, duschade, packade, klädde mig, impregnerade kängorna mm mm…
Och detta utan att pannkakorna smakade vaxfett eller schampo

Matfestival

Vilgot Karlssons ”mor” och jag konstaterade även att Urkult faktiskt är en matfestival oxå, … med musikaliska inslag.’
Vart
än våra näsor huserade, så doftade det obarmhärtigt gott av olika
maträtter, samt menytitlar som fick oss att säckle längs mungiporna,
hakan och bröstet….. (Maria hade en naturlig uppfångningsanordning, i
gissningsvis i D-kupa, vilket verkade praktiskt, då mitt mat-os-säckel,
lätt kunde rinna ner än längre.

Vi gick förbi välkryddade
linsgrytor, med nybakt sprött bröd och råris, vi gick förbi nystekt
renskav som troligtvis stoppades i nån klämma, vi gick förbi sikmackor,
och fiskgryta med saffransaioli och vitlöksbröd…..

… och där stod jag med dubbel sats pannkakor som skulle förtäras.
Vilket dilemma !!!

Nåja,
Linsgrytan med råris, hamnade snart i min mage, det var gudomligt gott
kryddat, senare for även fiskgrytan med saffransaioli (utan saffran, det
var slut), ner i en av mina fyra magar.
Sikmackan och Renskavet fick jag avvara…. pannkakorna skulle ju ner oxå, och jag har bara 4 magar trots allt.

Utöver det charmanta sällskapet av Maria Karlsson, mor åt fyrbente Vilgot
Karlsson, maka åt ”älsklingsvännen” Permobil, så sprang jag även på
Göran, Lisbeth, Elenor, Ewis, Anders, Oscar, Jea, Bertil, Jörgen, Hanne,
Carola, Emelie, Malvina, Lina, Jocke H, Nathalie, Lars, Elisabeth och L:et tror jag, i sånggruppen LEJA…. m fl.
Och fann att det var gott !

Vila huvvet en stund

Det är mycket intryck på en sådan festival, med så olika människor och
rätt lyssningskrävande musik, och band som löser av varandra i ett
rasande tempo…..
Man blir lätt seg i kolan, och måste få löite ro i denna. Då är det
skönt att gå ner till nämforsen bort från allt ljud, alla dofter och
synintryck, och supa in naturen (det enda supande jag ägnade mig åt på
urkult)

Det blir lixom som att snabbladda batterierna för att kunna ta till sig mera musikaliska intryck.

Förväntningarna slog in och mer därtill

Så det var vad vi gjorde innan Hovendroven från Jämtland äntrade stora scenen.
Maria hade nästintill håsat upp detta band till gränsen för riska att
bli överreklamerade inför mig…. med stora förväntningar vet ni ju att
det kan bli platt fall.
Men ICKE !…

Dessa levde upp till förväntningarna, och mer därtill, och deras folkmusikaliska hårdrocksversion av jämtlandssången var nära att ge mig ett euforisk , snudd på erotisk upplevelse.

Hatt en hatt och pannkakor till gryningen

Tänkte köpa en till skjorta oxå, men det blev inte av, så jag tänkte att en skulle hatt en hatt…. och köpte en cool sådan, som jag inte vet när jag kommer ha användning för….

KL 00.30 fanns det inte mer utrymme för musikaliska, kulinariska, eller visuella intryck, så då bar det av hemåt, med bara hälften av pannkakorna uppätna.

Som tur var kom de till nytta nu dagen efter och blev ”flygande frukost” lagom till klubbmästerskapen i bangolf i Sollefteå….

….
Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Då

Jag låg nedbäddat i stora randiga påslakan, med beigefärgade filtar.
Strålkastarljuset från bilar lyste upp den kala vita väggen, och skapade figurer som fick mig att gömma mig under täcket.
Jag var rädd för hajar den natten, på övervåningen i ett trähus i Kramfors i början av 70-talet.
På vägen hem söderut, räknade jag bilar av olika färger…..
I regnet, och ljuset av neon, närmade vi oss vardagen och tomheten, gråten och ingentinget, grälen och spriten.
Nu var jag tillbaka bland betong och gröna dalar i en Stockholmsförort söder om sta’n.
Morfars trygghet var borta, och nu satt mor och drack vin, sprit och öl och önskade livet ur sig i en blommig soffa,

Hon var borta på morgonen igen, ….. och kom hem sent som vanligt.
Jag gick till farmor för att få nån mat, …. och det fick jag, men gick därifrån när farmor och farfar somnat i rus….. och glömt att jag var där.

Nu

Efter år av ångest, ensamma kvällar och förtvivlan…. efter tusen ensamma mil, och utan ljus i horisonten, hittade jag hem….
Nu tittar jag ut i mörkret, kraftverket och ny-bron lyser upp i natten, med enstaka bilstrålkastare lång borta.
Mörkret omhuldar och skyddar…. söver.
Men jag får inte bli för bekväm i mörkret, bara stanna en stund…
Jag är ensam, men känner mig inte lika ensam längre…
inte hela tiden i alla fall…
Jag är min egen vän i större utsträckning än förut, och jag accepterar och tycker om mig i större utsträckning än då….
Men jag har slagits för varje uns av självkänsla och självförtroende, och slåss än….

Idag gläds jag åt fika med nån vän, … jag gläds åt de gånger jag får arbeta med kropp, och mina egenskaper och göromål uppskattas.
Idag uppskattar jag alla väder… och älskar landskapet jag bor i….
Jag finner harmoni i tystnaden, och dansen gör mig lycklig och vältränad.

Sen

… vet jag ingenting av, och bekymrar mig inte alltför mycket om det just nu, bekymrat mig har jag gjort tillräckligt…

Möjligtvis då att jag lägger in lite längtan till kärlek, än hur desillusionerad jag är kring detta…..

Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Sommaren springer iväg fortare än någon sommar på mycket länge. Men jag tolkar detta som att jag haft mycket roligt då.; )
Sommardanserna har varit livsnjutning av högsta dignitet….
Och kärleken har uteblivit denna sommar oxå, kanske därför jag varit så lycklig ?
Jag skriver för övrigt detta blogginlägg från min mobil, trots att jag är hemma. Bara för att testa om det går. Och det gick ju bra. Jag måste nog helt enkelt vara bäst 😉

Så här på sensommaren blir jag lätt lite bitterljuvt melankolisk. Hösten är i annalkande, om än långt bort i horisonten…. så skymtas den.
Den första delen av hösten är dock så vacker och frisk att jag inte alls bävar för den, utan snarare ser fram emot den…precis som jag ser fram emot sommaren i Mars.

Vädret har varit underbart i sommar… helt oslagbart fint.
Varmt i luften under hela Juli, tom när det varit mulet och regnigt.
Och det har inte varit någon lång period av någon som helst vädertyp, lagom med sol, och lagom med regn……

Blåbären hittade inte ner i min plockare, även om jag var ut i ett halvhjärtat försök att hitta några… det blev en liter, och räckte till en paj hos grannfrun.

Några få sommarfestligheter återstår dock för min del, och som vanligt när sommaren närmar sig sitt slut, så är jag mer eller mindre black, pank och urfattig.
Nu drog ju utgifterna iväg ordentligt pga av mitt stora kapitalistiska, statuspryl. mammondyrkaninköp….. Samsung Androidtelefon…..
Jag har hädat, så som förespråkare av att inte köpa på sig för mycket saker, och leva ett enkelt och anspråkslöst luffarliv.
Diggiloo vid Skuleberget den 14:e kan bli en kul ”avslutning” på sommaren

Tjing fling på er ute i cyberrymden