Månad: augusti 2011

Hej igen far…..

Du måste ha en klar syn mot stjärnorna, där du sitter och ser uti evigheten.
Jag kan tänka mig att det är vackert ….. så att man tappar andan…

Tiden går

Nu har du varit där uppe och spanat i 4 år….. det var 4 år sedan du lämnade in.
Jag tänker på dig ofta, har accepterat läget, men saknar dig ändå.
Faktum är att jag har fortfarande mer kontakt med dig nu, än resten av vår splittrade familj…. tom nu när du är i himlen.

Jag tänkte på dig när jag satt själv här hemma och rensade 21 liter lingon. Dem skörden hade nog fått dig att lysa av välmående….
Jag minns de stunder vi satt i sommarstugan och rensade bär tillsammans….
Ett lyckligt minne….

Gud måste gråta ibland ?

Far….. jag funderar… det är så mycket falskhet och hat här nere på jorden ibland, att man bara vill gråta. Jag antar att Gud måste gråta ibland när han ser hur ”skapelsens krona” människan… behandlar varandra och det paradis kallat jorden, som han skapade som vår lånade plats att leva och bo på…..

Nu sitter jag här i Sollefteå och tittar ut över Ångermanälvens starka strömmar efter allt regn. Neonljuset speglar sig i det mörka vattnet. Jag ser en långtradares spektakulära sidoljus när den passerar Ångermannabron mitt i natten… annars helt tyst och stilla….

Rapport

Idag spelade jag boule med tanterna och gubbarna uppe på Nipan igen…
Och så har jag ätit av min infrysta köttgrytan eget bakat tvångsbröd, och till havregrynen i morse och sent på kvällen, egenhändigt gjord lingonsylt och äppelsylt.
Jag känner en tillfredsställelse i detta far… utöver att det blir billigare, så känner jag en tillfredsställelse i att inte köpa allt i halvfabrikat tillverkat långt härifrån, och långa miljöfarliga transportsträckor bort….

… och jag känner en tillfredsställelse i att det blir gott, och att jag kan själv.
Jag har gett bort ett halvt tvångsbröd till Anneli, bjudit på äppelpaj till både Mu och Lollo och Anneli. Och Maggan och Rolf som nu börjar känna av sina årsringar och inte dansar uti skogen utan besvär längre, fick 3 kilo lingonsylt.
Det var underbart att få ge igen en liten liten promille av allt de gett mig far…..

De pratar oxå ännu om dig far , likaväl som Anneli Eliasson.

Vårat älskade Djurgården är nere i bottenträsket dock…. det gick utför när det osett köpte Qurinjo för 15 miljoner, och blev en flopp.
Men det kommer väl nya storhetstider kanske… för DIF…

… och vem vet … kanske även för mig. Du vet vad jag tänker på far… du vet vad jag längtar efter… men säg inget till ”chiefen” han har nog att fundera över ändå … jag klarar mig nog….

Ha det nu gott i din himmel tills jag hör av mig igen

…
Jag är trött….. så trött.
Trött på folks småaktighet och fördomar….
Och jag är trött på att ingen tycks bry sig om något annat än egen karriär och egen rikedom.

Jag är trött på att barn svälter i Afrika, pga västerländsk miljöpåverkan som gjort att det är torka vartannat år i stället för vart tionde som för ett par decennier sedan….
… och jag är trött på att ingen västerlänning vill se sin egen del i detta, samtidigt som det ”fantastiska” kapitalistiska systems själva fundament gör att fiskevattnen utanför Somalia dammsugs av västerländska företag och länder, precis på samma sätt som utanför Västafrika….

…. och sedan ger vi allmosor när det redan är för sent, och stillar vårt samvete.
Jag inte bara är trött…. det får mig att må illa.
Och hemma i Sverige bråkar vi samtidigt om vi får 22.000 i månadslön eller 40.000, och ser ofta avundsjukt på de som har mer.
Likaså har en sjuklig omvänd avundsjuka härjat senaste tiden, där friska människor med jobb avundas sjuka människor pga av ”ledighet”

…. det är något som är riktigt sjuk med moder Svea och demokratin.

Demokrati ett urholkat begrepp

Demokrati förresten….
Såg ett intressant program på TV i dag om hur ”demokratins vagga” Aten…. hur det egentligen gick till.
Jag har förvisso länge vetat att deras demokrati inte inkluderade kvinnors rösträtt, och att staden använde sig av slavar.

När allt kom omkring så förvandlades även dessa begränsade demokratibegrepp till något som liknar diktatur eller imperialism.
Maktens frukter tycks för människa oemotståndliga och fördärvande av demokratiska begrepp och moraliskt leverne.

Och det tycks följa oss in ända in i nutid, med nuvarande regering som börjar behandla sjuka och arbetslösa som andra gradens medborgare.
Och ännu idag diskriminerar vi människor utifrån kultur och hudfärg…. trots att det bara var 70 år sedan Hitler utrotade miljontals människor….

ska vi aldrig aldrig lära oss av historien ?

… Jag mår illa över vart världen är på väg, och är trött på att folket blundar för det som känns jobbigt att se…. sin egen del, sitt eget ansvar

….
En underbar dag på många sätt och vis, var den jag fick uppleva idag.
Då kanske man tänker sig att något extraordinärt inträffat idag, att jag vunnit pengar varit på resande fot… eller roat mig på någe vis …..

Men så är det inte…

Det underbara har bestått i att inte bara äta mig mätt och ha tak över huvudet, vilket iofs är nog fantastiskt. Det har också bestått i att jag gjort mat i massor, .. god mat.
Saker jag förut inte trott mig kunna …. är nu tom roligt….
Köttgryta, äppelsylt, lingonsylt, äppelpaj med hallon…. och så har jag en bröddegspad i kylen…. och det blir riktigt gott.

Ändå när jag sitter här och skriver detta, strömmar vemod genom min kropp och mitt sinne…. något bitterljuvt.

Blogginlägg med olika vyer

Mina blogginlägg varierar stort i ämne och utförande från gång till gång, men de är mina, och de är ärliga…… och kärnfulla
Jag blir full av beundran när jag t ex läser Jonna Jintons blogg ….
Så ung talangfull, vacker och oftast .. ja eller bara positiva inlägg.
JJ är ett litet skogsrå….. med magisk känsla för bild och utformande. En riktig konstnär. Men när man är ung har man allt framför sig, man är odödlig och allt är möjligt…… detta är att vara ung… och det är som det ska.

Efter all syltning och matlagning idag känner jag mig ändå tillfreds med mig själv.
Jag är stolt och nöjd…… och tände mina nyinköpta ljuslyktor, och mådde gott i höstmörkret…. kurandes inne i värmen.

Men även……

Men en sorg fuktar mina ögon, och en saknad griper tag i min själ.
När jag satt och rensade lingon onsdag och torsdag…. så gjorde jag det själv.
Mitt hjärta önskade att det satt en käraste på andra sidan bordet, att prata, skratta och gråta med…..

… men det är nog bara en dröm…. bara en dröm

…
Optimism

Gjorde ett överdrivet optimistiskt utfall i slutet av Juli, när jag for och skulle plocka blåbär. Det bidde prexis så det räckte till en paj… och det tog en timme drygt.

Därför var det högst välkommet att G valt att ta ledigt för bärplockning och dessutom inkludera Snygga, kloka smarta mig i aktiviteten.
Har man bara ett hyfsat bra ställe så går det ganska fort att få ihop lite bär.
Men nu var det inte längre blåbär som var aktuellt, utan lingbära…..

Bärfisar

G är ett lagom intellektuellt sällskap, med likasinnad torr och burlesk gubbhumor med någorlunda låg procent av underbälteshumor inkluderat.
Idag stannade ”snuskigheterna” vid att flina upp mig när jag släppte en prutt ute på hygget, och uttala orden ”det måste varit en bärfis”
… nja just det

På väg hem med skörden i bagaget oxå …. så deklamerade jag för G att även om man mest går för sig själv, så är det lättare att plocka bär om man har sällskap med sig. Varpå G höll med och lade till att det var ju sällskap, även om det enda man såg vara varandras aschelen i vädret. Då jag då ville hävda att det inte var så pjåkiga aschelen, så hävde G ur sig …

”Ena riktiga prakt-aschlen”

Det är verkligt härlig ”terapi” ändå att plocka bär, och att rensa dom efteråt.
Man rensar inte bara bär, utan även huvvet…..

Murphy i Lingonskogen

Vi var bara 200-400 meter i från bilen som mest tror jag. Men Murphys lag känner ni väl till ? Det är ju givetvis så att man får gå och skrapa ihop bär till en början, och när hinken är full så hittar man ett bärställe på 10 kvadrat som är helt rött av lingon så man blir sniken och står och plockar råge både på hinken och i plockaren…. i fall man inte skulle hitta åt stället igen.

Då och då gav vi ifrån oss ett vrål, uti atmosfären, så vi visste vart vi hade varann, för det mesta var vi på långt håll ifrån varann, men ibland hamnade vi på samma lingonställe, och slogs om lingbära 😉

Generositet

Till saken hör väl oxå att utöver att G var generös nog att dela sitt lingonställe med mig, så är han något lite snabbare att plocka bär i längden. Detta resulterade i att han solidariskt och vänskapligt lät ett par plockar åka ner i min hink.
Som tack hade jag i förväg redan bjudit G på kaffe latte hos Adam.

Skörden

G fick ihop 22 liter som han tog hem till sin flicka, där de enligt egen utsago sutto på varsin sida om köksbordet utan några som helst romantiska inslag delade på arbetet med att rensa det röda guldet från ”bôsse”

Tillika fick jag tack vare G:s generositet ihop 22 liter, annars hade det nog blivit 18-20 liter för mig. Men o andra sidan så är det ju så att jag rensade mina bär helt själv… till tonerna av patetiska dansbandstexter och nostalgiska minnen av far då vi brukade plocka bär och rensa tillsammans. Far vore nog stolt över min skörd.
Ja jag kokar ju min sylt själv oxå. Vilken kille !!!!

En rolig anekdot om bärplockning

Detta med lingonplockning och min far i minne påminner mig om en favorit i repris, där min far var på besök från Stockholm och hälsade på sin stiligaste son, Kai Tomas, uppe i Sollefteå.

Det var i Augusti det oxå. Och vi mötte en granngubbe i trappen.
Han var utrustad ut till fingerspetsarna med en blandning av fiske utrustning och skogskläder… det var tydligt att det var en överbeskyddande fru som klätt honom.

Där stod han i trappen, och hade införskaffat sig 10 liter lingon, och Far som tycker om bärplockning ville väl konversera lite i ämnet och frågade:

– ”vart har du hittat dom där bären”

Gubben plirade med ögonen och svarade med en pipig gubbröst som man kan höra i gamla svenska långfilmer:

– ”I skogen”

…. var på Far såg ut som en fågelholk, och lite lätt förnärmad.

Men de e klart gubben ville väl inte avslöja sitt bärställe

….
Indianen som satte sig på tågstationen i flera dagar…. för att vänta in sin själ.
Jag undrar om inte vi västerlänningar behöver göra det emellanåt.
Jag känner mig trött och slut, och har nån infektion i kroppen.

Ibland halkar jag in på att försöka vara mer än jag är, ta på mig mer än jag klarar av att göra…. och detta får jag oftast igen, genom att jag mår dåligt.
Nu är en sådan tid…..

Sollefteå är en stad som blommar upp under Juli. extremt mycket aktiviteter på en gång, ,…. och sedan bara tvärdör alla aktiviteter.
….och pengarna tar slut.

…. det skulle passa bra med lite mer regn nu

…
Tjosan hejsan ….
En bra start på dagen, är tydligen en bra frukost och en komplimang.

Efter en stor portion hästföda med laktosfri mjölk, och med Samsung Galaxy i fickan, bara väntandes på att få vibrera mot klockspelet vid telefonsamtal…… traskar jag glad i hatten ut på stan för att möta upp en ”ko” (Mamma Mu/Marie Boström) för en fika.

Precis när det killar till i fickan av mob, så möter jag den självständiga, vitala granntanten som hejar glatt och säger att med brett leende att jag är jättesnygg i hatten….. Och det var det själsliga bränsle för denna dag, nu kan ingen trycka ner mig så lätt

Mu’s son var vresig för att han inte fick växla sin 500-ing, men blidkades något när han fick smaka av godsaker hos Adam på lilla caféet.

Snart började lillpojken frysa oxå…. och eftersom jag hade jeasnsjacka med mig, så fick han låna den att krypa in i och värma sig, under förutsättning att han inte använde den som redskap att äta chokladsås med….

Jag kan inte se på när barn fryser och det har vid några tillfällen åsamkat mig själv en hel del hutter och frostskador. När jag var på Diggiloo för några år sedan hade jag varit förutseende nog att ta med mig två filtar så att jag inte skulle frysa fram på kvällningen. Men det gick ju fort om stöpet när kompisens ”båna” (barna) …. frös rumpan av sig…. så kände mitt fadershjärta att de måste få filtarna.

Likaså när jag var ute och fiskade kräftor med ett X och hennes bror, och barna hennes var för dåligt klädda o det regnade, så lånade jag ut min skinnjacka till Lova… för hon huttrade så mycket och var blå om läpparna….
… vilket sedermera för mig resulterade i tre månaders hosta och förkylning.
Det lustiga är att jag vid likadan situation skulle göra om samma sak igen trots erfarenheten med hosta och kräkningar.

Sveriges vackraste glugg

Efter ett tag kom söta rara storasyster Anna och kidnappade lillebror, så mor Mu fick klippa sig. Själv satt jag kvar i min gangsterhatt på Lilla caféet och chi-chillade.
Beställde en påtår och stoppade in hörlurar i öronen lyssnade på radio.
Den underbara Pernilla Andersson, med underbara låten ”desperados” och i mitt stilla sinne ser jag hennes underbara glugg mellan tänderna. Om hon opererar bort gluggen ska jag sluta lyssna på hennes musik.

Glad i hatten

Nå jag finner det för tillfället rätt roligt och fascinerande att gå omkring med hatt.
Jag gillar min hatt. Faktum är att alla människor skulle hatt en hatt att ha hatt.
Man blir liksom ”glad i hatten” fast utan sprit.
Säger man så så är det lätt till för ”sprithumorn” att slå till för den medborgare som gillar att förtära sådana drycker och sedan skylla sitt beteende på spriten…

”Man kan ha roligt utan sprit….” (ja och ni vet fortsättningen på den !?)

Fåfänga män

Fåfänga har länge varit abonnerat för kvinnor, och vi män skall reduceras till att ha, grått, blått och brunt, utan extravagans. Det håller förvisso på att luckras upp en aning, men det tar tid.
Roger Frisk, har en mycket frisk och sund syn på den saken, och han klär sig gärna annorlunda, med exotiska, asiatiska klädesplagg. Förmodligen får han rätt mycket blickar då oxå, både gillande och ogillande.
Men det är det man kallt får räkna med om man sticker ut en aning.
Vill man inte synas, är det lätt åtgärdat med en blå T-shirt, REA-Jeans utan varken form eller stil, foppatofflor och en målarkeps.

Vill du synas, kommer du synas

N’ä det är samma för mig och för Roger som jag sagt till unga tjejer som visar upp hela härligheten både topografi och långa slanka ben i kort-kort….. att söker man uppmärksamhet via klädsel, så får man det, både önskad och oönskad.
Så jag har valt att inta den inställningen och utgångspunkten att de som tittar gör det i beundran, även om jag vet att det inte alltid är sant. Men oftast tror jag nog folk uppskattar det faktiskt,…. och många säger det.

Sen skiljer det ju sig mellan småstad och storstad i dessa hänseenden. I Fjollträsk min uppväxtstad, kunde du i princip gå ut på stan i kallingar med skitrand på, utan att väcka nån större uppståndelse…. Medan här avviker du om du har tex …. hatt

where ever I lay my hat is my home

…….
Regnet slår mot fönsterbläcket, annars är det tyst.
Det är nattsvart ute nu om nätterna, så man behöver inte längre dra för persiennerna för att kunna sova.
Världen rullar på i sitt hektiska, hysteriska tempo, och människorna vill inget annat än att ha mer av allt… till vilket pris som helst kan tyckas.

Jag landar i mig själv ikväll, och träffar den del av mig som inte får plats i detta hysteriska tempo, den del som är full av frågor och längtan.
Inga skämt, inga masker….och inget på låtsas….

Jag är ledsen men harmonisk i detta….

Känslan är solid men ändå mångfacetterad. Små fragment av det förflutna hälsar på, och små bitar av det som jag önskade vore min framtid….. åker med i samma stund.
Minnen av min mor,…… sorgen och saknaden, om vad som aldrig varit och aldrig någonsin kommer att bli.
Längtan efter det enda jag egentligen lever för, men inte tycks kunna få….

Regndropparna smattrar harmoniskt. Hösten närmar sig, och vemodet efter en sommar. Antiklimax efter en fullspäckad sommar…. och allt lägger sig, går tillbaka till vardag. Sista dansen för sommaren går på lördag……

Jag kryper in i min koja…. in i mitt vinteride. Får tid att reflektera, känna efter och landa…. Sorgen sipprar ut i mitt bröst. Den plågsamma livsviktiga sorgen….
Mina vänner tårarna stannar i ögonvrån denna gång…..

Moder Jord plundras gråter invärtes…… människor mördar skövlar och roffar åt sig.
Semestertider är slut, skolorna börjar igen….
Men inne i min koja är tyst, … bara jag och mina maskiner.

….
Ett lag i Hockey, är aldrig så sårbara som när de just gjort mål. En General i krig bör inte ta ut segern förrän han har fienden knäböja inför hans fötter osv….

När den sista minihelikoptern flög ut genom fönstret trodde jag att kriget var vunnet. Men det visade sig att jag bara vunnit slaget…. inte kriget.
Det måste ha varit en officer som flög ut genom fönstret, raka vägen till sopcentralen, där han hämtade förstärkning. För en timme senare var det lika många minihelikoptrar igen, om inte ännu fler.

Och nu gick dom inte på några enkla lockbeten som bananer.

Faktum är att några av de små krabaterna nu faktiskt gick till anfall, mot mitt ansikte… dvs själva operationscentralen. De försökte väl skrämmas eller slå ut den ”militära ledningen”

Nu var det tid att ändra taktik, och ta inga fångar !
Jag vrider om blomsprutan en aning till bredare stril, men mindre långsprutande…
lade ett dimmoln av såpavatten över fönstren och går efter och dräpte flugorna en efter en….

Plockar undan så jag hade rena ytor att jobba med, så deras kamouflage bland prylar och dylikt inte fungerar.
Dom må hända är många fler, och jäkligt svåra att fånga, men jag har två trumfkort kvar i rockärmen.

Mitt hemliga vapen är, ett för små minihelikoptrar, dödligt nät…..
För en vecka sedan upptäckte jag att jag fått en hyresgäst vid mina fönsterblommor…..

Så i utbyte mot att han äter bananflugor och annat ohyra, så får han logera i mina blommor.

Nu är det rätt mycket mat åt en enda spindel. Så jag får lita till andra militära strategier också.
Jag kommer att använda mig av röda arméns taktik mot tyskarna, den brända markens taktik, dvs sluta köpa bananer.
Och det är snart september också, och deras arméer är inte rustade för vinterkrig, så jag behöver bara sitta och vänta ut dem.
Såvida de små jävlarna inte får tag på vinterkläder.

Men blir det riktigt jävligt, så kommer jag vidta kemisk stridsförning i form av

Intet ont anande, svärmandes som små mikrohelikoptrar över
bananskalen, och ett tiotal sittandes …. Blev de anfallna från flanken av
såpavatten i hårt tryck…..minst 20 st blev omgående träffade, och tusentals ögon slocknade när soppåsen slöts
igen, och dubbelt upp av ännu en påse.

Endast ett 10 tal hann fly…..

Nu omgrupperar dom efter att ha flytt i vild panik.

Nu låg där på den blanka diskbänken, mat för flera kompanier, en stor, gul, fet banan…. med små svarta prickar på…
Men de få kvarvarande minihelikoptrarna var avvaktande in för skrovmålet….
Det var något skumt med det hela….
Som om det låg nå’t hot i luften…..

”Det är en fälla, det är en fälla” !!!! skrek generalflugan

Till slut blev frestelsen för stor för fyra av dom som landade på något som man med bananflugevokabulär skulle kunna kalla ”big meal”….

Farhågorna bekräftades omgående, när en ny vattenkanonstråle träffade dem och gjorde vingarna icke flygdugliga…. och då svartnade det för dem en efter en, när det eliminerades av ”vita lamm”

Nu var truppen splittrad och sårbar och plockades en efter en av fienden…
och slaget om lägenhet 517 var förlorat…. när den sista bananflugan flydde ut genom vädringsfönstret.

… han rapporterade ner till soptunnorna om massakern vid lägenhet 517

…..
I en värld fylld av självförverkligande egoister ……
Där pengar betyder mer än något annat, där pengar styr människor, och inte tvärtom. En värld där tom kärleken är styrd av vem som har pengar och statusyrken…

I en sådan värld kan jag inte låta bli att bli berörd långt in i mitt djupaste hjärta, när historien om Chris Medina och hans flickvän kommer fram via en musiktävling.
Och låten som blommar upp ur detta…..

I en värld där folk lämnar varann pga arbetslöshet, och en snyggare partner, och mer pengar hos den nye…. så dyker Chris Medina upp i våra liv och talar om för oss vad kärlek är………
<!–
WriteFlash('’);
//–>
”Han hamnade bland topp 40 av 325 deltagare. Låten handlar om Medinas
flickvän som råkade ut för en bilolycka den 2 oktober 2009 och hamnade i
koma. När läkarna berättade att hennes liv inte skulle gå att rädda så
valde dock Chris Medina att låta henne leva och efter en och en halv
månad så vaknade hon, dock med en hjärnskada som förändrade hennes och
hennes familjs liv.”

And Chris is still by her side